Manualernas manual

För ett tag sedan investerade jag i en sprillans ny receiver till min hemmabio. Det blev en av märket Yamaha, en modell i medelklassen. Förvirringen blev dock ganska total, när jag öppnade kartongen för att se att pjäsen var än mer komplex än jag kunnat föreställa mig. Fjärrkontrollen var helt packad med olika knappar som hade märkliga beskrivningar, och själva enheten hade vad som vid tillfället kändes som hundratals in-/utgångar, vred och knappar. Så, jag fick lov att konsultera manualen.

Efter en tids mekande noterade jag att även om jag kopplat vad jag trodde var rätt så verkade det inte riktigt stämma. Jag såg sedan att instruktionerna jag fick för fjärren var ännu värre, manualen refererade till knappar som inte fanns, och de som faktiskt fanns verkade inte längre ha riktigt samma funktion. Jag kunde inte få ihop manualens instruktioner med det jag hade framför mig, så jag behövde vägledning, och ringde Supporten:

Jag: Hej, David heter jag, och jag har köpt en receiver av modell 310 av er.
Supporten: Hej David, vad roligt, vad kan vi hjälpa dig med?
Jag: Jo, manualen jag fick med, jag får den inte riktigt att stämma överens med själva hårdvaran.
Supporten: Ah, jag förstår. Men det är så förstår du att manualen skrevs för väldigt, väldigt längesedan, säkert 20 år sedan, om du inte får den att stämma överens med din hårdvara så läser du den fel.
Jag: Läser den fel? Jag kan väl bara läsa det som står?
Supporten: Åh, nej, det är ett vanligt misstag! Du måste läsa den i rätt kontext. Du tar saker ur deras sammanhang förstår du! Sammanhanget är att denna manual skrevs för väldigt, väldigt längesedan, för den hårdvara som fanns då. Läser du den ur den kontexten så ska du se att du förstår.
Jag: OK, då provar jag det, tack!

Nu när jag fått reda på hur dum jag varit som inte läst manualen i rätt kontext utan istället fokuserat på vad som faktiskt stod där så tänkte jag att nu kommer det naturligtvis gå lättare. Så, på manualen igen, och några veckor senare fick jag åtminstone ljud i receivern. Jag insåg snabbt att även om det jag behövde göra för att få ljud i receivern inte stod uttryckligen i manualen, så hade jag aldrig klarat det utan manualens hjälp. Jag förstod i efterhand att när manualen angav att man skulle trycka på Röd A för att aktivera HDMI1 så menade den, egentligen, i rätt kontext, att det var Blå B som skulle användas. Efter att ha läst manualen noggrant flera gånger blev jag lite av en expert på den, och när vänner kom över för att hjälpa mig så kunde jag högtravande förklara för dem att de minsann inte läste manualen korrekt, men jag hade ju svaren de sökte.

Men usch, vänner ja. En polare kom över en kväll, tittade på receivern och konstaterade att han hade minsann en Sony, och den var mycket bättre. Han hade dock precis samma problem med sin manual, den var också väldigt, väldigt gammal, men han hade förstått den exakt nu, och därigenom kunde han utröna att hans var bättre än min. Trots att komponenterna är snarlika och det till och med verkade vara samma författare av manualerna så var han säker på sin överlägsenhet.

I smärre panik började jag slå i manualen, jag visste inte hur jag skulle hantera detta riktigt. I manualens FAQ, mot slutet, fanns räddningen. Och det var faktiskt mycket enkelt. Manualen krävde att jag helt enkelt skulle mörda min vän under något rituella former, för detta var vad som krävdes när man stötte på någon som inte trodde på Yamaha. Där var manualen faktiskt väldigt tydlig, där krävdes det ingen tolkning. Skönt ibland att ha vissa svar serverade för sig.

Sedan vaknade jag upp. En riktigt vidrig dröm var det, där människor med olika manualer berövade sig själva av sin mänskliga heder och slog ihjäl varandra för småsaker. Låter ju helt galet såhär i efterhand, men i drömmen kändes det allt för verkligt…

Homeopati är allt annat än seriös verksamhet

För några dagar sedan skrev sidan Dagens Homeopati om en incident som inträffat på den nyligen upprättade Homeopatiakuten. Enligt utsago var det en person som gick dit utan att egentligen vara sjuk, dock kan jag väl känna att det är sådana kunder man bör ha när man säljer medicin som inte egentligen är medicin.

Under denna ”artikel” ställs det lite frågor. Jag har också frågat, men Marina Szöges, som driver sidan, släpper inte igenom inlägg med frågor hon inte tycker att hon kan besvara. Den riktiga läkaren Mats Reimer lyfter fram en fråga som är högst relevant: ”Ni som inte är legitimerad sjukvårdspersonal lyder väl inte under någon sekretesslagstiftning?”. Szöges släpper igenom frågan, men besvarar den med en lögn.  Juridiskt sett så faller homeopati in under Patientsäkerhetslagen, men eftersom precis vem som helst kan kalla sig homeopat och sälja preparaten så finns det ingen kontroll alls över titeln och dess utförande. Följande står att läsa under 12 §:

”Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.”

Men homeopatin tillhör som bekant inte sjukvården. Så, svaret är att nej, juridiskt sett har du inget skydd av någon sekretess när du går till en homeopat. Detta tror jag att väldigt många inte känner till, alternativt att de låter sig luras av homeopaternas lögner.

Detta är dock inte vad som är mest uppseendeväckande med artikeln i fråga. Notera att vårdgivarna varit misstänksamma mot den person som besökt deras akutmottagning, och valt att leta rätt på personen på Internet. Såhär säger de själva:

”Det är ganska lätt att hitta folk på nätet idag, även om de uppträder under falskt namn. Så vi vet att den patient som satt framför oss, heter inte det som personen ifråga uppgav.”

Vad personalen på Homeopatiakuten gjort är alltså att man sökt upp en patient på Internet efter patientens besök. Känns inte det lite obehagligt? Skulle du vilja söka upp en vård där du googlas efteråt? Kan säga att om jag fick reda på att min lokala vårdcentral jobbade så hade jag blivit mäkta upprörd. Men jag förväntar mig inte detta av en seriös vårdgivare heller.

Men min kommentar då (var egentligen två), den som inte godkändes i modereringen… Var den hård, elakt formulerad, eller varför godkändes den inte? Döm själv:

sekretess

 

Men det är klart, man kan ju inte släppa igenom vad som helst.

Låt Pontus vara!!!

Igår lanserades söktjänsten Lexbase, som nog kanske kan beskrivas som en sorts Google för brottsregistret. För om vi nu är totalt oförmögna till att döma ”nya” brottslingar i våra domstolar så kan vi ju fortsätta sparka på dem vi redan dömt.

Tjänstens ansikte utåt blev snabbt advokaten Pontus Ljunggren, som nu, bara en dag efter att tjänsten presenterats, väljer att hoppa av hela bolaget. Skälet uppges vara att Pontus med familj mordhotats, bland annat, och att någon skulle drabbas såhär hårt av sidan Lexbase lagt upp var naturligtvis inte tanken, åtminstone inte att det skulle drabba skaparna av sidan.

Dock tycker jag att det är trist att det ska behöva bli sådana korståg för att jaga människor som Pontus. Kom igen nu, Pontus begick ett misstag, han var naiv och han ångrar sig. Han har sonat för detta, tagit avstånd från sina handlingar och är redo att gå vidare med sitt liv.

Kan vi inte bara låta honom göra det då? Ska detta verkligen behöva belasta Pontus goda namn in absurdum?

För om du är en sådan människa som aldrig låter folk sona för sina misstag, om du aldrig kan acceptera att deras ånger och påföljande lärdom kanske gjort dem till bättre individer, då undrar jag vad du är för sorts människa egentligen. Du kanske rent av är nån sorts jävla Pontus Ljunggren!?

Har du sett ett spöke, tror du?

Min son är snart fyra år gammal och inne på det här med spöken. Han kan säga att han är rädd ibland, för att han är rädd för just spöken, men när han frågar om det faktiskt finns spöken förklarar jag att det gör det självklart inte, för då skulle ju även mamma och pappa vara rädda för dem. Ett resonemang han köper för stunden, men rädslan kommer ändå tillbaka efter en stund. Det blir svårare att förklara hela spök-tramset för honom när man samtidigt inser att det finns vuxna människor, och ganska gott om sådana, som helt och fullt tror på detta nonsens.

Om vi ska börja nysta lite i spök-frågan så kan man börja med att ställa sig en fråga som kanske till en början låter lite märklig: Kan du förklara skillnaden mellan Mexikansk och Sydafrikansk gravitation? En fråga som denna ställer allt på kant. Vadå ”skillnaden”? Och funderingen är korrekt, för det finns naturligtvis ingen skillnad. Skälet till detta är att gravitation är en naturkraft, något som förekommer i naturen och är en betydande del av vår verklighet. Det finns inga regionala eller kulturella skillnader för gravitation, den fungerar likadant överallt. Så, om vi nyttjar den logiken och applicerar den på spök-fenomenet, borde det inte betyda att om det finns spöken så är deras existens fullt naturlig, möjlig att förklara och företeelsen bör verka likadant oavsett var den verkar?

För det är faktiskt så att ska man postulera att spöken existerar så kan man inte i samma handvändning påstå att spöken ska ha någon unik status i den naturliga ordningen. Det finns inga skäl till att anta att något sådant ska vara nödvändigt, lika lite som det är nödvändigt för gravitation.

Med denna insikt kan vi då fundera lite på historiken runt spöken. I Asien har man haft denna kultur väldigt länge, men det samma kan inte sägas här i Sverige. För så kort tid sedan som på 1800-talet var det inte spöken man såg ute i stugorna, det var tomtar, vättar och annat småknytt. Idén om spöken fanns naturligtvis även förr, men då sysslade de mest med att skramla med kedjor på kända slott eller i katakomber under sjukhus osv, numera har dessa spöken flyttat in i vanliga, svenska hushåll, där de snarare än att skramla kedjor flyttar på bullformar och slår i dörrar. Det verkar alltså som att spökens popularitet hos de levande ökar deras förekomst tusenfalt samt att det totalt ändrar deras beteendemönster och utseende. Tänk om vi fick mer gravitation bara för att det talades om det i TV.

Ett annat problem med idén om spöken är det geografiska, eller kulturella, om man så vill. Idén om vad spöken är och hur de ser ut skiljer sig inte bara inom vår egen historia, utan också just precis nu, världen över. I Japan ser man i regel spöken som livlösa individer som är stundvis aggressiva, den bild av japanska spöken som modern skräckfilm spridit, där det är flickor/kvinnor med långt hår som ser ut som att de står och skäms är en god representation av vad det handlar om. Amerikas indianer har helt andra bilder av hur spöken ser ut, där handlar det mer om att man går tillbaka till att bli en sorts jord-ande, och man kan då representeras av djur osv. Och självklart är det så att likväl som det finns gott om människor inom vår kultur som svär vid att de sett spöken så finns det människor inom andra kulturer som är precis lika säkra på att de också sett spöken, som då råkar harmonisera mer med deras kulturella preferenser.

Så, har du sett spöken, tror du? Nej, det har du inte. Tror du det så tror du fel, du har tolkat det du sett på ett felaktigt sätt, helt enkelt. Vi människor gör det hela tiden, hjärnan tolkar allt vi ser, och vi ser egentligen inget alls för vad det egentligen är. Du har en blind fläck i ögat där du är blind, men du ser inte det för hjärnan fabricerar helt enkelt den delen av synfältet. Hjärnans kapacitet för att fabricera är otrolig, men vi behöver också inse detta.

Och nästa gång ett barn frågar dig om spöken finns, använd din vuxna hjärna och förklara att nej, det finns inga spöken.

Kristna Värdepartiet

Såhär i nya årets början ser vi födelsen av ett nytt politiskt parti. Kristna Värdepartiet heter det, och de säger sig följa den ”kristna värdegrunden”. ”För en medmänskligare värld” är deras slogan.

Det jag brukar undra när folk i debatter drar upp den ”kristna värdegrunden” är vad denna mer konkret skulle kunna tänkas gå ut på. Vilka värderingar är egentligen kristna? Många tror sig säkerligen kunna besvara den frågan med kraft och säkerhet, men när man sedan börjar nysta i bibel-citat, historia osv så blir det snabbt mer vanskligt. Exakt vad, om något, kristendomen egentligen givit mänskligheten tycks vara ganska svårt att konkretisera. Åtminstone när det handlar om positiva saker.

Men vad det Kristna Värdepartiet anser är kristna värderingar ser vi snabbt genom att titta på deras principprogram. Naturligtvis är detta ett vidrigt hopkok av allt det hat kristendomen annars också brukar utstråla gentemot homosexuella, kvinnor osv. Bilderna på hemsidan består nästan helt av små barn, som måste försvaras mot alla dessa homos och förbannade kvinnor som envisas med att ha rättigheter.

Det Kristna Värdepartiet vill, bland annat:

  • Förbjuda samkönade par att adoptera
  • Förbjuda samkönade äktenskap
  • Göra abort olagligt
  • Göra prostitution olagligt
  • Tillåta hemundervisning
  • Främja kristna friskolor

Plus, naturligtvis, mycket mer skoj.

Tydligen främjar man barns intressen och rättigheter när man nekar kärleksfulla och villiga föräldrar att ta hand om dessa föräldralösa barn. Det är naturligtvis inte så att man värderar barnens intressen, man nedvärderar homosexuellas egenskaper och mänsklighet. Precis det samma kan sägas i frågan om äktenskap, naturligtvis.

Att göra abort olagligt får en effekt, och det är att säkra aborter försvinner. Kvinnor dör i tusental på grund av att aborterna istället genomförs av dem själva eller okvalificerade individer. Det är detta som ligger i vågskålen, för aborterna kommer ske oavsett. Detta har alltså inget med barnens rätt att göra, bara synen på kvinnan och hennes rätt till hennes egen kropp. En rättighet som är självklar för alla andra, men kristna älskar att hävda ägandeskap över just kvinnans kropp.

Det som gäller abort gäller egentligen också prostitution. Det enda som händer när det blir olagligt är att det blir tryckt under ytan och kvinnorna som befinner sig inom det får det värre och svårare att ta sig ur och leva ett drägligt liv.

Att tillåta hemundervisning och utöka stödet till kristna friskolor tjänar inget annat syfte än att fördumma befolkningen och indoktrinera dem inom områden som skolan inte tar i med tång, av goda skäl. Detta är ren barnmisshandel, och maskerar man det som något annat har man en mörk och smutsig agenda.

I allt detta kan det vara värt att notera ett av de mål som partiet har, enligt hemsidan:

minska statens inflytande

För det är så det brukar vara. Om staten är och fingrar i kvinnans kön och kropp är det hur grönt som helst, där kan tydligen statens bestämmanderätt inte känna några gränser. Men rör inte vår rätt att ljuga för våra barn och maskera det som undervisning, DÅ, banne mig, har ni gått för långt! Detta är ett gäng hycklare, ett gäng smutsiga jävla hycklare. Inget annat.

Och förresten, ”en medmänskligare värld”? Från Wikitionary:

medmänsklighet

förmåga att sympatisera med andra människor, känna empati
Jämför: solidaritet

Sympatisera med andra människor? Jo, tjena. Men visst låter det bra?

I am returning William Lane Craigs gift

A few days ago, William Lane Craig gave a gift to all atheists out there. The gift was called ”five reasons why god exists”, and I will now quote these reasons and respond to them in order.

1.  God provides the best explanation of the origin of the universe.  Given the scientific evidence we have about our universe and its origins, and bolstered by arguments presented by philosophers for centuries, it is highly probable that the universe had an absolute beginning. Since the universe, like everything else, could not have merely popped into being without a cause, there must exist a transcendent reality beyond time and space that brought the universe into existence. This entity must therefore be enormously powerful. Only a transcendent, unembodied mind suitably fits that description.

To someone who is scientifically litterate, God is not an explanation any more than fairies explain gravity or trolls explain chemistry. God is unprovable assertion, and therefore useless as a scientific explanation of anything. And yes, the beginning of everything needs, and has, a scientific explanation.

It is also important to note that you are in no position to claim what must have existed before or outside existence itself. This is not knowledge you can reason yourself to, this is probably what we would call unknowable.

2.  God provides the best explanation for the fine-tuning of the universe. Contemporary physics has established that the universe is fine-tuned for the existence of intelligent, interactive life.  That is to say, in order for intelligent, interactive life to exist, the fundamental constants and quantities of nature must fall into an incomprehensibly narrow life-permitting range.  There are three competing explanations of this remarkable fine-tuning: physical necessity, chance, or design. The first two are highly implausible, given the independence of the fundamental constants and quantities from nature’s laws and the desperate maneuvers needed to save the hypothesis of chance. That leaves design as the best explanation.

Once again, science demands science, not fairytales. Also, the universe is largely completely unable to support life, which would then speak against your own claim.

Plausibility is difficult to understand for a lot of people. For something to be deemed implausible, it needs to be compared to something else, it can only be implausible in relation to something else. For instance, if I am about to throw a T-20 die, it is implausible that I will strike a 10 at the first go, it’s one in 20. It is far more likely, and therefore more plausible, that i will strike an even number, there’s a 50% chance of that happening.

If the claim is that it is implausible that the universe needs to be the way it is, my question is: in comparison to what, exactly? How do you measure this implausibility? I would say that the universe being the way it needs to be is infinitely more probable than design, since design is an impossibility.

3.  God provides the best explanation of objective moral values and duties. Even atheists recognize that some things, for example, the Holocaust, are objectively evil. But if atheism is true, what basis is there for the objectivity of the moral values we affirm? Evolution? Social conditioning? These factors may at best produce in us the subjective feeling that there are objective moral values and duties, but they do nothing to provide a basis for them. If human evolution had taken a different path, a very different set of moral feelings might have evolved. By contrast, God Himself serves as the paradigm of goodness, and His commandments constitute our moral duties. Thus, theism provides a better explanation of objective moral values and duties.

Objectivity cannot, and should not, be applied to actions and beliefs. The holocaust is not objectively bad simply because any fair minded person believes so. There are still nazis in the world, and they for instance probably think the holocaust was a good thing. Are they objectively wrong in thinking this? No, but most of us would agree that they are wrong anyway.

Objective moral values simply do not exist, because moral values do not exist outside of subjective reasoning and understanding of the world. Is it wrong for me to stare at the back of your head for five seconds? No, it isn’t, but if we had evolved in a way so that this action killed you, we would surely consider it immoral to do so. This is the reason we consider stabbing, shooting and strangling people to be immoral. The actions become immoral because they hurt other human beings, if they did nothing, they would be morally neutral.

As a moral person, you not liking something is enough reason for me to refrain from doing it, generally speaking. You don’t benefit from being hurt or killed, so I do my best to not subject you to that. I also expect you to return the favor. There is simply no need to involve a deity.

4.  God provides the best explanation of the historical facts concerning Jesus’ life, death, and resurrection.  Historians have reached something of consensus that the historical Jesus thought that in himself God’s Kingdom had broken into human history, and he carried out a ministry of miracle-working and exorcisms as evidence of that fact.  Moreover, most historical scholars agree that after his crucifixion Jesus’ tomb was discovered empty by a group of female disciples, that various individuals and groups saw appearances of Jesus alive after his death, and that the original disciples suddenly and sincerely came to believe in Jesus’ resurrection despite their every predisposition to the contrary. I can think of no better explanation of these facts than the one the original disciples gave:  God raised Jesus from the dead.

I reject your claims of consensus, since they haven’t been substantiated. We also need to take into consideration that consensus isn’t fact, especially when no facts are actually available. The existence of Jesus isn’t more probable the more people you convince, the same goes for all these other claims. The best, and no matter how you look at it, most probable explanation is that these are just fairytales told through generations.

5.  God can be personally known and experienced.  The proof of the pudding is in the tasting. Down through history Christians have found through Jesus a personal acquaintance with God that has transformed their lives.

In what religion isn’t this the case? This argument is fairly common, though it is a pretty lousy one. If you had been born in the Middle Easy, Mohammed would be your prophet, not Jesus, and your belief would be just as vivid and strong. This proves beyond a doubt that humans are vary receptive when it comes to religious claims and ideas no matter if they are true or not. All religions cannot be true, yet they gain believers every day.

No, William Lane Craig, I do not accept your gift of ignorance, I am in fact returning it in unopened and pristine condition.

Världen Idag och pressetik

För en kort tid sedan anmälde jag tidningen Världen Idag till PO för en vidrig artikel de publicerat rörande förbön och leukemi. Jag konstaterade tidigt att jag inte trodde att denna anmälan skulle leda till något.

Jag fick svar snabbt, och jag fick också rätt i att anmälan inte skulle leda någonstans. Vad jag däremot inte räknat med var skälet till varför så var fallet.

Det är nämligen så att i Sverige så kan alla tryckta tidningar granskas av PO, men när det gäller webbsidor så finns det andra regler. För att en webbsida ska kunna granskas krävs det att ägaren knutit hemsidan till organisationen Tidningsutgivarna (TU), alternativt att de via PO.se helt enkelt valt att frivilligt följa pressetiska regler.

Jag har pratat med Ola Sigvarsson, som jobbar på PO, och han var mycket behjälplig med att reda ut begreppen.

Kruxet med min anmälan är dels att jag inte drabbas personligen av publikationen, men bedömningen går inte ens så långt, då Världen Idag alltså valt att INTE ansluta sin webbsida till TU eller frivilligt följa pressetiska regler. En stor kristen tidning som alltså tycker sig stå över pressetiken, något man naturligtvis inte nämnde i artikeln som svarade på min anmälan.

Måste säga att detta fascinerar mig en smula. Efter det att jag fick svar från PO kontaktade jag ansvariga utgivaren för Världen Idag, Lukas Berggren heter han, men märkligt nog har han inte bemödat sig med att svara. Om Lukas plötsligt bestämmer sig för att förklara varför de inte känner att pressetik är något för dem så kommer jag naturligtvis publicera hans svar.

Men vad kan det bero på? Anser sig Världen Idag ha en sorts etik som står över de pressetiska regler Sverige har? Man rycker ju uppenbarligen på axlarna när man bryter mot dem och misskrediterar kritiker, så jag förstår väl varför de inte ansluter sig, förvisso.