Stavros Louca är en obildad superpedagog

Om du följer TV-programmet ”Klass 9A” i SVT så är du garanterat bekant med namnet Stavros Louca. Jag följer inte programmet, men jag har förstått det som att det handlar om en grupp ”superpedagoger” som hjälper niondeklassare att klara de slutprov som krävs inför gymnasiet. Varför uppmärksammar jag då Stavros, när jag själv inte tittar på programmet? Jo, han har nämligen talat om för Sydsvenskan att han inte tror på evolutionsteori. Och han är lärare i NO-ämnen…

Stavros fick följande fråga: ”Vilken är vår tids största bluff?”. I sig en ganska märklig fråga tycker jag, den känns i sig ledande, men detta är vad Stavros svarade:

Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Först och främst ska vi komma ihåg vem Stavros Louca är. Om han var en pizzabagare, civilekonom på Skatteverket eller drev en firma som tillverkar reningspumpar så skulle jag inte ha några åsikter om vilka inbillningar han sitter och muttrar vid middagsbordet på kvällarna, när bara hans stackars familj måste lyssna. Men Stavros är en högt ansedd pedagog, som LÄR UT naturvetenskap till barn som verkligen behöver denna utbildning. Och han tror att Gud pekade och *poff* så fanns människan.

Vidare så tycker jag att det är ganska lustigt att personer som är allra mest emot evolutionsteori är också dem som har minst koll på den. Utöver det som Stavros påstår ovan så brukar motståndare också slänga sig med att evolutionsteori ”bara är en teori”, och inte riktig vetenskap, och det är viktigt att reda ut dessa saker lite kort.

För det första, människan härstammar inte från aporna. Många tror att så är fallet, men är man minsta lilla påläst om ämnet mer i detalj lär man sig fort att människan härstammar lika lite från apor som bulldogen härstammar från hunden. Vi ÄR alltså apor. Vi tillhör grupperingen ”människoapor”, precis som gorillan, gibbon-apan och orangutanger. Grattis, nu kan du mer om evolutionsteori än Stavros Louca.

För det andra så är evolutionsteori en teori i allra högsta grad, men en vetenskaplig sådan. Alla områden inom vetenskapen är just teorier, precis som gravitation, kemi osv. Man kommer inte högre utanför mattematikens värld, utan vad man avser med en vetenskaplig teori är att detta är ett väl etablerat område, där man konstant fyller på med ny kunskap och information. Och evolutionsteori är en av de bäst understödda och evidensbaserade teorierna vi har i dagsläget.

Ett annat begrepp som Stavros verkar ha lite svårt med är termen ”kreationist”. Vad den termen avser är en person som tror att vi och allt annat skapats av någon högre makt, sedan finns det också ung-jords-kreationister som är lite extra tokiga i det att de påstår att Jorden är ca 6000 år gammal, men detta behöver man inte tro för att vara en gammal hederlig kreationist. Som Stavros bevisligen är.

Så, frågan är om Klass 9A klarar sig sämre eller bättre med en kreationist i klassrummet. Min känsla är att alla klasser i alla klassrum klarar sig bättre utan en kreationist i klassrummet. För är man så dåligt påläst att man blir kreationist från första början känns det komplicerat att motivera andra till att studera saker och ting på ett vettigt sätt.

Irrationalisternas främsta vapen

Tror du på spöken? Är du övertygad om att en gud påverkar vad som händer i ditt liv? Läser du horoskop regelbundet, och tror på deras innehåll? Grattis, du är då en irrationalist, och tillåt mig förklara varför du tänker fel.

Först och främst bör jag vara konkret med vad det innebär att tänka rätt, och hur man kan avgöra detta. Ett korrekt tankesätt och tankemetod är ett tankesätt som leder framåt, alltså till framsteg och insikt. Detta hoppas jag att de flesta kan enas om de facto är att tänka rätt i alla sammanhang, få skulle påstå att ett tankesätt som ger stagnation eller retardation är rätt och/eller korrekt.

Nu när det är förtydligat, låt mig börja nysta i hur irrationalistens tankesätt är felaktigt mer i detalj. Vi tar ett konkret påstående som är grunden inom all religion: Min gud finns. Irrationalistens resonemang ser ut som följer:

  1. Gud finns.
  2. Jag kan med Guds existens som grund konstruera teser om vår existens.
  3. Teser som efter vidare studier visar sig bestrida Guds existens måste vara fel och kasseras därmed, andra teser behåller jag.

Problemet när man förutsätter saker om verkligheten som man omöjligt känner till så stöter man på bistra problem när man ska ackumulera faktisk kunskap. Problemet ligger i att man inte kan gå vidare innan steget man befinner sig på är etablerat och fastslaget, och om första steget är irrationell nonsens kommer de andra stegen också att bli det.

Rationalisten å andra sidan ser på hela processen med att ackumulera kunskap som följer:

  1. Jag studerar universum och livets mekanismer.
  2. Jag kan med hjälp av tidigare upptäckt kunskap konstruera nya teser.
  3. Teser som stöds av god evidens behåller jag och teser som visar sig vara ohållbara kasseras.

Betänk den enormt viktiga skillnaden mellan dessa två tankesätt. I irrationalistens modell kan man byta ut steg 1 mot precis vad som helst som är nonsens, som exempelvis att spöken existerar. Detta är att börja i fel ände av tankekedjan, eftersom man som sagt förutsätter saker som man inte känner till INNAN man börjar undersöka hur verkligheten faktiskt ser ut.

Men det största problemet ligger i att det är mycket enklare att tänka som en irrationalist, eftersom det är bekvämt att anta att man vet saker man inte vet. Då slipper man ju forska i saken, det är ju bara att påstå att man ”vet”/”känner”/”tror”, så är saken biff. Bevisligen är ju då inte den enklaste vägen alltid den bästa.

För att återkomma till det jag skrev om att tänka rätt så kan du ju fundera på hur mycket kunskap om vår verklighet vi ackumulerat tack vare övertygelsen att spöken finns på riktigt, att häxor kan få grödor att ruttna eller att gudar existerar. Ställ det sedan i relation till den mängd människor som tillämpar rationalism, och konstruerar fantastiska maskiner, mediciner, infrastruktur osv.

Vi är alla här tack vare rationalism och människor som faktiskt tänker rätt. Kasta inte bort det med en massa irrationalism.

Allt liv på Jorden är kvinnans

Jag läste just om Justin Bieber och hans idiotiska syn på abort, i Aftonbladet. Efter att ha deltagit lite i debatten så började jag fundera lite mer på varför abort-frågan är så enormt känslig för många. Vad kan det bero på?

Låt mig först kort utveckla min syn på abort. Jag håller inte människans liv på Jorden i någon särställning kontra annat liv på planeten, objektivt sett. Jag skulle hellre döda en panda än en människa, men jag tror inte att Jorden, universum eller någon överhet har någon preferens alls för oss människor, vilket torde vara tydligt för de flesta, men nåväl. Denna syn som jag har gör också att jag inte ser celler med mänskligt DNA som något överdrivet fantastiskt som måste skyddas till varje pris.

Ett embryo är inget mer än en ansamling celler, och ett ungt foster är inget eget liv på något sätt. De kan inte överleva på egen hand, de har i detta skede inget värde utöver deras potential, och att slåss för en potential ter sig en aning dåraktigt för mig. Betänk också att även personer som är rakt emot abort inte likställer embryo/foster med ett barn, eftersom de inte förespråkar att man vid genomförd abort skulle kunna dömas för mord, eller att man vid exempelvis en trafikolycka man själv orsakat som resulterat i missfall skulle kunna åtalas för dråp. Även i huvudet på en abortmotståndare finns det således fundamentala skillnader.

Men, när man börjar prata om detta med folk på nätet så ser man nyanser i åsikterna som jag tror kan förklara vad som för många är grundproblemet. Det är nämligen väldigt vanligt att man uttrycker generellt nedsättande gliringar om kvinnor. Det handlar om allt från hur kvinnor generellt sett beter sig mot andra till helt vansinniga idéer om att våldtäkt ”nog inte är så farligt” (en stor del av debatten handlar om abort efter våldtäkt).

Summan av ovanstående ledde för mig till en plötslig insikt. Faktum är ju det att allt mänskligt liv på Jorden finns här för att kvinnan vi känner som mor burit på oss en gång i tiden. Visst är männen delaktiga i befruktningen som sådan, men i princip hela arbetet med att sätta ett barn till världen står kvinnan för. Min misstanke är att detta är besvärande för väldigt många. Man ser det i reaktionen som ligger till grund för just förbud av abort, eftersom hela principen bakom detta förbud är att man ska ta bort kvinnans makt över människans existens. För kan man vara för jämställdhet och lika rättigheter mellan könen men samtidigt vara mot aborträtt?

Svaret är naturligtvis att nej, det kan man inte, och det är man inte. Inser man att kvinnans kropp är hennes egen att bestämma över så hedrar man också denna rättighet i vått och torrt. Det ter sig bara så enormt fegt att maskera sitt förakt bakom påstådda rättigheter en ansamling celler har, men det talar ju sitt tydliga språk om man anser att några cellers rättigheter trumpar kvinnans rättigheter.

SkepchickSE är nu igång

Skeptikerrörelsen har problem i det att den är väldigt obalanserad. Samma obalans tycker jag mig se hos rörelser som förespråkar pseudovetenskap. Faktum är att väldigt många skeptiker är män, och väldigt många som tror på spådom, healing och annat trams är kvinnor, det är åtminstone den bild man får när man varit aktiv inom skeptikerrörelsen i några år. Denna bild är dock problematisk.

Det problematiska ligger i att man lätt får en skev bild av hur dessa åsikter och övertygelser fördelar sig. Är det så att kvinnor är mer lättlurade än män och går på vilken skit som helst? Mina privata erfarenheter säger att så inte är fallet. Men är det då så att män över lag är mer skeptiskt lagda och har bättre verklighetsinsikt än kvinnor? Nej, det säger inte min erfarenhet heller, jag har träffat fler manliga idioter än vad jag kan besväras med att räkna. Trots detta är det absolut flest män som är aktiva i skeptikerrörelsen, och bland medium och liknande bedragare är kvinnor överrepresenterade.

Den som har följt min blogg under en tid bör känna till vid det här laget att jag är emot all form av diskriminering, oavsett om det handlar om sexuell läggning, hudfärg, bakgrund eller kön. Jag gör vad jag kan, men eftersom jag är en vit, svensk, heterosexuell man på 30 år så tillhör jag inte en vidare utsatt grupp. Vad jag alltid uppmuntrar är att grupper som upplever orätt ska slåss för att detta orätt ska tillintetgöras, och nu har ännu en stjärna på denna himmel sett dagens ljus.

För några dagar sedan slog Skepchick.se upp portarna, med mottot: ”Snille, smak, skepticism”. Så, om du tror att feminism är att färgmatcha kläder eller att bara män slåss för rim och reson, förbered dig på att ändra uppfattning. Jag är själv inte delaktig i sidan, av självklara, penis-relaterade skäl, men jag kommer följa sidan med stort intresse, och det borde du också göra. Såvida det inte betyder att du lägger mindre tid på MIN sida, förstås.

Verkligheten är absolut

Den största frustrationen i alla debatter tycker jag nog är när den part man debatterar med väljer att totalt ignorera all känd information om världen och hur den fungerar. Faktum är att man måste göra detta för att få någon form av rim och reson i de flesta typer av vansinniga föreställningar. Faktum är dock att vi känner till betydligt mycket mer om vår verklighet än vad de flesta tror, och tvärt emot vad väldigt många tror så är inte alla insikter och all information kompatibel med alla vanföreställningar och inbillningar.

Tänk dig summan av mänsklighetens kunskap som ett enormt rotsystem, som konstant växer och är i rörelse. Äldre delar av systemet stärks och växer av de nya rötterna som konstant gräver sig vidare. Nya idéer och tankar kan enkelt anslutas till flera punkter på rotsystemet, alltså de punkter som behöver finnas där för att det man föreslår ens ska kunna vara korrekt. Det är här logik och konsekvenstänkande kommer in, i dessa tre mycket enkla frågor:

1. Stämmer det jag påstår överens på något relevant sätt med tidigare känd kunskap?
2. Finns det någon rimlighet i mitt antagande?
3. Hur påverkas systemet i övrigt av mitt antagande?

Ett bra exempel är den kännedom att vi människor inte har någon särställning i universum. Inget med vår existens är objektivt sett utmärkande eller anmärkningsvärt, vi drabbas av precis samma saker som alla andra djur, och vår planet är precis lika sårbar och utsatt som andra planeter. Denna slutsats kan man dra tack vare det faktum att vi på alla kända nivåer fortfarande inte funnit något som talar för att det existerar någon sorts preferens för oss människor.

Så, ska man föreslå något som de facto betyder att vi HAR en särställning i universum måste man alltså gå tvärt emot all känd kunskap om universum och vår plats i det. Dock är det så för mig att varje gång jag debatterat detta med någon som tror på liknande nonsens så har de aldrig tänkt på vilka konsekvenser deras idéer skulle få.

Konsekvenserna i sig är inga argument mot det man föreslår, men när man föreslår något extraordinärt som strider tvärt mot känd kunskap så måste man som förslagsgivare förstå vilken enorm bevisbörda man belastar sig själv med. Om man inte är inbiten skeptiker kan detta vara ett krångligt koncept, det kan det säkerligen vara för oss skeptiker, men tillåt mig konkretisera med ett exempel:

I dagsläget har tusentals påstått mediala testats för att utröna huruvida de har några förmågor alls. De påstår att de genom sin kontakt med andevärlden kan utröna information som annars vore omöjlig att komma över. Vackert så, men INGEN som har testats har till dags dato lyckats påvisa några som helst förmågor, utöver spektakulär självdupering. Ponera nu att person X testas och lyckas med dessa test, i det att person X lyckas få fram information som annars vore omöjlig att få fram. Detta faktum skulle ställas tvärt emot vår kännedom om universum som jag redogjort för innan, så bevisföringen är ännu inte över. Det är nämligen så att bara för att person X påstår att informationen kommer från dessa andar så måste man naturligtvis också säkerställa att så är fallet, det enda man skulle kunna utröna ur ovanstående test är att person X faktiskt kan få fram denna information, nästa steg är då att ta reda på exakt hur detta är möjligt.

Vi vet faktiskt ganska mycket om vår existens och tillvaro, naturligtvis långt ifrån allt, extremt långt ifrån allt, men ändå. Om man ämnar attackera det vi faktiskt vet så har man ett stort jobb framför sig, och personer som bara rycker på axlarna och anser att de minsann inte alls har något att styrka och/eller bevisa bör inte uppfattas som något annat än extremt oärliga och medvetet duperande. För vilken ärlig och öppen person skulle neka världen bevis för dessa fantastiska dimensioner av vår existens?

Bara ett medium skulle kunna vara så ondskefullt.

Fluor ger fina tänder till Lucia

Paranoia-maffian har under de senaste åren börjat attackera fluor i större och större utsträckning. Det enda man har att komma med i frågan är det faktum att fluor faktiskt är giftigt, utöver detta tycker man sig i regel inte behöva tillägga så mycket mer. Detta trots att vi vet vilka effekter ett för stort intag av fluor ger, och att dessa effekter knappast kan rubriceras som några folksjukdomar. Faktum är att jag vågar garantera att ingen som läser detta har stött på en endaste människa som drabbats av problem som kan knytas till användandet av tandkräm och munskölj som innehåller fluor. Så, varför attackerar man just fluor?

Fluor är ett mycket enkelt ämne att attackera, eftersom man kan ersätta det med andra, mindre effektiva, produkter. Kort sagt så offrar man inget genom att offra fluor, man kan leva sitt liv precis som vanligt. För om man verkligen brydde sig om hur giftigt fluor är, speciellt med tanke på att man faktiskt inte ÄTER fluor, så finns det väl säkerligen andra produkter man rimligtvis kunde fokusera på? Naturligtvis, men det gör man inte, eftersom detta kräver uppoffringar i någon form, och det är ju lätt att vara kvasiintellektuell så länge man inte behöver ändra något man gillar eller uppskattar.

Men om vi börjar med fluor, hur farligt är det egentligen? Det fluor som finns i tandkräm är natriumflourid (NaF), och för att tandkräm ska få säljas inom EU måste den ha under 1500 mg/kg NaF. Personligen använder jag tandkrämen Zendium, som ligger på 1100 mg/kg. Den stora tub jag använder innehåller 100 gram tandkräm, alltså 110 mg NaF totalt i tuben. När man pratar om giftiga ämnen så är det så att människor reagerar olika på dessa, men den uppskattade förmodliga dödliga dosen av NaF ligger på 11 mg/kg, vilket alltså betyder 11 mg per kilo kroppsmassa. Jag väger ca 120 kg, så för mig blir då den dödliga dosen NaF 1320 mg. För att jag genom min tandkräm skulle få i mig en dödlig dos NaF skulle jag därför behöva äta (ja, äta) innehållet i 12 tuber (1,2 kg) tandkräm. Låter detta som en reell risk?

Det enda som skrämselspridarna som tjatar om fluor har kvar i detta läge blir då att argumentera för att man aldrig bör få in några som helst gifter i kroppen. En person som anser detta bör då rimligtvis ha ganska bra koll på huruvida sådant vi konsumerar dagligen faktiskt är giftigt, kan man tycka. Men betänk nu det jag skrev tidigare om att behöva ändra sin livsstil eller göra uppoffringar för sina övertygelser.

Vi börjar med att titta på den mycket säsongsbetonade saffranen vi äter nu runt jul och Lucia. Saffran är mycket giftigt, och så lite som 5-10 gram kan orsaka missfall hos gravida. Så lite som 20 gram kan döda en vuxen människa. Nog för att saffran då blir ett väldigt dyrt mordvapen, men giftigt är det, även i små mängder, hur som helst.

Nu kan man ju hävda att saffran äter vi ju som sagt bara den här tiden på året, så hur farligt kan det vara? Ok, vi tittar på något annat. Vad sägs om choklad? Choklad innehåller teobromin, som är giftigt. Kakaobönor innehåller väldigt mycket teobromin, faktiskt så mycket som 1,2 %. Att äta kakaobönor rakt av är ju dock ganska ovanligt, men ju mörkare choklad, desto mer teobromin får man i sig. En chokladkaka gjord av mörk choklad kan innehålla 14 g/kg (eller mer) teobromin, och den dödliga dosen för människor är ca 1 g/kg. Om vi återkommer till mig som exempel, med mina 120 kg, så är alltså den dödliga dosen för mig ungefär 120 gram teobromin. Jag behöver alltså trycka i mig ungefär 8,6 kg mörk choklad för att få i mig en dödlig dos.

Förresten, har du kryddat något med muskotnöt någon gång? Det är en vanlig krydda i potatismos, bland annat. Muskotnöt innehåller nämligen myristicin, som är ett amfetaminliknande ämne. För två år sedan uppgav tidningen Matmagasinet att man skulle använda 20 muskotnötter i ett recept, vilket slutade i att fyra personer fick läggas in på sjukhus. Människor har dött av myristicinförgiftning, och detta kryddar vi gladeligen vår mat med.

Min poäng med allt detta är som du förstår inte att göra dig orolig för att äta lussekatter, för ärligt talat, om folk dog till höger och vänster på grund av överkonsumption av saffran runt Lucia så hade väl ganska många reagerat på detta? Min poäng är just den; om det vore så att vi till vardags drabbades av fluoros (sjukdom som orsakas av kroniskt intag av fluor) skulle folk också reagera. Men dessa effekter finns inte, och vi har använt fluor i tandkräm och dricksvatten sedan 1940-talet.

Men jag vet att det är attraktivt för många att tro sig sitta på den där ”sanningen” som andra helt enkelt inte begripit eller kan ta till sig. Det är klart att det har sin charm att inbilla sig att man är lite bättre och har lite bättre koll än gemene man, jag förstår absolut den attraktionen. Det måste vara trist att ha det behovet, speciellt när man måste ljuga och dupera för att fabricera dessa ”sanningar” man håller så kära.

Personligen har jag dock aldrig känt mig dragen till den sidan, då den tycks vara överbefolkad av pretentiösa idioter och illvilliga skrämselspridare. Nej, jag trivs mycket bättre med att försöka se saker för vad de är och agera därefter. För mig är det mycket mer intressant att kritisera och exponera detta larv än att ta del av det.

Åkessons tiotusenkronorsfråga

Om du håller dig minsta lilla a jour med antingen den skeptiska eller mediala sfären så har du knappast missat att för några veckor sedan exponerades det fysiska mediet Anders Åkesson som bluffmakare. Ingen skeptiker blir vidare chockad över att dessa saker kommer upp till ytan, eftersom all form av mediumskap är bluff och båg, men vad som var överraskande i historien var att det var mediet Per Ola Thornell som avslöjade Åkessons bluff. Om du inte redan gjort det så föreslår jag att du lyssnar på Skeptikerpodden, avsnitt 27, där John Houdi intervjuar Per Ola, en mycket intressant intervju.

Händelsen skickade en chockvåg genom hela det mediala samfundet, som då snabbt delades upp i två läger. Ett läger som försvarade Åkesson med allsköns nonsens, och ett läger som insåg att hela företeelsen med fysiskt mediumskap nog mest är en massa larv. För er som inte vet; fysiskt mediumskap går ut på fysiska manifestationer, så som andar som blåser i trumpeter osv.

Anders Åkesson har varit utbildare inom det mediala i flera år, och var enormt välrenommerad. Han har också varit med i programmet Det Okända, som går på TV4+, där Caroline Giertz är programledare. Det är även hon som har skapat hela programidén. På sin blogg skriver Caroline följande om händelsen:

Men så kom jag på – alla som fuskar blir nog avslöjade förr eller senare. Och ingen annan har blivit det. Alltså kan man förmoda att det inte fuskas särskilt mycket. Jag vet att många granskat Det okända genom åren, i hopp om att komma på oss med nåt fuffens, men det finns inget att komma på. Om det fanns hade det uppdagats.

Så – Anders Åkessons fusk kan också ses som ett bevis på att vi inte fuskar.

För det första så stämmer det inte alls att ingen annan avslöjats, det fysiska mediet Colin Fry avslöjades för inte alls längesedan, men oavsett så måste man beundra den graden av ignorans som krävs för att yttra sig som Caroline gör ovan. Jag och en skeptiker till påpekade detta i bloggen, varpå hon rättade sig själv en aning:

Ni har rätt, det är att greppa efter halmstrån, att försöka vända Anders fusk till vår fördel. Och bevis är verkligen fel ord, möjligtvis kan ”argument” användas. Ber om ursäkt.

Bättre, men nej, det är knappast ett argument heller. Men det är väl så när man försvarar sitt leverbröd; sanningen blir inte speciellt noga.

Vad jag hakade upp mig på i hela den här historien är dock något som jag undrat länge, och frågat väldigt många om, men aldrig fått ett svar på. Faktiskt inte ens ett försök till svar, nu när jag tänker efter. Betänk att Anders Åkesson varit enormt stor inom det mediala, han har hållit kurser i det mediala, och väldigt många såg/ser honom som en personlig mentor. Åkesson är alltså en bevisad och erkänd bedragare, och har ändå kunnat komma in i branschens kärna, utan att ha några speciella egenskaper eller förmågor alls. I vilken annan bransch hade detta varit möjligt?

Jag brukar jämföra med andra branscher, där man faktiskt kan vara skicklig och veta vad man sysslar med. Personligen är jag värre än oanvändbar när det handlar om rörmokeri. Om jag sålde mina tjänster som rörmokare, hur många kunder skulle jag behöva besöka innan folk började misstänka att jag inte har någon aning om vad jag pysslar med? Förmodligen skulle detta uppdagas redan första dagen. Inom rörmokeriet skulle det inte vara möjligt för mig, som inte kan ett dugg om detta, att bli så välrenommerad och känd att barn ville ha min autograf och att jag fick åka på rörmokerikonvent och prata om mina bravader och personliga insikter. Det är helt enkelt inte ett rimligt scenario, men inom det mediala är det uppenbarligen inga problem.

Så, vad är då frågan? Jo, det är ju så att alla medium håller med om att bedragare finns det ju i branschen, det finns ju ”överallt”, och det är viktigt att sortera bort dessa. Så, frågan jag ställer är: Om man tar ett erkänt falskt medium och ett medium som anses vara äkta, vad skiljer deras resultat åt? För det är ju detta som är den avgörande faktorn i att kunna spola ut bedragare i alla andra branscher, och det är ju fullt rimligt att förutsätta att en bedragare inte kan producera samma resultat som en äkta utövare.

Men är det inte då lite lustigt att inget medium jag pratat med till dags dato kunnat besvara denna fråga konkret?

Vetenskapens utopia

Det sägs ofta i debatter att man inte skulle vilja leva i en värld där vetenskapen ”styr”. Alltså en kall och kalkylerad värld där världen är 100 % fakta och 0 % känsla, så att säga. Rädslan är att detta ska få enormt hemska konsekvenser, man ser framför sig en sorts Darwinism där man mördar alla svaga i samhället till förmån för de friska, där barns hjärnor genomstrålas vid födseln för att man direkt ska kunna avgöra vilket yrke de ska programmeras till i mogen ålder, och där barn med handikapp eller utvecklingsstörningar kan förkastas ned för klippkanten, i bästa Spartansk manér. Ett totalt skräcksamhälle för alla som sticker ut minsta lilla och som avviker från den mall som övermännen inom vetenskap satt upp som de acceptabla.

Skulle det vara så? Är det så våra bästa och skarpaste hjärnors vision om en gemensam framtid skulle se ut, eller finns det andra, kanske mer tänkbara, vägar? En person som föreställer sig det jag radat upp ovan kan nog aldrig riktigt ha sett en vetenskapsman. Men utöver detta, vad är det som skrämmer människor så med vetenskap?

Problemet är i grund och botten det att människor över lag behöver vägledning. De vill ha någon som talar om för dem vad man ska göra, hur man ska tänka och vilket agerande som är det korrekta. Alla har vi detta i oss i någon mån, det kommer vi aldrig helt ifrån. Men problemet är då att vetenskapen aldrig talar om detta för oss. Den presenterar fakta, från den värld vi lever i, och sedan ligger det på oss att förvalta denna kunskap på det sätt vi finner mest lämpligt. Vetenskapen kan göra bedömningar i frågor om moral och hur man bör leva sitt liv, exempelvis kan vi ganska enkelt utröna att det är negativt för samhället om alla i det dödas till höger och vänster, så vissa saker går att slå fast.

Men i den vetenskapliga utopin finns det ingen som står med en pekpinne och talar om att människor med lite mörkar hy än din egen är omoraliska och har svårt att skilja på ”ditt och mitt”. Ingen står och predikar om att homosexuella lever i synd och bör mördas för denna synd. Ingen hatar dig eller kastar ägg på dig för att du vill gifta dig med den du älskar, trots att ni råkar vara av samma kön. Inga pappor samlar ihop resten av släkten för att stena den dotter som lät sig våldtas förra veckan. Ingen fjant med en larvig mössa ställer sig och skär i din sons kön snart efter födseln, bara för att en låtsaskompis från stenåldern säger att detta är en god sed.

Den vetenskapliga principen slår fast helt andra faktum än de vi tar för givet i alla samhällen över världen idag. Ett bra exempel på detta är att begreppet ”ras” inte är applicerbart inom mänskligheten, då vi är alldeles för lika, oavsett nationalitet, för att klassas som olika raser. Ett annat mycket bra exempel är att homosexualitet inte på något sätt är unikt för människor, tvärt om har det observerats hos över 1500 djurarter, och är väl dokumenterat bland ca 500 arter. Bara dessa två, mycket konkreta upptäckter, tror jag de flesta skulle hålla med om att om samhällets insikt och syn baserades på dessa skulle detta samhälle vara mycket trevligare att leva i än andra samhällen. Fundera på det en liten stund.

Vad som är mest skrämmande är egentligen den syn att i ett vetenskapligt samhälle finns det ingen plats för känslor, så som kärlek och hat, men självklart är så inte fallet. Vad vi dock måste vara på det klara med är att känslor går att förklara vetenskapligt, det går att utröna exakt vad de är och vad som orsakar dem. Detta medför dock inte att de nedvärderas eller att deras värde förringas, tvärt om kan det lära oss att värdesätta dem ännu högre i det att vi förstår dem bättre. Vidare studier av ett sådant område skulle i förlängningen kunna revolutionera vår syn på varandra, synen på hela vårt rättsväsende och en mängd andra områden. Vetenskapsmän är också människor, jag är dock ingen vetenskapsman, men jag kan ändå känna mig tudelad i frågor om exempelvis just brott och straff. Ena sidan säger att enheten X (gärningsmannen) helt enkelt är felaktigt programmerad, men den andra delen reagerar mer primalt och känner att ett skott i huvudet vore för lindrigt för individen i fråga. Vad är att föredra, insikten att en felaktig programmering kan rättas till, eller åsikten att vederbörande bör mördas?

Det ovetenskapliga och reaktionära är dock djupt rotat i oss, vi är helt enkelt inte programmerade för att tänka kritiskt, rationellt och då ”vetenskapligt”. Det finns gott om människor som slåss aktivt för att detta ska vara den segrande världssynen, och då handlar det om allt från anti-vaccare till katolska kyrkan. Rationalitet och eftertänksamhet hamnar efter, men är på framfart, och det man kan göra för att hjälpa till i kampen för det rationella är helt enkelt att inte vara tyst och att inte låta sig kuvas av allt nonsens som finns därute.

Tror du att Jesus funnits?

Sverige är på många sätt ett väldigt bra land, med sunda, sekulära värderingar. Vi tenderar att acceptera människors lika värde, vi tycker inte det är speciellt uppseendeväckande att vissa människor är homosexuella, vi accepterar att alla kanske inte vill behålla sina blivande barn och så vidare. Som sagt, sunda, sekulära värderingar.

I ett samhälle som vårt är det enkelt för många att vara lite sådär halv-troende. Du känner garanterat igen sorten själv, vad jag syftar på är en person som säger nåt i stil med: ”Njaa, jag tror väl kanske inte på just gud, men på någon högre makt tror jag nog”. Detta kommer i regel från personer som tar för vana att inte tänka alldeles för mycket på vad de säger. Likväl finns det väldigt många som applicerar liknande resonemang på Jesus, och vill få det till att de tror nog inte riktigt på gud, men de tror att Jesus fanns.

Jag har debatterat Jesus-frågan i ganska många år nu, och vad som ofelbart inträffar när man ifrågasätter huruvida Jesus ens existerat från första början drar många andan i förfäran. När min meningsmotståndare återhämtat sig brukar i regel alltid det första påståendet vara att det finns en sorts konsensus inom forskar-/historikervärlden att jo, Jesus har visst funnits. Mitt svar på detta är dock det att dessa forskare/historiker har tillgång till samma extremt svaga underlag som vi andra har, och vad man snarare kommit överens om är att man antar att så är fallet. Man antar alltså att Jesus var en historisk person, man vet inte att så är fallet, och det är som bekant varken forskare eller historiker som bestämmer eller kommer överens om vad som är sant eller inte.

Men vad säger historien då? Faktum är att om man ser på Bibeln som en historiebok så är den värdelös, då den är bevisat felaktig på väldigt många punkter. Tittar vi på sagan om Jesus specifikt så kan jag ruska ditt minne lite. I Matteusevangeliet berättas historien om kung Herodes som kände sig hotad av den faktum att Jesus fötts, då han var messias. Maria och Josef flydde Betlehem, och Jesus föddes i en krubba, bla bla bla. Problemet med berättelsen är att det är väldigt väldokumenterat att Herodes dog år 4, före kristus. Sagans trovärdighet får sig en ganska rejäl törn redan där. Att man sedan vet att det inte var någon skatteindrivning, som också påstås i samma berättelse, är ett annat problem.

Detta är vad vi vet. Men vad vet vi om Jesus egentligen? Faktum är att inget dokumenterades om Jesus under hans livstid. Att gud valde att skicka sin ende son till den region i världen där läs-/skrivkunnighet var som allra lägst bidrog nog till detta problem, hade Jesus skickats till Kina istället hade det funnits gott om dokumentation. Men när man pratar om historia och Jesus så brukar två namn komma upp, dessa är Josefus och Tacitus, två (ungefär) samtida historiker, som har dokumenterat i princip allt som är känt om Jesus idag. När gjorde man då detta? Jo, de började runt år 70. Faktum är att ingen av dem ens var födda när Jesus påstås ha dött. Och ändå är det dessa två personer som troende ofta vill framställa som dem som ”vittnat” om Jesus existens. 40 år efter att han påstås ha dött. Till saken hör ju också att med tanke på vilken ytterst begränsad livslängd man hade på den tiden så är det extremt osannolikt att någon av den information som dokumenterades kom från en person som sett/träffat Jesus personligen, historikerna hade det ju bevisligen inte.

Efter att man tryckt hål på alla lösa påståenden enligt ovan brukar det bara finns en massa larv kvar att ta till, saker som är för dumma för att ens ta ställning till.

Så faktum är att om du ska tro på Jesus så gör du det på lika goda grunder som hela Bibeln står på. När man sedan ser det lite större perspektivet, och inser att hundratals religioner genom tiderna har Jesus-sagor (ofta identiska med den kristna varianten), efter och långt före kristendomen, så blir det ännu mer tveksamt.

Precis som allt annat inom religion blir detta således en fråga om irrationell tro. Vissa har det, andra har det inte.

Nätverket Hela Barn sysslar med skumrask

Jag vill börja med att säga att mycket av det jag skriver om här har jag frågat Nätverket Hela Barn om, och de har inte svarat mig.

Några entusiaster har startat ett nätverk som heter Hela Barn (helabarn.se). Vad detta nätverk beklagar sig över är det faktum att i Sverige är det olagligt att behandla barn under 8 års ålder samt gravida/födande kvinnor med alternativmedicin. Något som för en klart tänkande individ kan låta som väldigt sunt, eftersom skolmedicin är bevisat betydligt mycket mer effektiv och säker än just alternativa metoder. Men detta hindrar inte Hela Barn, man slåss nämligen för dessa individers ”rätt”, inget annat (säger man), samt att de är helt partipolitiskt, fackligt och religiöst fristående. Finns det fler alternativ än så? Mer om det senare.

Låt oss först titta på det mest slagkraftiga argument som Hela Barn framställer, nämligen det att den lag vi har i Sverige strider mot hela fem artiklar i Barnkonventionen, som är författad av FN. Dock talar man aldrig om vilka artiklar svensk lag strider mot, vilket i sig kan tyckas vara lite intressant. Det finns 54 artiklar i Barnkonventionen, och jag har för detta inläggs skull läst igenom hela Barnkonventionen. Faktum är då att jag inte hittat något alls som säger att alternativmedicin är något barn har rätt till på något som helst vis, eller att en sådan behandling är önskvärd. Trots detta så hittade jag två andra punkter, som jag tyckte var intressanta:

Artikel 6, punkt 2: ”Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.”
Här krävs det inte mycket tolkning i någon riktning för att inse att alternativ medicin, som alltid är antingen helt otestad eller har visat sig vara ineffektiv vid tester, inte ligger i barnens intresse.

Artikel 19, punkt 1: ”Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.”
Att ge barn obeprövade eller bevisat ineffektiva preparat istället för fungerande och beprövade motsvarigheter kan utan svårigheter tolkas som vanvård från vårdgivarens sida.

Så, vad jag fann var snarare att alternativ medicin inte har något inom vården att göra, specifikt inte när det är barn det handlar om.

Men låt oss nu titta mer på Hela Barn, och deras agenda. De nämner aldrig på sin sida vilken typ av alternativ medicin de förespråkar, så på ytan känns de mest som en allmän intresseorganisation. Följande personer sitter i nätverkets styrelse:

Ordförande: Elisabet Agar
Sekreterare: Charlotta Jaakkola
Kassör: Britta Kjellin
Ledamöter: Anna Rosenkvist, Lina Lanestrand

Vi tittar på dem en i taget:

Elisabet Agar: Elisabet driver en egen sida och har ett företag i anslutning till sin hemsida. Vad sysslar företaget med? De/Hon säljer homeopatiska preparat och behandlingar till allmänheten. Enligt hemsidan botar/lindrar homeopatiska preparat allt från ångest till infektioner, och vill man boka ett besök kostar det bara 650:- vid första besöket, och 450:- vid uppföljning. Då ingår vattnet (homeopatiska preparatet).
Charlotta Jaakkola: Charlotta jobbar med djur, har det visat sig. Hon finns även på recensionssiten Reco.se, där hon gav sig själv 5/5 i betyg, vilket förmodligen skulle väga upp den etta hon fått innan. Tur att åtminstone en person är nöjd med Charlottas tjänster. Förresten ja, hon jobbar som djur-homeopat. Hon ger alltså vatten till djur, i hopp om att de ska bli bättre av detta.
Britta Kjellin: Britta är den jurist som Hela Barn använder för att formulera skrivelser till FN. Hon driver företaget Enjoy Consulting, som dock verkar jobba pro-bono (gratis), med tanke på hur liten omsättning bolaget har.
Anna Rosenkvist: Anna är också medicinskt intresserad, och med det menar jag att hon också, chock nog, är homeopat. Hon bedriver precis som Elisabet Agar en egen hemsida, där hon säljer både preparat och behandlingar.
Lina Lanestrand: Lina jobbar på en sorts ”vårdcentral” som kallas för Naturmedicinteamet. Det är svårt att få fram mer information om vad Lina pysslar med mer specifikt än så, men bevisligen har hon direkta intressen i branschen.

Det är väl inte speciellt svårt att se att Nätverket Hela Barn knappast är en intresseorganisation som slåss för några rättigheter man efterfrågar hos barn. Tvärt om så slåss de för sin egna ekonomiska vinnings skull, det finns självklart enorma pengar i homeopatika. Anledningen till detta är att preparaten består av bara vatten, kräver ingen forskning som ska skrivas av på årtionden och det krävs därmed heller inga utdragna studier av preparatens effekt.

Det man måste vara på det klara med är att det är såhär dessa ”branscher” fungerar. Har man mage att sälja vatten till en människa med ångest i hopp om att detta ska bota, vart drar man då sin privata gräns för vad samvetet klarar av? Om man ljuger en änka rakt upp i ansiktet och talar om diverse saker om hennes bortgångne man, och sedan tar betalt för detta, hur skiljer sig dessa saker egentligen på den moraliska kompassen?

Men människor som jobbar med lögner och bedrägeri är inte mottagliga för vad de själva sysslar med, det skulle bli alldeles för jobbigt för dem att inse vad de sysslar med, så det blockeras. Till slut måste man i princip vara helt död inombords, och det är tragiskt på alla tänkbara sätt. Men det är inte synd om dem, det är dock synd om deras offer.

Vad kan man göra? Man kan ta ställning. Gå med i gruppen för Svenska 1023 på Facebook, ditt blotta medlemskap visar att du tagit ställning, mer än så behöver du inte göra.