Maria Eggers och ECT

Skådespelerskan Maria Eggers har ALS, och debatterar i Aftonbladet för att den som är dödssjuk själv ska få välja sin rehabilitering, oavsett om denna rehabilitering är legitim eller ej. Rubriken på artikeln är: ”Jag är obotligt sjuk – låt mig välja min rehabilitering”. Vad man i ett snabbt grepp gör i denna rubrik är att man knyter samman två saker som krasst sett inte har något alls med varandra att göra. För det finns nog ingen som egentligen anser att vi bara ska ge en blank check till personer som är allvarligt sjuka, så att de kan spendera skattepengar på precis vad som helst.

De pengar vi har för att vårda befolkningen är inte obegränsade, och även om det vore trevligt att kunna ge människor med allvarliga sjukdomar solresor och liknande (som för många är väldigt vårdande), så är det faktiskt så att de pengar sådant kostar försvinner från kontot, och finns därmed inte där för att hjälpa människor med sjukdomar som går att bota i dagsläget. Känns det då inte mer meningsfullt att spendera de resurser vi har på att människor inte faktiskt ska bli obotligt sjuka? På Aftonbladets artikelforum uttryckte jag åsikten att skattemedel inte bör gå till häxdoktorer, homeopater eller andra bedragare. Jag skrev inget om Marias situation, en situation jag självklart sympatiserar med, men jag förklarade samtidigt att det absolut står henne fritt att söka alternativ vård, men då till egen bekostnad. Jag fick denna reaktion av en läsare:

Det var det mest egotrippade jag har hört i hela mitt 64-åriga liv. Fy fan för sådana som dig. Hoppad något riktigt otäckt drabbar dig eller dina närstående.

Ett uttryckt hopp om att ”något riktigt otäckt” ska hända inte bara mig, utan även mina närstående. Håll priset för årets medmänniska, jag tror vi har en vinnare.

En användare på forumet började dock snabbt vurma för en behandling som kallas för ECT, står för Energy Cell Treatment. Det är en metod som marknadsförs av den medicinska pionjären Susanne Johansson. På hemsidan friskriver man sig omedelbart från alla påståenden om eventuella resultat, men man insinuerar att ECT botar bland annat: cancer, MS, reumatism, artros och Lupus. Det finns nog inget ECT inte botar, när man tänker efter.

Men, är metoden kliniskt testad? Njae, nej. Den har funnits sedan 2004, men man verkar helt enkelt inte ha hunnit med att testa den ordentligt, man har varit mer intresserad av att samla in anekdoter från patienter. Patienter som nyttjar vanligt skolmedicin parallellt med ECT… Men vad är då ECT? Jo, det ”fungerar” så att man stimulerar immunförsvaret genom att bombardera kroppen med vitt ljus, i ett vitt rum, när patienten är iförd helt vita kläder. Det krävs tydligen inte mer än så.

Susanne Johansson har själv förklarat varför man inte gör några kontrollerade tester:

Due to the fact that many patients have been successfully treated for “untreatable” illnesses/diseases where conventional medicine has not produced satisfactory results, I do not consider it ethical to make controlled studies on human beings using placebo lights.

Det faktum att hon upplever resultat gör det alltså oetiskt att göra kontrollerade tester. Tydligen mer oetiskt än att behandla sina patienter med en bekräftat fungerande metod.

Så, är ECT en metod vi skattebetalare borde bekosta för Maria Eggers? Mitt svar är ett klart nej, låt pengarna gå till sådant som fungerar, och tar det slut på alternativ för en patient, låt resurserna gå till en annan. Man kan inte kasta bort pengar bara för att vara snäll, inte när pengarna faktiskt är där för att hjälpa så många som möjligt. Naturligtvis är det tragiska omständigheter och rena familjekatastrofer som drabbat människorna som utgör statistiken, men åter igen, är det bra skäl till att dränera de konton som faktiskt hade kunnat hjälpa andra att få fungerande vård?

Bilbälteshysterin ingen vågar prata om

Jag bär aldrig bilbälte. Jag har åkt bil hela livet och kört bil i 13 år nu, och jag har aldrig behövt det, helt enkelt. Naturligtvis förstår jag hur folk tänker runt bilbälten, att det ska vara så ”säkert”, och att man är ”oansvarig” bara för att man inte heller bältar sina barn, men allt det där är skitsnack. Jag är mitt barns förälder, och jag vet vad som är bäst för honom.

Bilbälteshetsare tänker sällan på riskerna med att bära bälte. Händer det något kan man få allvarliga skador, man kan bryta ben, förstöra leder och få enorma blåmärken över exempelvis torsot. Det pratas inte heller speciellt ofta om hur snabbt branschen (”Big Auto”) fick fram dessa ”livräddare”, det var tydligen gjort i en handvändning. Visst har det skett utveckling inom bilbältestekniken sedan de kom, men det är ju tydligt att det bara handlar om att Big Auto är i maskopi med nylonproducenterna, som i sin tur bara vill prångla ut så många bilbälten som möjligt, hur mycket skada de än orsakar. Alla former av ekonomiskt intresse är i grunden suspekta och kan aldrig någonsin leda till något positivt.

Varje gång jag hör talas om någon som fått en whiplash-skada, brutit nyckelbenet vid en olycka eller andra hemskheter blir jag säkrare på min sak, och mer övertygad om att bilbälten inte bara är totalt onödiga; de är rent av hälsovådliga. ”Förebyggande åtgärd” säger Big Auto och bälteshetsarna, men det är bara struntprat, det ser man ju på alla skador. Är lösningen inte 100%-ig är jag ointresserad av att befatta mig med den, och den ska definitivt inte komma i närheten av mitt barn!

Tro nu inte att jag bara går på egen intuition! Det finns en tysk forskare, kommer inte ihåg vad han heter, men jag tror han var geolog eller något sådant. Han håller åtminstone med mig helt och hållet, och eftersom jag redan bestämt mig så lyssnar jag betydligt mycket mer på honom (eller vad det henne?) än vad jag bryr mig om vad ”experter” påstår eller vad det aktuella kunskapsläget säger. Jag har funnit stöd för mina åsikter, punkt! Och om du har en annan åsikt, glöm inte att jag alltid kan spela känslo-kortet, det man får på BB direkt efter att ens barn trillat ur livmodern. För om det är något man som förälder vet med säkerhet så är det att ingen kan ta ifrån en rätten att tvinga på ens barn det sämsta tänkbara alternativet.

Ingen tror nog att jag tänker såhär, egentligen. Hur många vaccinationsmotståndare kan man säga det om?

Harold Camping kryper fram, lika ond som tidigare

Pressen har nu fått tag på domedags-”profeten” Harold Camping, som nu haft fel om undergången två gånger. Camping har erkänt att han räknade lite fel, och datumet är nu reviderat. Jorden beräknas nu gå under den 21 oktober 2011.

Jag tycker att följande citat från artikeln summerar vilken sorts människa Camping är väldigt bra:

Mr Camping, who predicted that 200 million Christians would be taken to heaven Saturday before the Earth was destroyed, said he felt so terrible when his doomsday prediction did not come true that he left home and took refuge in a motel with his wife.

Är det ens tänkbart för en psykiskt frisk människa att bli deprimerad över att världen INTE gick under och miljarder människor dog? Troende ser det förmodligen inte på det sättet, vissa gör det säkerligen, men det är nog ingen generell inställning att man är en vidrig människa om man fanatiskt försöker övertyga sig själv och andra om att Jorden minsann SKA gå under.

Om något så handlar det om en sjuklig besatthet av lidande och påhittat, gudomligt straff av alla de själva ser som mindre värda, eller helt värdelösa. Camping kan i sig verka harmlös, men det är han inte. Han sprider skräck och inbillningar till andra, vilket aldrig är harmlöst.

Det enda positiva med att Camping har fel gång på gång (vilket i sig inte är så märkligt när man försöker beräkna saker baserat på en sagobok) är att Camping och hans angängare förlorar miljontals dollar på reklam och liknande. Måste kännas bra för reklam-folket att de defintivit är de mest värdiga i sammanhanget.

Sekulär rationalism räddar livet på troende

En stats primära mål, över alla andra, bör vara att hålla sina medborgare levande. Detta faktum är ett krav för att man ska kunna uppnå framgång, eftersom individerna då är mindre stressade, ackumulerar mer tillgångar, producerar mera etc. Sverige, och i princip alla andra länder, har utvecklats i en enorm takt under de senaste 150 åren, och det finns en rad goda skäl till att det faktiskt är så.

Så, vi kliver tillbaka 150 år i tiden. I Sverige hade år 1861 individen en förväntad livslängd på 47 år. Nu pratar vi alltså inte medellivslängd, utan förväntad livslängd, alltså hur länge en vuxen förväntas leva. På slutet av 1800-talet såg vi enorma framsteg inom väldigt många områden, så som industri och medicin. Värt att nämna i sammanhanget är också att Charles Darwins bok, ”The Origin of Species”, banade vägen för att man skulle tänka annorlunda än vad religiösa företrädare ville, och att det fanns andra, större sanningar att finna ute i verkligheten.

50 år senare, 1911, hade vår förväntade livslängd ökat till 58 år. Det är ju en enorm skillnad, på egentligen mycket kort tid. Man började under denna period vaccinera befolkningen i mycket större skala än tidigare, farligare transportmedel började ersättas med mindre farliga, och utvecklingen av mediciner och den moderna sjukvården hade börjat ta fart. 1922 testades odlat insulin för första gången, vilket vi som bekant använder för att rädda enorma mängder liv även idag.

Men framgångarna tog inte slut där, för fram till 1961 hade den förväntade livslängden gått upp till smått fantastiska 74 år. Tänk på det en stund, på 100 år förväntades vi i Sverige leva hela 27 år längre. Vid det här laget hade läkarvetenskapen tagit ordentlig fart, man kunde nu utföra operationer och åtgärder som höll människor och barn vid liv på sätt som inte varit tänkbara tidigare. 1928 upptäckte Alexander Flemming penicillinet, vilket sedan dess upptäckt säkerligen har räddat livet på miljoner människor. Uppfinningar som pacemakern var fantastiska nymodigheter, som används än idag, i något mer modern tappning.

Nu sitter vi här, 2011, och vi förväntas leva tills vi är väl över 80 år gamla. Mediciner blir bättre och bättre, metoderna förfinas konstant och vi lär oss mer och mer om hur vi fungerar och hur vi ska använda denna kunskap på bästa tänkbara sätt.

Men om vi säger såhär då: tänk på allt du använder varje dag. Den dator du sitter vid just nu, bilen du tar dig med till jobbet, luftkonditioneringen du svalkar dig med på semester du flugit till i ett flygplan. Alla dessa saker är produkter av våra kollektiva framsteg och upptäckter. Hur mycket har religion, homeopati, healing, zonterapi och liknande trams bidragit till vår utveckling? Alla dessa företeelser är gamla idéer, som kommer från före 1861, en tid när man trodde att sjukdomar spreds via dålig lukt. Hur mycket kan dessa läror egentligen bidra till vår välfärd och framgång?

Svaret är naturligtvis: inget alls. Det är tack vare sekulära värderingar kvinnor har rösträtt, alla människor som älskar varandra får gifta sig och slaveri är olagligt, för att ta några konkreta exempel. Det är tack vare rationalism vi inte längre har ett rasbiologiskt institut, låter orakel fatta beslut om landets framtid och stenar kvinnor som påstås vara häxor.

Denna sekulära rationalism tas för givet av de flesta. Det är vi sekulära rationalister som står mellan två religiösa grupper och ser till att de inte slår ihjäl varandra, för hade det varit upp till dem själva så hade det slutat i blodbad, som så många gånger tidigare. Det är vi sekulära rationalister som påpekar att vår evidensbaserade medicin faktiskt fungerar bättre för cancer än de där örterna du odlar själv i trädgården. Det är bekvämt för irrationalister att falla tillbaka på den trygghet som vår rationalism erbjuder, eftersom de då kan syssla med precis vilket trams de vill, fram tills dess att de faktiskt behöver en operation, åka till jobbet eller titta på TV. För då är det våra ogudliga djävulsmaskiner de använder.

För det kan väl inte vara någon som tror att det är effektiviserad och förfinad bön som gjort att vi nu lever längre, mår bättre och är gladare än någonsin? Nej, så dum kan väl ingen vara.

Ockhams nyrakade verklighet

Verkligheten är något som undgår eller skrämmer många, och dessa personer hittar på ett för dem fungerande substitut. På 1200-talet föddes i England filosofen William Ockham, och han formulerade ett tankesätt runt verkligheten som fungerar än idag.

Denna princip brukar man referera till som ”Ockhams rakkniv”. Principen är att man helt enkelt skär bort de delar av en förklaring som inte behöver finnas där för att förklaringen ska fungera, och när detta inte längre går är det just denna slutgiltiga förklaring man bör föredra. Principen säger INTE att det är denna förklaring som är den rätta, bara att den är att föredra. Jag brukar själv använda detta tänk i mina frågeställningar, och det är ett mycket effektivt och logiskt sätt att tänka på.

Lite konkreta exempel, då. Jag har ju pratat om evolution en del nyligen, så låt oss spinna vidare på denna tråd. Säg att vi undrar hur vi människor kom till som art, och att det är dessa två påståenden vi har att ta ställning till:

1. Evolution existerar och verkar, och människan är en produkt av denna evolution, precis som alla andra arter av djur och alla växter.
2. Evolution existerar och verkar, men människan skapades av Gud, till skillnad från alla andra arter av djur och alla växter.

Dessa två är direkt jämförbara med varandra, eftersom 2 är 1 + Gud. Vad man med principen bakom Ockhams rakkniv då ämnar göra är alltså att ta bort det som inte behövs för att förklaringen ska fungera, och eftersom Gud de facto inte krävs för att modellen för vårt ursprung ska fungera så är alltså påstående 1 att föredra över påstående 2. Nyckeln ligger alltså i det direkt jämförbara. Notera nu, åter igen, att modellen säger INGET om vilket alternativ som faktiskt är rätt, bara vilket alternativ man ska föredra att utgå ifrån i sin tankemetod.

Låt oss titta på ett annat tänkbart scenario där man får två förklaringar på samma grundfråga, men där alternativen skiljer sig åt kraftigt:

1. Evolution existerar och verkar, och människan är en produkt av denna evolution, precis som alla andra arter av djur och alla växter.
2. Evolution existerar inte, Gud skapar och har skapat allt.

Här kan inte Ockhams rakkniv appliceras, av den enkla anledning att dessa två saker är inte jämförbara. Dels vet vi ju att 2:an är direkt felaktig, men principiellt sett vore det ju på sitt sätt enklare att en gud bara skapade allt hela tiden. Personligen skulle jag dock argumentera för att så inte är fallet, men det är denna diskussion man hamnar i om man försöker avgöra vilket av två icke jämförbara argument som är enklast.

Så, hur appliceras detta rent praktiskt? Själv brukar jag applicera denna mycket enkla princip på ganska mycket, speciellt i diskussioner och debatter, och det är väldigt effektivt att utgå ifrån de enklaste och mest basala delarna av ett resonemang. Det man märker väldigt snabbt med irrationalister över lag är att de misslyckas med de mest grundläggande delarna av sina resonemang, förmodligen mycket på grund av att de helt enkelt inte är vana vid att tänka kritiskt, och sedan tänka kreativt runt denna kritik.

Nu misstänker jag att du vill ha ett konkret exempel, och för att illustrera detta kan jag visa hur jag applicerar ovanstående princip på frågan om Gud finns eller ej. Jag gör detta i några enkla steg, för att demonstrera hur jag tänker i dessa frågor, och för att göra det konkret. Vi börjar med en mycket simpel ekvation:

Vår verklighet = X

Simpelt? Absolut, vi antar att vår verklighet, alltså summan av precis allt som pågår i vårt universum, är variabeln X. Om vi nu antar att en person föreslår att Gud är en del av X, alltså en del av vår verklighet, så måste vi kunna bygga en hypotes om en för dem alternativ verklighet, genom att göra följande:

Vår verklighet – Gud = Y

Det jag gjorde nu var alltså att jag tog bort Gud ur X, och denna ”hypotetiska” verklighet kallar vi för Y. Min motpart i diskussionen behöver nu förklara hur X skiljer sig från Y. Alltså, om vi antar att Gud existerar i vår verklighet som den ser ut idag, hur skulle vår värld förändras om Gud imorgon inte längre existerade?

Min hållning i frågan är att X = Y, vilket alltså gör att Gud = 0. Min position är att Gud inte existerar från första början, och om en icke-existens mot förmodan skulle kunna existera ännu mindre imorgon än idag så skulle detta inte påverka oss alls. Men hävdar man att Gud finns så bör man också kunna motivera och resonera fram vilka konkreta förändringar på vår existens upphörandet av denna existens skulle kunna få.

Det är detta som gör Ockhams rakkniv så användbar som en övrig i logiskt tänkande. Om inte annat för att det ger en utmärkt utgångspunkt för vidare utforskning, som inte färgas av en massa tramsiga övertygelser som bara styr framtida resonemang i en felaktig riktning.

Principen går att applicera på allt, från spådom till healing, och till skillnad från exempelvis spådom och healing så fungerar den faktiskt.

Stavros Louca talar ut

GP har nu ställt lite frågor till Stavros Louca som jag skrev om senast, och han har fått chansen att svara mer i detalj på den fråga som tidigare orsakade kontrovers i Sydsvenskan. Först och främst är han nu väldigt tydlig med att han är dörrknackare hos Jehovas Vittnen, och han har nu mer ”intressant” att säga om evolutionsteori.

Reportern frågar specifikt om Stavros påstående om evolutionsteori och huruvida han faktiskt anser att detta är vår tids största bluff. Han svarar följande:

Nej. Det jag har sagt är att det är förbluffande att en lärare med sin auktoritet någonsin kan prata om antingen evolutionsteorin eller Gud som en sanning. En lärare ska presentera fakta och teorier men aldrig tala om för eleverna vad de ska tro.

Han anser alltså inte att det är vår tids största bluff, men eftersom han rakt motsätter sig att evolutionsteori ska anses vara en sanning så anser han tydligen då att den på ett eller annat sätt är falsk. Han går inte mer in i detaljer rörande just detta specifikt, men har följande att säga när reportern undrar om det inte faktiskt är skillnad mellan vetenskapsgrundade evolutionsteorin och trosgrundade Gudstron:

Jo, men det jag menar är att ingen till hundra procent kan bevisa att evolutionsteorin stämmer. Om vi hade heltäckande bevis för den skulle vi inte ha några religiösa människor. Därför ska ingetdera presenteras som en absolut sanning för eleverna.

Detta är en anmärkningsvärd inställning till verkligheten. Religion handlar om en sak, och en enda sak, och det är okunskap hos individen. Inte kollektiv okunskap. För att vara religiös och ha religiösa inbillningar krävs det att man är rakt okunnig rörande det man applicerar de religiösa inbillningarna på. Religion existerar inte på grund av bristande kunskap om evolution, vi VET att evolutionsteori är rätt och riktigt, tack vare den samlade kunskap mänskligheten besitter i ämnet. Individer kan vara religiösa trots detta, just för att de inte tar denna information till sig, eftersom de inte vill göra sig av med sina inbillningar.

Ett konkret exempel på ovanstående är det faktum att under vikingatiden trodde man att det var Tor (som betyder åska) drogs runt på sin vagn över himlavalvet, och att det var det ljudet som gav oss åskan. Man tog alltså sin religion och applicerade den på sin okunskap. Tänk att människor som Stavros Louca gör detta än idag, trots att vi säkerligen tror oss kollektivt veta bättre i denna för de flesta upplysta tid.

Men trots vår upplysthet kan vi ha en lärare som är med i Jehovas Vittnen och tror på larviga hjärnspöken.

Stavros själv hävdar naturligtvis att detta inte påverkar honom som lärare, och när reportern frågar om man utan att tro på evolutionsteori kan undervisa i biologi svarar han:

Man måste inte tro på det man undervisar i.

Vore jag ansvarig för Stavros anställning skulle han inte ha den kvar.

Stavros Louca är en obildad superpedagog

Om du följer TV-programmet ”Klass 9A” i SVT så är du garanterat bekant med namnet Stavros Louca. Jag följer inte programmet, men jag har förstått det som att det handlar om en grupp ”superpedagoger” som hjälper niondeklassare att klara de slutprov som krävs inför gymnasiet. Varför uppmärksammar jag då Stavros, när jag själv inte tittar på programmet? Jo, han har nämligen talat om för Sydsvenskan att han inte tror på evolutionsteori. Och han är lärare i NO-ämnen…

Stavros fick följande fråga: ”Vilken är vår tids största bluff?”. I sig en ganska märklig fråga tycker jag, den känns i sig ledande, men detta är vad Stavros svarade:

Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Först och främst ska vi komma ihåg vem Stavros Louca är. Om han var en pizzabagare, civilekonom på Skatteverket eller drev en firma som tillverkar reningspumpar så skulle jag inte ha några åsikter om vilka inbillningar han sitter och muttrar vid middagsbordet på kvällarna, när bara hans stackars familj måste lyssna. Men Stavros är en högt ansedd pedagog, som LÄR UT naturvetenskap till barn som verkligen behöver denna utbildning. Och han tror att Gud pekade och *poff* så fanns människan.

Vidare så tycker jag att det är ganska lustigt att personer som är allra mest emot evolutionsteori är också dem som har minst koll på den. Utöver det som Stavros påstår ovan så brukar motståndare också slänga sig med att evolutionsteori ”bara är en teori”, och inte riktig vetenskap, och det är viktigt att reda ut dessa saker lite kort.

För det första, människan härstammar inte från aporna. Många tror att så är fallet, men är man minsta lilla påläst om ämnet mer i detalj lär man sig fort att människan härstammar lika lite från apor som bulldogen härstammar från hunden. Vi ÄR alltså apor. Vi tillhör grupperingen ”människoapor”, precis som gorillan, gibbon-apan och orangutanger. Grattis, nu kan du mer om evolutionsteori än Stavros Louca.

För det andra så är evolutionsteori en teori i allra högsta grad, men en vetenskaplig sådan. Alla områden inom vetenskapen är just teorier, precis som gravitation, kemi osv. Man kommer inte högre utanför mattematikens värld, utan vad man avser med en vetenskaplig teori är att detta är ett väl etablerat område, där man konstant fyller på med ny kunskap och information. Och evolutionsteori är en av de bäst understödda och evidensbaserade teorierna vi har i dagsläget.

Ett annat begrepp som Stavros verkar ha lite svårt med är termen ”kreationist”. Vad den termen avser är en person som tror att vi och allt annat skapats av någon högre makt, sedan finns det också ung-jords-kreationister som är lite extra tokiga i det att de påstår att Jorden är ca 6000 år gammal, men detta behöver man inte tro för att vara en gammal hederlig kreationist. Som Stavros bevisligen är.

Så, frågan är om Klass 9A klarar sig sämre eller bättre med en kreationist i klassrummet. Min känsla är att alla klasser i alla klassrum klarar sig bättre utan en kreationist i klassrummet. För är man så dåligt påläst att man blir kreationist från första början känns det komplicerat att motivera andra till att studera saker och ting på ett vettigt sätt.