Värdet av mänskligt liv

Abortmotståndare är enligt min erfarenhet religiösa personer som pekar på värdet av mänskligt liv som huvudsakligt argument mot abort. Att det liv som utgörs av celler med mänskligt DNA skulle ha en sorts särställning i universum är en vanlig religiös övertygelse, en övertygelse som jag nu tänkte titta lite närmare på.

I Sverige är abort lagligt fram till och med vecka 22, och fram till och med vecka 18 får kvinnan välja att göra en abort oavsett skäl. Abortmotståndare vill dock göra gällande att eftersom mänskligt liv på något sätt har en särställning så ska abort förbjudas helt och hållet.

De troende som anser detta lär också anse att deras gud har någon sorts finger med i spelet när det gäller det mesta här i världen, som exempelvis naturens beskaffenhet. Så, det jag brukar fråga i diskussioner om detta är huruvida man kan peka på något i naturen som indikerar att den har någon sorts fäbless för de celler som råkar ha mänskligt DNA. Ingen har än så länge lyckats påvisa att så skulle vara fallet. Vad som däremot går att påvisa, vilket alltid är roligt, är motsatsen.

Tittar man på naturen så tittar man också på mekanismer som vi människor inte påverkat på något sätt. En sådan mekanism är vår konstanta fällning av hudceller, faktum är att vi tappar ungefär en miljon (!) hudceller om DAGEN. Detta sker precis hela tiden, och vi tappar ungefär 3,6 kilo hudceller på ett år. Celler med mänskligt DNA som bara rasar av oss, och det är så naturligt det bara kan bli. I naturen så är den mänskliga cellens överlevnad minst sagt en parentes.

Så, varje år dör alltså 3,6 kg mänskliga celler, per person. Med en världsbefolkning på nästan 7,5 miljarder människor blir det smått fantastiska 27 miljarder kilo mänskliga celler som dör, fullt naturligt, varje år. Ska vi jämföra detta med aborterade foster? Låt oss göra det.

75 procent av alla aborter sker innan utgången av vecka 9 i Sverige. Ett foster som är åtta veckor gammalt väger ganska precis 1 gram, och är 1,6 cm långt. Från våra kroppar rasar således, ungefär 27 biljoner 8-veckors foster varje år. Abortmotståndarna börjar då gärna istället prata om potential. Vad är egentligen potentialen hos en hudcell kontra de celler som ett foster består av? Ja, svaret tycks vara självklart, ända fram tills vi tänker på de japanska forskare som för en tid sedan lyckades göra om hudceller till stamceller. Det ÄR alltså, potentiellt sett, sjukdomsbotande, livsgivande celler som rasar av oss i parti och minut!

Om en gud designat systemet, varför har denne då designat det med så flagrant oaktsamhet gentemot mänskligt liv? Ja, det enkla svaret är väl det att det är inte designat, av någon, och vårt liv är i naturen exakt lika mycket värt som allt annat liv, med andra ord inte så mycket.

Men pudels kärna är väl den att ingen skulle kalla hudceller för ett mänskligt liv som har något direkt skyddsvärde, och även om det rent emotionellt kan bära oss emot så är det nog dags att vi alla inser att ett åtta veckor gammalt foster befinner sig på precis samma nivå, rent värdemässigt. Fostret är i allra högsta grad en del av kvinnans kropp, och det är kontrollen över denna som troende vill neka henne så snart de får chansen. Detta är vad frågan i grund och botten handlar om för många.

Mänskligt liv är mer än att ha celler med ett visst DNA, det är något som uppstår i vår interaktion med varandra, våra utbyten och liknande. Värderar vi istället det, och respekterar varandra som individer med full kroppslig autonomi är jag övertygad om att vi kommer nå större framgångar både individuellt och kollektivt.

Det paradoxala falska berömmet

Stundvis händer det att arga kritiker försöker presentera sitt missnöje på ett lite extra spydigt sätt, och anstränger sig för att uppenbart presentera sin kritik som beröm. Ett enkelt exempel på detta:

Tack för att du skriver så bedrövliga artiklar om mitt företag, det gör bara att intresset växer, så fortsätt gärna!

Om vi sätter den barnsliga och passivt aggressiva tonen därhän så kan vi istället fundera lite på vad detta faktiskt egentligen betyder. För trams som ovanstående är inte alls ovanligt.

Vi börjar med att kalla kverulanten (som skrivit exemplet ovan) för K och mottagaren för M. M har alltså kritiserat något som K vurmar för, oavsett vad det handlar om, och detta tycker då så klart inte K om. K känner att detta missnöje berör helt klart M, och M måste få veta att K är klart missnöjd. Men, vill K att M ska fortsätta kritisera, eller ska M sluta med det? Så klart är hela poängen med korrespondensen att M ska sluta med sin dumma, dumma kritik.

Vid en första anblick kan man lätt anta att det kanske är så, om man kritiserar ett område eller en företeelse så kanske det är så att detta drar till sig mer uppmärksamhet, och därmed också fler följare. Men det man ska komma ihåg är att även kritiska röster attraheras till företeelsen, så även om stödet ökar så gör också motståndet det. Det vet K, för om det vore så att M faktiskt stod för en i slutändan positiv effekt för företeelsen i fråga så hade K inte velat framföra något alls, utan helt enkelt suttit förnöjt och konstaterat att oj vad bra det är att få så fin draghjälp. Men det gör inte K. För K vet, innerst inne, att M har nog inte bara kanske i mångt och mycket rätt i sin kritik, utan M utsätter också företeelsen för icke önskvärd uppmärksamhet i form av granskning och kritiska frågor.

Syftet med korrespondensen är då att skrämma M. Då M uppenbarligen inte gillar företeelsen så ska M skrämmas till tystnad, med hot om att företeelsen ska bli större om M inte är tyst. Hela korrespondensen blir således inget mer än ett desperat försök till att skrämma meningsmotståndare (eller sanningssägare) till tystnad. Och det är precis sådant man tar till när man inte ser några andra utvägar. Nog för att det måste vara frustrerande att tro på trams, men det måste vara än mer frustrerande att inte kunna försvara det med logiska och resonerade argument samt fakta, snarare än tomma, barnsliga hot.

Så, om det går så långt at man skickar dylikt falskt beröm så har man inte bara redan förlorat, men inser nog också själv att man redan har det.

Grundskolematematik för genier

Det cirkulerar just nu en rad bilder i sociala medier där man ombeds lösa matematiska uppgifter. I vissa av dessa har bildens skapare dragit lite statistik ur ändan och vill göra gällande att exempelvis endast X procent klarar uppgiften, att bara genier klarar den, och så vidare. Dock är det alltid vanlig grundskolematematik det handlar om, vilket inte borde vara något som endast genier behärskar.

En av dessa bilder tänkte jag nu titta lite extra på, och det är den som jag sett flest gånger i mitt flöde, nämligen denna:

uppgift

Vanligtvis är rubriken (som i det här fallet ser ut att vara författad av en febrig femåring) överdriven åt andra riktningen i syfte att så många som möjligt ska triggas att svara och därmed bidra till spridningen av bilden. Här är jag dock mycket skeptisk till att så många som 10 % klarar av uppgiften.

Jag har sett många svar på uppgiften, hundratals (ofta tusentals) personer brukar besvara dessa bilder, och långt ifrån alla klarar de mest basala uppgifterna. Den här uppgiften är extra klurig, om det sedan är författarens avsikt ska jag låta vara osagt, med tanke på hur väl utformad rubriken är.

Så, vad är då rätt svar? Rätt svar är: 2. Vi kommer dit ganska snabbt genom att stryka raderna 1 och 2 helt, då dessa i sig inte tillför något till resultatet. Skälet till det är att de i slutet av raderna saknar operatorer, alltså ett tecken som visar att någon operation ska göras med resultatet. Hade varje rad avslutats med exempelvis + eller – hade det varit en annan sak, nu landar inte radernas resultat någonstans.

Vad som är kvar är alltså rad 3, som ser ut såhär: 1 + 1*0 + 1. Här kan vi titta på en annan regel, som brukar kallas för räkneordning. Vissa svarar 0 på hela uppgiften, då de fått för sig någonstans under grundskolans gång att om en nolla multipliceras med något i ett tal så är hela resultatet alltid 0. Så är inte fallet. Multiplikation och division räknas ut innan något adderas eller subtraheras, så ovanstående tal kan lika gärna skrivas såhär: 1 + (1*0) +1, som är det samma som: 1 + 0 + 1.

Resultatet blir alltså 2.

Vissa har dristat sig till att svara 30 på uppgiften, med hänvisning till att raden helt enkelt är avstavad, och att sista ettan i rad 1 tillsammans med första ettan i rad 2 bildar talet 11, och att det samma gäller sista ettan i rad 2 och första i rad 3. Tanken att inga människor läser tal på det sättet och att man ALDRIG avstavar tal tycks aldrig ha gått upp för dessa personer. Vem läser ens text så, vem slår automatiskt ihop orden på varje enskild rad till ett enda ord? Men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig ett scenario när de som svarar 30 på uppgiften kommer hem från affären efter att ha åkt dit med en shoppinglista för att besvikna komma hem och konstatera att nej, de hade ingen mjölkostbrödäggleverpastej den här gången heller.

Men jag antar att det ligger lite i vår natur att tro oss se djupare förklaringar än vad som står att finna, och tror vi till råga på allt att vi funnit den förklaringen är vi inte sena med att visa upp det.

Till förvillarnas försvar

Idag gick föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) ut med vilka som utsetts till Årets förvillare och Årets folkbildare 2014. Årets folkbildare för 2014 blev, inte helt oväntat, den alldeles utmärkta Viralgranskaren i Metro. Årets förvillare 2014 var dock lite mer oväntad, då den titeln gick till TV4 Nyhetsmorgon.

Utmärkelsen av TV4 Nyhetsmorgon som Årets förvillare har redan rönt ganska stor uppmärksamhet, och i DN fick TV4 försvara programmet, och gjorde det. I DN konstaterar Linda Strand Lundberg (föreningens ordförande), helt korrekt, att felaktiga råd och rekommendationer kan göra exempelvis psykisk ohälsa värre, och det var då denna kritik man gärna hade sett att TV4 bemöter.

Viveka Hansson, en av programdirektörerna på TV4, bemötte kritiken såhär:

– ”Nyhetsmorgon” sänder drygt 60 000 minuter tv om året, reklam ej inräknad. Här kritiseras ungefär 57 minuter av dessa tusentals. Det är väl egentligen ett ganska gott betyg åt ett program med så mycket innehåll som spänner över många genrer. Sedan har jag stor tilltro till våra tittare. De förstår nog skillnaden på ett vetenskapligt inslag och ett där Dermont Clemenger sover i spökhus. ”Nyhetsmorgon” är ett program som ska pendla mellan diskussion om regeringskris, lättsammare inslag och humor. Det förstår tittarna, skriver hon.

Detta är på många sätt att anmärkningsvärt resonemang, och det anmärkningsvärda i det konkretiseras bäst genom att applicera det på i princip vad som helst utöver det aktuella ämnet.

Betänk en situation där jag står åtalad för mord. Till mitt försvar anför jag att jag vid mina 34 år i livet levt ungefär 17 870 400 minuter, och endast under en endaste ynka minut av dessa har jag huggit en annan människa i huvudet med en yxa. Bör rätten fokusera på de 17 870 399 minuter när jag inte sysslat med bestialiska mord, eller bör fokus ligga på den minut när jag faktiskt gjorde det? Vad är jag för sorts människa om jag på fullaste allvar anser att det är ett gott betyg för min person att jag i princip aldrig sysslar med bestialiska yxmord?

Ser man sig som en seriös mediekanal så är 57 minuter av innehåll som kan skada tittarna allvarligt 57 minuter för många. Detta anser uppenbarligen inte Viveka Hansson, eller så basunerar hon endast ut företagets officiella ståndpunkt i frågor som dessa, vilket är minst lika anmärkningsvärt.

När titeln Årets förvillare presenteras hoppas jag alltid på två saker. Först att det är rätt person/organisation som får titeln, sedan att de lär sig något av titeln. TV4 och Nyhetsmorgon har förankrat första punkten, nu är jag försiktigt positiv till att även den andra går hem.

Har du sett ett spöke, tror du?

Min son är snart fyra år gammal och inne på det här med spöken. Han kan säga att han är rädd ibland, för att han är rädd för just spöken, men när han frågar om det faktiskt finns spöken förklarar jag att det gör det självklart inte, för då skulle ju även mamma och pappa vara rädda för dem. Ett resonemang han köper för stunden, men rädslan kommer ändå tillbaka efter en stund. Det blir svårare att förklara hela spök-tramset för honom när man samtidigt inser att det finns vuxna människor, och ganska gott om sådana, som helt och fullt tror på detta nonsens.

Om vi ska börja nysta lite i spök-frågan så kan man börja med att ställa sig en fråga som kanske till en början låter lite märklig: Kan du förklara skillnaden mellan Mexikansk och Sydafrikansk gravitation? En fråga som denna ställer allt på kant. Vadå ”skillnaden”? Och funderingen är korrekt, för det finns naturligtvis ingen skillnad. Skälet till detta är att gravitation är en naturkraft, något som förekommer i naturen och är en betydande del av vår verklighet. Det finns inga regionala eller kulturella skillnader för gravitation, den fungerar likadant överallt. Så, om vi nyttjar den logiken och applicerar den på spök-fenomenet, borde det inte betyda att om det finns spöken så är deras existens fullt naturlig, möjlig att förklara och företeelsen bör verka likadant oavsett var den verkar?

För det är faktiskt så att ska man postulera att spöken existerar så kan man inte i samma handvändning påstå att spöken ska ha någon unik status i den naturliga ordningen. Det finns inga skäl till att anta att något sådant ska vara nödvändigt, lika lite som det är nödvändigt för gravitation.

Med denna insikt kan vi då fundera lite på historiken runt spöken. I Asien har man haft denna kultur väldigt länge, men det samma kan inte sägas här i Sverige. För så kort tid sedan som på 1800-talet var det inte spöken man såg ute i stugorna, det var tomtar, vättar och annat småknytt. Idén om spöken fanns naturligtvis även förr, men då sysslade de mest med att skramla med kedjor på kända slott eller i katakomber under sjukhus osv, numera har dessa spöken flyttat in i vanliga, svenska hushåll, där de snarare än att skramla kedjor flyttar på bullformar och slår i dörrar. Det verkar alltså som att spökens popularitet hos de levande ökar deras förekomst tusenfalt samt att det totalt ändrar deras beteendemönster och utseende. Tänk om vi fick mer gravitation bara för att det talades om det i TV.

Ett annat problem med idén om spöken är det geografiska, eller kulturella, om man så vill. Idén om vad spöken är och hur de ser ut skiljer sig inte bara inom vår egen historia, utan också just precis nu, världen över. I Japan ser man i regel spöken som livlösa individer som är stundvis aggressiva, den bild av japanska spöken som modern skräckfilm spridit, där det är flickor/kvinnor med långt hår som ser ut som att de står och skäms är en god representation av vad det handlar om. Amerikas indianer har helt andra bilder av hur spöken ser ut, där handlar det mer om att man går tillbaka till att bli en sorts jord-ande, och man kan då representeras av djur osv. Och självklart är det så att likväl som det finns gott om människor inom vår kultur som svär vid att de sett spöken så finns det människor inom andra kulturer som är precis lika säkra på att de också sett spöken, som då råkar harmonisera mer med deras kulturella preferenser.

Så, har du sett spöken, tror du? Nej, det har du inte. Tror du det så tror du fel, du har tolkat det du sett på ett felaktigt sätt, helt enkelt. Vi människor gör det hela tiden, hjärnan tolkar allt vi ser, och vi ser egentligen inget alls för vad det egentligen är. Du har en blind fläck i ögat där du är blind, men du ser inte det för hjärnan fabricerar helt enkelt den delen av synfältet. Hjärnans kapacitet för att fabricera är otrolig, men vi behöver också inse detta.

Och nästa gång ett barn frågar dig om spöken finns, använd din vuxna hjärna och förklara att nej, det finns inga spöken.

I am returning William Lane Craigs gift

A few days ago, William Lane Craig gave a gift to all atheists out there. The gift was called ”five reasons why god exists”, and I will now quote these reasons and respond to them in order.

1.  God provides the best explanation of the origin of the universe.  Given the scientific evidence we have about our universe and its origins, and bolstered by arguments presented by philosophers for centuries, it is highly probable that the universe had an absolute beginning. Since the universe, like everything else, could not have merely popped into being without a cause, there must exist a transcendent reality beyond time and space that brought the universe into existence. This entity must therefore be enormously powerful. Only a transcendent, unembodied mind suitably fits that description.

To someone who is scientifically litterate, God is not an explanation any more than fairies explain gravity or trolls explain chemistry. God is unprovable assertion, and therefore useless as a scientific explanation of anything. And yes, the beginning of everything needs, and has, a scientific explanation.

It is also important to note that you are in no position to claim what must have existed before or outside existence itself. This is not knowledge you can reason yourself to, this is probably what we would call unknowable.

2.  God provides the best explanation for the fine-tuning of the universe. Contemporary physics has established that the universe is fine-tuned for the existence of intelligent, interactive life.  That is to say, in order for intelligent, interactive life to exist, the fundamental constants and quantities of nature must fall into an incomprehensibly narrow life-permitting range.  There are three competing explanations of this remarkable fine-tuning: physical necessity, chance, or design. The first two are highly implausible, given the independence of the fundamental constants and quantities from nature’s laws and the desperate maneuvers needed to save the hypothesis of chance. That leaves design as the best explanation.

Once again, science demands science, not fairytales. Also, the universe is largely completely unable to support life, which would then speak against your own claim.

Plausibility is difficult to understand for a lot of people. For something to be deemed implausible, it needs to be compared to something else, it can only be implausible in relation to something else. For instance, if I am about to throw a T-20 die, it is implausible that I will strike a 10 at the first go, it’s one in 20. It is far more likely, and therefore more plausible, that i will strike an even number, there’s a 50% chance of that happening.

If the claim is that it is implausible that the universe needs to be the way it is, my question is: in comparison to what, exactly? How do you measure this implausibility? I would say that the universe being the way it needs to be is infinitely more probable than design, since design is an impossibility.

3.  God provides the best explanation of objective moral values and duties. Even atheists recognize that some things, for example, the Holocaust, are objectively evil. But if atheism is true, what basis is there for the objectivity of the moral values we affirm? Evolution? Social conditioning? These factors may at best produce in us the subjective feeling that there are objective moral values and duties, but they do nothing to provide a basis for them. If human evolution had taken a different path, a very different set of moral feelings might have evolved. By contrast, God Himself serves as the paradigm of goodness, and His commandments constitute our moral duties. Thus, theism provides a better explanation of objective moral values and duties.

Objectivity cannot, and should not, be applied to actions and beliefs. The holocaust is not objectively bad simply because any fair minded person believes so. There are still nazis in the world, and they for instance probably think the holocaust was a good thing. Are they objectively wrong in thinking this? No, but most of us would agree that they are wrong anyway.

Objective moral values simply do not exist, because moral values do not exist outside of subjective reasoning and understanding of the world. Is it wrong for me to stare at the back of your head for five seconds? No, it isn’t, but if we had evolved in a way so that this action killed you, we would surely consider it immoral to do so. This is the reason we consider stabbing, shooting and strangling people to be immoral. The actions become immoral because they hurt other human beings, if they did nothing, they would be morally neutral.

As a moral person, you not liking something is enough reason for me to refrain from doing it, generally speaking. You don’t benefit from being hurt or killed, so I do my best to not subject you to that. I also expect you to return the favor. There is simply no need to involve a deity.

4.  God provides the best explanation of the historical facts concerning Jesus’ life, death, and resurrection.  Historians have reached something of consensus that the historical Jesus thought that in himself God’s Kingdom had broken into human history, and he carried out a ministry of miracle-working and exorcisms as evidence of that fact.  Moreover, most historical scholars agree that after his crucifixion Jesus’ tomb was discovered empty by a group of female disciples, that various individuals and groups saw appearances of Jesus alive after his death, and that the original disciples suddenly and sincerely came to believe in Jesus’ resurrection despite their every predisposition to the contrary. I can think of no better explanation of these facts than the one the original disciples gave:  God raised Jesus from the dead.

I reject your claims of consensus, since they haven’t been substantiated. We also need to take into consideration that consensus isn’t fact, especially when no facts are actually available. The existence of Jesus isn’t more probable the more people you convince, the same goes for all these other claims. The best, and no matter how you look at it, most probable explanation is that these are just fairytales told through generations.

5.  God can be personally known and experienced.  The proof of the pudding is in the tasting. Down through history Christians have found through Jesus a personal acquaintance with God that has transformed their lives.

In what religion isn’t this the case? This argument is fairly common, though it is a pretty lousy one. If you had been born in the Middle Easy, Mohammed would be your prophet, not Jesus, and your belief would be just as vivid and strong. This proves beyond a doubt that humans are vary receptive when it comes to religious claims and ideas no matter if they are true or not. All religions cannot be true, yet they gain believers every day.

No, William Lane Craig, I do not accept your gift of ignorance, I am in fact returning it in unopened and pristine condition.

Världen Idag reagerar på min kritik

Idag publicerade den kristna tidningen Världen Idag en artikel riktad i huvudsak mot den anmälan som jag tidigare i veckan skickade till PO. Jag har tidigare bloggat om detta.  Kan börja med att flika in en kort och extremt ogivande konversation mellan mig och en av tidningens krönikörer direkt efter att jag twittrat om min anmälan:

menduråUtöver det faktum att Tommy ljuger när han påstår att förbön botat någon alls, visst känns det lite skönt med vuxna som verkligen står för att de likt medelfjärdeklassaren inte argumenterar bättre än ”men durå!!”? Man ska stå för sina begränsningar.

Hur som haver så har alltså Världen Idag valt att skriva ovan nämnda artikel rörande min anmälan. Problemet när de försöker bemöta detta är att de inte brytt sig om att ta reda på vad kritiken faktiskt är. Då kan det ju bli lite svårt, speciellt när man saknar självinsikt och självkritik.

Anledningen till att jag anmält är helt enkelt att de talar om för sina läsare att förbön kan bota leukemi. Om förbön kan bota leukemi, vad kan det då inte bota? Problemet är bara det att vi, som jag tidigare konstaterat, vet att spontan remission kan förekomma i dessa fall. Vi vet också att underlag för att förbön har någon effekt alls lyser med sin frånvaro. Från artikeln:

– Det här handlar om en familj som själva beskriver hur deras dotter, efter att många har bett intensivt för henne under en vecka, plötsligt får drastiskt förändrade blodvärden. Själva tror de att Gud har gripit in och läkarna verkar stå förundrade, säger Världen idags chefredaktör Lukas Berggren. 
– Det är klart att de måste ha rätt att berätta om detta. Personligen väljer jag att glädjas med familjen.

Lukas Berggren är uppenbarligen en väldigt fin människa, då han unnar en familj deras dotter. Insinuationen är naturligtvis att jag, och andra med mig, inte gör det. Vi är ju dåliga ateister, som krossar kattungar på skoj och ger rakbladsgodis till barn på påsk, värsta sortens människor helt enkelt. Eller inte.

Om detta presenterades som ett livsöde som nu, om än kort, vänts till det bättre, hade jag inte sagt något alls om det. De kan dock berätta sin historia utan att få det att låta som att ett mirakel har skett, och presentera det som detta. Kritiken är alltså INTE riktad mot familjen i fråga, den är riktad mot en oärlig tidning, som uppenbarligen inte skyr några medel för att misstänkliggöra kritiker.

Vidare:

Lukas Berggren påpekar att varken tidningen eller de föräldrar som intervjuas uppmanar läsarna att strunta i läkarvård.

Ingenstans i artikeln presenteras förbön som ett komplement. Hade man sagt att Gud verkat genom läkarvetenskapen eller något liknande hade jag inte haft en åsikt om det. Nu får man det att låta som att samma resultat uppnåtts även utan blodtransfusioner, vilket naturligtvis är strunt.

Artikelförfattaren säger också att jag hänvisar till pressetiska regler, vilket jag gör, men verkar inte förstå vissa regler. Läs Världen Idag-artikeln, den jag anmälde, och fundera på följande punkt i publicistreglerna (jag har markerat):

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

Så, Världen Idag tror inte de kommer fällas. Det tror inte jag heller, oavsett ovanstående, men jag tycker ändå det är viktigt att säga ifrån när sekt-publikationer som dessa yttrar sig totalt felaktigt om vård, speciellt när det är barn med i bilden.

Jag vill samtidigt rikta ett stort tack till magikern Samuel Varg Thunberg och universitetsprästen Kent Wisti, som båda sade ifrån när de läste artikeln.