Värdet av mänskligt liv

Abortmotståndare är enligt min erfarenhet religiösa personer som pekar på värdet av mänskligt liv som huvudsakligt argument mot abort. Att det liv som utgörs av celler med mänskligt DNA skulle ha en sorts särställning i universum är en vanlig religiös övertygelse, en övertygelse som jag nu tänkte titta lite närmare på.

I Sverige är abort lagligt fram till och med vecka 22, och fram till och med vecka 18 får kvinnan välja att göra en abort oavsett skäl. Abortmotståndare vill dock göra gällande att eftersom mänskligt liv på något sätt har en särställning så ska abort förbjudas helt och hållet.

De troende som anser detta lär också anse att deras gud har någon sorts finger med i spelet när det gäller det mesta här i världen, som exempelvis naturens beskaffenhet. Så, det jag brukar fråga i diskussioner om detta är huruvida man kan peka på något i naturen som indikerar att den har någon sorts fäbless för de celler som råkar ha mänskligt DNA. Ingen har än så länge lyckats påvisa att så skulle vara fallet. Vad som däremot går att påvisa, vilket alltid är roligt, är motsatsen.

Tittar man på naturen så tittar man också på mekanismer som vi människor inte påverkat på något sätt. En sådan mekanism är vår konstanta fällning av hudceller, faktum är att vi tappar ungefär en miljon (!) hudceller om DAGEN. Detta sker precis hela tiden, och vi tappar ungefär 3,6 kilo hudceller på ett år. Celler med mänskligt DNA som bara rasar av oss, och det är så naturligt det bara kan bli. I naturen så är den mänskliga cellens överlevnad minst sagt en parentes.

Så, varje år dör alltså 3,6 kg mänskliga celler, per person. Med en världsbefolkning på nästan 7,5 miljarder människor blir det smått fantastiska 27 miljarder kilo mänskliga celler som dör, fullt naturligt, varje år. Ska vi jämföra detta med aborterade foster? Låt oss göra det.

75 procent av alla aborter sker innan utgången av vecka 9 i Sverige. Ett foster som är åtta veckor gammalt väger ganska precis 1 gram, och är 1,6 cm långt. Från våra kroppar rasar således, ungefär 27 biljoner 8-veckors foster varje år. Abortmotståndarna börjar då gärna istället prata om potential. Vad är egentligen potentialen hos en hudcell kontra de celler som ett foster består av? Ja, svaret tycks vara självklart, ända fram tills vi tänker på de japanska forskare som för en tid sedan lyckades göra om hudceller till stamceller. Det ÄR alltså, potentiellt sett, sjukdomsbotande, livsgivande celler som rasar av oss i parti och minut!

Om en gud designat systemet, varför har denne då designat det med så flagrant oaktsamhet gentemot mänskligt liv? Ja, det enkla svaret är väl det att det är inte designat, av någon, och vårt liv är i naturen exakt lika mycket värt som allt annat liv, med andra ord inte så mycket.

Men pudels kärna är väl den att ingen skulle kalla hudceller för ett mänskligt liv som har något direkt skyddsvärde, och även om det rent emotionellt kan bära oss emot så är det nog dags att vi alla inser att ett åtta veckor gammalt foster befinner sig på precis samma nivå, rent värdemässigt. Fostret är i allra högsta grad en del av kvinnans kropp, och det är kontrollen över denna som troende vill neka henne så snart de får chansen. Detta är vad frågan i grund och botten handlar om för många.

Mänskligt liv är mer än att ha celler med ett visst DNA, det är något som uppstår i vår interaktion med varandra, våra utbyten och liknande. Värderar vi istället det, och respekterar varandra som individer med full kroppslig autonomi är jag övertygad om att vi kommer nå större framgångar både individuellt och kollektivt.

Det paradoxala falska berömmet

Stundvis händer det att arga kritiker försöker presentera sitt missnöje på ett lite extra spydigt sätt, och anstränger sig för att uppenbart presentera sin kritik som beröm. Ett enkelt exempel på detta:

Tack för att du skriver så bedrövliga artiklar om mitt företag, det gör bara att intresset växer, så fortsätt gärna!

Om vi sätter den barnsliga och passivt aggressiva tonen därhän så kan vi istället fundera lite på vad detta faktiskt egentligen betyder. För trams som ovanstående är inte alls ovanligt.

Vi börjar med att kalla kverulanten (som skrivit exemplet ovan) för K och mottagaren för M. M har alltså kritiserat något som K vurmar för, oavsett vad det handlar om, och detta tycker då så klart inte K om. K känner att detta missnöje berör helt klart M, och M måste få veta att K är klart missnöjd. Men, vill K att M ska fortsätta kritisera, eller ska M sluta med det? Så klart är hela poängen med korrespondensen att M ska sluta med sin dumma, dumma kritik.

Vid en första anblick kan man lätt anta att det kanske är så, om man kritiserar ett område eller en företeelse så kanske det är så att detta drar till sig mer uppmärksamhet, och därmed också fler följare. Men det man ska komma ihåg är att även kritiska röster attraheras till företeelsen, så även om stödet ökar så gör också motståndet det. Det vet K, för om det vore så att M faktiskt stod för en i slutändan positiv effekt för företeelsen i fråga så hade K inte velat framföra något alls, utan helt enkelt suttit förnöjt och konstaterat att oj vad bra det är att få så fin draghjälp. Men det gör inte K. För K vet, innerst inne, att M har nog inte bara kanske i mångt och mycket rätt i sin kritik, utan M utsätter också företeelsen för icke önskvärd uppmärksamhet i form av granskning och kritiska frågor.

Syftet med korrespondensen är då att skrämma M. Då M uppenbarligen inte gillar företeelsen så ska M skrämmas till tystnad, med hot om att företeelsen ska bli större om M inte är tyst. Hela korrespondensen blir således inget mer än ett desperat försök till att skrämma meningsmotståndare (eller sanningssägare) till tystnad. Och det är precis sådant man tar till när man inte ser några andra utvägar. Nog för att det måste vara frustrerande att tro på trams, men det måste vara än mer frustrerande att inte kunna försvara det med logiska och resonerade argument samt fakta, snarare än tomma, barnsliga hot.

Så, om det går så långt at man skickar dylikt falskt beröm så har man inte bara redan förlorat, men inser nog också själv att man redan har det.

Grundskolematematik för genier

Det cirkulerar just nu en rad bilder i sociala medier där man ombeds lösa matematiska uppgifter. I vissa av dessa har bildens skapare dragit lite statistik ur ändan och vill göra gällande att exempelvis endast X procent klarar uppgiften, att bara genier klarar den, och så vidare. Dock är det alltid vanlig grundskolematematik det handlar om, vilket inte borde vara något som endast genier behärskar.

En av dessa bilder tänkte jag nu titta lite extra på, och det är den som jag sett flest gånger i mitt flöde, nämligen denna:

uppgift

Vanligtvis är rubriken (som i det här fallet ser ut att vara författad av en febrig femåring) överdriven åt andra riktningen i syfte att så många som möjligt ska triggas att svara och därmed bidra till spridningen av bilden. Här är jag dock mycket skeptisk till att så många som 10 % klarar av uppgiften.

Jag har sett många svar på uppgiften, hundratals (ofta tusentals) personer brukar besvara dessa bilder, och långt ifrån alla klarar de mest basala uppgifterna. Den här uppgiften är extra klurig, om det sedan är författarens avsikt ska jag låta vara osagt, med tanke på hur väl utformad rubriken är.

Så, vad är då rätt svar? Rätt svar är: 2. Vi kommer dit ganska snabbt genom att stryka raderna 1 och 2 helt, då dessa i sig inte tillför något till resultatet. Skälet till det är att de i slutet av raderna saknar operatorer, alltså ett tecken som visar att någon operation ska göras med resultatet. Hade varje rad avslutats med exempelvis + eller – hade det varit en annan sak, nu landar inte radernas resultat någonstans.

Vad som är kvar är alltså rad 3, som ser ut såhär: 1 + 1*0 + 1. Här kan vi titta på en annan regel, som brukar kallas för räkneordning. Vissa svarar 0 på hela uppgiften, då de fått för sig någonstans under grundskolans gång att om en nolla multipliceras med något i ett tal så är hela resultatet alltid 0. Så är inte fallet. Multiplikation och division räknas ut innan något adderas eller subtraheras, så ovanstående tal kan lika gärna skrivas såhär: 1 + (1*0) +1, som är det samma som: 1 + 0 + 1.

Resultatet blir alltså 2.

Vissa har dristat sig till att svara 30 på uppgiften, med hänvisning till att raden helt enkelt är avstavad, och att sista ettan i rad 1 tillsammans med första ettan i rad 2 bildar talet 11, och att det samma gäller sista ettan i rad 2 och första i rad 3. Tanken att inga människor läser tal på det sättet och att man ALDRIG avstavar tal tycks aldrig ha gått upp för dessa personer. Vem läser ens text så, vem slår automatiskt ihop orden på varje enskild rad till ett enda ord? Men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig ett scenario när de som svarar 30 på uppgiften kommer hem från affären efter att ha åkt dit med en shoppinglista för att besvikna komma hem och konstatera att nej, de hade ingen mjölkostbrödäggleverpastej den här gången heller.

Men jag antar att det ligger lite i vår natur att tro oss se djupare förklaringar än vad som står att finna, och tror vi till råga på allt att vi funnit den förklaringen är vi inte sena med att visa upp det.

Till förvillarnas försvar

Idag gick föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) ut med vilka som utsetts till Årets förvillare och Årets folkbildare 2014. Årets folkbildare för 2014 blev, inte helt oväntat, den alldeles utmärkta Viralgranskaren i Metro. Årets förvillare 2014 var dock lite mer oväntad, då den titeln gick till TV4 Nyhetsmorgon.

Utmärkelsen av TV4 Nyhetsmorgon som Årets förvillare har redan rönt ganska stor uppmärksamhet, och i DN fick TV4 försvara programmet, och gjorde det. I DN konstaterar Linda Strand Lundberg (föreningens ordförande), helt korrekt, att felaktiga råd och rekommendationer kan göra exempelvis psykisk ohälsa värre, och det var då denna kritik man gärna hade sett att TV4 bemöter.

Viveka Hansson, en av programdirektörerna på TV4, bemötte kritiken såhär:

– ”Nyhetsmorgon” sänder drygt 60 000 minuter tv om året, reklam ej inräknad. Här kritiseras ungefär 57 minuter av dessa tusentals. Det är väl egentligen ett ganska gott betyg åt ett program med så mycket innehåll som spänner över många genrer. Sedan har jag stor tilltro till våra tittare. De förstår nog skillnaden på ett vetenskapligt inslag och ett där Dermont Clemenger sover i spökhus. ”Nyhetsmorgon” är ett program som ska pendla mellan diskussion om regeringskris, lättsammare inslag och humor. Det förstår tittarna, skriver hon.

Detta är på många sätt att anmärkningsvärt resonemang, och det anmärkningsvärda i det konkretiseras bäst genom att applicera det på i princip vad som helst utöver det aktuella ämnet.

Betänk en situation där jag står åtalad för mord. Till mitt försvar anför jag att jag vid mina 34 år i livet levt ungefär 17 870 400 minuter, och endast under en endaste ynka minut av dessa har jag huggit en annan människa i huvudet med en yxa. Bör rätten fokusera på de 17 870 399 minuter när jag inte sysslat med bestialiska mord, eller bör fokus ligga på den minut när jag faktiskt gjorde det? Vad är jag för sorts människa om jag på fullaste allvar anser att det är ett gott betyg för min person att jag i princip aldrig sysslar med bestialiska yxmord?

Ser man sig som en seriös mediekanal så är 57 minuter av innehåll som kan skada tittarna allvarligt 57 minuter för många. Detta anser uppenbarligen inte Viveka Hansson, eller så basunerar hon endast ut företagets officiella ståndpunkt i frågor som dessa, vilket är minst lika anmärkningsvärt.

När titeln Årets förvillare presenteras hoppas jag alltid på två saker. Först att det är rätt person/organisation som får titeln, sedan att de lär sig något av titeln. TV4 och Nyhetsmorgon har förankrat första punkten, nu är jag försiktigt positiv till att även den andra går hem.

Har du sett ett spöke, tror du?

Min son är snart fyra år gammal och inne på det här med spöken. Han kan säga att han är rädd ibland, för att han är rädd för just spöken, men när han frågar om det faktiskt finns spöken förklarar jag att det gör det självklart inte, för då skulle ju även mamma och pappa vara rädda för dem. Ett resonemang han köper för stunden, men rädslan kommer ändå tillbaka efter en stund. Det blir svårare att förklara hela spök-tramset för honom när man samtidigt inser att det finns vuxna människor, och ganska gott om sådana, som helt och fullt tror på detta nonsens.

Om vi ska börja nysta lite i spök-frågan så kan man börja med att ställa sig en fråga som kanske till en början låter lite märklig: Kan du förklara skillnaden mellan Mexikansk och Sydafrikansk gravitation? En fråga som denna ställer allt på kant. Vadå ”skillnaden”? Och funderingen är korrekt, för det finns naturligtvis ingen skillnad. Skälet till detta är att gravitation är en naturkraft, något som förekommer i naturen och är en betydande del av vår verklighet. Det finns inga regionala eller kulturella skillnader för gravitation, den fungerar likadant överallt. Så, om vi nyttjar den logiken och applicerar den på spök-fenomenet, borde det inte betyda att om det finns spöken så är deras existens fullt naturlig, möjlig att förklara och företeelsen bör verka likadant oavsett var den verkar?

För det är faktiskt så att ska man postulera att spöken existerar så kan man inte i samma handvändning påstå att spöken ska ha någon unik status i den naturliga ordningen. Det finns inga skäl till att anta att något sådant ska vara nödvändigt, lika lite som det är nödvändigt för gravitation.

Med denna insikt kan vi då fundera lite på historiken runt spöken. I Asien har man haft denna kultur väldigt länge, men det samma kan inte sägas här i Sverige. För så kort tid sedan som på 1800-talet var det inte spöken man såg ute i stugorna, det var tomtar, vättar och annat småknytt. Idén om spöken fanns naturligtvis även förr, men då sysslade de mest med att skramla med kedjor på kända slott eller i katakomber under sjukhus osv, numera har dessa spöken flyttat in i vanliga, svenska hushåll, där de snarare än att skramla kedjor flyttar på bullformar och slår i dörrar. Det verkar alltså som att spökens popularitet hos de levande ökar deras förekomst tusenfalt samt att det totalt ändrar deras beteendemönster och utseende. Tänk om vi fick mer gravitation bara för att det talades om det i TV.

Ett annat problem med idén om spöken är det geografiska, eller kulturella, om man så vill. Idén om vad spöken är och hur de ser ut skiljer sig inte bara inom vår egen historia, utan också just precis nu, världen över. I Japan ser man i regel spöken som livlösa individer som är stundvis aggressiva, den bild av japanska spöken som modern skräckfilm spridit, där det är flickor/kvinnor med långt hår som ser ut som att de står och skäms är en god representation av vad det handlar om. Amerikas indianer har helt andra bilder av hur spöken ser ut, där handlar det mer om att man går tillbaka till att bli en sorts jord-ande, och man kan då representeras av djur osv. Och självklart är det så att likväl som det finns gott om människor inom vår kultur som svär vid att de sett spöken så finns det människor inom andra kulturer som är precis lika säkra på att de också sett spöken, som då råkar harmonisera mer med deras kulturella preferenser.

Så, har du sett spöken, tror du? Nej, det har du inte. Tror du det så tror du fel, du har tolkat det du sett på ett felaktigt sätt, helt enkelt. Vi människor gör det hela tiden, hjärnan tolkar allt vi ser, och vi ser egentligen inget alls för vad det egentligen är. Du har en blind fläck i ögat där du är blind, men du ser inte det för hjärnan fabricerar helt enkelt den delen av synfältet. Hjärnans kapacitet för att fabricera är otrolig, men vi behöver också inse detta.

Och nästa gång ett barn frågar dig om spöken finns, använd din vuxna hjärna och förklara att nej, det finns inga spöken.

I am returning William Lane Craigs gift

A few days ago, William Lane Craig gave a gift to all atheists out there. The gift was called ”five reasons why god exists”, and I will now quote these reasons and respond to them in order.

1.  God provides the best explanation of the origin of the universe.  Given the scientific evidence we have about our universe and its origins, and bolstered by arguments presented by philosophers for centuries, it is highly probable that the universe had an absolute beginning. Since the universe, like everything else, could not have merely popped into being without a cause, there must exist a transcendent reality beyond time and space that brought the universe into existence. This entity must therefore be enormously powerful. Only a transcendent, unembodied mind suitably fits that description.

To someone who is scientifically litterate, God is not an explanation any more than fairies explain gravity or trolls explain chemistry. God is unprovable assertion, and therefore useless as a scientific explanation of anything. And yes, the beginning of everything needs, and has, a scientific explanation.

It is also important to note that you are in no position to claim what must have existed before or outside existence itself. This is not knowledge you can reason yourself to, this is probably what we would call unknowable.

2.  God provides the best explanation for the fine-tuning of the universe. Contemporary physics has established that the universe is fine-tuned for the existence of intelligent, interactive life.  That is to say, in order for intelligent, interactive life to exist, the fundamental constants and quantities of nature must fall into an incomprehensibly narrow life-permitting range.  There are three competing explanations of this remarkable fine-tuning: physical necessity, chance, or design. The first two are highly implausible, given the independence of the fundamental constants and quantities from nature’s laws and the desperate maneuvers needed to save the hypothesis of chance. That leaves design as the best explanation.

Once again, science demands science, not fairytales. Also, the universe is largely completely unable to support life, which would then speak against your own claim.

Plausibility is difficult to understand for a lot of people. For something to be deemed implausible, it needs to be compared to something else, it can only be implausible in relation to something else. For instance, if I am about to throw a T-20 die, it is implausible that I will strike a 10 at the first go, it’s one in 20. It is far more likely, and therefore more plausible, that i will strike an even number, there’s a 50% chance of that happening.

If the claim is that it is implausible that the universe needs to be the way it is, my question is: in comparison to what, exactly? How do you measure this implausibility? I would say that the universe being the way it needs to be is infinitely more probable than design, since design is an impossibility.

3.  God provides the best explanation of objective moral values and duties. Even atheists recognize that some things, for example, the Holocaust, are objectively evil. But if atheism is true, what basis is there for the objectivity of the moral values we affirm? Evolution? Social conditioning? These factors may at best produce in us the subjective feeling that there are objective moral values and duties, but they do nothing to provide a basis for them. If human evolution had taken a different path, a very different set of moral feelings might have evolved. By contrast, God Himself serves as the paradigm of goodness, and His commandments constitute our moral duties. Thus, theism provides a better explanation of objective moral values and duties.

Objectivity cannot, and should not, be applied to actions and beliefs. The holocaust is not objectively bad simply because any fair minded person believes so. There are still nazis in the world, and they for instance probably think the holocaust was a good thing. Are they objectively wrong in thinking this? No, but most of us would agree that they are wrong anyway.

Objective moral values simply do not exist, because moral values do not exist outside of subjective reasoning and understanding of the world. Is it wrong for me to stare at the back of your head for five seconds? No, it isn’t, but if we had evolved in a way so that this action killed you, we would surely consider it immoral to do so. This is the reason we consider stabbing, shooting and strangling people to be immoral. The actions become immoral because they hurt other human beings, if they did nothing, they would be morally neutral.

As a moral person, you not liking something is enough reason for me to refrain from doing it, generally speaking. You don’t benefit from being hurt or killed, so I do my best to not subject you to that. I also expect you to return the favor. There is simply no need to involve a deity.

4.  God provides the best explanation of the historical facts concerning Jesus’ life, death, and resurrection.  Historians have reached something of consensus that the historical Jesus thought that in himself God’s Kingdom had broken into human history, and he carried out a ministry of miracle-working and exorcisms as evidence of that fact.  Moreover, most historical scholars agree that after his crucifixion Jesus’ tomb was discovered empty by a group of female disciples, that various individuals and groups saw appearances of Jesus alive after his death, and that the original disciples suddenly and sincerely came to believe in Jesus’ resurrection despite their every predisposition to the contrary. I can think of no better explanation of these facts than the one the original disciples gave:  God raised Jesus from the dead.

I reject your claims of consensus, since they haven’t been substantiated. We also need to take into consideration that consensus isn’t fact, especially when no facts are actually available. The existence of Jesus isn’t more probable the more people you convince, the same goes for all these other claims. The best, and no matter how you look at it, most probable explanation is that these are just fairytales told through generations.

5.  God can be personally known and experienced.  The proof of the pudding is in the tasting. Down through history Christians have found through Jesus a personal acquaintance with God that has transformed their lives.

In what religion isn’t this the case? This argument is fairly common, though it is a pretty lousy one. If you had been born in the Middle Easy, Mohammed would be your prophet, not Jesus, and your belief would be just as vivid and strong. This proves beyond a doubt that humans are vary receptive when it comes to religious claims and ideas no matter if they are true or not. All religions cannot be true, yet they gain believers every day.

No, William Lane Craig, I do not accept your gift of ignorance, I am in fact returning it in unopened and pristine condition.

Världen Idag reagerar på min kritik

Idag publicerade den kristna tidningen Världen Idag en artikel riktad i huvudsak mot den anmälan som jag tidigare i veckan skickade till PO. Jag har tidigare bloggat om detta.  Kan börja med att flika in en kort och extremt ogivande konversation mellan mig och en av tidningens krönikörer direkt efter att jag twittrat om min anmälan:

menduråUtöver det faktum att Tommy ljuger när han påstår att förbön botat någon alls, visst känns det lite skönt med vuxna som verkligen står för att de likt medelfjärdeklassaren inte argumenterar bättre än ”men durå!!”? Man ska stå för sina begränsningar.

Hur som haver så har alltså Världen Idag valt att skriva ovan nämnda artikel rörande min anmälan. Problemet när de försöker bemöta detta är att de inte brytt sig om att ta reda på vad kritiken faktiskt är. Då kan det ju bli lite svårt, speciellt när man saknar självinsikt och självkritik.

Anledningen till att jag anmält är helt enkelt att de talar om för sina läsare att förbön kan bota leukemi. Om förbön kan bota leukemi, vad kan det då inte bota? Problemet är bara det att vi, som jag tidigare konstaterat, vet att spontan remission kan förekomma i dessa fall. Vi vet också att underlag för att förbön har någon effekt alls lyser med sin frånvaro. Från artikeln:

– Det här handlar om en familj som själva beskriver hur deras dotter, efter att många har bett intensivt för henne under en vecka, plötsligt får drastiskt förändrade blodvärden. Själva tror de att Gud har gripit in och läkarna verkar stå förundrade, säger Världen idags chefredaktör Lukas Berggren. 
– Det är klart att de måste ha rätt att berätta om detta. Personligen väljer jag att glädjas med familjen.

Lukas Berggren är uppenbarligen en väldigt fin människa, då han unnar en familj deras dotter. Insinuationen är naturligtvis att jag, och andra med mig, inte gör det. Vi är ju dåliga ateister, som krossar kattungar på skoj och ger rakbladsgodis till barn på påsk, värsta sortens människor helt enkelt. Eller inte.

Om detta presenterades som ett livsöde som nu, om än kort, vänts till det bättre, hade jag inte sagt något alls om det. De kan dock berätta sin historia utan att få det att låta som att ett mirakel har skett, och presentera det som detta. Kritiken är alltså INTE riktad mot familjen i fråga, den är riktad mot en oärlig tidning, som uppenbarligen inte skyr några medel för att misstänkliggöra kritiker.

Vidare:

Lukas Berggren påpekar att varken tidningen eller de föräldrar som intervjuas uppmanar läsarna att strunta i läkarvård.

Ingenstans i artikeln presenteras förbön som ett komplement. Hade man sagt att Gud verkat genom läkarvetenskapen eller något liknande hade jag inte haft en åsikt om det. Nu får man det att låta som att samma resultat uppnåtts även utan blodtransfusioner, vilket naturligtvis är strunt.

Artikelförfattaren säger också att jag hänvisar till pressetiska regler, vilket jag gör, men verkar inte förstå vissa regler. Läs Världen Idag-artikeln, den jag anmälde, och fundera på följande punkt i publicistreglerna (jag har markerat):

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

Så, Världen Idag tror inte de kommer fällas. Det tror inte jag heller, oavsett ovanstående, men jag tycker ändå det är viktigt att säga ifrån när sekt-publikationer som dessa yttrar sig totalt felaktigt om vård, speciellt när det är barn med i bilden.

Jag vill samtidigt rikta ett stort tack till magikern Samuel Varg Thunberg och universitetsprästen Kent Wisti, som båda sade ifrån när de läste artikeln.

Den tendensiösa människan

Gissningsvis är du en person som genom livet träffat andra människor. De flesta av oss är sådana personer. I dessa relationer med andra lär man sig i regel ganska snabbt karaktäristiska drag som individer har. Du kanske känner Åke, som tenderar att köpa ny bil för att sälja den tre månader senare, och när du hör om detta för tredje gången kan du säga med stor säkerhet att detta beteende är typiskt Åke. Om du funderar bara en kort stund på de relationer du har aktiva i ditt liv just nu så kan du garanterat komma på typiskt beteende som du associerar till var och en av de individer du har regelbunden kontakt med.

Alla människor har detta. Alla människor har beteenden som är typiska för dem som individer, men medan dessa beteenden kanske gör oss unika inom den omedelbara umgängeskretsen så kan vi samtidigt räkna med att flera människor delar dessa specifika karaktäristiska drag. Även om agerande knutet till bilhandel är sådär jättekaraktäristiskt för mänskligheten som helhet så finns det saker vi människor tenderar att göra som jag tycker är intressanta. För på en större skala kan man avgöra vissa drag som karaktäristiska för mänskligheten som enhet, vilket är vad jag tänkte gå in på lite närmare.

Människan har god fantasi och är en mycket bra historieberättare. Vårt psyke påverkar oss enormt mycket, och ofta är det inställning och mental ork som är viktigare än rent fysiska faktorer. Vi tenderar dock att nyttja vårt psyke på enligt min mening fel sätt i många lägen, och alldeles för lite i ännu fler lägen. Den mentala kapacitet vi har tenderar vi åsidosätta för att underhålla idéer och fantasier som ter sig mer bekväma och behagliga än rimliga och verklighetsförankrade.

Tron på spöken och liknande företeelser är ett mycket bra exempel på detta. Spöktro i den moderna formen som visar sitt fula ansikte i program som Det Okända och liknande är ny, för bara några hundra år sedan var det inte spöken man ”visste” knackade i väggarna och smög runt på gården, då var det hustomtar och troll som bråkade med oss. Människor svor vid att de sett tomtarna med sina egna ögon, säkerligen med samma trovärdighet och inlevelse människor idag påstått att de sett spöken. Vi tror inte längre på tomtar och troll, det är åtminstone ingen folktro längre. Så, bara genom att studera historien, utan att lägga någon egentlig vikt vid huruvida spöken eller tomtar existerar, kan vi konstatera följande tendenser hos människan:

  • Människan är benägen att hitta på företeelser som kallas övernaturliga.
  • Baserat på grumlig information kan vi fylla vår upplevda verklighet med fantasiväsen.
  • Vi kan övertyga oss själva om att vi sett något som inte existerar och som vi heller inte egentligen sett.

Notera nu att för att konstatera ovanstående behöver man inte göra något annat än att ta historien i beaktande. Såvida man inte hävdar att alla väsen (vättar, älvor, tomtar, troll, småknytt osv osv) existerar så finns det ingen annan logisk slutsats än ovanstående, oavsett vad man tror på.

Låt oss ta resonemanget vidare och titta på mänskligt läkande och medicin. Det finns tusentals alternativmedicinska behandlingsmetoder världen över, vissa har övergivits helt och hållet, andra praktiseras än idag. Åderlåtning är en personlig favorit, en metod som framhölls som ytterst förträfflig tills för bara några hundra år sedan, när evidens inom medicinen blev allt viktigare.

Gott om metoder som praktiseras även idag saknar helt evidensbas. Man utgår inte från vetenskap, utan från vad metodens nyttjare säger om den. Detta beror naturligtvis inte på att vetenskap är dyrt att bedriva, för det är det inte, utan snarare beror det på att de rön man skulle få fram via denna metod inte skulle stämma överens med den upplevelse man har av sin produkt och/eller metod.

Men inte heller här behöver vi egentligen gå in på huruvida exempelvis homeopati fungerar eller ej, vad som är intressant är vad vi kan lära oss genom att titta på vilka tendenser människan har inom det medicinska området:

  • Människan är benägen att hitta på medicinska metoder som är verkningslösa eller rent av farliga.
  • En metod behöver inte ha en faktisk inverkan på oss för att vi ska uppleva att den har det.
  • Människor försvarar ivrigt metoder de upplever fungera, även om de inte gör det.

Åter igen, för att avfärda ovanstående behöver du ha den inställningen att precis alla alternativa medicinska metoder är sanna och fungerande enligt vad som påstås om dem. Om du inte har den inställningen finns det ingen annan slutsats än att ovanstående är korrekt.

Men, sist men inte minst, den ultimata tendensen hos mänskligheten. Sidan Godchecker.com har i dagsläget katalogiserat över 3000 gudar, andar och demoner. Om jag minns rätt så finns det runt 2800 dokumenterade gudar som vi människor tillbett genom historien, gudar som en efter en hamnat på soptippen. Ofta har andra gudar tagit över, men den övertygelse människor haft om alla dessa gudars existens kan inte förbises. Detta är en av de absolut största tendenser vi har som art; tendensen att uppfinna gudar. Detta är något ingen människa kan förneka, då ingen människa tror på alla dessa ca 2800 gudar. Slutsatsen av detta blir:

  • Människan tenderar att uppfinna gudar, gudar som vi alla senare är överens om inte existerar.
  • Människan är så säker på sin guds existens att hen är villig att mörda, kriga och erövra i dennes namn.
  • Religioners påståenden strider inte bara mot vetenskapen, utan även mot varandra, vilket betyder att ett flertal idag existerande och praktiserade religionerna har fel i sina antaganden.

När man ser det på detta sätt blir det nog lite lättare att genomskåda dessa dumheter, det är åtminstone vad jag hoppas. Bedragare som spelar på saker vi tenderar att acceptera och anta som sanna har inga större problem med att inte bara övertyga oss om att verkligheten ser ut på ett annat sätt än vad den de facto gör, de har också lätt för att knyta oss till dem på ett sätt som gör att vi tar våra misshandlare i försvar. Människor försvarar påstådda medium för att de tror sig ha fått hjälp, likväl som de försvarar sin homeopat eller ställer sig bakom sin präst. Detta sker oavsett sanningshalten i det som påstås, just för att vi tenderar att tro på dessa saker.

Därför är det viktigt att vara uppmärksam. Inom de områden där vi tenderar att inte vara kritiska måste vi vara extra kritiska. Vi måste rannsaka oss själva och överväga om det kan vara så att våra övertygelser baseras på vilja och önsketänkande snarare än rimlighet och verklighet.

För rent krasst, vad är ”känt” om den kristna guden Jahve idag som inte var ”känt” om Thor under vikingatiden? Vad kan vi säga oss veta idag om kristallhealing som man inte visste om åderlåtning? Och hur mycket mer underlag finns det egentligen för spökens existens än tomtars existens?

Är det inte ärligt talat lite förmätet att tro att alla andra som hittat på företeelser innan just nu haft fel men att vi nu lyckats gissa rätt i våra antaganden och spekulationer?

Mitt blygsamma förslag är: Tendera mot skepticism istället.

Satan är bland oss

Kristna, som naturligtvis inte på något sätt är en homogen grupp, definierar både Helvetet och Satan på väldigt olika sätt, och har spridda idéer om dessa två koncept. Många kristna, och definitivt de mer moderata sådana, kan rakt av hävda att de inte tror på Helvetet, men kommer man in på frågan om huruvida Satan faktiskt existerar så brukar detta vara mer eller mindre en självklarhet. För Satan behövs liksom för att själva idén om det ultimata goda (Gud) och ultimata onda (Satan) ska kunna fungera, eftersom detta är relativa mått och inte absoluta termer. En god gud kan bara vara god om det finns ett värre alternativ att jämföra med.

Nyligen uttalade sig den amerikanska kongressledarmoten Paul Broun om diverse vetenskapliga frågor, och drog slutsatsen att såväl evolutionsteorin, som embryologi och Big Bang-teorin, hade sina rötter i Helvetet. Broun vill få det till att det finns gott om vetenskapliga belägg för exempelvis att Jorden är ca 9000 år gammal, och att alltså Satan fabricerat dessa andra uppgifter. Satans mål med detta är enligt Broun att vi människor ska tro att vi inte behöver en frälsare, och därmed lämna religionen bakom oss.

Det finns andra, liknande tankar som flyter omkring därute. Ett annat bra exempel är att Satan helt enkelt planterat fossiler på Jorden för att människor ska tvivla på Bibeln och det påstådda faktum att Gud skapat allt för 6-10000 år sedan (något Bibeln inte uttryckligen hävdar, men ungjordskreationister påstår gärna detta). Man tillskriver alltså på detta sätt Satan en sorts skapande också, men en typ av skapande som endast syftar till att föra oss bort från Gud.

Satan presenteras också gärna som Guds största fiende, den som Gud konstant behöver bekämpa i en episk strid om våra själar. Tanken att universums skapare inte bara älskar en utan även slåss för en förstår jag är tilltalande, men å andra sidan är ju tanken om Jultomten det också. Men vi bör titta lite mer på hur Satan faktiskt definieras. Själva ordet, ”Satan”, kommer från hebreiskan och kan översättas till ”motarbetaren”. Satan definieras av dictionary.com som Guds motståndare, alltså inte nödvändigtvis Guds motpol, utan den som strider mot Gud. Ondska är inte per automatik ställt mot godhet, då detta är relativa termer som är ganska svåra att definiera, men vad som däremot inte är relativt är om Lasse och Bengt strider mot varandra.

Ur detta perspektiv så blir Satan en alldeles utmärkt metafor, även för oss som inte tror på sagoböcker. Och tittar man på vad som sägs om Satan av troende så blir metaforen ännu mer relevant. För som icke-troende är Gud bara nys, en saga som planterar frön av irrationalitet i huvudet på annars i regel fullt hederliga människor som bara vill väl. Och vad är irrationalitetens största fiender? Jo, rationalitet, sanningen och verkligheten. Så ur det religiösa perspektivet strider dinosaurieskelett definitivt mot Gud, eftersom dinosaurier definitivt existerat, för miljoner år sedan. En annan idé som många troende har svårt med är evolutionsteorin, och med goda skäl, då den klart demonstrerar att vi då rakt inte skapats. Och tror man att Jorden är 6000 år gammal får man svårt med sådana idéer, ”Satans idéer”, som utan intentioner till det har makten att rasera irrationella övertygelser. Och Satan tycks producera fler och fler idéer, fler och fler saker som utmanar den irrationella övertygelsen om Gud.

Men bara människan slåss för att behålla sina irrationella övertygelser. Gud slåss inte mot Satan, för Gud finns inte. Vad som finns är bara korkade idéer som utmanas av verkligheten. Och medan kristna ”forskare” försöker hitta Noas ark eller förklara varför Grand Canyon bildades vid syndafallet så satsar riktiga forskare på att göra om hudceller till stamceller och få Nobelpris för det. Satans verk, du vet.

Kreationism är inte ett alternativ till evolutionsteori

Idén att kreationism bör presenteras sida vid sida med evolutionsteori är vanligt förekommande bland just kreationister. Få icke-kreationister köper detta, oavsett vilken tro man kan tänkas ha i övrigt, och med goda skäl. Dock kan det vara svårt att exakt sätta fingret på varför icke-acceptans är det korrekta synsättet i sammanhanget.

Problematiken finns inom många andra områden också, säkerligen inom alla områden där verkligheten konstant behöver konkurrera med trams. Den grundläggande principen går nämligen att applicera utan några som helst problem på inbillade motsättningar som homeopati kontra evidensbaserad medicin exempelvis. Åter igen, för den oinsatte, och ibland definitivt även för den insatte, kan det vara väldigt vanskligt att inte bara förklara att dessa saker inte gör att jämföra, utan även att förklara varför dessa saker inte går att jämföra.

Först och främst måste vi titta på vem som kan besitta en föreställning. Alla har idéer om hur verkligheten ser ut, och vad som skiljer dessa idéer åt är i regel hur man kommit fram till dem. Jag kan exempelvis påstå att gevärskulor är helt ofarliga, men detta påstående skulle jag nödvändigtvis ha funnit stöd för endast i min egen fantasi, då man inte behöver studera underlaget speciellt länge för att inse motsatsen. Jag kan nå rätt slutsats här (dvs att gevärskulor är väldigt farliga om de avfyras) utan att för den sakens skull ha någon som helst erfarenhet av gevär eller vapen över lag. Dessa två idéer, alltså farlighet kontra ofarlighet, behandlar precis samma område men har totalt olika ursprung. Är de då konkurrerande idéer? Nej, självklart inte.

Vi kommer ett steg närmare pudelns kärna när vi funderar på vilka som faktiskt är kreationister. Faktum är ju att alla kristna definitivt inte är kreationister, det finns många framstående kristna som absolut inte är det. Hur många ateister är kreationister? Gissningsvis inga alls, och skälet till detta är helt enkelt att kreationism är en religiös idé. Vad kreationister försöker få det till, just för att göra dessa saker jämförbara, är att måla upp det som att evolutionsteori är en ateistisk idé, vilket det alltså bevisligen inte är. Evolutionsteorin är på bred front accepterad även bland troende.

Likväl som många kreationister försöker måla upp kreationism som vetenskap så försöker man lika ansträngt att få det till att evolutionsteori är en religion. En idé som skulle vara ”minst lika orimlig som kreationism”, följt av en drös påståenden där det ena är mer lögn än det andra. Moralens väktare har misstänkt ofta svårt att hålla sig till sanningen.

Så, kort och koncist: Kreationism är tro och evolutionsteori är vetenskap. Kreationism är påhitt och evolutionsteorin är ett faktum. Att jämföra dessa två saker är som att försöka jämföra doften av oregano med färgen röd.