Harold Camping kryper fram, lika ond som tidigare

Pressen har nu fått tag på domedags-”profeten” Harold Camping, som nu haft fel om undergången två gånger. Camping har erkänt att han räknade lite fel, och datumet är nu reviderat. Jorden beräknas nu gå under den 21 oktober 2011.

Jag tycker att följande citat från artikeln summerar vilken sorts människa Camping är väldigt bra:

Mr Camping, who predicted that 200 million Christians would be taken to heaven Saturday before the Earth was destroyed, said he felt so terrible when his doomsday prediction did not come true that he left home and took refuge in a motel with his wife.

Är det ens tänkbart för en psykiskt frisk människa att bli deprimerad över att världen INTE gick under och miljarder människor dog? Troende ser det förmodligen inte på det sättet, vissa gör det säkerligen, men det är nog ingen generell inställning att man är en vidrig människa om man fanatiskt försöker övertyga sig själv och andra om att Jorden minsann SKA gå under.

Om något så handlar det om en sjuklig besatthet av lidande och påhittat, gudomligt straff av alla de själva ser som mindre värda, eller helt värdelösa. Camping kan i sig verka harmlös, men det är han inte. Han sprider skräck och inbillningar till andra, vilket aldrig är harmlöst.

Det enda positiva med att Camping har fel gång på gång (vilket i sig inte är så märkligt när man försöker beräkna saker baserat på en sagobok) är att Camping och hans angängare förlorar miljontals dollar på reklam och liknande. Måste kännas bra för reklam-folket att de defintivit är de mest värdiga i sammanhanget.

Harold Camping är lika ond på söndag

På lördag inträffar domedagen, enligt ”profeten” Harold Camping. Han är ännu en i raden av religiösa tokar som påstår sig veta saker om verklighetens natur baserat på en sagobok (Bibeln, om det inte var tydligt). Naturligtvis är det inte första gången någon förutspått Jordens undergång utan att det riktigt blivit så, det är faktiskt inte ens första gången Camping gör det, men tydligen krävs det inte mycket för att man ska kallas just profet.

Camping sprider sitt budskap på alla möjliga olika sätt, men mest aggresivt genom hans internationella projekt Family Radio, där man inte skräder på orden. Man konstaterar inte bara att Jorden faktiskt kommer att gå under på lördag, man påstår också att Bibeln GARANTERAR att så är fallet. Naturligtvis har medier världen över snappat upp detta och visat stort intresse, Expressen har gjort flera olika inslag om detta de senaste dagarna.

Frågan är vad det är som gör Harold Camping så speciellt intressant. Att Jorden inte kommer att gå under på lördag inser de flesta, att hänvisa till Bibeln som en informationskälla när det gäller något alls egentligen är lika insiktsfullt som att hänvisa till Harry Potter-böckerna. Dock är det ju så att det är väldigt påtagligt, och det ligger väldigt nära i tiden. Visst, religiösa i alla valörer tjatar om att homosexuellas lika rättigheter är vägen till undergång osv, det gör även Camping, men nu har man fått ett faktiskt datum att ta fasta på. Hysterin är lika tröttsam som förutsägbar, men en annan aspekt av detta, som det absolut inte pratas om i media, tycker jag är mer värd att uppmärksamma.

Om du tittar på Harold Camping när han pratar om detta så är han väldigt tydlig med att han VET att detta kommer att ske. Det finns inga andra alternativ, han vet att Jorden går under den 21 maj, det finns ingen ”plan B”. Tänk dig nu att du med 100% säkerhet visste att ca 98% (enligt Camping) av Jordens befolkning är på väg att dö en horribel död. Detta gäller naturligtvis också människor du jobbar med, vänner, familj osv. För alla är inte ”rättroende”, och alla som inte är det kommer att dö denna dag. Om du visste detta, skulle du då kunna hålla dig lugn? Skulle du kunna dra på ett brett leende framför kameran och prata om denna händelse som något befriande och fint?

Förmodligen inte, för jag antar att du inte är en ond, psykiskt sjuk person. Och framför allt antar jag att du inte är religiös, eftersom religiösa alldeles för ofta inte har några problem alls med att människor som inte tror som dem sätter livet till. Som svensk är det lätt att ta sig för pannan och sucka något om ”vildar”, eller ojja oss om hur primitiva andra kulturer är, eftersom vi reagerar väldigt starkt på när muslimska kvinnor får syra i ögonen, när man spränger sig själv i guds namn eller när man mördar sin syster för att hon skaffade fel pojkvän. Men vi kritiserar inte den kristna kulturen, som i väldigt många former gör sig skyldig till samma vidriga, totalt barocka människosyn.

Problemet är dock inte vem som är mest utvecklad, problemet är det sjukliga tillstånd som religion försätter många människor i. Ett hatiskt och ondskefullt grepp, som måste bekämpas med precis alla till buds stående medel.

Hur är folk dopfuntade?

Enligt Svenska Kyrkan döps ca 62% av alla nyfödda barn i Sverige. Med tanke på att Sverige är ett av världens absolut mest ateistiska länder kan denna siffra tyckas vara väldigt hög, men det skäl som de flesta uppger för att döpa sina barn är att man gör det av tradition, inte för att man tror. Så, dags att skärskåda dopet lite.

I dess mest basala komponenter och teori är dopet ganska enkelt. Hela processen kan beskrivas i tre enkla steg:

En massa prat -> Skvätta vatten på barnet -> Mera prat

Vattnet är tydligen väldigt viktigt. Vad detta betyder inom kyrkan är dock betydligt mycket mer än just den tradition många föräldrar ivrigt pekar på, eftersom detta för kyrkan är en enormt viktig process. Anledningen till detta är att det är först efter dopet som barnet är en del av guds närvaro, något barnet alltså inte är innan det döps. Kyrkan är lite mildare på detta idag, men förr stod det klart att om barnet dog innan dopet så hamnade det i helvetet, eller i limbo, så därför måste barnet döpas ASAP. Låter väl som ett klart kärleksbudskap från den kärleksfulla kyrkan till de sörjande föräldrarna från förr?

Men om vi sätter den människoföraktande kyrkan därhän för tillfället och fokuserar på riten som sådan. Den briljanta teorin man har kommit fram till på något sätt är att om rätt person, med rätt mandat, håller i ett barn samtidigt som dennes stämband formar ljudvågor i av gud godkända frekvenser och samtidigt öser barnet med rätt kemikaliska sammansättning så är detta helt enkelt nyckeln till himmelriket. Om inte detta är att tro på magi, vad är det då? Jag kallar det nonsens av den högsta skolan.

Notera väl att dopet alltså inte har något annat syfte än att skänka barnet guds beskyddande, det finns inga juridiska fördelar, det är inte så att barnet får sitt namn på detta sätt eller något sådant. Och om du då inte tror på gud själv, och om den enda anledning du kan ge för att döpa ditt barn är att dina föräldrar valde att döpa dig, hur mycket är då traditionen egentligen värd? Det enda som ett dop i detta läge kommer medföra är att du kommer få stå framför en massa folk och bekänna dig och ditt barn till saker du inte tror på och en obscen mängd trams, travat på mera trams.

Det är av skäl som dessa man alltid måste våga ifrågasätta det som anses vara traditionellt. Saker man gjort tidigare gjorde man allt som oftast helt enkelt bara för att man inte visste bättre, och att då fortsätta göra dem mot bättre vetande känns mest meningslöst. Traditioner är inte fina och respektabla bara för att de är gamla, en åsikt blir inte mer hållbar med tiden och en övertygelse om universums mekanismer blir i regel gammal på bara några år. Ändå ligger det sådan enorm heder i anamma stenålderstro, och stolt tvinga denna på sina barn. Trots att man inte ens tror på den själv.

Om du nu tror att den kristna guden faktiskt existerar, och att denne i sin visdom, efter att ha konstruerat ett universum långt bortom vårt förstånd med mekanismer vi bara skrapat på ytan på och fantastiska under som vi förmodligen aldrig kommer kunna uppskatta till fullo, skapat en enkel ritual för att vi, en enkel art däggdjur på en avlägsen planet mitt i ingenstans i denna obeskrivligt enorma symfoni av planeter ska kunna ansöka om dennes barmhärtighet för våra barns påstådda arvssynd, så visst. Döp ditt barn. I det läget är det ju faktiskt ”rätt”, hur småtokig en sådan övertygelsen än må vara i sig.

Min son är dock inte döpt. Och gör jag rätt kommer han uppskatta det.

Sekulär rationalism räddar livet på troende

En stats primära mål, över alla andra, bör vara att hålla sina medborgare levande. Detta faktum är ett krav för att man ska kunna uppnå framgång, eftersom individerna då är mindre stressade, ackumulerar mer tillgångar, producerar mera etc. Sverige, och i princip alla andra länder, har utvecklats i en enorm takt under de senaste 150 åren, och det finns en rad goda skäl till att det faktiskt är så.

Så, vi kliver tillbaka 150 år i tiden. I Sverige hade år 1861 individen en förväntad livslängd på 47 år. Nu pratar vi alltså inte medellivslängd, utan förväntad livslängd, alltså hur länge en vuxen förväntas leva. På slutet av 1800-talet såg vi enorma framsteg inom väldigt många områden, så som industri och medicin. Värt att nämna i sammanhanget är också att Charles Darwins bok, ”The Origin of Species”, banade vägen för att man skulle tänka annorlunda än vad religiösa företrädare ville, och att det fanns andra, större sanningar att finna ute i verkligheten.

50 år senare, 1911, hade vår förväntade livslängd ökat till 58 år. Det är ju en enorm skillnad, på egentligen mycket kort tid. Man började under denna period vaccinera befolkningen i mycket större skala än tidigare, farligare transportmedel började ersättas med mindre farliga, och utvecklingen av mediciner och den moderna sjukvården hade börjat ta fart. 1922 testades odlat insulin för första gången, vilket vi som bekant använder för att rädda enorma mängder liv även idag.

Men framgångarna tog inte slut där, för fram till 1961 hade den förväntade livslängden gått upp till smått fantastiska 74 år. Tänk på det en stund, på 100 år förväntades vi i Sverige leva hela 27 år längre. Vid det här laget hade läkarvetenskapen tagit ordentlig fart, man kunde nu utföra operationer och åtgärder som höll människor och barn vid liv på sätt som inte varit tänkbara tidigare. 1928 upptäckte Alexander Flemming penicillinet, vilket sedan dess upptäckt säkerligen har räddat livet på miljoner människor. Uppfinningar som pacemakern var fantastiska nymodigheter, som används än idag, i något mer modern tappning.

Nu sitter vi här, 2011, och vi förväntas leva tills vi är väl över 80 år gamla. Mediciner blir bättre och bättre, metoderna förfinas konstant och vi lär oss mer och mer om hur vi fungerar och hur vi ska använda denna kunskap på bästa tänkbara sätt.

Men om vi säger såhär då: tänk på allt du använder varje dag. Den dator du sitter vid just nu, bilen du tar dig med till jobbet, luftkonditioneringen du svalkar dig med på semester du flugit till i ett flygplan. Alla dessa saker är produkter av våra kollektiva framsteg och upptäckter. Hur mycket har religion, homeopati, healing, zonterapi och liknande trams bidragit till vår utveckling? Alla dessa företeelser är gamla idéer, som kommer från före 1861, en tid när man trodde att sjukdomar spreds via dålig lukt. Hur mycket kan dessa läror egentligen bidra till vår välfärd och framgång?

Svaret är naturligtvis: inget alls. Det är tack vare sekulära värderingar kvinnor har rösträtt, alla människor som älskar varandra får gifta sig och slaveri är olagligt, för att ta några konkreta exempel. Det är tack vare rationalism vi inte längre har ett rasbiologiskt institut, låter orakel fatta beslut om landets framtid och stenar kvinnor som påstås vara häxor.

Denna sekulära rationalism tas för givet av de flesta. Det är vi sekulära rationalister som står mellan två religiösa grupper och ser till att de inte slår ihjäl varandra, för hade det varit upp till dem själva så hade det slutat i blodbad, som så många gånger tidigare. Det är vi sekulära rationalister som påpekar att vår evidensbaserade medicin faktiskt fungerar bättre för cancer än de där örterna du odlar själv i trädgården. Det är bekvämt för irrationalister att falla tillbaka på den trygghet som vår rationalism erbjuder, eftersom de då kan syssla med precis vilket trams de vill, fram tills dess att de faktiskt behöver en operation, åka till jobbet eller titta på TV. För då är det våra ogudliga djävulsmaskiner de använder.

För det kan väl inte vara någon som tror att det är effektiviserad och förfinad bön som gjort att vi nu lever längre, mår bättre och är gladare än någonsin? Nej, så dum kan väl ingen vara.

Ockhams nyrakade verklighet

Verkligheten är något som undgår eller skrämmer många, och dessa personer hittar på ett för dem fungerande substitut. På 1200-talet föddes i England filosofen William Ockham, och han formulerade ett tankesätt runt verkligheten som fungerar än idag.

Denna princip brukar man referera till som ”Ockhams rakkniv”. Principen är att man helt enkelt skär bort de delar av en förklaring som inte behöver finnas där för att förklaringen ska fungera, och när detta inte längre går är det just denna slutgiltiga förklaring man bör föredra. Principen säger INTE att det är denna förklaring som är den rätta, bara att den är att föredra. Jag brukar själv använda detta tänk i mina frågeställningar, och det är ett mycket effektivt och logiskt sätt att tänka på.

Lite konkreta exempel, då. Jag har ju pratat om evolution en del nyligen, så låt oss spinna vidare på denna tråd. Säg att vi undrar hur vi människor kom till som art, och att det är dessa två påståenden vi har att ta ställning till:

1. Evolution existerar och verkar, och människan är en produkt av denna evolution, precis som alla andra arter av djur och alla växter.
2. Evolution existerar och verkar, men människan skapades av Gud, till skillnad från alla andra arter av djur och alla växter.

Dessa två är direkt jämförbara med varandra, eftersom 2 är 1 + Gud. Vad man med principen bakom Ockhams rakkniv då ämnar göra är alltså att ta bort det som inte behövs för att förklaringen ska fungera, och eftersom Gud de facto inte krävs för att modellen för vårt ursprung ska fungera så är alltså påstående 1 att föredra över påstående 2. Nyckeln ligger alltså i det direkt jämförbara. Notera nu, åter igen, att modellen säger INGET om vilket alternativ som faktiskt är rätt, bara vilket alternativ man ska föredra att utgå ifrån i sin tankemetod.

Låt oss titta på ett annat tänkbart scenario där man får två förklaringar på samma grundfråga, men där alternativen skiljer sig åt kraftigt:

1. Evolution existerar och verkar, och människan är en produkt av denna evolution, precis som alla andra arter av djur och alla växter.
2. Evolution existerar inte, Gud skapar och har skapat allt.

Här kan inte Ockhams rakkniv appliceras, av den enkla anledning att dessa två saker är inte jämförbara. Dels vet vi ju att 2:an är direkt felaktig, men principiellt sett vore det ju på sitt sätt enklare att en gud bara skapade allt hela tiden. Personligen skulle jag dock argumentera för att så inte är fallet, men det är denna diskussion man hamnar i om man försöker avgöra vilket av två icke jämförbara argument som är enklast.

Så, hur appliceras detta rent praktiskt? Själv brukar jag applicera denna mycket enkla princip på ganska mycket, speciellt i diskussioner och debatter, och det är väldigt effektivt att utgå ifrån de enklaste och mest basala delarna av ett resonemang. Det man märker väldigt snabbt med irrationalister över lag är att de misslyckas med de mest grundläggande delarna av sina resonemang, förmodligen mycket på grund av att de helt enkelt inte är vana vid att tänka kritiskt, och sedan tänka kreativt runt denna kritik.

Nu misstänker jag att du vill ha ett konkret exempel, och för att illustrera detta kan jag visa hur jag applicerar ovanstående princip på frågan om Gud finns eller ej. Jag gör detta i några enkla steg, för att demonstrera hur jag tänker i dessa frågor, och för att göra det konkret. Vi börjar med en mycket simpel ekvation:

Vår verklighet = X

Simpelt? Absolut, vi antar att vår verklighet, alltså summan av precis allt som pågår i vårt universum, är variabeln X. Om vi nu antar att en person föreslår att Gud är en del av X, alltså en del av vår verklighet, så måste vi kunna bygga en hypotes om en för dem alternativ verklighet, genom att göra följande:

Vår verklighet – Gud = Y

Det jag gjorde nu var alltså att jag tog bort Gud ur X, och denna ”hypotetiska” verklighet kallar vi för Y. Min motpart i diskussionen behöver nu förklara hur X skiljer sig från Y. Alltså, om vi antar att Gud existerar i vår verklighet som den ser ut idag, hur skulle vår värld förändras om Gud imorgon inte längre existerade?

Min hållning i frågan är att X = Y, vilket alltså gör att Gud = 0. Min position är att Gud inte existerar från första början, och om en icke-existens mot förmodan skulle kunna existera ännu mindre imorgon än idag så skulle detta inte påverka oss alls. Men hävdar man att Gud finns så bör man också kunna motivera och resonera fram vilka konkreta förändringar på vår existens upphörandet av denna existens skulle kunna få.

Det är detta som gör Ockhams rakkniv så användbar som en övrig i logiskt tänkande. Om inte annat för att det ger en utmärkt utgångspunkt för vidare utforskning, som inte färgas av en massa tramsiga övertygelser som bara styr framtida resonemang i en felaktig riktning.

Principen går att applicera på allt, från spådom till healing, och till skillnad från exempelvis spådom och healing så fungerar den faktiskt.

Hitta rätt illusion

Människor som bekänner sig till en religion, tror på healing, homeopati eller andra dumheter gör det mest fundamentala misstag vi som människor kan göra. Det generalfel som vi gång på gång begår kollektivt och naivt vägrar ta åt oss av. Vilket fel är det jag pratar om? Mer om det strax.

Tro på det fantastiska och övernaturliga har funnits hos oss sedan vi blev Homo Sapiens. Våra förfäder, Neandertalarna, hade också religiösa riter och seder, så vi har detta med oss i blodet, kan man säga. Dessa kulturer och seder dog sedan ut, för att ersättas av andra vanförställningar och illusioner, och har nu till dags dato utvecklats i tusentals olika grenar. Det handlar om allt från världsreligionerna, och deras tusentals underreligioner, till spådom och trollkonst.

Trots att det aldrig funnits så stor procent icke-troende i världen som det faktiskt gör idag, tack vare utbildning och liknande åtgärder, så är det ändå så att en klar majoritet av världens befolkning tror på någon form av trams. Vad som är intressant att notera i sammanhanget är den enorma hög av illusions-lik som kantar vår historia, eftersom illusionerna tenderar att dö av en efter en allteftersom att tiden går. Asatro är ett exempel som ligger nära till hands här i Norden. Vi människor tenderar att ta en illusion och byta ut den mot en annan, förslagsvis överlägsen, illusion. På samma sätt som en magsäcksopererad hetsätare börjar dricka alkohol istället för att äta så hugger vi kollektivt efter nästa mentala bedövningsövning att lugna våra annars så besvärande aktiva hjärnceller med.

Min liknelse ovan är relevant på flera sätt än att göra det konkret just där och då, på det sättet att det faktiskt är ett bra exempel på hur självduperande illusionsjagare skulle vara snabba att komma till insikt för andras räkning. För det är precis detta som är det generalfel jag pratade om i inledningen; oviljan att lära sig av historien. I exemplet med hetsätaren som opererat magsäcken skulle de flesta skriva under på att det är bäst att släppa beroendet helt, istället för att byta ut det mot ett annat. För ingen kan ju tro att det är nyttigt att ha någon form av beroende, egentligen.

Så varför tror då alldeles för många att det är nyttigt för skallen att fylla den med vad som just nu känns som ”rätt” illusion?

Problemet är att vi håller våra illusioner extremt kära. Inte helt sällan föredrar vi dem framför verkligheten, och det är detta som är en mycket stor del av striden med att vara skeptiker. Individen som är självduperande nöjer sig inte med att det inte finns några spöken, att akupunktur är nonsens eller att det är placebo som gör att de känner sig friskare när de äter homeopatika. För så fort man tryckt hål på ballongen måste hålrummet som blir kvar efter den fyllas med något annat, och det är fort. Ofta krävs också skeptikern på det som ska ersätta det man nu förstört, enda kravet är att det ska vara något som är icke verklighetsförankrat man sätter in i dess plats.

Så nej, det är inte alltid lätt att vara skeptiker. Men det måste ändå vara jobbigare att vara illusionsberoende.

Irrationalisternas främsta vapen

Tror du på spöken? Är du övertygad om att en gud påverkar vad som händer i ditt liv? Läser du horoskop regelbundet, och tror på deras innehåll? Grattis, du är då en irrationalist, och tillåt mig förklara varför du tänker fel.

Först och främst bör jag vara konkret med vad det innebär att tänka rätt, och hur man kan avgöra detta. Ett korrekt tankesätt och tankemetod är ett tankesätt som leder framåt, alltså till framsteg och insikt. Detta hoppas jag att de flesta kan enas om de facto är att tänka rätt i alla sammanhang, få skulle påstå att ett tankesätt som ger stagnation eller retardation är rätt och/eller korrekt.

Nu när det är förtydligat, låt mig börja nysta i hur irrationalistens tankesätt är felaktigt mer i detalj. Vi tar ett konkret påstående som är grunden inom all religion: Min gud finns. Irrationalistens resonemang ser ut som följer:

  1. Gud finns.
  2. Jag kan med Guds existens som grund konstruera teser om vår existens.
  3. Teser som efter vidare studier visar sig bestrida Guds existens måste vara fel och kasseras därmed, andra teser behåller jag.

Problemet när man förutsätter saker om verkligheten som man omöjligt känner till så stöter man på bistra problem när man ska ackumulera faktisk kunskap. Problemet ligger i att man inte kan gå vidare innan steget man befinner sig på är etablerat och fastslaget, och om första steget är irrationell nonsens kommer de andra stegen också att bli det.

Rationalisten å andra sidan ser på hela processen med att ackumulera kunskap som följer:

  1. Jag studerar universum och livets mekanismer.
  2. Jag kan med hjälp av tidigare upptäckt kunskap konstruera nya teser.
  3. Teser som stöds av god evidens behåller jag och teser som visar sig vara ohållbara kasseras.

Betänk den enormt viktiga skillnaden mellan dessa två tankesätt. I irrationalistens modell kan man byta ut steg 1 mot precis vad som helst som är nonsens, som exempelvis att spöken existerar. Detta är att börja i fel ände av tankekedjan, eftersom man som sagt förutsätter saker som man inte känner till INNAN man börjar undersöka hur verkligheten faktiskt ser ut.

Men det största problemet ligger i att det är mycket enklare att tänka som en irrationalist, eftersom det är bekvämt att anta att man vet saker man inte vet. Då slipper man ju forska i saken, det är ju bara att påstå att man ”vet”/”känner”/”tror”, så är saken biff. Bevisligen är ju då inte den enklaste vägen alltid den bästa.

För att återkomma till det jag skrev om att tänka rätt så kan du ju fundera på hur mycket kunskap om vår verklighet vi ackumulerat tack vare övertygelsen att spöken finns på riktigt, att häxor kan få grödor att ruttna eller att gudar existerar. Ställ det sedan i relation till den mängd människor som tillämpar rationalism, och konstruerar fantastiska maskiner, mediciner, infrastruktur osv.

Vi är alla här tack vare rationalism och människor som faktiskt tänker rätt. Kasta inte bort det med en massa irrationalism.

Såhär ska jag rösta och därför

Valet 2010 var svårt för mig, mest på grund av det enkla faktum att det inte har varit speciellt självklart vad man ska rösta på. Visst kan man vara en blind ideolog som oavsett tidigare och aktuella prestationer alltid röstar samma mest för att man inte riktigt orkar tänka och ta till sig av ny information, men jag är varken gråsosse eller speciellt konservativ av mig. Jag har fått rösta i två val tidigare, eftersom jag är vid den späda åldern av endast 30 år, och båda dessa gånger har jag röstat på S. Anledningen till det var att Sverige vid den tidpunkten hade en socialdemokratisk struktur i grunden, och då är det enkelt att helt enkelt förutsätta att S är mest lämpade att styra. Vad vi ska komma ihåg i sammanhanget är att vilket mått på välfärd man än använder så ligger Sverige ALLTID i toppen, oavsett om det handlar om finansiell tillväxt och stabilitet, rättigheter för kvinnor och jämställdhet, synen på homosexuella, synen på människor från andra kulturer osv osv, vi är ett enormt framgångsrikt land, som är ett av världens absolut bästa länder att leva i.

Beror detta på ett block eller rent av ett enda parti? Självklart inte, detta har varit ett samarbete över decennier. Vad man dock älskar att trumma upp i valrörelser är motsättningar som helt enkelt inte existerar. Den absolut mest korkade av dessa måste vara när SD målar upp motsättningen massinvandring/välfärd. Bevisligen har Sverige klarat sig enormt bra ekonomiskt sett, denna hemska invandring till trots. Man behöver vara en redig skopa idiot för att inte inse detta uppenbara faktum. SD gillar att prata om dessa invandrare som kostar samhället så otroligt mycket pengar, men de 62 miljarder (!) vi svenskar (ja, i klar majoritet) är skyldiga Kronofogdemyndigheten pratas det inte om. Mest på grund av att alldeles för många inom SD är samhällsparasiter av rang. Ställ kostnaden för att uppfostra en medborgare, med allt från skolmat och barnbidrag till subventioner och liknande i vuxet liv, för att sedan se denne lägga sig på sofflocket och ta bidrag mot att ta in en invandrare som sätts i svenskaundervisning i några år för att sedan börja jobba så inser du snabbt vilken enorm plus-affär invandrare är.

En annan falsk motsättning man lyckats trumma upp är att röstar man på högra blocket så är man emot individen, den ”lilla människan”, och ska pressa så mycket pengar som möjligt ur de sjuka och dem som har det som svårast. Är det bara jag som minns att människor utförsäkrades även när vi hade S-regering? Att Försäkringskassans läkare gick emot personens egna läkare och fattade ett annat beslut, som man i regel tyckte var helt galet, utan att ens träffa personen i fråga? Detta är som bortblåst, för i den här valrörelsen har S tvättat händerna i högerblockets påstått misslyckade politik. Mediatränade högerblockspolitiker pratar naturligtvis väldigt mycket om individen och att de ska bli ”sedda” och liknande, men om man tror att vänsterblocket har bättre koll på individerna eller att de bryr sig mer om den ”lilla människan” har man helt enkelt valt att glömma bort hur samhället såg ut när det var S-styrt. Det jag säger är INTE att ett parti är bättre än det andra på detta, för att ha individkoll på människor är de facto omöjligt. Man behöver övergripande system som fungerar för den klara majoriteten, och när man genomför snabba åtgärder som Alliansen nu gjort så kommer det i vissa fall bli fel, det är de först med att erkänna, och då är det upp till dem att fixa detta.

Det pratas också högt och lågt om miljön och framtidstänk, vilket jag helt ställer mig bakom. Jag tycker att Mp har bra förslag rörande hur man ska överleva i framtiden, med förnybara energikällor och liknande. Det pratas mycket om landsbyggden och hur de drabbas av att bensinskatten höjs 49 öre, men det är bara kortsiktigt gnäll. Vi lever inte i en Hollywood-film, där alla räddas av hjälten i slutet och allt ordnar sig hur hårt vi än sitter i skiten. Vi lever mer i en Japansk-komedi, där alla dör i slutet, och det sedan bara blir svart. Ingen hjälte räddar oss, vi måste vara miljöhjältarna själva, men motståndet är stort. En röst på Alliansen betyder dock inte per automatik att man hatar miljön och har mink-trampning som hobby, de har planer även på den sidan, men inte lika bra och lika övergripande.

Så, hur ska jag rösta då? Jag är som sagt kluven. Det finns saker jag inte gillar i båda blocken, jag gillar inte att Ohly tycker att staten ska bestämma hur många föräldramånader jag måste ta ut. Jag gillar inte heller att Kd inte respekterar människors lika värde, och röstar emot allt som har med rättigheter till homosexuella att göra. Det finns alltid saker man inte gillar med båda blocken, och pr0blemet med dagens system är att en röst på S är en röst på V, och en röst på M är en röst på Kd.

Men man kan inte blunda för att sättet Moderaterna skötte finanskrisen på var exemplariskt. Visst, de kunde ha skickat finansiellt stöd till kommunerna liite tidigare, men deras argument för att inte göra detta tycker jag ändå håller. Sverige är ett av de länder i världen som klarade krisen allra bäst, och detta går inte att blunda för, så jag kommer faktiskt ge Alliansen min röst detta val, och hoppas att de visar vad de går för, och att de är värda den möjligheten. Mer specifikt kommer jag att rösta på Fp, då jag håller med Jan Björklund om att sysselsättningen börjar i skolan, sedan tycker jag att de vill ha betyg onödigt tidigt, men alla detaljer kan man inte vara överens om heller. Är jag inte nöjd nästa val kommer jag rösta annorlunda.

Det viktigaste detta val är dock det att SD inte ska få en vågmästarroll. Jag hoppas att Sveriges befolkning klarar mer och är vettigare än att rösta in SD i riksdagen, men jag kan vara naiv. En röst på SD kan sluta i omval, men OM de kommer in så hoppas jag naturligtvis att något av blocken får egen majoritet, vilket ser ut att vara svårt för de rödgröna. Bästa scenariot vore faktiskt om Alliansen fick med sig Mp, och fick majoritet på det sättet, men vi får se hur det går, senare idag.

Oavsett kommer vi överleva. Sjukförsäkringssystemet kommer fortsätta ha brister, svenne kommer fortsätta gnälla över alla bidrag denne inte får men ”har rätt till”, och alla kommer alltid tycka att det är alla andras jobb att dra upp dem ur skiten. På det sättet kommer Sverige var ett S-land låångt framöver.

Vem är jag att döma andra människor?

Personer som är vana med att bli dömda på grund av det de väljer att syssla med klagar ofta över detta faktum. Man ser det ofta i forum där exempelvis tron på det övernaturliga eller alternativa behandlas. Det räcker i regel inte heller med att dessa människor förväntar sig att inte bli dömda för att ljuga/bedra, de kräver också respekt för sina övertygelser och inbillningar.

Poängen för mig personligen är att efter att ha funderat på fenomenet så kom jag snabbt fram till att jag faktiskt skiter helt i om någon dömer mig eller ej, för jag vet att det jag sysslar med på alla plan klarar av den typen av kritik. Jag blir inte stött om du tycker att den här hemsidan är dålig, att jag är värdelös på att skriva eller om du anser att mina åsikter är helt uppåt väggarna. Mina åsikter klarar av din granskning, och jag kan försvara dem. Och kan jag inte det är jag, som så många gånger tidigare, helt klart beredd att ändra åsikt. Personer som kräver respekt utan prestation och som kräver att inte bli dömda tycks dock inte kunna flyga under samma banderoll som jag själv när det gäller att just tåla kritiken.

Vad man säger när man ifrågasätter vem andra är att döma en är att ingen annan har rätt att ha åsikter om någon annans beteende, yrkesval eller liknande. Lätt för någon med ett tvivelaktigt beteende att yrka på att något sådant ska vara gällande, men självklart är det rent nonsens. Faktum är att om man försöker legalisera att sälja vatten till barn och kalla det för medicin ska man räkna med att andra kommer att döma detta beteende. Gillar man att sitta vid lekplatser och fantisera om småbarn får man också räkna med att man blir dömd i andra människors ögon. Det samma gäller om du och din partner organiserat tar er in i äldre människors lägenheter och stjäl pengar och värdesaker från dem, andra människor kommer att döma er då också.

Ser man det på ett bredare perspektiv än just individen som bekymrat yttrar sig om andras rätt att döma så blir det absurt, och detta håller säkerligen även yttraren med om. Därmed blir yttrandet inte så brett, det blir specifikt, och faktiskt så specifikt att det bara handlar om dem själva. Dessa personer kanske borde fundera mer på om de skulle syssla med sådant som inte är förkastligt snarare än att klaga över det faktum att detta påpekas för dem, av personer som jag själv.

För att besvara den konkreta frågan: Vem är jag att inte göra det? Om jag ser något skadligt, förkastligt eller farligt med ditt beteende, vem är jag då att sitta tyst och inte säga något alls? Mitt ansvar gentemot människorna som far illa eller skadas på grund av dig är större än någon form av åtagande eller ansvar jag har gentemot dig som person. Du kan beklaga dig över detta om du vill, men är du en person som behöver ställa frågan i fråga är du förmodligen heller inte en person som är värd varken respekt eller att lyssnas på.

Nätverket Hela Barn sysslar med skumrask

Jag vill börja med att säga att mycket av det jag skriver om här har jag frågat Nätverket Hela Barn om, och de har inte svarat mig.

Några entusiaster har startat ett nätverk som heter Hela Barn (helabarn.se). Vad detta nätverk beklagar sig över är det faktum att i Sverige är det olagligt att behandla barn under 8 års ålder samt gravida/födande kvinnor med alternativmedicin. Något som för en klart tänkande individ kan låta som väldigt sunt, eftersom skolmedicin är bevisat betydligt mycket mer effektiv och säker än just alternativa metoder. Men detta hindrar inte Hela Barn, man slåss nämligen för dessa individers ”rätt”, inget annat (säger man), samt att de är helt partipolitiskt, fackligt och religiöst fristående. Finns det fler alternativ än så? Mer om det senare.

Låt oss först titta på det mest slagkraftiga argument som Hela Barn framställer, nämligen det att den lag vi har i Sverige strider mot hela fem artiklar i Barnkonventionen, som är författad av FN. Dock talar man aldrig om vilka artiklar svensk lag strider mot, vilket i sig kan tyckas vara lite intressant. Det finns 54 artiklar i Barnkonventionen, och jag har för detta inläggs skull läst igenom hela Barnkonventionen. Faktum är då att jag inte hittat något alls som säger att alternativmedicin är något barn har rätt till på något som helst vis, eller att en sådan behandling är önskvärd. Trots detta så hittade jag två andra punkter, som jag tyckte var intressanta:

Artikel 6, punkt 2: ”Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.”
Här krävs det inte mycket tolkning i någon riktning för att inse att alternativ medicin, som alltid är antingen helt otestad eller har visat sig vara ineffektiv vid tester, inte ligger i barnens intresse.

Artikel 19, punkt 1: ”Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.”
Att ge barn obeprövade eller bevisat ineffektiva preparat istället för fungerande och beprövade motsvarigheter kan utan svårigheter tolkas som vanvård från vårdgivarens sida.

Så, vad jag fann var snarare att alternativ medicin inte har något inom vården att göra, specifikt inte när det är barn det handlar om.

Men låt oss nu titta mer på Hela Barn, och deras agenda. De nämner aldrig på sin sida vilken typ av alternativ medicin de förespråkar, så på ytan känns de mest som en allmän intresseorganisation. Följande personer sitter i nätverkets styrelse:

Ordförande: Elisabet Agar
Sekreterare: Charlotta Jaakkola
Kassör: Britta Kjellin
Ledamöter: Anna Rosenkvist, Lina Lanestrand

Vi tittar på dem en i taget:

Elisabet Agar: Elisabet driver en egen sida och har ett företag i anslutning till sin hemsida. Vad sysslar företaget med? De/Hon säljer homeopatiska preparat och behandlingar till allmänheten. Enligt hemsidan botar/lindrar homeopatiska preparat allt från ångest till infektioner, och vill man boka ett besök kostar det bara 650:- vid första besöket, och 450:- vid uppföljning. Då ingår vattnet (homeopatiska preparatet).
Charlotta Jaakkola: Charlotta jobbar med djur, har det visat sig. Hon finns även på recensionssiten Reco.se, där hon gav sig själv 5/5 i betyg, vilket förmodligen skulle väga upp den etta hon fått innan. Tur att åtminstone en person är nöjd med Charlottas tjänster. Förresten ja, hon jobbar som djur-homeopat. Hon ger alltså vatten till djur, i hopp om att de ska bli bättre av detta.
Britta Kjellin: Britta är den jurist som Hela Barn använder för att formulera skrivelser till FN. Hon driver företaget Enjoy Consulting, som dock verkar jobba pro-bono (gratis), med tanke på hur liten omsättning bolaget har.
Anna Rosenkvist: Anna är också medicinskt intresserad, och med det menar jag att hon också, chock nog, är homeopat. Hon bedriver precis som Elisabet Agar en egen hemsida, där hon säljer både preparat och behandlingar.
Lina Lanestrand: Lina jobbar på en sorts ”vårdcentral” som kallas för Naturmedicinteamet. Det är svårt att få fram mer information om vad Lina pysslar med mer specifikt än så, men bevisligen har hon direkta intressen i branschen.

Det är väl inte speciellt svårt att se att Nätverket Hela Barn knappast är en intresseorganisation som slåss för några rättigheter man efterfrågar hos barn. Tvärt om så slåss de för sin egna ekonomiska vinnings skull, det finns självklart enorma pengar i homeopatika. Anledningen till detta är att preparaten består av bara vatten, kräver ingen forskning som ska skrivas av på årtionden och det krävs därmed heller inga utdragna studier av preparatens effekt.

Det man måste vara på det klara med är att det är såhär dessa ”branscher” fungerar. Har man mage att sälja vatten till en människa med ångest i hopp om att detta ska bota, vart drar man då sin privata gräns för vad samvetet klarar av? Om man ljuger en änka rakt upp i ansiktet och talar om diverse saker om hennes bortgångne man, och sedan tar betalt för detta, hur skiljer sig dessa saker egentligen på den moraliska kompassen?

Men människor som jobbar med lögner och bedrägeri är inte mottagliga för vad de själva sysslar med, det skulle bli alldeles för jobbigt för dem att inse vad de sysslar med, så det blockeras. Till slut måste man i princip vara helt död inombords, och det är tragiskt på alla tänkbara sätt. Men det är inte synd om dem, det är dock synd om deras offer.

Vad kan man göra? Man kan ta ställning. Gå med i gruppen för Svenska 1023 på Facebook, ditt blotta medlemskap visar att du tagit ställning, mer än så behöver du inte göra.