Abortmotståndare är enligt min erfarenhet religiösa personer som pekar på värdet av mänskligt liv som huvudsakligt argument mot abort. Att det liv som utgörs av celler med mänskligt DNA skulle ha en sorts särställning i universum är en vanlig religiös övertygelse, en övertygelse som jag nu tänkte titta lite närmare på.
I Sverige är abort lagligt fram till och med vecka 22, och fram till och med vecka 18 får kvinnan välja att göra en abort oavsett skäl. Abortmotståndare vill dock göra gällande att eftersom mänskligt liv på något sätt har en särställning så ska abort förbjudas helt och hållet.
De troende som anser detta lär också anse att deras gud har någon sorts finger med i spelet när det gäller det mesta här i världen, som exempelvis naturens beskaffenhet. Så, det jag brukar fråga i diskussioner om detta är huruvida man kan peka på något i naturen som indikerar att den har någon sorts fäbless för de celler som råkar ha mänskligt DNA. Ingen har än så länge lyckats påvisa att så skulle vara fallet. Vad som däremot går att påvisa, vilket alltid är roligt, är motsatsen.
Tittar man på naturen så tittar man också på mekanismer som vi människor inte påverkat på något sätt. En sådan mekanism är vår konstanta fällning av hudceller, faktum är att vi tappar ungefär en miljon (!) hudceller om DAGEN. Detta sker precis hela tiden, och vi tappar ungefär 3,6 kilo hudceller på ett år. Celler med mänskligt DNA som bara rasar av oss, och det är så naturligt det bara kan bli. I naturen så är den mänskliga cellens överlevnad minst sagt en parentes.
Så, varje år dör alltså 3,6 kg mänskliga celler, per person. Med en världsbefolkning på nästan 7,5 miljarder människor blir det smått fantastiska 27 miljarder kilo mänskliga celler som dör, fullt naturligt, varje år. Ska vi jämföra detta med aborterade foster? Låt oss göra det.
75 procent av alla aborter sker innan utgången av vecka 9 i Sverige. Ett foster som är åtta veckor gammalt väger ganska precis 1 gram, och är 1,6 cm långt. Från våra kroppar rasar således, ungefär 27 biljoner 8-veckors foster varje år. Abortmotståndarna börjar då gärna istället prata om potential. Vad är egentligen potentialen hos en hudcell kontra de celler som ett foster består av? Ja, svaret tycks vara självklart, ända fram tills vi tänker på de japanska forskare som för en tid sedan lyckades göra om hudceller till stamceller. Det ÄR alltså, potentiellt sett, sjukdomsbotande, livsgivande celler som rasar av oss i parti och minut!
Om en gud designat systemet, varför har denne då designat det med så flagrant oaktsamhet gentemot mänskligt liv? Ja, det enkla svaret är väl det att det är inte designat, av någon, och vårt liv är i naturen exakt lika mycket värt som allt annat liv, med andra ord inte så mycket.
Men pudels kärna är väl den att ingen skulle kalla hudceller för ett mänskligt liv som har något direkt skyddsvärde, och även om det rent emotionellt kan bära oss emot så är det nog dags att vi alla inser att ett åtta veckor gammalt foster befinner sig på precis samma nivå, rent värdemässigt. Fostret är i allra högsta grad en del av kvinnans kropp, och det är kontrollen över denna som troende vill neka henne så snart de får chansen. Detta är vad frågan i grund och botten handlar om för många.
Mänskligt liv är mer än att ha celler med ett visst DNA, det är något som uppstår i vår interaktion med varandra, våra utbyten och liknande. Värderar vi istället det, och respekterar varandra som individer med full kroppslig autonomi är jag övertygad om att vi kommer nå större framgångar både individuellt och kollektivt.