Det måste vara jobbigt att vara så sexfixerad

Alla går igång på olika saker. Exakt vad alla går igång på är naturligtvis omöjligt att säga, men man kan vara säker på att det är något. Alla har detta, oavsett om det handlar om nylonstrumpor, knän, stickade mössor, lackstövlar, paddlar eller vad det nu må vara så finns det ALLTID något man tycker är lite extra sexigt.

Vad är det då som säger att sexualitet per definition ska vara så svårt och förbjudet att prata om? Inget alls, naturligtvis. Det är få här i världen som är större knäppgökar än resten av oss, vi lurar dock ofta oss själva med att tro att vi är de enda som är skruvade och att alla andra skulle vara så fasligt normala att det nästan gör ont att gå upp på morgonen. Oavsett om man är som jag och tänder på vissa egenskaper i rätt kombination (självkännedom gillar jag, exempelvis) eller om man är fotfetishist så finns det garanterat alltid de som är ”värre”, och det finns inget som är varken rätt eller fel, sålänge man inte skadar andra.

Det är bara hälsosamt, egentligen. Att förtrycka sig själv med nidbilder av omgivningen ger inte värst mycket i längden, det mår man ändå bara dåligt av. Ändå finns det gott om människor därute som aktivt försöker förtrycka sexualitet.

Praktexemplet är de som ringer exempelvis Com Hem och upprörs å det grövsta av den pornografi som sänds i diverse filmkanaler efter midnatt. Du skulle höra allt som dessa stackars telefonister får utstå i form av verbal misshandel. Det går tydligen bra att svära åt andra människor och kalla dem vad som helst, men när människor har sex i TV går det verkligen inte för sig. Frågan är hur efter man måste vara för att inte känna till att detta sänds på betalkanalerna efter 24. Vad är det då som gör att man trots denna kännedom slår på sin TV vid just denna olyckliga tidpunkt?

Det är sexfixering. Vi som utgör normen i samhället upprörs över långt mycket mer grava företeelser än människor som har sex på TV. Att konstant aktivt leta och eftersöka porr är vad som är den faktiska sexfixeringen, och den absolut största delen av de medborgare som idkar denna form av verksamhet är moralkärringar som bara är ute efter att ha någon form av ihålig mening i livet, som i slutändan bara ska resultera i att andra människors rättigheter begränsas så de själva inte ska ledas in på syndens bana. För det måste väl ändå vara någon form av rädsla för det egna intresset som driver dessa människor framåt? Jag tror det.

Ingen form av fixering är bra i slutändan, det kommer man aldrig ifrån. Speciellt inte den sorten som riktar sig mot andra människors intressen och liv, det finns ingen som har rätt att tala om för någon annan hur denne ska leva, och framförallt är sådana försök fruktlösa, för människor lever ändå som de vill. Att då kasta bort tid på på att leta saker man tycker är fel med samhället ter sig en aning patetiskt.

Vad den riktige levnadskostnären gör är att den anpassar sig efter det system som finns och försöker leva så lyckligt, och ha så roligt, det bara går. Man ska inte lägga för mycket tid på att bry sig om allt, för det är förvånandsvärt få saker i livet som spelar värst stor roll.

Samhällsporr

Väldigt mycket av det vi ser i media idag orsakar upprörda röster från diverse håll. Kristna tycker inte vi värnar om ”familjen” längre, småbarnsföräldrar blir oroliga när deras femåringar börjar leta efter sexiga underkläder och allt vad det nu kan tänkas vara.

Det känns på sätt och vis som att porrindustrin börjar läcka. Saker och ting börjar sippra in i annars så rumsren media. TV för många är ju Lars Adaktusson, och han är väl oporrig om något. En kvällstidning är för många något som levererar just nyheter också, och alltså inte ett ställe man går till för att se kändisar testa sexiga underkläder.

Men saker och ting förändras. Den bild media ger är i regel inte en bild som media själv har valt, utan det är snarare så att media numera är extremt på att snappa upp förändringar i samhället, och avspegla detta. Allt för att det kommersiella intresset ska finnas där, oavsett om man sysslar med public service eller inte. Allt måste sälja numera, även det som är gratis.

I vanlig ordning rasar vissa grupper i media, förklarar att all denna ”porr” i samhället är minsann inte nyttig och bör regleras. Religösa grupper har alltid försökt stävja människans sexualitet, men det kan man inte göra hur länge som helst heller. Det som händer nu är att människor börjar uttrycka sin sexualitet på ett mer öppet sätt. Det kommer artikelserier om sexklubbar i kvällspressen, det går dokumentärer på femman om fetish-klubbar och media börjar sakta men säkert fyllas med detta material.

Allt för att vagga in oss i tanken och acceptera fakta. Människor är helt enkelt sexuella varelser som på något plan har behov av att uttrycka sin sexualitet. Inte via pornografi, för den har alltid funnits där, och lockat till sig de som finner det attraktivt att expnonera sig till den graden, men den samhällsporr vi ser idag attraherar Svensson. För det är Svensson som är med i fetish-klubben, och det är Svensson som går på sex-träffar.

Men jag kan förstå att alla inte vill ha detta i etern, samt att folk blir upprörda över vad som visas i TV. Speciellt när femåringar letar sexiga underkläder. Man ska dock aldrig glömma att media finns där för att servera det vi önskar bli serverade med, om inte innehållet stämmer överens med vad man är ute efter så byter man kanal eller stänger av helt. Ja föräldrar, det går att göra så.

Sex är något privat mellan två människor, men sexualitet kan man dela med sig av och framförallt bejaka. Det är bara nyttigt, oavsett vad bibelviftare och föräldrarna, som anser att TV ska uppfostra ungarna, säger.