Något så korkat som att vara lika inför lagen

För bara några dagar sedan rapporterade Aftonbladet om att programledaren Nour El-Refai, från humorprogrammet ”Raj raj” i TV400, dömts för att hon blottat sig för en vilt främmande man. Detta gjorde hon i Humlegården i Stockholm, och detta område är tydligen känt för att frekvent besökas av manliga blottare, och däri låg det paradoxala med att en snygg tjej går ut och blottar sig för främlingar.

Nour ångrar sig inte minsta lilla, utan när reportern frågar om hon ångrar det inträffade så svarar hon såhär: ”Nej, för jag har inte handlat fel på något sätt. Och jag har ju bett om ursäkt. Däremot kan jag tycka att det är sorgligt att en människa känner sig kränkt”. Vidare ursäktar hon sitt beteende med följande: ”Det var inget sexuellt över det. Det är därför det är så befängt”.

Om jag ska tolka Nour rätt här så är det alltså så enkelt att om jag exempelvis svettas kraftigt och känner för att vädra mitt kön i säg en lekpark så är det helt OK, enligt henne, eftersom det endast är på grund av min egna bekvämlighet jag utför handlingen, och inte har några sexuella motiv bakom den. Det lite sorgliga som jag ser det är att det säkerligen finns väldigt många som köper hennes argument. Hur många av dem som köper argumentet skulle köpa det om det var en man som stod åtalad?

Anledningen till att det är olagligt att exponera sina könsorgan på offentlig plats är inte att man ska skydda den som exponerar sig, utan den som detta exponeras för. Den personen skiter nog ganska hårt i exakt vilka mekanismer som för blottaren som sådan motiverar uppvisandet av könsorgan, det är ju inte direkt så att man bifogar en förklarande lapp.

Med all rätt dömdes alltså Nour, eftersom ett brott är ett brott, och det är lika allvarligt oavsett könet på förövaren. Straffet blev böter på 10 800:-, vilket Meter Television (Nours arbetsgivare) bestämt sig för att överklaga. Mitt tips hade snarare varit att betalat dessa böter och sedan hållit god min, istället för att dra ut på farsen ytterligare.

Det positiva i historien är dock domen som sådan, och att rätten inte gjorde något rättsligt undantag beroende på kön. En seger för alla som är för äkta jämställdhet.

Tack, Lena

Lena är inte vilken Lena som helst, utan den Lena som är områdeschef för förskoleverksamheten i Filipstads kommun. Lena gick för en tid sedan ut i kommunen och informerade om att kyrkbesök inte var förenligt med den läroplan som fanns, och då tog det genast hus i helvete.

Anledningen är helt enkelt den att det går kraftigt utför för den svenska kyrkan. Svenskarna lämnar kyrkan för glatta livet, jag gjorde det när jag fyllde 18, eftersom man då slipper betala kyrkskatt. Så har du inte lämnat kyrkan än, GÖR DET DIREKT.

Skolorna, speciellt förskolor och lågstadieskolor, är i princip den enda rekryteringsmark som skolan har kvar. Och när denna berövas dem låter inte reaktionen vänta på sig. Korkade argument finns det naturligtvis gott om, som att det skulle vara svensk tradition att med sagor och skräck indoktrinera våra yngre så tidigt som möjligt. OK, jag kanske spädde på lite där, men du förstår vad jag menar.

Poängen är helt enkelt den att om föräldrarna vill tuta i sina barn fantasier och sagor så kan de göra det på sin egen tid. Skolan, och staten, ska aldrig bidra till detta i någon form alls. Hur logiskt är det EGENTLIGEN att skolan avslutas i en kyrka, vad har det med sommarlovet att göra? Inget alls, det är bara ännu ett sätt för kyrkan att få in barnen i kyrkans lokaler, så de kan visa dem påhittade berättelser om Jesus osv. Inget annat.

Kyrkan över lag är absolut inget annat än ett världsomspännande lurendrejeri, och att någon i maktposition, om än en liten sådan, väljer att sätta ner foten, är beundransvärt. Men det borde inte vara beundransvärt, det borde vara självklart.

När detta blev känt i Filipstad började Lenas telefon att ringa, dygnet runt, mer eller mindre. I ett samtal som spelades in på telesvar yttrades följande ord: ”Din jävla landsförrädare, såna som du borde skjutas”. Det jag frågar mig då är om vi verkligen ska vara så stolta över traditioner som föder en människa som säger något sådant? Är det värt att bevara något så destruktivt, som alltså gör att någon anser att någon annan bör mördas endast för att den motsätter sig rådande struktur? Bör även jag mördas, nu när jag håller med henne? Det är ytterst förbluffande, hela situationen gör att man nästan misströstar lite.

Men men, jag håller på Lena, och jag hoppas att fler kommuner tar efter. Jag skulle inte vilja att mina barn skulle skickas till kyrkan, och om det är ditt barn som i framtiden ringer samtal som det jag citerade ovan så vill nog inte du det heller, om du tänker efter.

Sjukvård är inte en självklarhet

För några dagar sedan såg jag Michael Moores senaste film. Sicko heter den, och den handlar om sjukvården i USA, och hur den fungerar. Människor som hatar allt vad socialism heter kritiserar den för att den enligt dem förskönar den typ av sjukvård som alla andra västerländska länder har, men vad man i regel inte kommenterar är hur hemsk den amerikanska sjukvården är.

I USA dör 18000 människor varje år endast på grund av att de inte har råd med sjukförsäkring. En man i filmen som sågat av sig två fingertoppar berättade att eftersom han saknade försäkring så skulle notan för båda fingrarna landa på 72000 dollar. Smaka på den siffra. En kanadensare som varit på semester på Hawaii, och saknade reseförsäkring, var med om en olycka och fick en skallskada. Notan? Över 600 000 dollar.

Sverige är ett socialdemokratiskt land, oavsett vilken koalition som råkar sitta vid makten. Reinfeldt har själv antytt att privatiserad sjukvård skulle kunna vara aktuellt här i Sverige. Detta måste stoppas, till precis vilket pris som helst, då det är rent destruktivt för samhället.

Det ligger i alla människors intresse att man ska hålla sig vid liv. Grundläggande tjänster, så som sjukvård, förväntas samhället tillhandahålla. Att blanda in vinstintressen i sådana tjänster är fullständigt vansinne.

Tänk dig själv om ditt hus började brinna, och du ringer 112. Telefonisten på larmcentralen informerar om att innan brandkåren kan skickas måste hon dessvärre få OK på din kreditvärdighet, eftersom det är ju knappast gratis att skicka en brandbil. Precis så är det man vill att sjukvården ska fungera då, precis som i USA. Kan du inte betala så kvittar det om det pumpar ut blod från nacken på dig, du får ingen hjälp. Är det verkligen ett sådant samhälle någon av oss vill leva i?

Vad som skulle hända vid privatiserad sjukvård är att försäkringsbolagen skulle börja även med en sådan försäkring. Dock är det så att i USA är det trots försäkringarna väldigt många som inte har råd med vård, eftersom självrisken sticker iväg direkt om man får exempelvis cancer. Precis som att du inte kan teckna bilförsäkring efter att du krockat bilen så tar de heller inte in kunder som redan har åkommor. Och avtal och bestämmelser reglerar vilka sjukdomar och liknande som aldrig täcks. Ett sådant försäkringsbolag i USA har en manual i dessa frågor, och listan över sjukdomar som inte täcks är 32 sidor lång.

Vad skulle det då kunna finnas för anledning till att man vill privatisera sjukvården? Förstår inte borgarna att det blir såhär? Jodå, men det är precis vad de vill. Anledningen till detta är att företagen, där människor jobbar, tecknar kompletterande försäkringar. Försäkringar som de anställda inte kan teckna själva. Detta är en flerstegsraket, först höjer man avgiften på A-kassan, så att de anställda lämnar fackföreningarna, och sedan privatiserar man sjukvården, för att de anställda inte ska kunna sluta arbeta, för om de gör det så har de ingen täckande försäkring, och blir man sjuk då är det kört.

Cyniskt? Orealistiskt? Säg det till mannen från Florida (om jag minns rätt) som är med i filmen Sicko, och som fortfarande jobbar, vid 79 års ålder, för att medicinen han behöver är för dyr för att han ska kunna pensionera sig. Alltså är det så att pensionerar han sig så dör han.

Styrande krafter som ser marknaden och dessa krafter som det primära är mest intresserade av att befolkningen ska producera. Kan man inte producera kan man lika gärna dö, eftersom då tillför man inget. Men eftersom USA är det enda västerländska landet som har privatiserad sjukvård så får man väl åtminstone se det som ett gott tecken.

Sicko är den viktigaste film jag sett, och förmodligen den viktigaste filmen som någonsin gjorts, på många sätt. Se den, den är värd det, och om du fortfarande tycker privatiserad sjukvård är bra efter att du sett den så hoppas jag att du är oförsäkrad när du bryter benet på din semester i USA.

Åsiktshybris

I mitt bläddrande bland amerikansk media såg jag nyligen en debatt som spelats in på en TV-kanal som riktas mot homosexuella i USA. Dem som intervjuades i denna debatt var hoppfulla presidentkandidater inför presidentvalet nästa år. Frågorna som ställdes var naturligtvis ställda av homosexuella män och kvinnor, och handlade om deras vardag, för att de skulle få en klarar bild av vilka kandidater som försvarade just deras intressen.

Så långt var väl allt bra, men sedan kom frågan som jag blev fundersam på. Nämligen: ”Anser du att homosexualitet är medfött eller ett val”. Och en av kandidaterna svarade att det helt klart var ett val. Men det jag frågar mig är när i helvete vi började rösta om fakta, egentligen?

Till poängen hör det att man inte helt säkert vet vad just homosexualitet kommer av, men det finns ingen seriös gren av vetenskapen som ens antyder att det skulle vara ett val. Frågans relevans är dock inte helt förlorad, då det är intressant att se hur kandidaterna svarar på dessa typer av frågor, men svaren blir helt fel när man lutar sig mot åsikter och inte fakta. För alla är väl med på att det faktiskt finns ett svar på frågan, och att åsikter egentligen inte är relevanta?

På samma sätt som att folk stolt konstaterar att det inte är ett val så är det precis lika korkat som att säga att det inte är det, egentligen, då detta som sagt inte är en åsiktsfråga.

Men detta är inte på något sätt en isolerad händelse. Detta typ av fullkomligt idiotiska åsiktshybris har börjat krypa runt lite överallt i samhället, och helt plötsligt så är det precis som att våra tankar och idéer är så starka och dominanta att de kan förändra verkligheten. Eller så är det helt enkelt så att verkligheten inte är lika intressant längre.

Samma mekanik träder i verket när människor pratar om exempelvis spåkärringar. Skit i att precis allt tyder på att ingen i hela världen har några psykiska krafter, vad man tror och tycker i frågan är viktigare. Dock kommer man aldrig ifrån att vi låtsas att vi har en kanin och hela Sverige ska rösta på vilket kön man anser att kaninen har så påverkar inte röstningens resultat kaninens kön alls.

Förmodligen är denna typ av hybris en naturlig reaktion gentemot det faktum att verkligheten ofta visar sig se ut på ett annat sätt än vad vi tänker oss från början. Då är det enklare att förneka och köra på sitt spår än att acceptera förändring. Förändring i sig är ju oftast något negativt, så varför chansa?

När det finns fakta att tillgå, ska man alltid göra det. Vad folk tycker och tänker är inte ens sekundärt, det är helt irrelevant egentligen. Nu kanske jag låter som något av en militant pragmatiker, men det må vara hänt. Vad som är säkert är dock att detta kommer inte att sluta, det kommer bli värre innan det blir bättre.

Det enda man kan tyckas ta för givet är att folk över lag är för korkade för sitt eget, och alla andras, bästa.

Chockterapi

Svenska staten drar varje år in miljardsummor i form av böter. Medborgarna bötfälls till höger och vänster, oavsett om det handlar om fortkörning eller inbrott.

För en tid sedan mördade en 17-årig kille ett kioskbiträde i Göteborg. Killen var ute efter pengar helt enkelt, och för detta behövde biträdet tydligen dö. 17-åringen hade dömts tidigare, så han var alltså känd av polisen. För det är få mördare och andra grova brottslingar som är helt okända för polisen, det sker i princip aldrig.

Så frågan är: Hur ska vi förändra rättssystemet så att folk inte upprepar brottsliga handlingar? Finns det kanske tillochmed en modell som skulle göra alla fängelser överflödiga? Det gör det faktiskt.

Något jag är helt säker på skulle fungera är chockterapi. Åtminstone i en annan form än den vi tar för given idag. Tänk dig ett system där den som döms till brott inte döms till vissa böter eller ett straff, utan att skalan snarare är en volt-skala, där ampere naturligtvis följer med proportionsenligt. Alla doser är på säg fem sekunder, och alla överträdelser har en gradering. Inga fängelser skulle ju då behövas, eftersom systemet helt enkelt skulle se ut som sådant att man döms, sedan zappas man, och sedan får man gå hem igen.

Tänk dig att detta system träder i kraft och används fullt ut. Tror du verkligen att småbuset som åker fast för snatteri på ICA går vidare till grövre brott efter detta? Det tror inte jag. Faktiskt är jag ganska säker på att de inte skulle göra det. För elektricitet är inte vidare trevligt att få i kroppen, och man skulle helt enkelt inte ta den risken. För min egen del kan jag säga att jag skulle sluta köra för fort samma dag som detta infördes.

Visst förlorar vi pengar genom att vi inte får in dessa böter längre, men när inga fängelser behövs sparar vi förmodligen mer än vi förlorar.

Det fina är ju också det att ingen döms till något specifikt, eftersom man endast avgör om personen är skyldig eller ej, och sedan är det skalan som avgör stöten, så att säga. Har man yxmördat tre personer så kommer förmodligen inte kroppen klara av den smäll som utdelas, men då är det ju så. Och vet man med sig att man har svagt hjärta får man helt enkelt låta bli att begå brott, ganska enkelt.

Även jag är medveten om att detta problem skulle vara komplicerat att införa rent praktiskt. Trots det är jag helt säker på systemets funktionalitet, men som sagt, det blir svårt skulle jag tro. Dock ser jag inte att vi har så mycket att välja på, när 17-åriga göteborgare tycker att någon annans liv är värt några hundralappar så är det något som är fel, och något måste göras. Och inget är högre än självaktningen, så spela på den istället för att försöka få folk att respektera varandra. När allas välbefinnande knyts till alla andras välbefinnande på ett tydligt sätt så lovar jag att intresset kommer stiga, att folk per automatik bryr sig mer.

Men vi får nog inte se en sådan förändring inom min livstid, om någonsin. Såvida jag inte blir diktator då.

SD är helt i tiden

Sverigedemokraternas slagdängor och smekande ord skulle sitta som ett smäck för mig om det inte var på grund av en liten detalj; jag har en hjärna som fungerar.

Men att inte tänka och/eller ifrågasätta är ju i tiden, som det verkar, så varför inte? Varför inte rösta på ett främlingsfientligt parti som inte kan erbjuda annat än hat, hyckleri och renodlad idioti? För det är onekligen extremt korkade människor vi har att göra med här, ingen tvekan om den saken.

Faktiskt är Aftonbladet bra på att visa SD för vad de egentligen är och står för. Skumma lite snabbt igenom denna lista över partiets så flexibla medlemmar:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1072098,00.html

Imponerad? Det var inte jag. Men vad jag tycker är intressant är dessa fina ord, som SD slänger sig med, och låtsas som att de betyder något. Jag skulle faktiskt vilja träffa en sverigedemokrat, se vad personen i fråga har att säga om saker och ting. Det vore mycket intressant. Men det de säger till Aftonbladet är bland annat detta: ”Sverigedemokraterna vill sätta familjen i fokus, för att underlätta för denna grupp i samhället och förebygga vardagsstress”.

Detta är ett vanligt mantra inom politiken, som inte betyder ett skit. Vilken familj ska sättas i fokus? Invandrarfamiljerna skiter man ju tydligen i, så vilka familjer, mer exakt, ska man ha fokus på? Och hur ska detta fokus manifestera sig i den tänkta politiken?

Och vad i helvete betyder ”vardagsstress”? Vad är det för påhitt, och hur ska man förebygga det? Om jag finner SD stressande, betyder det att de ska arbeta bort sig själva?

De säger sig också stå för så kallade ”svenska värderingar”. Och vad skulle det vara för värderingar? Har vi värderingar som inga andra nationer delar? Det är medvetet grumlig retorik man använder sig av, och det är fantastiskt vanligt att människor som inte har något att säga beter sig på det sättet.

Så vad säger det om SD? Det är inte ens ett parti i mina ögon, det är en skock idioter som lyckats samla sig på samma ställe vid någon tidpunkt, och bestämt sig för att bevisa tesen att man aldrig ska underskatta dumma människor i stora grupper. De är slödder, och ska behandlas därefter.

Skräp-böter

En ceterpartist vid namn Erik A Eriksson och en folkpartist som heter Sven Gunnar Persson föreslår i dagens Aftonbladets debatthörna att nedskräpare ska bötfällas. Detta tilltag motiveras med att nedskräpningen påstås kosta ”minst” en halv miljard per år.

Först och främst är jag lite nyfiken på hela bilden av kostnaden. Enligt en stiftelse som kallar sig för ”Håll Sverige Rent” så begår vi i Sverige mellan 100 och 150 miljoner fall av nedskräpning varje år. Precis som med kostnaden så vet man alltså inte alls vad det egentligen handlar om, det finns inga konkreta siffror att tillgå, utan som med mycket annat så gissar man friskt, och sätter en summa på detta.

När man lägger fram det som debattörerna gör, med att det kostar minst en halv miljard per år, så låter det ju faktiskt lite som att böter då skulle råda bot på denna enorma kostnad. Men icke att förglömma är ju det att det också kostar enorma summor att faktiskt bötfälla.

För att ta ett konkret exempel så kan vi titta lite snabbt på alla de fortkörningskameror som ställts upp landet runt. Planen där är att det inom bara några år ska finnas 700 sådana kameror i Sverige. Kostnaden per kamera? Bara utrustningen som sådan kostar i runda slängar 400 000:-. Sedan ska el och nät dras fram till kameran också, vilket snittar på ytterligare 100 000:-. En halv miljon, per kamera, ger en kostnad på hisnande 350 miljoner kronor. Och det är bara för att ha möjligheten att bötfälla! Vad driften kostar har jag inte siffror på, men det är naturligtvis inte gratis det heller. Kort sagt kostar det sjuka pengar.

Och om vi nu antar att svenska polisen ska jaga dessa miljöbovar, som kastar skräp på våra gator och torg, vem ska ta den kostnaden? Själv är jag inte vidare sugen, ärligt talat. Rent krasst så krävs det ju bra mycket skräp för att naturen, eller någon annan, ska rent av skadas av nedskräpningen, så då handlar det ju mest om estetik. Att det ska se bra ut, och det är faktiskt värt ännu mindre skattepengar för mig.

Den andra aspekten av det hela är den urbota korkade bilden av att man kan fostra människor genom att bötfälla dem. Det kommunicerar endast ut att utförd handling kostar pengar, precis som fortkörningsböter, men inte lär sig personen i fråga något. Om folk anser sig ha rätt att kasta sin skit överallt så blir det inte bättre fostrade genom att få öppna plånboken, det blir bara mer försiktiga, och slänger prylarna på andra ställen.

Men då syns de förvisso inte för politikerna längre, så kan de klappa varandra på axlarna och försäkra varandra om böternas förträfflighet. Vi kanske ska bötfälla dumhet också?

Allt detta bögeri inom Kd

En kristdemokrat i Eskilstuna åtalas nu i dagarna för förargelseväckande beteende. Anledningen till detta är att han i oktober besökte badhuset Vattenpalatset, i Eskilstuna, och där betedde han sig inte riktigt som man kanske gör på offentlig plats. Han onanerade åt en man i bubbelpolen, samt utförde oralsex på samme man i duschen.

Den första incidenten förklarar politikern med att mannen bad honom undersöka hans underliv, då han hade skadat detta på något sätt. En uppgift som mannen själv förnekar, men det är åtminstone vad politikern säger. Förklaringen till vad som försegick i duschen är ännu mer fantastisk, och lyder som följer, enligt Aftonbladet: ”Händelsen i duschrummet har politikern förklarat med att han böjde sig ner för att läsa i mannens tidning, samt att han snubblat och hamnat nära mannens knä.”

Jag tycker detta är helt otroligt. Inte att det finns bögar inom Kd, det var väl ingen vidare överraskning, men att man kan tro att någon går på ovanstående tycker jag är makalöst. Flera anställda på badhuset bevittnade detta, tror inte ovanstående Kd-politiker att människor känner igen onani och oralsex när de ser det? Det är ju en del av treenigheten, för guds skull. Man måste tro att människor är kraftigt bakom flötet om man ens försöker sig på sådana fullständigt vansinniga bortförklaringar.

Frågan är nu hur Kd som parti kommer ställa sig till detta, de har ju en ganska kristen syn på homosexualitet. Men dessa konstiga tvister, med att man som exempelvis homosexuell ställer sig bakom ett parti som motarbetar en aktivt, är inte helt ovanliga.

I USA jobbar republikanerna ännu mer aggressivt för att homosexuellas ska få så få rättigheter som möjligt. Ändå är det så att när det kommer nära dem själva, som i fallet med Dick Cheney (vicepresidenten), så blir det genast andra tongångar. Cheneys dotter är nämligen lesbisk, lever med en annan kvinna, och de har nyligen blivit mammor. Detta vägrar dock Cheney kommentera i media, och anser inte att det är relevant, och andra republikaner försvarar Cheney, på fullaste allvar, med förklaringen att den enkla anledningen till att han inte är så hård mot homosexuella är att han har en lesbisk dotter.

Och självklart är det så, men å andra sidan, är inte alla lesbiska tjejer någons dotter? Självklart, men de ska tydligen inte behandlas med samma respekt ändå.

Så trots att Kd, och republikanerna, motverkar homosexuella så gott och ofta det bara går så är det tydligen så att det ligger dem närmare om hjärtat än man tror. Det är väl den där blandningen av att vara rädd för det man tycker är lite spännande och förbjudet kanske.

Tur att man inte är rädd för bögarna då, när jag är på badhuset har jag inte ork att ge handjobb hit och dit, då är jag där för att simma.

Saddam Hussein är död

I morse hängdes Saddam Hussein. Då var det slut med alla larviga utspel från den forna diktatorn, allt tjat och allt trams, man knäckte helt enkelt nacken på honom med hjälp av ett rep.

Ledarsidor och skribenter här i Sverige konstaterar nu direkt att visst är Saddam död, men vi är ju självklart fortfarande så politiskt korrekta att vi principiellt sett är emot dödsstraffet. Det är den ”bildade” inställningen. Endast obildade kan nämligen förespråka dödsstraff.

Och visst, jag håller med, Saddam har ju faktiskt inte lärt sig någonting. Men å andra sidan gör dödsstraffet det helt ovidkommande. Straffet avskräcker inga andra heller, men straff är ju inte till för att skrämma, utan för att straffa. Det viktigaste av allt är ändå det att nu finns det ingen risk för att han på något outgrundligt sätt skulle kunna göra någon illa igen.

Det är svårt för oss som svenskar att förstå vad en nationell symbol som Saddam Hussein innebär för ett land som Irak. Försök själv tänka dig att under större delen av din livstid konstant matas med propaganda som utan ifrågasättande höjer upp en enda individ till vad som närmast kan likna gudalik status. Du får inte bara hans gudomlighet matad till dig, utan staten demonstrerar på daglig basis att du äger inte rätten till något alls själv, utan detta kan de ta ifrån dig precis när som helst. Regeringstrupper kan skjuta din familj och bomba din by om de känner för det, mer eller mindre.

När man levt på detta sätt som folket i Irak gjort under väldigt lång tid så är det svårt för oss att relatera till hur det känns när tyrannen blir gripen. Jag kan inte relatera till det heller egentligen, självklart, men vem tror att dem som är terroriserats i årtionden verkligen riktigt kan tro på att denna gudalika figur, denna obeskrivliga tyrann, inte längre har fingrar som på något sätt kan nå dem om de ens vågar fundera på att bekänna sig till ”fel” sida? Man tar nog inte den risken.

Men nu, nu finns bilderna. Nu finns vittnen, allt finns. Informationen sprider sig som en löpeld, ja, han var bara en vanlig människa. Han är död, och ligger där i sanden. Tusentals människor kan äntligen andas ut, och även om de bor där det fortfarande krigas så kan jag inte tänka mig att känslan är riktigt den samma.

Och det är ju detta dödsstraffet är till för. Trygghet hos dem som förtjänar det, och att man raderar dem som förverkat sin ”rätt att leva”, så att säga. Men tänk på att inte ens på den skala som det demonstrerats här så finns det någon större förståelse för mekanismen som sådan.

Men det kan vi väl tacka trygga Sverige för. Trygga, naiva, Sverige.

Censur, säger folket

Typiskt att människor inte riktigt förstår vad det är de förespråkar, egentligen. Det är enormt vanligt faktiskt, speciellt på forum och liknande kommunikationsformer. I skrivande stund har över 70 000 läsare på Aftonbladet tagit ställning till huruvida speciella typer av datorspel bör förbjudas. Det aktuella spelet heter Rule of Rose, och ungefär 65% av läsarna anser att spel som skildrar obehagligt våld eller sex bör förbjudas.

Att bo i ett fritt land ter sig en aning skrämmande för många. Anledningen till detta är helt enkelt att att blir just så förbaskat fritt. Folk är fria att tycka vad de vill, göra vad de vill och framförallt spela vad det vill. Att ha en klar och tydlig innehållsförteckning, som deklarerar vad exempelvis ett spel innehåller, räcker inte. Ansvaret ligger som bekant inte längre alls på konsumenten, utan på producenten. Att vissa önskar ha en produkt räknas inte, så länge den stora massan kan bli stött.

Men vad frihet handlar om är inte att bara få fluff och trevligheter levererade till sig. Om det vore så att allt var fint och anpassat efter just dig så skulle ju faktiskt ingen direkt frihet behövas. Friheten sätts inte ens på prov innan den blir obekväm, och det är detta som är så fint, eftersom det är då människors färg verkligen lyser igenom.

Just Rule of Rose är ingen vidare äckligt spel, jag har själv spelat det. Det är ganska tamt, segt och tråkigt. Men denna hysteri, med tillhörande moralkärringar, blommar upp med jämna mellanrum. Människor som anser att allt som de finner stötande bör förbjudas, och människor som anser sig ha rätten att diktera för oss andra vad vi ska tycka och vad vi ska ha tillgång till i detta enorma mediebrus som finns idag.

Frihet innebär dock bara en sak, och det är rätten att bli stött, och att slåss för den. Jag gillar inte Desperate Housewives, men jag är dum i huvudet om jag för den delen vill förbjuda andra från att se programmet. Detta är frihetens kärna, sådant som stör mig, eller rent av kränker mig, tyder bara på att det som jag gillar men som samtidigt kan uppfattas på samma sätt för andra också på något sätt fått en OK-stämpel av samhället.

Att då aktivt vilja gå ifrån detta tyder bara på att man inte är en tänkande människa, man går bara efter vad som ”känns rätt” just då, utan att för den delen ta några som helst konsekvenser i beaktande. Det är trist, för om människor förstod att det är det faktum att människor har rätt att göra dem förbannade som är så fint med att leva i ett fritt land så skulle de kanske sluta hetsa så förbannat mot allt som sticker lite i ögonen. Det där som kanske inte är så politiskt korrekt alla gånger, men som ändå konsumeras med glädje av vissa, för att bespottas av andra.

Frihet är inget man kan ta för givet, långt ifrån. Och vissa patetiska idioter är beredda att skita bort den på grund av ett TV-spel. Det är spännande tider vi lever i, ingen tvekan om den saken.