Fredrik Federley är en tvättäkta politiker

Religiösa och andra troende i all ära, men politiker är nog ändå den grupp som på det mest utstuderade sätt bemästrat konsten att prata rent strunt. Jag har berört detta tidigare, specifikt i fallet med Kristdemokraten som bögade på ett badhus för några år sedan, men nu handlar det om centerpartisten, tillika riksdagsledarmoten, Fredrik Federley. Han råkar också vara bög, men det är nog mest slump. Artikeln i fråga finns här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6576799.ab

För att summera så är det alltså så att Federley tar emot pengar, och ganska mycket pengar, från en hel drös privata företag och intressen. Detta för att figurera i deras reklam och liknande, och ge dem sitt fulla stöd när det gäller att marknadsföra nya hotell, bland annat. Federley åker regelbundet på bjudresor, och tycks mer eller mindre helt sakna skrupler när det gäller liknande åtaganden.

Federley möts nu av pressen med dessa frågor, och hans försvar är genialiskt, på sitt eget sätt. Federley har nämligen skapat ett alter ego, vid namn Ursula, som skall beskyllas för detta syndiga leverne och dessa uppenbara övertramp. För Federley har tagit emot bjudresor som just Ursula, och absolut inte som Fredrik Federley, riksdagsman.

Personligen blir jag nästan lite stött när en politiker uttalar sig såhär. Är det så att man som Federley uttalar sig så i media och sedan åker hem, sätter sig på soffan och tänker att ”där fick de svar på tal”? Är man nöjd med ett sådant uttalande, skäms man inte för hur lite man respekterar folk för att dra till med sådant flagrant jävla skitsnack?

Förmodligen inte. Och det är lite tragiskt att det har blivit så att man känner att något svar, vilket som helst, är bättre än att inte säga något alls, eller ännu värre; att säga sanningen. Att äga sina egna handlingar och säga som det är. Säg att det kanske är dumt att man tagit emot så mycket från privata intressen när man sitter i en sådan maktposition. Erkänna att det kanske är olämpligt att figurera på flygbolags hemsidor och göra reklam för hotell. Inse att det kanske vore dags att vara nöjd med det man roffat åt sig till dags dato och bara säga att man nu sätter punkt för detta beteende.

Men icke, för Ursula vill ju resa utomlands. Jag föraktar inte politiker, jag har alltså inte politikerförakt. Däremot föraktar jag idioter, vilket gör att jag föraktar Fredrik Federley.

Ett öppet brev till Skåne

Hej Skåne.

Vi tycker det är dags att vi tar ett litet snack, det har ju som bekant hänt saker på senare tid, och det känns som att vi har lite saker att prata ut om. Hur är det med dig förresten, mår du bra och sådär? Livet ”rullar på”, som man brukar säga? Låt oss hoppas att så är fallet.

Hur som haver, när vi ser dig i media och när jag ser dig yttra dig i de flesta frågor egentligen börjar man ju fundera lite på hur det står till egentligen. Det känns som att du är lite frustrerad, är det så? Är du arg på något, har du saker du behöver få utlopp för? Vi tänker närmast på den senaste incidenten i Vellinge, där kommunalråd precis som övriga medborgare slogs med näbbar och klor bara för att utsatta invandrarbarn inte skulle få mellanlanda och få en fristad i deras kommun. Var det verkligen nödvändigt att ljuga och förvränga bara för att få slippa personer med en annan hudfärg? Hade de reagerat likadant om det var utsatta svenska barn det handlade om? Tveksamt.

Ska vi tala klarspråk så är det faktiskt så att vi har varit väldigt toleranta mot dig, Skåne. Vi kan köpa att du pratar obegripligt, låter enormt otrevlig på telefon och att du har mindervärdighetskomplex, det är inte alls ovanligt för småsyskon, men vi börjar känna att det liksom räcker nu. Vi vet, du måste agera ut lite, visa vart du står, men det börjar bli svårt att acceptera hur du beter dig. Fallet i Vellinge är nog så anmärkningsvärt, men för de flesta av oss rann bägaren över när smygfilmningen av skånska poliser kom ut i media, du vet, när de satt och kallade mörkhyade för ”apajävlar”. Det känns lite som att du tappat allt känsla för takt, Skåne, och du måste ta tillbaka denna.

Skåne ska ju vara porten mot kontinenten, men du fyller inte den funktionen vidare väl. Faktum är att vi skäms för dig. Ska det vara så? Sverige är ett jättelitet land, vi behöver kunna jobba tillsammans med andra människor, och inte bara ljushyade. Kan du nämna ett endaste stort, svenskt företag som bara verkar inom rikets gränser? Tänkte väl det. Vi behöver resten av världen MER än den behöver oss, och det är nog dags att du hoppar ombord på bussen och börjar dra din del av lasset.

Vi förstår att det är heder inblandat, du vill ha en egen identitet osv, men är det verkligen denna identitet du vill ha? Vill du vara den där släktingen alla vet kommer börja bete sig opassande på festen mot småtimmarna, du vet den där morbrorn som alla undviker efter 22:00? Eller vill du vara den som faktiskt folk lyssnar på och bryr sig om, för ärligt talat, Skåne, idag kan nog en ganska stor del av resten av oss bryta loss dig och knuffa ut dig till havs.

Fundera på saken åtminstone, vi räknar inte med några underverk, men hoppas kan vi ju få göra.

Mvh,
Resten av Sverige

Elitism i sin renaste form

Just termen ”elitism” är ganska laddad. Termen som sådan betyder att dem som anses tillhöra eliten ska man ta mer hänsyn till i fråga om åsikter och inflytande. De allra flesta använder det som ett skällsord, och menar på att elitister endast vill trycka ner tänkande som skiljer sig deras, och skapa en obalans i allas rätt att tycka och tänka.

Men är vi inte alla elitister, i grunden? Låt mig ställa frågan såhär: Om du behöver opereras, skulle du tycka att det var egalt om operationen utfördes av mig (jag saknar helt träning inom medicin) eller en licensierad kirurg? I detta fall föredrar nog alla kirurgen, men detta grundar sig naturligtvis i att han är mer lämpad för uppgiften. Kirurgen tillhör eliten inom området medicin, och när det kommer till kritan är det nog eliten vi vill ska ha sådana positioner.

Inom medicin kan elitism te sig som självklart, men tänker man lite bredare så är det självklart inom de flesta yrkesområden där det krävs någon form av kompetens. Det krävs exempelvis viss kompetens för att bli polis, och det är få som anser att det är elitism att inte en rullstolsbunden kvinna med reumatism i hela kroppen inte kommer ta sig igenom polishögskolan, det bara är så att vi ställer vissa krav på den yrkesrollen, krav som endast eliten inom detta område kommer kunna uppfylla. Naturligt och rimligt.

Men, det finns en yrkesgrupp där detta är extremt kontroversiellt, nämligen inom politiken. Inom denna bransch ska man respekteras bara för att man har en åsikt, och den kan framföras på bred skala oavsett hur obildad och skadlig den än må vara. För att bli politiker krävs det inga kvalifikationer, alltså är det så att när man kommer så högt upp på makt-stegen som det bara går så finns det helt plötsligt inga som helst krav alls. Det enda kravet som finns i USA för att du ska kunna bli president är att du är född i USA, inga krav på utbildning, erfarenhet eller övrig bakgrund. Och det är detta som gör demokrati destruktivt på sina sätt.

Mitt system skulle se annorlunda ut, och det kan låta helt tokigt, men varför inte låta människor med expansiv erfarenhet inom säg medicin och patienthantering vara med och fatta beslut rörande just medicin och patienthantering? Varför inte ha en panel med människor från skolan, allt från gymnastiklärare till rektorer på högskolan, som fattar beslut rörande skolväsendet? Varför inte ha en panel med ekonomer från olika branscher som kommer överens om vilka skattesatser och liknande som lönar sig mest just för tillfället, och varför inte låta dessa organ samarbeta i frågor så som invandring och social politik?

Det räcker inte med en åsikt för att tillföra något, åsikten behöver grunda sig i något också. De funktioner jag föreslår ovan ska inte vara folkvalda, dock kan det reglerande och rent administrativa organet gärna vara det, det spelar ju ingen större roll, då detta endast ska ha som roll att samordna, och inte att värdera. Då kan vi ha folkvalda representanter som övervakar systemet och garanterar dess funktionalitet, medan eliten kan fatta beslut om det som eliten förstår sig på.

Jag har fått nog av sossar och moderater vars enda argument tycks vara skatteplanering hit och dit. Jag är trött på idioter som vill inskränka abort-rätt och andra rättigheter vi har bara för att driva på sin egen agenda. Jag blir matt av allt spill vi har på grund av människor som fuskar med ett system som tillåter fusk, och människor som på grund av stramare reglering drabbas av detta trots att de behöver hjälp.

Detta kommer vi ifrån om vi kommer till insikten att visst kan alla ha rätt till att ha en åsikt, men detta betyder inte att samhället har en skyldighet att lyssna.

Kvinnojourer och feminister älskar symptomet

Bara Aftonbladet är modiga nog att på en specialsite sammanställa material runt de 153 kvinnor som i Sverige mördats av sina män under 2000-talet. Man berättar dessa kvinnors historier, och ställer sedan frågan: ”Kunde någon av dem ha räddats?”. Och svaret är naturligtvis att ja, förmodligen alla, om 153 män stoppats.

ROKS, som är militanta feminister och driver kvinnojourer, anser dock inte att detta är speciellt relevant, då män är våldsamma av naturen och inte går att hjälpa. De föredrar alltså att fokusera på symptomet, som i det här fallet är misshandeln och det resulterande dödsfallet, snarare än den psykiskt sjuka mannen bakom händelsen. För den mannen går ju inte att hjälpa.

Jag ska vara så tråkig att jag tittar på de faktiska siffrorna. Vi har rätt få mord i Sverige, faktum är att exempelvis 2001 så mördades ”bara” 63 kvinnor, enligt statistik från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet). Med ett snitt på 17 mördade av sin man/sambo varje år så motsvarar detta 27 procent. Detta betyder, ganska förvånande faktiskt, att hela 73 procent av alla kvinnor som mördades 2001 mördades av någon annan än sin sämre hälft.

Ska vi titta lite på hypotesen att män är såhär av naturen så kan vi ju fundera på att 2001 var det alltså 17 män som mördade sina fruar, med en bas av 4,5 miljoner män så är ganska få av oss kvinnomördare. Jämför detta med att ca 500 personer per år dör i trafiken, så är oddsen för att bli ihjälslagen hemma ganska minimala.

Därmed inte sagt att man inte ska göra något åt detta, men de mördare som vi skapar genom att inte hjälpa sjuka män som behöver hjälp är vad vi behöver fokusera på. Vi behöver inte veta något om dessa kvinnors barn eller hur gärna de ville lämna sina män, fokus borde ligga helt på att se till att det inte händer igen. För om det är något som är garanterat så är det ju att det kommer att ske igen. Och igen.

Vad vi sett över de senaste åren i det här landet är att psykvården, speciellt den akuta sådana, behöver bli betydligt mycket bättre. Problemet som jag ser det är att tidningar och organisationer inte har som primärt intresse att göra saker bättre, utan vill mest profitera på hur dåligt det är just nu, när de snarare borde höja röster för vilka förändringar som måste genomföras.

En rasist bland kapitalisterna

Just nu verkar det inte som att det spelar någon större roll vilken politisk agenda man har, båda sidor av det politiska spektrat får sig en välförtjänt skopa skit när det gäller att ge jobb till kompisar, dela ut miljonbonusar under ekonomiska kristider och liknande intelligenta manövrar.

Som om inte detta fick oss att misströsta tillräckligt så kommer Aftonbladet med världens scoop: Det finns rasister inom SD (Sverigedemokraterna). Vem kunde tro att dessa fina och rakryggade människor ens kunde föreslås ha tendenser som inte är helt rena och öppna? Man baxnar. Nästan.

Det verkar onekligen som att ingen kommer undan idag, är det inte det ena så är det det andra. Sossar som delar ut pengar till höger och vänster eller SD-folk som insiktsfullt beklagar sig över alla ”barbarer” som itagit vårt fina land. Allt grundar sig inte faktiskt helt och totalt i okunskap och ren dumhet, utan även en tydligare känsla av att det är individen mot kollektivet. Antingen roffa åt sig så mycket det bara går och fly, eller se dig själv som en martyr, efersom du förstår allt det där komplexa och svåra som vi vanliga människor så ansträngt vägrar se.

Men misströsta ej, då jag misstänker att detta snarare speglar våra tider snarare än något annat just nu. Folk reagerar väldigt lika på saker och ting över lag, och då spelar det ingen roll vilket parti man tillhör eller vilken ideologi man svär sig till.

Därmed inte heller sagt att jag ser någon lösning inom en överskådlig framtid, girighet och dumhet har alltid förpestat våra samhällen, och de värderingar vi har idag är ganska universella. Vi vill alltid tro att vi just nu befinner oss på någon höjdpunkt, där allt är så illa det kan bli. Allt för att känna oss speciella.

Så det kanske är detta som är modellen egentligen? Roffa åt sig så mycket det går, och går det inte, skyll det på all utsoknes hor som kommit hit från fjärran land för att lyfta bidrag, sno våra jobb och attrahera våra kvinnor. Ett i alla aspekter vinnande koncept.

Skönt att Earth Hour nu räddat världen

Efter att ha tittat runt en snabbis i villaområdet där jag bor så verkar det faktiskt som att vårt hus i princip var det enda som lyste för fulla muggar under Earth Hour. Du vet, timmen när alla världens medborgare uppmanats att släcka ner allt de kan, för miljöns skull. Så, nu när Jorden är räddad, vad blir nästa projekt? Att inte äta på en timme, för att utrota svält?

Passivt motstånd är i vissa fall effektivt, men problemet är att det då behövs en motpart. Det är inte oss mot miljön, det är inte ett krig vi utkämpar. Vi ÄR problemet, miljön bara liksom finns där och tar emot. Att vi lyckas styra upp så att vi under en timme inte ska förbruka den energi som vi redan genererat ser jag ärligt talat inte påverka speciellt mycket, vindkraftverken kommer snurra lika snabbt och vattenverken kommer ta lika mycket vatten som alltid annars.

Vad man hoppas på tror jag snarare är att man ska skapa en sorts medvetenhet, men på det sättet tror jag att projekt som Earth Hour skadar mer än det hjälper. Anledningen till detta är att känslan lätt kan bli den att man nu ”gjort sitt”, något som är extremt farligt i det stora hela, eftersom det är övergripande förändring som behöver komma till, och inte en gimmick som är avklarad på en timme en lördagskväll.

Men det är nog lite här vi hamnat. Man kan ju tänka att visst är det bättre att det sker något än inget alls, men när detta något potentiellt sett leder till MER passivitet än vi sett tidigare så känns det inte bra. Det bästa vore om man helt enkelt behandlade folk som vuxna, talade om för dem att det är vi tillsammans som satt oss i den här skiten, när ni köper leksaker som producerats i Kina för småpengar så får ni räkna med att en hel del utsläpp och bristande kontroll kommer på köpet. Man kan alltid hävda ignorans och påstå att man inte begriper bättre som person, men det förmildrar inte situationen vi befinner oss i, dessvärre.

Företagen tjänar på vår ignorans och slapphet, annars skulle inga företag ställa sig bakom projekt som Earth Hour så helhjärtat som de gör. Energibolag framförallt, de är väldigt bekväma med tanken att vi släcker ljusen en stund för att sedan fortsätta strunta i vår överkonsumption av allt som går att köpa, och falla tillbaka i att totalt skita i vilka konsekvenser vårt handlade får.

Den bistra verkligheten är att detta är allas fel, egentligen, och vi kommer alla behöva ändra vår livsstil och våra konsumptionsmönster för att rätta till det problem vi ställt till. Papperskassar är en bra början, men det är bara ett steg av många. Vettig återvinning som faktiskt ger något är ett annat bra steg, alldeles för mycket av det vi återvinner idag blir det bara skit med.

Hur som helst så är detta inte ett problem som fixas på en timme, hur välkoordinerat det än må vara. Ignorans och dumhet höjer inte pH-värdet i några sjöar, om det vore fallet så hade vi inte haft några problem. Riktiga problem kräver riktiga lösningar, och Earth Hour är dessvärre inte en sådan.

Sverige behöver exportera mer vapen

Nyligen slog aktivitsgruppen Ofog till mot vapentillverkaren Bofors, i Eskilstuna och Karlskoga. Eftersom jag kommer från Karlskoga så har jag haft en del med Bofors att göra genom åren, precis som de flesta som kommer från den staden. Detta betyder dock inte att jag har några direkta band till vapenindustrin, men jag har praktiserat på Bofors, känner lite folk inom företaget och har en del släktingar som jobbat/jobbar där.

På ett forum var det nyligen en kille från just Ofog som ville ha information från personer som haft anknytningar till Bofors. Han ville starta en mail-konversation med vederbörande, och undertecknad kunde självklart inte motstå den frestelsen, trots att mina band till företaget som sagt var lite svaga. Han ville ha reda på en massa saker om vilka länder man exporterade till osv, saker jag av självklara skäl inte kände till, men han ville också veta min egna syn på vapenexport. Den fick han, och det var sista gången han hörde av sig.

Alla dessa grupper som är övertygade över sin egna moraliska överlägsenhet känner att de har rätt att agera utanför lagarnas och samhällets ramar. Det är bara att se på aktivister som släpper ut minkar, bränner slakterier, skjuter abortläkare osv, exakt samma typ av folk. Människor som enligt sig själva styrs av ett högre kall än vad som faller inom den Svensson-moral som man så aktivt förkastar och ratar som både ogenomtänkt och ofta rent av elak eller farlig.

Gruppen Ofog är det ingen skillnad på, de är precis likadana. För vad det handlar om är ett ställningstagande följt av skuld. Man känner att eftersom man är del av samhället som begår de handlingar man strider mot så är man också medskyldig till dessa handlingar. Därför bygger grupperna upp ett hat även mot samhället, mot människor utanför gruppen och mot mer abstrakta strukturer, som ”staten” och fri handel. För i princip alla aktivister HATAR fri handel. Mer om detta lite senare.

Tillbaka till vapenindustrin. Ofog tar upp ett vanligt argument på sin hemsida, detta lyder (typ): ”Om inte vi exporterar vapen kommer någon annan att göra det”. Svaret Ofog ger på detta argument är att det är inte ett bra argument att genomföra en omoralisk handling bara för att någon annan gör det istället annars. Och visst, så är det ju, låt mig förklara min syn på det argumentet. Sverige är en mycket framstående nation på den tekniska sidan, som på i princip alla andra sidor. När vi tillverkar vapen gör vi det med extrem noggrannhet och teknologiskt kunnande. Argumentet för att vi ska göra det istället för någon annan är därmed just detta, att de vapen vi tillverkar inte skadar oskyldiga i alls samma utsträckning som mindre avancerade vapen gör, och att vi därmed, paradoxalt nog, räddar liv med vår vapenexport.

Vapen kommer alltid att finnas, det kan vi kallt konstatera. Att utgå ifrån att människor inte krigar utan vapen är extremt korkat, bättre vapen resulterar i bättre krig, alltså färre döda och kortare konflikter. Det enda som fungerar för att bibehålla fred är fri handel, eftersom man inte attackerar länder man har bra handel med. Vi behöver alltså snarare bygga sådana relationer än att försöka få folk att sticka varandra med vässade pålar istället för att skjuta varandra. Fri handel är internationellt erkänt som det enda väl fungerande medlet mot krig, men grupper som Ofog skiter fullständigt i vad som fungerar och ej, de vill bara inte vara medskyldiga till vapentillverkning. De kunde inte strunta mer i skolan som träffas av misstag på grund av att ena sidan köpte vapen från Ukraina. Ukraina är ju inte Sverige, så därmed är det inte heller Ofogs bekymmer. Små, patetiska människor.

Så tro inte att dessa grupper med sin välputsade moral och höga hästar kommer ändra sig, för det kan de inte, det ligger inte i deras natur. Det vi andra, vi tänkande, kan göra är bara att informera och hålla en enad front. Som i ett krig, nästan.