Kvinnojourer och feminister älskar symptomet

Bara Aftonbladet är modiga nog att på en specialsite sammanställa material runt de 153 kvinnor som i Sverige mördats av sina män under 2000-talet. Man berättar dessa kvinnors historier, och ställer sedan frågan: ”Kunde någon av dem ha räddats?”. Och svaret är naturligtvis att ja, förmodligen alla, om 153 män stoppats.

ROKS, som är militanta feminister och driver kvinnojourer, anser dock inte att detta är speciellt relevant, då män är våldsamma av naturen och inte går att hjälpa. De föredrar alltså att fokusera på symptomet, som i det här fallet är misshandeln och det resulterande dödsfallet, snarare än den psykiskt sjuka mannen bakom händelsen. För den mannen går ju inte att hjälpa.

Jag ska vara så tråkig att jag tittar på de faktiska siffrorna. Vi har rätt få mord i Sverige, faktum är att exempelvis 2001 så mördades ”bara” 63 kvinnor, enligt statistik från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet). Med ett snitt på 17 mördade av sin man/sambo varje år så motsvarar detta 27 procent. Detta betyder, ganska förvånande faktiskt, att hela 73 procent av alla kvinnor som mördades 2001 mördades av någon annan än sin sämre hälft.

Ska vi titta lite på hypotesen att män är såhär av naturen så kan vi ju fundera på att 2001 var det alltså 17 män som mördade sina fruar, med en bas av 4,5 miljoner män så är ganska få av oss kvinnomördare. Jämför detta med att ca 500 personer per år dör i trafiken, så är oddsen för att bli ihjälslagen hemma ganska minimala.

Därmed inte sagt att man inte ska göra något åt detta, men de mördare som vi skapar genom att inte hjälpa sjuka män som behöver hjälp är vad vi behöver fokusera på. Vi behöver inte veta något om dessa kvinnors barn eller hur gärna de ville lämna sina män, fokus borde ligga helt på att se till att det inte händer igen. För om det är något som är garanterat så är det ju att det kommer att ske igen. Och igen.

Vad vi sett över de senaste åren i det här landet är att psykvården, speciellt den akuta sådana, behöver bli betydligt mycket bättre. Problemet som jag ser det är att tidningar och organisationer inte har som primärt intresse att göra saker bättre, utan vill mest profitera på hur dåligt det är just nu, när de snarare borde höja röster för vilka förändringar som måste genomföras.

En rasist bland kapitalisterna

Just nu verkar det inte som att det spelar någon större roll vilken politisk agenda man har, båda sidor av det politiska spektrat får sig en välförtjänt skopa skit när det gäller att ge jobb till kompisar, dela ut miljonbonusar under ekonomiska kristider och liknande intelligenta manövrar.

Som om inte detta fick oss att misströsta tillräckligt så kommer Aftonbladet med världens scoop: Det finns rasister inom SD (Sverigedemokraterna). Vem kunde tro att dessa fina och rakryggade människor ens kunde föreslås ha tendenser som inte är helt rena och öppna? Man baxnar. Nästan.

Det verkar onekligen som att ingen kommer undan idag, är det inte det ena så är det det andra. Sossar som delar ut pengar till höger och vänster eller SD-folk som insiktsfullt beklagar sig över alla ”barbarer” som itagit vårt fina land. Allt grundar sig inte faktiskt helt och totalt i okunskap och ren dumhet, utan även en tydligare känsla av att det är individen mot kollektivet. Antingen roffa åt sig så mycket det bara går och fly, eller se dig själv som en martyr, efersom du förstår allt det där komplexa och svåra som vi vanliga människor så ansträngt vägrar se.

Men misströsta ej, då jag misstänker att detta snarare speglar våra tider snarare än något annat just nu. Folk reagerar väldigt lika på saker och ting över lag, och då spelar det ingen roll vilket parti man tillhör eller vilken ideologi man svär sig till.

Därmed inte heller sagt att jag ser någon lösning inom en överskådlig framtid, girighet och dumhet har alltid förpestat våra samhällen, och de värderingar vi har idag är ganska universella. Vi vill alltid tro att vi just nu befinner oss på någon höjdpunkt, där allt är så illa det kan bli. Allt för att känna oss speciella.

Så det kanske är detta som är modellen egentligen? Roffa åt sig så mycket det går, och går det inte, skyll det på all utsoknes hor som kommit hit från fjärran land för att lyfta bidrag, sno våra jobb och attrahera våra kvinnor. Ett i alla aspekter vinnande koncept.

Skönt att Earth Hour nu räddat världen

Efter att ha tittat runt en snabbis i villaområdet där jag bor så verkar det faktiskt som att vårt hus i princip var det enda som lyste för fulla muggar under Earth Hour. Du vet, timmen när alla världens medborgare uppmanats att släcka ner allt de kan, för miljöns skull. Så, nu när Jorden är räddad, vad blir nästa projekt? Att inte äta på en timme, för att utrota svält?

Passivt motstånd är i vissa fall effektivt, men problemet är att det då behövs en motpart. Det är inte oss mot miljön, det är inte ett krig vi utkämpar. Vi ÄR problemet, miljön bara liksom finns där och tar emot. Att vi lyckas styra upp så att vi under en timme inte ska förbruka den energi som vi redan genererat ser jag ärligt talat inte påverka speciellt mycket, vindkraftverken kommer snurra lika snabbt och vattenverken kommer ta lika mycket vatten som alltid annars.

Vad man hoppas på tror jag snarare är att man ska skapa en sorts medvetenhet, men på det sättet tror jag att projekt som Earth Hour skadar mer än det hjälper. Anledningen till detta är att känslan lätt kan bli den att man nu ”gjort sitt”, något som är extremt farligt i det stora hela, eftersom det är övergripande förändring som behöver komma till, och inte en gimmick som är avklarad på en timme en lördagskväll.

Men det är nog lite här vi hamnat. Man kan ju tänka att visst är det bättre att det sker något än inget alls, men när detta något potentiellt sett leder till MER passivitet än vi sett tidigare så känns det inte bra. Det bästa vore om man helt enkelt behandlade folk som vuxna, talade om för dem att det är vi tillsammans som satt oss i den här skiten, när ni köper leksaker som producerats i Kina för småpengar så får ni räkna med att en hel del utsläpp och bristande kontroll kommer på köpet. Man kan alltid hävda ignorans och påstå att man inte begriper bättre som person, men det förmildrar inte situationen vi befinner oss i, dessvärre.

Företagen tjänar på vår ignorans och slapphet, annars skulle inga företag ställa sig bakom projekt som Earth Hour så helhjärtat som de gör. Energibolag framförallt, de är väldigt bekväma med tanken att vi släcker ljusen en stund för att sedan fortsätta strunta i vår överkonsumption av allt som går att köpa, och falla tillbaka i att totalt skita i vilka konsekvenser vårt handlade får.

Den bistra verkligheten är att detta är allas fel, egentligen, och vi kommer alla behöva ändra vår livsstil och våra konsumptionsmönster för att rätta till det problem vi ställt till. Papperskassar är en bra början, men det är bara ett steg av många. Vettig återvinning som faktiskt ger något är ett annat bra steg, alldeles för mycket av det vi återvinner idag blir det bara skit med.

Hur som helst så är detta inte ett problem som fixas på en timme, hur välkoordinerat det än må vara. Ignorans och dumhet höjer inte pH-värdet i några sjöar, om det vore fallet så hade vi inte haft några problem. Riktiga problem kräver riktiga lösningar, och Earth Hour är dessvärre inte en sådan.

Sverige behöver exportera mer vapen

Nyligen slog aktivitsgruppen Ofog till mot vapentillverkaren Bofors, i Eskilstuna och Karlskoga. Eftersom jag kommer från Karlskoga så har jag haft en del med Bofors att göra genom åren, precis som de flesta som kommer från den staden. Detta betyder dock inte att jag har några direkta band till vapenindustrin, men jag har praktiserat på Bofors, känner lite folk inom företaget och har en del släktingar som jobbat/jobbar där.

På ett forum var det nyligen en kille från just Ofog som ville ha information från personer som haft anknytningar till Bofors. Han ville starta en mail-konversation med vederbörande, och undertecknad kunde självklart inte motstå den frestelsen, trots att mina band till företaget som sagt var lite svaga. Han ville ha reda på en massa saker om vilka länder man exporterade till osv, saker jag av självklara skäl inte kände till, men han ville också veta min egna syn på vapenexport. Den fick han, och det var sista gången han hörde av sig.

Alla dessa grupper som är övertygade över sin egna moraliska överlägsenhet känner att de har rätt att agera utanför lagarnas och samhällets ramar. Det är bara att se på aktivister som släpper ut minkar, bränner slakterier, skjuter abortläkare osv, exakt samma typ av folk. Människor som enligt sig själva styrs av ett högre kall än vad som faller inom den Svensson-moral som man så aktivt förkastar och ratar som både ogenomtänkt och ofta rent av elak eller farlig.

Gruppen Ofog är det ingen skillnad på, de är precis likadana. För vad det handlar om är ett ställningstagande följt av skuld. Man känner att eftersom man är del av samhället som begår de handlingar man strider mot så är man också medskyldig till dessa handlingar. Därför bygger grupperna upp ett hat även mot samhället, mot människor utanför gruppen och mot mer abstrakta strukturer, som ”staten” och fri handel. För i princip alla aktivister HATAR fri handel. Mer om detta lite senare.

Tillbaka till vapenindustrin. Ofog tar upp ett vanligt argument på sin hemsida, detta lyder (typ): ”Om inte vi exporterar vapen kommer någon annan att göra det”. Svaret Ofog ger på detta argument är att det är inte ett bra argument att genomföra en omoralisk handling bara för att någon annan gör det istället annars. Och visst, så är det ju, låt mig förklara min syn på det argumentet. Sverige är en mycket framstående nation på den tekniska sidan, som på i princip alla andra sidor. När vi tillverkar vapen gör vi det med extrem noggrannhet och teknologiskt kunnande. Argumentet för att vi ska göra det istället för någon annan är därmed just detta, att de vapen vi tillverkar inte skadar oskyldiga i alls samma utsträckning som mindre avancerade vapen gör, och att vi därmed, paradoxalt nog, räddar liv med vår vapenexport.

Vapen kommer alltid att finnas, det kan vi kallt konstatera. Att utgå ifrån att människor inte krigar utan vapen är extremt korkat, bättre vapen resulterar i bättre krig, alltså färre döda och kortare konflikter. Det enda som fungerar för att bibehålla fred är fri handel, eftersom man inte attackerar länder man har bra handel med. Vi behöver alltså snarare bygga sådana relationer än att försöka få folk att sticka varandra med vässade pålar istället för att skjuta varandra. Fri handel är internationellt erkänt som det enda väl fungerande medlet mot krig, men grupper som Ofog skiter fullständigt i vad som fungerar och ej, de vill bara inte vara medskyldiga till vapentillverkning. De kunde inte strunta mer i skolan som träffas av misstag på grund av att ena sidan köpte vapen från Ukraina. Ukraina är ju inte Sverige, så därmed är det inte heller Ofogs bekymmer. Små, patetiska människor.

Så tro inte att dessa grupper med sin välputsade moral och höga hästar kommer ändra sig, för det kan de inte, det ligger inte i deras natur. Det vi andra, vi tänkande, kan göra är bara att informera och hålla en enad front. Som i ett krig, nästan.

Jag ser kvinnor som hurrar för Sarah Palin

Igår tänkte jag att nu ska jag banne mig sätta mig ner och titta på hela Sarah Palins tal från republikanernas kongress förra veckan. Den var 44 minuter lång, men banne mig, nu ska det bli av. Efter en stund började videon strula på YouTube dock, så jag fick nöja mig med att ta in kanske en tredjedel av alla fina saker hon hade att säga. Sarah Palin är på god väg att bli vise-president i USA, och går mot valet tillsammans med John McCain.

Vad hon skulle säga och hur hon skulle säga det visste jag dock ungefär redan. Många sound bites med precis rätt eftertryck och nämna USA vid namn precis så ofta att publikens fanatiska jubel knappt inte inner dö ut helt mellan gångerna. Men detta var inte vad jag tittade på, utan som vanligt är omgivningarna och komponenterna av vad som utgör helheten det mest intressanta.

I ett pressmeddelande under början av konventet så försvarade Palin det faktum att hennes sjuttonåriga och ogifta dotter råkar vara gravid. Inget vi i Sverige skulle förfäras märkvärt över, men i konservativa USA går inte sådant. Palin förklarade dock att dottern väljer att behålla barnet, och att dottern också ska gifta sig med barnets pappa. Pappan var inte alls lika entusiastisk, men det är väl så i politiken. Jag lät det slinka förbi som ingenting, och jag skulle våga sätta pengar på att du inte ens tänkt på det, men Palins dotter VALDE att behålla barnet.

Detta gör att när jag ser kvinnorna som står och nästan tårögt hurrar på sin eventuella framtida vise-president så undrar jag så stilla hur dessa kvinnor tänker. För Sarah Palin är nämligen helt emot abort, och vill göra detta olagligt på en federal (rikstäckande) nivå. Notera väl att förbudet inte ska vara flexibelt alls, vilket innebär att graviditeter som är resultat av exempelvis en våldtäkt inte heller ska få avbrytas.

Jag vet inte hur det är med dig, men för mig är det så att när jag ser en människa som gladeligen nyttjar sina rättigheter men i samma andetag yttrar att andra inte ska få gagnas av samma val, att ha samma alternativ, så får jag en mycket bitter eftersmak. Att säga att man tycker det är dåligt täcker liksom inte riktigt in det, för det krävs helt enkelt en mycket speciell sorts människor för detta.

På det stora hela ser jag detta som ett ganska viktigt presidentval. Ett val som kommer avgöra mycket om hur världen kommer att se ut om bara säg tio år. För visst, vi accepterar på något sätt att Mahmoud Ahmadinejad, Irans president, är ett religiöst troll (han påstod för en tid sedan att i Iran finns inga homosexuella), men tänk då att få Palin som president om något händer med McCain. Palin är kreationist och minst lika indoktrinerad som alla andra religiösa fanatiker. Enda skillnaden är att vissa tycker det är ”rätt” religion, men det finns det folk som tycker om Mahmoud Ahmadinejad också. Tänk dig den sortens fanatism som ledare av världens största supermakt. Ingen trevlig tanke.

Nej, jag hoppas att Obama vinner. Men oddsen för det ser jag dessvärre inte som vidare goda. Jenkarna gillar den typen av ledare som Palin representerar, och även McCain. Visste du förresten att McCain var emot abortförbud för bara några år sedan, men ändrade sig innan han startade sin kampanj? Han insåg väl att det är rädsla och förtryck som säljer bäst, precis som många ledare innan honom.

FRAmsteg

Det absolut hetaste ämnet just nu är den lag som röstades fram i Riksdagen igår, den som gör att FRA (Försvarets RadioAnstalt) får rätt att lyssna på trafik som passerar Sveriges gränser. Ämnet diskuteras högt och lågt på både nätet och arbetsplatser, men som vanligt svärtas hela diskussionen ner av okunskap, ignorans och rena påhitt.

I korta drag kan man säga att FRA-lagen går ut på att FRA får rätt att övervaka trafik som passerar riksgränsen. Så långt är alla med. Men vad många sedan tror över lag är att detta på något sätt skulle påverka hur man sedan följer upp den information man kommer över rent juridiskt. Lagen gör inte att polisen får sparka in din dörr och slänga dig i en fängelsehåla, du har fortfarande samma juridiska skydd som medborgare som du hade tidigare.

Men hur ska då denna lag fungera? Först och främst får FRA inte söka efter precis vad som helst, utan aktuella sökord ska godkännas av en nämnd, som består av jurister. Sökorden får inte vara rena personuppgifter, om inte mycket speciellt omständigheter föreligger. All sökning är fullständigt automatiserad, och ingen människa kommer i direktkontakt med den information som genomsöks. Det är ju bara att tänka själv så förtår man snabbt att det vore helt omöjligt att granska den datamängden manuellt på något vis. Alltså mappas endast information som går att härleda direkt till det mycket specifika område man söker efter, vad du surfar på för porrsidor osv lagras således inte.

När man ser ovanstående tänker vissa konspiratoriker att tänk om de söker efter ordet ”terrorist”, då skulle de ju kunna övervaka i princip vem som helst, eftersom alla använder det ordet! Och det är klart att så är fallet, men vem ska gå igenom den mängden ackumulerad data? Även detta är omöjligt, och därför blir detta ett självreglerande icke-problem.

Vissa beklagar sig också över hur att detta på något sätt skulle vara en stöt för demokratin, men demokrati har absolut inget med saken att göra, tvärt om så röstades den fram av demokratiskt valda representanter, vilket bara demonstrerar att processen fungerar.

Så, varför finns lagen då och vad ska man använda den till egentligen? Jag ser FRA-lagen som en ganska naturlig reaktion på hur samhället utvecklas. Vi tycker alla att det är självklart med polis i vår närhet, som också är ett reglerande organ, men vi kan ärligt talat inte förvänta oss anarki på ett globalt nätverk som Internet, det är inte rimligt. Lagen känns lite som en panik-insats, men den kommer absolut inte påverka varken ditt eller mitt liv minsta lilla. Och ärligt talat, om din granne sitter och mailar fram och tillbaka med en terroristorganisation som vill sprida mjältbrand i hela norra Europa, vill inte även du att vederbörande ska fångas då? Under förutsättningen att detta är världens mest korkade terroristorganisation.

Nu kanske det låter som att jag är för FRA-lagen, jag är medveten om att min hållning kan uppfattas som det, men det blir ofta så när man inte hakar på skitsnack-tåget som många andra är så ivriga att lösa biljett till. Jag är faktiskt inte för lagen, men jag är inte direkt emot heller, mest för att jag gissar att den inte kommer mynna ut i något annat än en enorm kostnad för skattebetalarna. Tar de en enda faktisk terrorist med denna lag kommer jag vara den första att bli mäkta imponerad, det kan jag lova. För inga terrorister kommunicerar ju öppet på det sätt som denna övervakning kräver, de använder som allra minst kodord och liknande som FRA garanterat inte söker efter, och de gömmer budskap i bilder osv.

Det enda detta kommer att göra är att det kommer flagga en otrolig mängd information som potentiellt farlig, för att sedan granskas och avfärdas som skräp. Och då får de naturligtvis inte lagra informationen heller. Det som sätter dit terrorister är att jobba på marken, infiltrera och liknande. Att jaga dem på nätet har blivit lite av en trend, men du måste ut ur serverhallen för att faktiskt få tag på terroristen.

Internet har gjort att vår vardag rör sig snabbare, men vissa saker kommer alltid vara fysiska objekt. Brottslingar av alla de slag är en sådan sak, och de jagas bäst i den verklighet där de verkar och lever.

Amerikanskt valfläsk är allt annat än fettfritt

Igår hoppade den republikanska presidentkadidaten Mitt Romney av, och är alltså inte längre en kandidat. Det är bara fyra kvar nu totalt sett, och på demokraternas sida är det Hillary Clinton och Barack Obama, samt att på republikanernas sida är det John McCain och Mike Huckabee.

Om man tittar på valet ur ett svenskt perspektiv så tycker jag det är rätt intressant att se vilken ”sida” svenska politiker väljer. Många i vårt högerblock skulle gärna se en demokrat vid makten, som är amerikanarnas vänster-rörelse. Anledningen till detta är helt enkelt den att den amerikanska skalan för höger och vänster är inte direkt som vår skala. Våra socialdemokrater är mycket rödare än vad demokraterna är i USA, och republikanerna är mycket blåare än vad våra moderater är. Om du tycker att våra moderater är blå så är det inte ens i närheten.

Man ser detta tydligt i USA också, den enda kandidaten som pratade om allmän sjukvård som staten finansierar var John Edwards, och han hoppade av för några veckor sedan, på grund av bristande stöd. Det amerikanska folket vill inte ha sådant, för de har skrämts av kampanjer emot dessa företeelser i flera års tid. Här i Sverige kan många moderater säga att de principiellt sett är emot allmän sjukvård, och vill privatisera sjukvården, men det är inte praktiskt genomförbart, som tur är. Så att svenska politiker som här är blå blir röda i USA är inte speciellt konstigt.

Vilka man hoppas på i valet skiljer naturligtvis rätt mycket från person till person, men jag tror nog inte att i princip någon i Sverige skulle välja babtistpastorn Huckabee. Mannen som inte tror på evolution och gör reklam tillsammans med Chuck Norris. Många säger att det skulle bli en så stor skillnad om det blev en kvinnlig president, men jag ser inte riktigt vari denna skillnad skulle ligga. Historien visar tydligt att män och kvinnor fungerar i princip exakt likadant i dessa roller, de är lika benägna att starta krig osv, så det finns ingen direkt vinst med att ha just en kvinna, utöver den symboliska vikten.

Barack Obama däremot skulle göra skillnad bara genom att visa sig, då han är svart. Han har en far från Nigeria och en mor från USA, han har inte bara väldigt mycket pondus och kunskap, han skulle även ge USA en helt annan image utåt. Plus att han säkerligen skulle bry sig mer om exempelvis situationen i Darfur, och han är ändå en relativt god socialist, vilket ändå är viktigt om man ska vara en bra demokrat.

Om en republikan vinner, vilket ändå är väldigt osannolikt, så hoppas jag på McCain. McCain är en krigshjälte (spenderade 5½ år i vietnamesiskt fångläger), och han förstår insatserna i ett krig. Han snackar inte en massa skit, faktum är att hans kampanjbuss kallas för ”The Straight-talk Express”, och han är faktiskt stabil. Men han är 71 år gammal, och Obama skulle vara ett betydligt mycket bättre val.

Men vi får väl se vad som händer, ”Super Tuesday”, där 22 av staterna röstar samma dag i primärvalen, var nyligen, och det är fortfarande extremt jämnt på demokrat-sidan. Hos republikanerna har McCain redan vunnit, i princip. Men om ca åtta månader får vi se vad som händer, i vad många kallar ett av de absolut viktigaste valen i landets historia. Time will tell.

Ireen von Wachenfeldt

För tre år sedan var Ireen von Wachenfeldt ledare för organisationen ROKS, som hanterar kvinnojourer runt om i Sverige. Senare under 2005 var hon dock med i dokumentären ”Könskriget” i SVT, och den förändrade saker och ting. Till det bättre? Döm själv.

Vad som hände i denna dokumentär var att många framstående feminister intervjuades enskiljt, och diverse tokigheter kom fram. Ireen blev känd för att ha sagt under en av dessa intervjuer att alla män är djur, en åsikt som kanske inte jättemånga vettiga människor håller med om. När detta uppmärksammades på bredare front i media så hävdade Ireen att intervjun var editerad på ett sådant sätt att det lät värre än det var. SVT gjorde det enda rätta och kontrade med att publicera hela intervjun, oklippt, på deras hemsida. Inga frågetecken kvarstod, hon sade precis det som sades, och det var inga lurendrejerier i görningen. Kort sagt, Ireen ljög för att skydda sig själv. Ireen avgick som ordförande för ROKS, och tycktes försvinna helt från media.

Man hörde inte så mycket av Ireen, förens det blev val-tider, och det var dags att rösta. Det var nämligen så att Ireen ställde upp i personvalet för Vänsterpartiet till kommunfullmäktige i min hemstad. Hon kommer härifrån trakterna, och såg väl denna kommun som ett lämpligt offer. Eftersom jag är en omtänksam medborgare skrev jag en matig insändare till vår största lokaltidning, och den insändaren publicerades bara några dagar senare. I denna detaljerade jag det som Ireen sagt och gjort än så länge, och jag konstaterade också att jag hoppades innerligt att Vänsterpartiet hade bättre kandidater än så. Ireen blev inte vald, säkerligen inte tack vare mig på något sätt, men oavsett så blev hon det inte. Sedan försvann Ireen igen.

För att dyka upp nu igen, med en färsk bok och intervju på aktivist-sidan Mana. Naturligtvis har jag läst hennes intervju, och det är dels väldigt uppenbart att reportern är allt annat än opartisk (till Ireenes fördel), men oavsett så påstår Ireen väldigt intressanta saker även denna gång. Hennes bok är också till för att sätta saker och ting till rätta, och boken ska jag erkänna att jag varken läst eller ens skulle överväga att läsa.

Ireen fortsätter envist att hävda att intervjun jag pratade om tidigare var ofördelaktigt klippt, samt att den reportern mer eller mindre pressat ur henne dessa saker, då detta var reporterns ”fokus” under denna sista intervju som hon gjorde. Men hon sade ju ändå att ”män är djur”, så hur man ska kunna bortförklara det med en reporers eventuella intentioner ser jag inte. Inte ens klippling skulle kunna göra det, såvida man inte klippte bort eller redigerade faktiska meningar, vilket alltså inte var fallet.

Du har säkerligen hört talas om hela grejen runt ”män är djur”, men detta var vad Ireene nu hade att säga om detta: ”Jag skulle ha sagt att män är värre än djur. En del våldsamma män kan till och med njuta av kvinnors lidande. Det gör inte djuren.”. Personligen så ryggar jag nästan tillbaka lite när jag ser fanatism i denna magnitud. Man blir lite förstummad nästan, speciellt eftersom Ireen har minst en son själv, och man kan undra vad som vänder och vrider till det så fantastiskt hårt i huvudet på någon att man för sig själv kan rättfärdiga denna typ av resonemang. Man kan säga att män som slår kvinnor och njuter av det är värre än djur, men att säga att bara för att företeelsen existerar hos någon promilles promille av den manliga befolkningen rubricera hela könstillhörigheten på detta sätt är ju helt fantastiskt idiotiskt. Det är som att säga att bara för att vissa kvinnor prostituerar sig så är alla kvinnor horor, det är EXAKT samma resonemang, men jag hoppas att samtliga förstår att så inte är fallet. Ireen gör det uppenbarligen inte.

Det känns som att problemlösningen läggs på hyllan till förmån för hatpropaganda och förakt. Att utpeka alla män som slår som den olösliga delen i ekvationen gör bara att man aldrig ens kommer försöka lösa de problem som finns, för det är självklart så att en man som tar till våld som argumentationsmedel är det fel på, men jag vägrar tro att detta inte går att lösa eller avhjälpa. Ska man jobba på det sättet att man kallt konstaterar att män är obotbara och att kvinnan är den enda civiliserade varelsen på jorden så ska man inte heller vara ordförande för ROKS. Faktum är att frågan runt hur man kan hjälpa männen som slår upprör Ireene, hon ser den tydligen som helt ointressant.

Vidare så har Ireen också kommit fram till varför hon attackerades så kraftigt för sina hatiska uttalanden. Anledningen var att ROKS började närma sig en maktposition, och då behövde detta stävjas av etablisemanget. Det Ireen dock ”glömmer” är att dem som var de största kritikerna var feministiska kvinnor, då de i regel insåg att detta helt enkelt inte stämmer, och att extremistiska tankegångar som dessa inte passar i en progressiv organisation, som man naturligtvis ville att ROKS ska vara.

Det fina med länder som Sverige är att man faktiskt får säga vad man tycker och tänker, det gäller även för Ireen von Wachenfeldt. Jag attackerar inte hennes rätt att yttra sig, jag nyttjar bara min rätt att yttra mig och bemöta det hon säger, vilket även så många andra gjort. Detta gjorde att hon drog sig undan, då hon märkte att hennes flagranta åsiktsdiareé inte har några vidare meriter i verkligheten, och istället för att göra en mea culpa går hon under jorden och börjar fila på sitt försvarstal i bokform.

Jag hoppas att Mana-intervjun är det sista vi sett av Ireen i etern nu, för jag orkar ärligt talat inte med den människan längre, det känns som att hon gjort sitt i rampljuset.

Tecknad penis håller nation i järngrepp

Jag läste nyligen om en barnbok som var tvungen att censureras i USA. Anledningen till denna censur var att en liten tecknar figur på en bild visade sig naken, och eftersom det kan vara bra för barn att visa hur folk faktiskt ser ut så hade man tecknat dit en penis på några millimeter. Eftersom detta kunde uppröra amerikanarna så grovt så valde man att helt enkelt göra om denna bild, så figuren saknade könsorgan.

Man kan tycka att detta är en liten grej (inte den på några millimeter, frågan i sig), men det tycker inte jag att det är. Anledningen till detta är att USA marknadsförs inte riktigt på detta sätt. ”Land of the free, home of the brave” heter det, men sexualitet och öppenhet runt detta ämne är något av det mest befriande ett samhälle kan bejaka. Nyheter i Sverige kan handla om sexleksaker, vi har frågespalter överallt och det finns gott om dam-tidningar som behandlar ämnet innerligt, men i USA är saker och ting inte riktigt så enkla.

När allt fluffas bort får man en nation där de vuxna fnissar som små-ungar när de ser könsorgan under några andra omständigheter än sängkammaren. Anledningen till att religiösa krafter i USA ser detta som något positivt är helt enkelt den att utan någon vidare sexuell frihet så har man egentligen ingen frihet alls, eftersom det är dessa drivkrafter som i grund och botten verkligen förenar precis alla människor med både varandra och naturen i övrigt. Sålänge man ser till att människor inte får vara sig själva och agera som det ter sig naturligt så är det lättare att kontrollera, eftersom det då endast är överheten som kan ge tillstånd till att vara som naturen avser. Sjukt, minst sagt.

Ovanstående är precis vad jag menar med att befolkningen efter tillräckligt mycket indoktrinering säljer sin frihet för växelpengar. Man har som styrande organ kommit långt när befolkningen själv kräver censur, och att detta ska utföras av det styrande organet i samhället, oavsett vilken struktur samhället har. Man litar på att någon annan ska veta vad som är bäst för en, och inte för att rim och reson säger det, utan för att det är det man lärt sig tycka och tro.

Vad man behöver är inte mer censur, marknaden väljer själv om böcker med tecknade penisar ska sälja eller ej, eftersom man struntar i att köpa boken om dessa extra pennlinjer är så förfärande. Frågan är bara om ett samhälle som det de har i USA är redo för något sådant, principiellt sett så är de ju inte vidare fria ur den aspekten, de är snarare som andra länder där religion har mycket stor inflytande.

Tycker man det är obekvämt när ens dotter på fyra år frågar varför pojken i boken ser ut sådär så kan man fråga hur mycket tyngd ”land of the free, home of the brave” har egentligen.

Jag ger Jan Björklund IG

Utbildningsminister Jan Björklund har lämnat in en så kallad remisspromemoria. Det är ett förslag till regeringen, som de då ska besluta om. Vad det handlar om i korta drag är att det förbud som finns idag mot att ge barn under sjunde klass betygsliknande omdömen försvinner, och att barn ska få dessa omdömen redan från första klass.

Jan hade denna motivering till varför detta var så viktigt: ”Sverige måste lämna flumskolan bakom sig genom ett ökat fokus på kunskapsresultat”. Som ett resultat av flum-skolan så måste jag säga att jag inte håller med. Faktiskt till den grad att jag, nästan lite festligt omoget, börjar med att kalla Jan för en röv, och sedan fortsätta med att förklara min position.

Barn som är sju år gamla vill till skolan för att lära sig saker. Det finns inte direkt några slynglar och omotiverade störningsmoment i skolan vid den ringa åldern, om så vore fallet så skulle en ganska stor procent av vår befolkning varken kunna läsa eller ens tolka en vanlig klocka. Men så är inte fallet, alltså fungerar lågstadiet. Anledningen är som sagt att barn i den åldern vill till skolan, de vill lära sig saker och tycker det är roligt, eftersom de på något plan begriper att utan skolan så blir de helt enkelt inte gångbara i samhället.

Vad som händer när betyg sätts in är dock att skolan får en helt annan position för barnen. Helt plötsligt handlar det inte om att lära sig, utan hur mycket man lär sig på hur lång tid. Prestationen kommer in i bilden, och vad händer med barn som inte klarar av att mäta sig med de prestationsmått som finns? Det vet alla som någon gång varit på en modern gymnasieskola, de slussas till Arbetsförmedlingen via skolans rökruta och tar examen på en McSchool.

Kort sagt är det så att barn behöver få vara barn, det är inget flummigt med att gilla att gå till skolan, även om Jan Björklund tycker det. Det är inget flummigt med att lära sig för att det är roligt, och det är absolut inte flummigt att få vara stolt över det man presterar utan att jämföras med alla runt en. Det finns en (minst) anledning till att både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund är emot detta, men Jan tror att han vet bättre, han känner tydligen barnen bättre.

Eller så har han en korkad ideologi, som ska påtvingas barnen och lärarna till precis vilket pris som helst, kosta vad det kosta vill. Döm själv.