”Tacksamhet”, sa Bill(ström)

För några dagar sedan skrev Somar Al Naher i Aftonbladet om den enormt förnedrande process som asylsökande i Sverige är idag, och det hån det innebär att sedan kallas till en ceremoni där man får se vikten av sitt nya, svenska medborgarskap.

För oss som aldrig flytt från konflikter är detta trauma fullständigt omöjligt att förstå. Vi tror nog också gärna att vi är en produkt av våra egna kamper och goda driv snarare än yttre omständigheter. Precis som att vi har mer rätt till biten mark vi befinner oss på än några andra människor, och att det till och med är så att det är värt att skicka tillbaka människor till död och misär snarare än att släppa in dem i vårt land där vi faktiskt har det bra. Att vi har ett land folk flyr till, snarare än från, är något vi i regel tar för givet.

Efter Somars krönika yttrade sig Tobias Billström i frågan, på Facebook:

11391695_10153428006189973_161800623141855784_n

Billström är moderat och vice talman i Riksdagen, han går alltså inte att avfärda som vem som helst. Vad Billström menar är naturligtvis att Somar Al Naher ska hålla käften, hon ska inte yttra sig kritiskt, för vi, de ”goda svenskarna”, hade det enorma överseendet att ta in henne och hennes förlorade familj under våra beskyddande vingar. Hon ska även i framtiden tänka på hur bra hon har det och vad mycket vi givit henne, och hålla käften även då.

Detta faller väl inom de enormt obehagliga politiska strömningar som går just nu. För vad Billström samtidigt säger är att Somar inte är svensk, inte sådär på riktigt som ”vi andra” är. För om hon är svensk, vem ska hon i sådana fall visa tacksamhet mot? Sig själv? Naturligtvis inte. Sverige är vi andra, inte Somar och människor som liknar henne, och detta är en ganska vidrig människosyn.

Sverige är ett rikt land, ett enormt rikt land faktiskt, och vi är inte villiga att tumma på något alls för andra människors välfärd. Vi demoniserar dem, spottar på dem, och ljuger om dem. Porträtterar dem som kriminellt slödder som inte är värda ett dugg, när de bara vill ha det kanske 10% så bra som vi har det.

Det jag skulle önska i allt detta är väl kanske då att Tobias Billström själv visade lite respekt. Respekt kanske mot exempelvis yttrandefriheten, och därmed höll sin egen käft, istället för att uppmana andra att hålla deras. Men de principer man slåss för gäller oftast bara andra, speciellt när man är en politiker med en obehaglig agenda.

Kristna Värdepartiet

Såhär i nya årets början ser vi födelsen av ett nytt politiskt parti. Kristna Värdepartiet heter det, och de säger sig följa den ”kristna värdegrunden”. ”För en medmänskligare värld” är deras slogan.

Det jag brukar undra när folk i debatter drar upp den ”kristna värdegrunden” är vad denna mer konkret skulle kunna tänkas gå ut på. Vilka värderingar är egentligen kristna? Många tror sig säkerligen kunna besvara den frågan med kraft och säkerhet, men när man sedan börjar nysta i bibel-citat, historia osv så blir det snabbt mer vanskligt. Exakt vad, om något, kristendomen egentligen givit mänskligheten tycks vara ganska svårt att konkretisera. Åtminstone när det handlar om positiva saker.

Men vad det Kristna Värdepartiet anser är kristna värderingar ser vi snabbt genom att titta på deras principprogram. Naturligtvis är detta ett vidrigt hopkok av allt det hat kristendomen annars också brukar utstråla gentemot homosexuella, kvinnor osv. Bilderna på hemsidan består nästan helt av små barn, som måste försvaras mot alla dessa homos och förbannade kvinnor som envisas med att ha rättigheter.

Det Kristna Värdepartiet vill, bland annat:

  • Förbjuda samkönade par att adoptera
  • Förbjuda samkönade äktenskap
  • Göra abort olagligt
  • Göra prostitution olagligt
  • Tillåta hemundervisning
  • Främja kristna friskolor

Plus, naturligtvis, mycket mer skoj.

Tydligen främjar man barns intressen och rättigheter när man nekar kärleksfulla och villiga föräldrar att ta hand om dessa föräldralösa barn. Det är naturligtvis inte så att man värderar barnens intressen, man nedvärderar homosexuellas egenskaper och mänsklighet. Precis det samma kan sägas i frågan om äktenskap, naturligtvis.

Att göra abort olagligt får en effekt, och det är att säkra aborter försvinner. Kvinnor dör i tusental på grund av att aborterna istället genomförs av dem själva eller okvalificerade individer. Det är detta som ligger i vågskålen, för aborterna kommer ske oavsett. Detta har alltså inget med barnens rätt att göra, bara synen på kvinnan och hennes rätt till hennes egen kropp. En rättighet som är självklar för alla andra, men kristna älskar att hävda ägandeskap över just kvinnans kropp.

Det som gäller abort gäller egentligen också prostitution. Det enda som händer när det blir olagligt är att det blir tryckt under ytan och kvinnorna som befinner sig inom det får det värre och svårare att ta sig ur och leva ett drägligt liv.

Att tillåta hemundervisning och utöka stödet till kristna friskolor tjänar inget annat syfte än att fördumma befolkningen och indoktrinera dem inom områden som skolan inte tar i med tång, av goda skäl. Detta är ren barnmisshandel, och maskerar man det som något annat har man en mörk och smutsig agenda.

I allt detta kan det vara värt att notera ett av de mål som partiet har, enligt hemsidan:

minska statens inflytande

För det är så det brukar vara. Om staten är och fingrar i kvinnans kön och kropp är det hur grönt som helst, där kan tydligen statens bestämmanderätt inte känna några gränser. Men rör inte vår rätt att ljuga för våra barn och maskera det som undervisning, DÅ, banne mig, har ni gått för långt! Detta är ett gäng hycklare, ett gäng smutsiga jävla hycklare. Inget annat.

Och förresten, ”en medmänskligare värld”? Från Wikitionary:

medmänsklighet

förmåga att sympatisera med andra människor, känna empati
Jämför: solidaritet

Sympatisera med andra människor? Jo, tjena. Men visst låter det bra?

En genialisk kil för tjej-bögarna

Det här med tydlighet är viktigt. Det är viktigt att alla vet vad man egentligen pratar om och vad man egentligen diskuterar. Är man någorlunda van med att bemöta dumheter på Internet så stöter man allt för ofta på människor som med vilje är just otydliga för att dölja sin egen agenda.

För är man mot något som människor över lag tenderar att vara för så är det bekvämt att rubricera detta som något annat, som kanske inte låter lika kontroversiellt. Det är väl exempelvis inte SÅ farligt att vara motståndare till samkönade äktenskap? Detta är väl bara en harmlös övertygelse som religiösa vanligtvis slänger sig med? Eller abort, att vara en tapper soldat som försvarar ofödda barn, det har väl bara med just barnen att göra, eller?

Just nu rasar den politiska debatten i USA, då republikanerna kliver över varandra för att få vara den som utmanar Barack Obama. Kandidat efter kandidat konstaterar att de vill förbjuda samkönade äktenskap av diverse olika anledningar, samt att aborträtten bör antingen inskränkas eller utplånas helt. Det jag skulle vilja att någon utfrågare då hade stake att fråga är hur kandidaten ser på mänskliga rättigheter. Hur tror du att kandidaten skulle svara på det?

För vad jag har beskrivit nu handlar helt och hållet, faktiskt, om just mänskliga rättigheter. Visst finns det rättigheter för specifika grupper, men det är ju människor det handlar om. Och på något vansinnigt sätt har denna kil som man så utstuderat har slagit ner mellan homosexuella och deras mänskliga tillhörighet fungerat. För jag vågar garantera att alla skulle säga sig vara en stark försvarare av mänskliga rättigheter, medan de samtidigt ämnar motarbeta dessa.

Samma företeelse finns och fungerar här i Sverige. Om någon frågade Jimmie Åkesson om hur han och Sverigedemokraterna ser på mänskliga rättigheter är han säkerligen för dessa utan undantag. Men SD vill också begränsa rättigheten till fri abort, samt att de motsätter sig samkönade äktenskap.

Det är bara när man blandar och ger med begreppen som odemokratiska värderingar kan nå kärnan i en demokrati. Jag ser inte detta som hållbart i längden, men det fungerar ju dessvärre bevisligen.

Åkesson, Sverige och dumma dumheter

Igår skrev Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson en debattartikel i SvD:s Brännpunkt. Sin vana trogen kommer han mest med en massa konstateranden som i sig helt saknar värde utan att de backas upp, vilket han naturligtvis inte anstränger sig med. Påhittade sanningar som vi alla förväntas acceptera utan grund och underlag. Ett påstående vill jag dock fokusera lite extra på:

Det är kristendomen och dess värderingar som utgör grunden på vilket vårt samhälle vilar, trots att det tycks vara svårt för många att acceptera.

Mycket dumt sägs av många varje dag, men vissa uttalanden förtjänar en extra polerad monter på Idioti-museet. Det som gör uttalandet extra intressant för mig personligen att reflektera över är det faktum att jag misstänker att många delar denna grava missuppfattning.

Först och främst vore det intressant att veta vilka kristna värderingar som utgör vår nations grund. Personer som föreslår ovanstående brukar snabbt bli väldigt vaga när det gäller att motivera påståendet i mer detalj än så, eftersom kristendomen helt saknar sunda värderingar som den inte tagit från befintliga, tidigare samhällsstrukturer.

Principer som att man inte ska döda, att man ska respektera andras rätt till deras egendom osv är inte på något sätt kristna påhitt. De fanns garanterat i Sverige innan landet ens snuddat vid kristendomen. Troende accepterar dock gladeligen att kristendomen gör anspråk på en hel del saker som den inte givit upphov till, förmodligen mest på grund av att det ger hela religionen en falsk legitimitet. En känsla av att den faktiskt tillfört och bidragit med något positivt, när sådana saker faktiskt lyser med sin frånvaro.

Såhär ska jag rösta och därför

Valet 2010 var svårt för mig, mest på grund av det enkla faktum att det inte har varit speciellt självklart vad man ska rösta på. Visst kan man vara en blind ideolog som oavsett tidigare och aktuella prestationer alltid röstar samma mest för att man inte riktigt orkar tänka och ta till sig av ny information, men jag är varken gråsosse eller speciellt konservativ av mig. Jag har fått rösta i två val tidigare, eftersom jag är vid den späda åldern av endast 30 år, och båda dessa gånger har jag röstat på S. Anledningen till det var att Sverige vid den tidpunkten hade en socialdemokratisk struktur i grunden, och då är det enkelt att helt enkelt förutsätta att S är mest lämpade att styra. Vad vi ska komma ihåg i sammanhanget är att vilket mått på välfärd man än använder så ligger Sverige ALLTID i toppen, oavsett om det handlar om finansiell tillväxt och stabilitet, rättigheter för kvinnor och jämställdhet, synen på homosexuella, synen på människor från andra kulturer osv osv, vi är ett enormt framgångsrikt land, som är ett av världens absolut bästa länder att leva i.

Beror detta på ett block eller rent av ett enda parti? Självklart inte, detta har varit ett samarbete över decennier. Vad man dock älskar att trumma upp i valrörelser är motsättningar som helt enkelt inte existerar. Den absolut mest korkade av dessa måste vara när SD målar upp motsättningen massinvandring/välfärd. Bevisligen har Sverige klarat sig enormt bra ekonomiskt sett, denna hemska invandring till trots. Man behöver vara en redig skopa idiot för att inte inse detta uppenbara faktum. SD gillar att prata om dessa invandrare som kostar samhället så otroligt mycket pengar, men de 62 miljarder (!) vi svenskar (ja, i klar majoritet) är skyldiga Kronofogdemyndigheten pratas det inte om. Mest på grund av att alldeles för många inom SD är samhällsparasiter av rang. Ställ kostnaden för att uppfostra en medborgare, med allt från skolmat och barnbidrag till subventioner och liknande i vuxet liv, för att sedan se denne lägga sig på sofflocket och ta bidrag mot att ta in en invandrare som sätts i svenskaundervisning i några år för att sedan börja jobba så inser du snabbt vilken enorm plus-affär invandrare är.

En annan falsk motsättning man lyckats trumma upp är att röstar man på högra blocket så är man emot individen, den ”lilla människan”, och ska pressa så mycket pengar som möjligt ur de sjuka och dem som har det som svårast. Är det bara jag som minns att människor utförsäkrades även när vi hade S-regering? Att Försäkringskassans läkare gick emot personens egna läkare och fattade ett annat beslut, som man i regel tyckte var helt galet, utan att ens träffa personen i fråga? Detta är som bortblåst, för i den här valrörelsen har S tvättat händerna i högerblockets påstått misslyckade politik. Mediatränade högerblockspolitiker pratar naturligtvis väldigt mycket om individen och att de ska bli ”sedda” och liknande, men om man tror att vänsterblocket har bättre koll på individerna eller att de bryr sig mer om den ”lilla människan” har man helt enkelt valt att glömma bort hur samhället såg ut när det var S-styrt. Det jag säger är INTE att ett parti är bättre än det andra på detta, för att ha individkoll på människor är de facto omöjligt. Man behöver övergripande system som fungerar för den klara majoriteten, och när man genomför snabba åtgärder som Alliansen nu gjort så kommer det i vissa fall bli fel, det är de först med att erkänna, och då är det upp till dem att fixa detta.

Det pratas också högt och lågt om miljön och framtidstänk, vilket jag helt ställer mig bakom. Jag tycker att Mp har bra förslag rörande hur man ska överleva i framtiden, med förnybara energikällor och liknande. Det pratas mycket om landsbyggden och hur de drabbas av att bensinskatten höjs 49 öre, men det är bara kortsiktigt gnäll. Vi lever inte i en Hollywood-film, där alla räddas av hjälten i slutet och allt ordnar sig hur hårt vi än sitter i skiten. Vi lever mer i en Japansk-komedi, där alla dör i slutet, och det sedan bara blir svart. Ingen hjälte räddar oss, vi måste vara miljöhjältarna själva, men motståndet är stort. En röst på Alliansen betyder dock inte per automatik att man hatar miljön och har mink-trampning som hobby, de har planer även på den sidan, men inte lika bra och lika övergripande.

Så, hur ska jag rösta då? Jag är som sagt kluven. Det finns saker jag inte gillar i båda blocken, jag gillar inte att Ohly tycker att staten ska bestämma hur många föräldramånader jag måste ta ut. Jag gillar inte heller att Kd inte respekterar människors lika värde, och röstar emot allt som har med rättigheter till homosexuella att göra. Det finns alltid saker man inte gillar med båda blocken, och pr0blemet med dagens system är att en röst på S är en röst på V, och en röst på M är en röst på Kd.

Men man kan inte blunda för att sättet Moderaterna skötte finanskrisen på var exemplariskt. Visst, de kunde ha skickat finansiellt stöd till kommunerna liite tidigare, men deras argument för att inte göra detta tycker jag ändå håller. Sverige är ett av de länder i världen som klarade krisen allra bäst, och detta går inte att blunda för, så jag kommer faktiskt ge Alliansen min röst detta val, och hoppas att de visar vad de går för, och att de är värda den möjligheten. Mer specifikt kommer jag att rösta på Fp, då jag håller med Jan Björklund om att sysselsättningen börjar i skolan, sedan tycker jag att de vill ha betyg onödigt tidigt, men alla detaljer kan man inte vara överens om heller. Är jag inte nöjd nästa val kommer jag rösta annorlunda.

Det viktigaste detta val är dock det att SD inte ska få en vågmästarroll. Jag hoppas att Sveriges befolkning klarar mer och är vettigare än att rösta in SD i riksdagen, men jag kan vara naiv. En röst på SD kan sluta i omval, men OM de kommer in så hoppas jag naturligtvis att något av blocken får egen majoritet, vilket ser ut att vara svårt för de rödgröna. Bästa scenariot vore faktiskt om Alliansen fick med sig Mp, och fick majoritet på det sättet, men vi får se hur det går, senare idag.

Oavsett kommer vi överleva. Sjukförsäkringssystemet kommer fortsätta ha brister, svenne kommer fortsätta gnälla över alla bidrag denne inte får men ”har rätt till”, och alla kommer alltid tycka att det är alla andras jobb att dra upp dem ur skiten. På det sättet kommer Sverige var ett S-land låångt framöver.

Burkans vara eller icke vara

I Frankrike tycks de styrande partierna nu vara överens om att burkan ska vara olaglig att bära på alla offentliga platser, så som ute på gator, torg och i offentliga byggnader. I Belgien är burkan olaglig redan, och detta lagförslag ligger på bordet i väldigt många europeiska länder just nu.

Sidan som talar för burkans förbud brukar göra detta genom att förklara att deras land primärt är grundat på kristna värderingar, som måste försvaras. Andra pratar om islamisering, och det faktum att islam måste stoppas till varje pris, och då är detta ett viktigt steg.

Är man mot förbudet så brukar man prata om kvinnans rätt att själv välja vad hon ska ha på sig och att det kränker hennes rättigheter som individ. Man blandar in människorättsorganisationer och pratar om religionsfrihet.

Personligen tycker jag att frågan är komplicerad, mest på grund av det faktum att jag tycker argumenten både för och mot egentligen grundade i helt fel principer. Det första antagandet man gör är att det på något sätt är att föredra att en religion sänker sina klor i landets affärer snarare än att någon annan religion gör detta. Det är dock fel, INGET religiöst inflytande är på något sätt positivt för samhället, och detta gäller såväl islam som kristendom. All religion skall bekämpas, i alla former, och då är det retoriskt oärligt att peka ut islam till fördel för kristendomen. Därmed inte sagt att det ena inte kan vara att föredra över det andra, men om det är religionens inflytande vi fokuserar på som problematiskt måste vi fokusera rätt.

Att prata om kvinnans rätt i detta sammanhang är vanskligt. Anledningen till detta är att burkans enda funktion är att underminera och förtrycka kvinnan, visst kan man påstå att det finns religiösa skäl till att dessa kvinnor bär den, men den finns inom islam endast för att förtrycka kvinnan. Även om en individ tycker att förtryck mot denne är OK, och i vissa fall kanske till och med att föredra, så kan ett samhälle i stort aldrig acceptera detta. Människor som aktivt väljer förtryck, och slåss för sin rätt att förtryckas, diskvalificerar sig samtidigt från att få sin åsikt uppmärksammad i frågan och bör effektivt omyndigförklaras inom alla spörsmål som rör området.

Jag tar alltid ställning mot religion, och detta är bara ett exempel av tusentals som visar hur religion och religiösa föreställningar ställer till det i huvudet på folk. Jag ser inga fel med att burkan förbjuds, men den får gärna förbjudas under rätt premisser.

En strålande framtid för barnarbete

Året är 2020, och i England har forskningen runt hjärnkemi gått framåt med raketfart. Forskare har nu kunnat förfina en teknik som man i teorin tror kommer kunna leda till att man med hjälp av en enormt kraftig ljusstråle kan stråla in information direkt i hjärnan på en individ, och denna information kan vara allt från ren fakta till erfarenhet av alla de slag. Tekniken är enormt avancerad, och mycket hemlig.

Redan 2022 är tekniken förfinad till den grad att man nu kan börja använda den rent praktiskt. All form av skolgång blir tack vare tekniken fullständigt onödig, då tekniken gör att man direkt kan utröna vilken yrkesroll en person passar till, och sedan träna upp enorm kunskap inom området på bara några minuter.

Englands soldater tränas på samma sätt, och det enda de behöver syssla med är rent fysisk träning, all annan kunskap om stridsteknik och liknande erfarenheter strålas in med samma metod. Englands armé blir snabbt en armé av supersoldater, som på nolltid har mer erfarenhet och kunskap än någon annan armé i världen, samt att man på bara några dagar kan rekrytera från de civila vid behov.

År 2030 är England världens nya supermakt, som har teknik och resurser som aldrig skådats i världen tidigare. England tar med detta över styret av EU fullt ut, och hela Europa faller under Englands styre, som fortfarande håller sina teknologiska framsteg hemliga. England drar med detta igång en kampanj där man beslutar att ”Barn ska vara barn”, och gör det olagligt för alla barn inom EU att gå i någon form av skola innan de fyllt 18. Som väntat får detta enormt förödande konsekvenser för alla länder utom England.

Men tillbaka till nutiden. Låter ovanstående vansinnigt? Tekniken jag pratar om forskas det på för tillfället, men det behöver ju inte alls spelas ut som jag målat upp ovan, faktum är att det säkerligen inte alls kommer vara så, om ens tekniken går att realisera. Men vad skulle man känna mot England i det här läget, vad skulle man tycka om en nation som dikterade för andra nationer hur de ska bete sig när dessa nationer inte har praktiska möjligheter att följa de direktiv som ges?

Faktum är att detta pågår redan idag, och man hör det väldigt ofta om man debatterar ett mycket känsligt område, nämligen barnarbete. Även där kan man höra löst definierade floskler som att ”barn ska få vara barn”, men frågan är vad som händer när västerländska länder går in i ekonomiskt mycket hårt drabbade länder och talar om för barnfamiljer att de minsann ska svälta, för deras barn ska få vara barn.

Principiellt sett är nog alla emot barnarbete, det kan man inte argumentera mot, men det är skillnad på att vara emot det principiellt sett och att inse att det kanske inte alltid är praktiskt genomförbart i länder där man kräver detta av invånarna. Den bästa metoden för att bli av med sådana styggelser som barnarbete är att hjälpa dessa länder att stärka upp sin ekonomi på ett sådant sätt att det helt enkelt inte blir ekonomiskt försvarbart att anställa barn.

Går man in med pekpinnen det första man gör hjälper man inte någon, man gör bara krisen värre för de drabbade. Inga föräldrar vill att deras barn ska jobba, men måste man så måste man. Dock är det så att vi i västvärlden i regel inte kommit i kontakt med sådan misär, vi kan inte riktigt relatera till hur det skulle vara att leva utan alternativ.

Fredrik Federley är en tvättäkta politiker

Religiösa och andra troende i all ära, men politiker är nog ändå den grupp som på det mest utstuderade sätt bemästrat konsten att prata rent strunt. Jag har berört detta tidigare, specifikt i fallet med Kristdemokraten som bögade på ett badhus för några år sedan, men nu handlar det om centerpartisten, tillika riksdagsledarmoten, Fredrik Federley. Han råkar också vara bög, men det är nog mest slump. Artikeln i fråga finns här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6576799.ab

För att summera så är det alltså så att Federley tar emot pengar, och ganska mycket pengar, från en hel drös privata företag och intressen. Detta för att figurera i deras reklam och liknande, och ge dem sitt fulla stöd när det gäller att marknadsföra nya hotell, bland annat. Federley åker regelbundet på bjudresor, och tycks mer eller mindre helt sakna skrupler när det gäller liknande åtaganden.

Federley möts nu av pressen med dessa frågor, och hans försvar är genialiskt, på sitt eget sätt. Federley har nämligen skapat ett alter ego, vid namn Ursula, som skall beskyllas för detta syndiga leverne och dessa uppenbara övertramp. För Federley har tagit emot bjudresor som just Ursula, och absolut inte som Fredrik Federley, riksdagsman.

Personligen blir jag nästan lite stött när en politiker uttalar sig såhär. Är det så att man som Federley uttalar sig så i media och sedan åker hem, sätter sig på soffan och tänker att ”där fick de svar på tal”? Är man nöjd med ett sådant uttalande, skäms man inte för hur lite man respekterar folk för att dra till med sådant flagrant jävla skitsnack?

Förmodligen inte. Och det är lite tragiskt att det har blivit så att man känner att något svar, vilket som helst, är bättre än att inte säga något alls, eller ännu värre; att säga sanningen. Att äga sina egna handlingar och säga som det är. Säg att det kanske är dumt att man tagit emot så mycket från privata intressen när man sitter i en sådan maktposition. Erkänna att det kanske är olämpligt att figurera på flygbolags hemsidor och göra reklam för hotell. Inse att det kanske vore dags att vara nöjd med det man roffat åt sig till dags dato och bara säga att man nu sätter punkt för detta beteende.

Men icke, för Ursula vill ju resa utomlands. Jag föraktar inte politiker, jag har alltså inte politikerförakt. Däremot föraktar jag idioter, vilket gör att jag föraktar Fredrik Federley.

Ett öppet brev till Skåne

Hej Skåne.

Vi tycker det är dags att vi tar ett litet snack, det har ju som bekant hänt saker på senare tid, och det känns som att vi har lite saker att prata ut om. Hur är det med dig förresten, mår du bra och sådär? Livet ”rullar på”, som man brukar säga? Låt oss hoppas att så är fallet.

Hur som haver, när vi ser dig i media och när jag ser dig yttra dig i de flesta frågor egentligen börjar man ju fundera lite på hur det står till egentligen. Det känns som att du är lite frustrerad, är det så? Är du arg på något, har du saker du behöver få utlopp för? Vi tänker närmast på den senaste incidenten i Vellinge, där kommunalråd precis som övriga medborgare slogs med näbbar och klor bara för att utsatta invandrarbarn inte skulle få mellanlanda och få en fristad i deras kommun. Var det verkligen nödvändigt att ljuga och förvränga bara för att få slippa personer med en annan hudfärg? Hade de reagerat likadant om det var utsatta svenska barn det handlade om? Tveksamt.

Ska vi tala klarspråk så är det faktiskt så att vi har varit väldigt toleranta mot dig, Skåne. Vi kan köpa att du pratar obegripligt, låter enormt otrevlig på telefon och att du har mindervärdighetskomplex, det är inte alls ovanligt för småsyskon, men vi börjar känna att det liksom räcker nu. Vi vet, du måste agera ut lite, visa vart du står, men det börjar bli svårt att acceptera hur du beter dig. Fallet i Vellinge är nog så anmärkningsvärt, men för de flesta av oss rann bägaren över när smygfilmningen av skånska poliser kom ut i media, du vet, när de satt och kallade mörkhyade för ”apajävlar”. Det känns lite som att du tappat allt känsla för takt, Skåne, och du måste ta tillbaka denna.

Skåne ska ju vara porten mot kontinenten, men du fyller inte den funktionen vidare väl. Faktum är att vi skäms för dig. Ska det vara så? Sverige är ett jättelitet land, vi behöver kunna jobba tillsammans med andra människor, och inte bara ljushyade. Kan du nämna ett endaste stort, svenskt företag som bara verkar inom rikets gränser? Tänkte väl det. Vi behöver resten av världen MER än den behöver oss, och det är nog dags att du hoppar ombord på bussen och börjar dra din del av lasset.

Vi förstår att det är heder inblandat, du vill ha en egen identitet osv, men är det verkligen denna identitet du vill ha? Vill du vara den där släktingen alla vet kommer börja bete sig opassande på festen mot småtimmarna, du vet den där morbrorn som alla undviker efter 22:00? Eller vill du vara den som faktiskt folk lyssnar på och bryr sig om, för ärligt talat, Skåne, idag kan nog en ganska stor del av resten av oss bryta loss dig och knuffa ut dig till havs.

Fundera på saken åtminstone, vi räknar inte med några underverk, men hoppas kan vi ju få göra.

Mvh,
Resten av Sverige

Elitism i sin renaste form

Just termen ”elitism” är ganska laddad. Termen som sådan betyder att dem som anses tillhöra eliten ska man ta mer hänsyn till i fråga om åsikter och inflytande. De allra flesta använder det som ett skällsord, och menar på att elitister endast vill trycka ner tänkande som skiljer sig deras, och skapa en obalans i allas rätt att tycka och tänka.

Men är vi inte alla elitister, i grunden? Låt mig ställa frågan såhär: Om du behöver opereras, skulle du tycka att det var egalt om operationen utfördes av mig (jag saknar helt träning inom medicin) eller en licensierad kirurg? I detta fall föredrar nog alla kirurgen, men detta grundar sig naturligtvis i att han är mer lämpad för uppgiften. Kirurgen tillhör eliten inom området medicin, och när det kommer till kritan är det nog eliten vi vill ska ha sådana positioner.

Inom medicin kan elitism te sig som självklart, men tänker man lite bredare så är det självklart inom de flesta yrkesområden där det krävs någon form av kompetens. Det krävs exempelvis viss kompetens för att bli polis, och det är få som anser att det är elitism att inte en rullstolsbunden kvinna med reumatism i hela kroppen inte kommer ta sig igenom polishögskolan, det bara är så att vi ställer vissa krav på den yrkesrollen, krav som endast eliten inom detta område kommer kunna uppfylla. Naturligt och rimligt.

Men, det finns en yrkesgrupp där detta är extremt kontroversiellt, nämligen inom politiken. Inom denna bransch ska man respekteras bara för att man har en åsikt, och den kan framföras på bred skala oavsett hur obildad och skadlig den än må vara. För att bli politiker krävs det inga kvalifikationer, alltså är det så att när man kommer så högt upp på makt-stegen som det bara går så finns det helt plötsligt inga som helst krav alls. Det enda kravet som finns i USA för att du ska kunna bli president är att du är född i USA, inga krav på utbildning, erfarenhet eller övrig bakgrund. Och det är detta som gör demokrati destruktivt på sina sätt.

Mitt system skulle se annorlunda ut, och det kan låta helt tokigt, men varför inte låta människor med expansiv erfarenhet inom säg medicin och patienthantering vara med och fatta beslut rörande just medicin och patienthantering? Varför inte ha en panel med människor från skolan, allt från gymnastiklärare till rektorer på högskolan, som fattar beslut rörande skolväsendet? Varför inte ha en panel med ekonomer från olika branscher som kommer överens om vilka skattesatser och liknande som lönar sig mest just för tillfället, och varför inte låta dessa organ samarbeta i frågor så som invandring och social politik?

Det räcker inte med en åsikt för att tillföra något, åsikten behöver grunda sig i något också. De funktioner jag föreslår ovan ska inte vara folkvalda, dock kan det reglerande och rent administrativa organet gärna vara det, det spelar ju ingen större roll, då detta endast ska ha som roll att samordna, och inte att värdera. Då kan vi ha folkvalda representanter som övervakar systemet och garanterar dess funktionalitet, medan eliten kan fatta beslut om det som eliten förstår sig på.

Jag har fått nog av sossar och moderater vars enda argument tycks vara skatteplanering hit och dit. Jag är trött på idioter som vill inskränka abort-rätt och andra rättigheter vi har bara för att driva på sin egen agenda. Jag blir matt av allt spill vi har på grund av människor som fuskar med ett system som tillåter fusk, och människor som på grund av stramare reglering drabbas av detta trots att de behöver hjälp.

Detta kommer vi ifrån om vi kommer till insikten att visst kan alla ha rätt till att ha en åsikt, men detta betyder inte att samhället har en skyldighet att lyssna.