Sällan fjärrskådad idioti

Igår rapporterade Aftonbladet om en familj i Luleå som förlorat sin bil, bilen blev helt enkelt stulen. Artikeln är nu uppdaterad, och det finns lite att säga om detta ärende.

Händelseförloppet beskrivs av de berörda som att bilen stals, mannen ringde polisen och kvinnan ringde en siare. Siaren gav dem information som denna: ”det var en ung person, mellan 20 och 25, som hade tagit bilen” och att bilen fanns ”på en parkeringsplats, vid tallar, nära hus och vatten”.

Vid en första anblick kan detta låta specifikt, och det är också vad troende hävdar att sådana utsagor är. Låt oss då titta på en satellitbild över Luleå, med terräng:

Oavsett om du är troende eller ej, känns det som en högoddsare att dra till med tallar, hus och vatten? Jag är inte heller speciellt frågande till att tjuven skulle vara mellan 20 och 25 år gammal, då detta säkerligen inte är en speciellt ovanlig åldersgrupp för denna typ av brottslingar.

Men, det finns andra intressanta aspekter av det hela. Det mest intressanta är minnet. Alla människor har vad som kallas för kognitiv bias, vilket betyder att vi helt enkelt uppfattar det som stämmer överens med våra övertygelser mycket bättre än det som inte gör det. Om saker har sagts eller inträffat som strider rakt mot vad vi är säkra på är verklighet så tenderar vi sortera bort detta helt och inte alls minnas att det har inträffat.

Just på grund av ovanstående är anekdoter oanvändbara i sammanhang där man ska avgöra huruvida något inträffat eller ej, eftersom minnen inte bara lagras felaktigt, de förändras också över tid. Jag har själv stött på fall där jag blivit på det klara med att saker jag minns väldigt tydligt aldrig har inträffat, och detta är jag  inte alls ensam om.

Så, hur fortlöpte egentligen konversationen mellan brottsoffret och siaren? Det vet vi inte, eftersom båda är troende och har modifierat sina minnen därefter.

Det tråkiga med det hela blir snabbt uppenbart i artikelns kommentarsfält, dock. Väldigt många vilsna människor vill så enormt gärna tro på företeelser som dessa att de hugger efter precis vilka halmstrån som helst, och det är trist tycker jag. Det är trist att människor ibland inte kan finna sådan trygghet och ro i den fantastiska verklighet som faktiskt finns att upptäcka, så att de känner behov av att fly till en alternativ sådan.

Så det tråkiga är inte att man behöver ta diskussionen, för det är jag van vid, och gör det gärna. Det tråkiga är att det behövs.

Nytt rättsfall som eldar på Svensson

Media uppmärksammade nyligen fallet med Per-Anders Pettersson. Om du inte läst om detta så handlar det i korta drag om att Per-Anders ingrep när en äldre kvinna attackerades av en kanonfull 29-åring, som tog strypgrepp på henne. Efter detta beslutade rätten att Per-Anders för detta skulle dömas till böter samt ett års fängelse. Låter det sjukt? I summering, ja. Men låt oss fundera lite.

Ingen av oss var där när överfallet inträffade, endast tre personer var på plats. En kvinna på 69 år som ser Per-Anders som Stålmannen, en 29-åring som förmodligen hade tillräckligt med alkohol i blodet för att börja brinna nära en öppen eld, och uppjagade (och säkerligen adrenalinstinna) Per-Anders Pettersson. Att den äldre kvinnan och Per-Anders har samma berättelse är ganska förutsägbart, men enligt utsago gick förloppet inte alls till på det sätt de beskriver enligt 29-åringen, som av någon anledning minns just detta, trots att händelsen som sådan är mörkad av en läglig black-out.

Vad vi vet såhär i efterhand är två saker:
1. 29-åringen attackerade kvinnan och tog strupgrepp på henne. Det finns medicinska bevis för detta.
2. Per-Anders tog en dom-kraft, som han sedan använde för att krossa skallen på 29-åringen.

Detta är vad vi vet, och inget mer än detta kan någon av oss säga sig veta eller ha information om. Dock höjs Per-Anders till skyarna, och väldigt många menar på att det under dessa kända omständigheter är helt befogat att krossa en persons skalle. Detta håller jag inte riktigt med om.

Det de flesta gnäller om i fall som dessa är att man kokar ner hela principen till att antingen gör man inget alls, eller så gör man som Per-Anders. Jag tror dock att det finns fullt gångbara mellanlägen som inte involverar att krossa skallen på någon annan, det finns gott om sätt för att få folk att sluta det de gör för tillfället. Nu hade inte en skarp kommentar hjälpt vidare mycket, då 29-åringen var så kraftigt berusad, men som sagt, det finns andra metoder.

Ska vi säga att Per-Anders agerade korrekt, vart ska vi då dra gränsen för övervåld? Eller ska vi inte ha en sådan? Om en bil kommer glidande sakta mot dig, ska du då ha laglig rätt att släpa ut föraren på gatan och stena vederbörande, för att du kände dig hotad av dennes bil? Det låter extremt, och kanske lite omotiverat, men frågeställningen är inte irrelevant, då vi MÅSTE dra gränsen någonstans.

Dessa lagar finns inte där för att straffa en person som ingriper, tror man det är man en god portion lovligt korkad. Det handlar om att medborgare, som du och jag, ska skyddas från att attackeras med brutalt övervåld så snart någon annan känner sig hotad, oavsett om hotet är verkligt eller ej.

29-åringen fick villkorlig dom, men är det verkligen så att det borde vara hårdare straff på att ta struptag på någon? Nej, själv tycker jag att domen var korrekt, jag ser inga större problem med att människor som krossar skallen på andra hamnar i fängelse.

Effekten ska dock inte bli att färre hjälper till, för det ska man göra, men jag hoppas åtminstone att man kanske tänker en vända till innan man plockar upp ett metallstycke på några kilo och krossar skallen på personen framför en.

Vad händer med Sveriges polisväsende?

Det är med stor oro jag som svensk medborgare vittnar vad som tycks pågå inom den svenska Polisen. Jag har tidigare försvarat Polisen och deras ageranden, men det finns naturligtvis gränser även här. Vi har sett alldeles för mycket misstänksamt handlande från den här yrkeskåren under en väldigt kort tid, handlar det inte om att de skrattar åt döda människor så förolämpar de invandrade eller rent av hotar bilister. På det sista där finns det en video på Aftonbladet där en man smygfilmade två civilpoliser som börjar attackera hon verbalt.

Anledningen till att jag tycker det är viktigt att hellre fria än fälla just när det gäller polisväsendet är att de är förmodligen den absolut viktigaste myndighet vi har när det gäller samhällsuppehållande funktioner. Utan Polis blir det mer eller mindre anarki, och det är bara rakade småungar som förespråkar sådant larv. Så varför beter man sig såhär som polis? Varför tar man inte sitt enorma ansvar på mer allvar än att man beter sig som stötta skolbarn med grav svågerpolitik?

Jag ska börja med att konstatera att nej, det finns faktiskt ingen ursäkt för att bete sig som de gjort senaste tiden. Man säger inte vad som helst om folk, och man beter sig inte hur som helst, oavsett om det råkar stå Polis på uniformen. Det Polisen gör, säkert helt utan att förstå det, är att de sätter sig själva i en arbetsmiljömässigt rent av farlig sits. Tänk dig två konstaplar som patrullerar Rinkeby en fredagskväll, och bevittnar ett tumult, varpå de lämnar bilen för att komma till undsättning. De två gäng som börjat slåss inser att två Poliser, som alla ”vet” är rasistiskt lagda, närmar sig med hastiga steg. Det sitter inte långt inne att tänka sig att dessa två gäng begraver stridsyxan en stund till förmån för att begrava Poliserna. Ett omöjligt scenario?

Samhällets struktur är beroende av Polisen, så vad håller de på med? Jag tror att det i grund och botten handlar om att ha ett förhållningssätt till vad man sysslar med. En ventil för att kunna klara av att gå till jobbet varje dag och verkligen i princip uteslutande arbeta med det absolut värsta samhället har att erbjuda. Ska man palla det rent psykiskt så måste man distansera sig från det, och jag skulle tro att det inte är helt ovanligt att denna distans uppfattas som ren arrogans och att man är kall gentemot det yrke, och den yrkeskår, man faktiskt representerar.

Polisen skyddar oss från oss själva, så jag tycker allt till trots att de är värda förtroende och tillit, men det måste också betyda att de fångar upp kollegor som har trampat snett eller uppenbarligen inte mår bra av det de arbetar med, eller har det svårt av andra anledningar.

Nog för att detta är något samhället kunde bli bättre på över lag, men Polisen har, till skillnad från många andra arbetsgrupper, ett större ansvar kombinerat med ett enormt egenintresse i att deras organisation och anställda ska må så bra som möjligt. Något måste hända, så mycket har poliserna själva demonstrerat. Bara inte några poliser ska behöva begravas i Rinkeby innan det sker.

Ska barn få genomgå skönhetsbehandlingar?

Detta är frågan Aftonbladet ställer sina läsare idag. Det som föranleder frågan är att det är en klinik i Kalmar som utan hinder genomför bikinivaxningar på 12-åringar. Detta förfärades man över att upptäcka när tidningen Barometern ringde runt och ställde frågan om de kunde tänka sig detta. När jag röstade ja så hade 22483 personer röstat, och endast 11,4 procent höll med mig i övrigt.

Vad frågan innehåller utan att explicit säga det är ett förbud. Röstar man nej så är man alltså för ett förbud mot att yngre barn vaxas. Alltså ska det vara olagligt, så staten ska gå in och göra bedömningen att detta kan man centralt bestämma över på individnivå, precis som med knark och mord. Fantastiskt.

Naturligtvis är det inte skadligt för unga barn att vaxas, men dem som bestämt att deras åsikt räknas mer än andras har beslutat att eftersom detta på något sätt skulle spegla för dem sjuka ideal så ska det till ett förbud. Andra delar uppenbarligen inte deras ideal, men det skiter man i, förbud förbud förbud. Skulle jag låta mitt barn vaxas vid blotta tolv års ålder? Nej, självklart inte, mina barn skulle vara mer trygga i sig själva än så. Men att jag skulle lida av så pass grav hybris att jag därmed anser mig vara rättfärdigad när jag förbjuder alla andras barn från att göra detta ter sig för mig en aning främmande.

Vad det handlar om är att man som allt för ofta tar den enkla vägen ut. Förbjud symptomet, inte orsaken. Det är alla skitprogram som ni, föräldrarna, visar era ungar som orsakar detta. Visst, man kan skylla jättemycket på media, men vilka är det som sätter ungarna framför TV:n för att det är så jävla jobbigt att svara när de vill veta varför det är halvmåne osv? Vem är det som paraderar dessa sjuka ideal framför dem för att de inte ids anstränga sig mer än vad nöden absolut kräver? Det är ni, och endast ni, kära föräldrar.

Media är en del av marknaden, och en mycket enkel regel på just marknaden är tillgång och efterfrågan. Finns det ingen efterfrågan så finns det ingen tillgång. Vaxningarna har inte era ungar kommit på själva, om ni inte satte dem mellan er när mat-Tina visar skrevet i Let’s Dance eller låtit dem vara vakna och titta på alla blonderade idioter i Bachelor som tycks ha fötts med en genetisk defekt som orsakar totalt håravfall på alla ställen utom huvudet så hade de inte känt att de är annorlunda när de ser ut som vanligt folk gör mest.

Så stirra er inte blinda på symptomet, om man inte går på orsaken så är det helt verkningslöst. Ingen unge kommer vakna upp ur utseendefixeringen bara för att de inte får vaxa sig, det är bara larv. Men det är väl jobbigt att se mer inåt, och gissningsvis är det väldigt många av dem som röstade nej som lider av just detta.

Något så korkat som att vara lika inför lagen

För bara några dagar sedan rapporterade Aftonbladet om att programledaren Nour El-Refai, från humorprogrammet ”Raj raj” i TV400, dömts för att hon blottat sig för en vilt främmande man. Detta gjorde hon i Humlegården i Stockholm, och detta område är tydligen känt för att frekvent besökas av manliga blottare, och däri låg det paradoxala med att en snygg tjej går ut och blottar sig för främlingar.

Nour ångrar sig inte minsta lilla, utan när reportern frågar om hon ångrar det inträffade så svarar hon såhär: ”Nej, för jag har inte handlat fel på något sätt. Och jag har ju bett om ursäkt. Däremot kan jag tycka att det är sorgligt att en människa känner sig kränkt”. Vidare ursäktar hon sitt beteende med följande: ”Det var inget sexuellt över det. Det är därför det är så befängt”.

Om jag ska tolka Nour rätt här så är det alltså så enkelt att om jag exempelvis svettas kraftigt och känner för att vädra mitt kön i säg en lekpark så är det helt OK, enligt henne, eftersom det endast är på grund av min egna bekvämlighet jag utför handlingen, och inte har några sexuella motiv bakom den. Det lite sorgliga som jag ser det är att det säkerligen finns väldigt många som köper hennes argument. Hur många av dem som köper argumentet skulle köpa det om det var en man som stod åtalad?

Anledningen till att det är olagligt att exponera sina könsorgan på offentlig plats är inte att man ska skydda den som exponerar sig, utan den som detta exponeras för. Den personen skiter nog ganska hårt i exakt vilka mekanismer som för blottaren som sådan motiverar uppvisandet av könsorgan, det är ju inte direkt så att man bifogar en förklarande lapp.

Med all rätt dömdes alltså Nour, eftersom ett brott är ett brott, och det är lika allvarligt oavsett könet på förövaren. Straffet blev böter på 10 800:-, vilket Meter Television (Nours arbetsgivare) bestämt sig för att överklaga. Mitt tips hade snarare varit att betalat dessa böter och sedan hållit god min, istället för att dra ut på farsen ytterligare.

Det positiva i historien är dock domen som sådan, och att rätten inte gjorde något rättsligt undantag beroende på kön. En seger för alla som är för äkta jämställdhet.

Chockterapi

Svenska staten drar varje år in miljardsummor i form av böter. Medborgarna bötfälls till höger och vänster, oavsett om det handlar om fortkörning eller inbrott.

För en tid sedan mördade en 17-årig kille ett kioskbiträde i Göteborg. Killen var ute efter pengar helt enkelt, och för detta behövde biträdet tydligen dö. 17-åringen hade dömts tidigare, så han var alltså känd av polisen. För det är få mördare och andra grova brottslingar som är helt okända för polisen, det sker i princip aldrig.

Så frågan är: Hur ska vi förändra rättssystemet så att folk inte upprepar brottsliga handlingar? Finns det kanske tillochmed en modell som skulle göra alla fängelser överflödiga? Det gör det faktiskt.

Något jag är helt säker på skulle fungera är chockterapi. Åtminstone i en annan form än den vi tar för given idag. Tänk dig ett system där den som döms till brott inte döms till vissa böter eller ett straff, utan att skalan snarare är en volt-skala, där ampere naturligtvis följer med proportionsenligt. Alla doser är på säg fem sekunder, och alla överträdelser har en gradering. Inga fängelser skulle ju då behövas, eftersom systemet helt enkelt skulle se ut som sådant att man döms, sedan zappas man, och sedan får man gå hem igen.

Tänk dig att detta system träder i kraft och används fullt ut. Tror du verkligen att småbuset som åker fast för snatteri på ICA går vidare till grövre brott efter detta? Det tror inte jag. Faktiskt är jag ganska säker på att de inte skulle göra det. För elektricitet är inte vidare trevligt att få i kroppen, och man skulle helt enkelt inte ta den risken. För min egen del kan jag säga att jag skulle sluta köra för fort samma dag som detta infördes.

Visst förlorar vi pengar genom att vi inte får in dessa böter längre, men när inga fängelser behövs sparar vi förmodligen mer än vi förlorar.

Det fina är ju också det att ingen döms till något specifikt, eftersom man endast avgör om personen är skyldig eller ej, och sedan är det skalan som avgör stöten, så att säga. Har man yxmördat tre personer så kommer förmodligen inte kroppen klara av den smäll som utdelas, men då är det ju så. Och vet man med sig att man har svagt hjärta får man helt enkelt låta bli att begå brott, ganska enkelt.

Även jag är medveten om att detta problem skulle vara komplicerat att införa rent praktiskt. Trots det är jag helt säker på systemets funktionalitet, men som sagt, det blir svårt skulle jag tro. Dock ser jag inte att vi har så mycket att välja på, när 17-åriga göteborgare tycker att någon annans liv är värt några hundralappar så är det något som är fel, och något måste göras. Och inget är högre än självaktningen, så spela på den istället för att försöka få folk att respektera varandra. När allas välbefinnande knyts till alla andras välbefinnande på ett tydligt sätt så lovar jag att intresset kommer stiga, att folk per automatik bryr sig mer.

Men vi får nog inte se en sådan förändring inom min livstid, om någonsin. Såvida jag inte blir diktator då.

Aftonbladet idag – Hemlig plan: Så ska han gripas

Börja med att läsa följande:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,902761,00.html

I artikeln ovan avslöjar Aftonbladet Polisens före detta hemliga plan för hur den så kallade ”Cykelmannen” ska fångas in. Nämligen genom att använda civilklädda poliser som lockbete.

Hur någon kan vara så förbannat dum i huvudet att man publicerar något dylikt går åtminstone över mitt förstånd, men det är väl jag som är för naiv kanske. Hur som haver så kände jag mig manad att kontakta artikelförfattaren, via följande brev:

Hej Mira.

Ni säger själva att ovanstående artikel behandlar en HEMLIG plan hos Polisen, men efter Er artikel är den ju inte vidare hemlig längre, eller vad säger du själv?

Efter artikeln ter det sig som ganska självklart att våldtäktsmannen i fråga kommer att ändra mönster, då dessa förövare säkerligen inte är helt ovana med att granska media för att lägga upp en strategi.

Det jag undrar är helt enkelt om det stör er alls att ni inte helt osannolikt kan ha bidragit till att denna våldtäktsman då grips betydligt mycket senare, eller kanske inte alls? Känner ni något som helst ansvar gentemot den tjej som med stor sannolikhet blir hans nästa offer?

Det vore av högsta intresse för mig som kund hos Er att veta hur ni resonerar i den här frågan.

Mvh,
(Jag)

Men på något sätt så kändes det inte som att ovanstående brev räckte. När jag går på artikelförfattare annars så får man i regel ett halvtaskigt svar som ska likna en ursäkt, där de i slutändan skyller på rubriksättare osv. Så jag tänkte att jag mailar chefredaktör Anders Gerdin också, med rubriken: ”Vem ber om ursäkt till nästa offer?”. Såhär såg det mailet ut:

Hej Anders.

Jag blev lite lite förbryllad när jag läste artikeln ni valt att kalla: ”Hemlig plan: Så ska han gripas”. Där avslöjar ni i detalj det jobb Polisen gör med hjälp av civilspanare och lockbeten för att fånga den så kallade ”Cykelmannen”. Jag hoppas att det säger sig självt hur bra Polisens plan kommer fungera efter denna artikel, och eftersom denna cykelman med största sannolikhet kommer byta mönster, och kanske även ”jaktmarker”, så undrar jag nu vem hos Er som är beredd att be om ursäkt till hans nästa offer? Förutsatt att den tjejen överlever då, dessa handlingar tenderar att eskalera med tiden, som du säkerligen vet själv.

Mvh,
(Jag)

Vanligtvis brukar jag inte publicera mailen jag skickat innan jag fått svar, eller om det gått så lång tid att inget svar verkar komma, men jag tänkte att jag gör ett undantag i det här fallet.

Jag väntar tålmodigt på reaktion från Aftonbladets sida, och sedan publicerar jag även deras svar här. Det ska bli intressant att se vad de har att säga, om de nu ens svarar.