Irrationalisternas främsta vapen

Tror du på spöken? Är du övertygad om att en gud påverkar vad som händer i ditt liv? Läser du horoskop regelbundet, och tror på deras innehåll? Grattis, du är då en irrationalist, och tillåt mig förklara varför du tänker fel.

Först och främst bör jag vara konkret med vad det innebär att tänka rätt, och hur man kan avgöra detta. Ett korrekt tankesätt och tankemetod är ett tankesätt som leder framåt, alltså till framsteg och insikt. Detta hoppas jag att de flesta kan enas om de facto är att tänka rätt i alla sammanhang, få skulle påstå att ett tankesätt som ger stagnation eller retardation är rätt och/eller korrekt.

Nu när det är förtydligat, låt mig börja nysta i hur irrationalistens tankesätt är felaktigt mer i detalj. Vi tar ett konkret påstående som är grunden inom all religion: Min gud finns. Irrationalistens resonemang ser ut som följer:

  1. Gud finns.
  2. Jag kan med Guds existens som grund konstruera teser om vår existens.
  3. Teser som efter vidare studier visar sig bestrida Guds existens måste vara fel och kasseras därmed, andra teser behåller jag.

Problemet när man förutsätter saker om verkligheten som man omöjligt känner till så stöter man på bistra problem när man ska ackumulera faktisk kunskap. Problemet ligger i att man inte kan gå vidare innan steget man befinner sig på är etablerat och fastslaget, och om första steget är irrationell nonsens kommer de andra stegen också att bli det.

Rationalisten å andra sidan ser på hela processen med att ackumulera kunskap som följer:

  1. Jag studerar universum och livets mekanismer.
  2. Jag kan med hjälp av tidigare upptäckt kunskap konstruera nya teser.
  3. Teser som stöds av god evidens behåller jag och teser som visar sig vara ohållbara kasseras.

Betänk den enormt viktiga skillnaden mellan dessa två tankesätt. I irrationalistens modell kan man byta ut steg 1 mot precis vad som helst som är nonsens, som exempelvis att spöken existerar. Detta är att börja i fel ände av tankekedjan, eftersom man som sagt förutsätter saker som man inte känner till INNAN man börjar undersöka hur verkligheten faktiskt ser ut.

Men det största problemet ligger i att det är mycket enklare att tänka som en irrationalist, eftersom det är bekvämt att anta att man vet saker man inte vet. Då slipper man ju forska i saken, det är ju bara att påstå att man ”vet”/”känner”/”tror”, så är saken biff. Bevisligen är ju då inte den enklaste vägen alltid den bästa.

För att återkomma till det jag skrev om att tänka rätt så kan du ju fundera på hur mycket kunskap om vår verklighet vi ackumulerat tack vare övertygelsen att spöken finns på riktigt, att häxor kan få grödor att ruttna eller att gudar existerar. Ställ det sedan i relation till den mängd människor som tillämpar rationalism, och konstruerar fantastiska maskiner, mediciner, infrastruktur osv.

Vi är alla här tack vare rationalism och människor som faktiskt tänker rätt. Kasta inte bort det med en massa irrationalism.

SkepchickSE är nu igång

Skeptikerrörelsen har problem i det att den är väldigt obalanserad. Samma obalans tycker jag mig se hos rörelser som förespråkar pseudovetenskap. Faktum är att väldigt många skeptiker är män, och väldigt många som tror på spådom, healing och annat trams är kvinnor, det är åtminstone den bild man får när man varit aktiv inom skeptikerrörelsen i några år. Denna bild är dock problematisk.

Det problematiska ligger i att man lätt får en skev bild av hur dessa åsikter och övertygelser fördelar sig. Är det så att kvinnor är mer lättlurade än män och går på vilken skit som helst? Mina privata erfarenheter säger att så inte är fallet. Men är det då så att män över lag är mer skeptiskt lagda och har bättre verklighetsinsikt än kvinnor? Nej, det säger inte min erfarenhet heller, jag har träffat fler manliga idioter än vad jag kan besväras med att räkna. Trots detta är det absolut flest män som är aktiva i skeptikerrörelsen, och bland medium och liknande bedragare är kvinnor överrepresenterade.

Den som har följt min blogg under en tid bör känna till vid det här laget att jag är emot all form av diskriminering, oavsett om det handlar om sexuell läggning, hudfärg, bakgrund eller kön. Jag gör vad jag kan, men eftersom jag är en vit, svensk, heterosexuell man på 30 år så tillhör jag inte en vidare utsatt grupp. Vad jag alltid uppmuntrar är att grupper som upplever orätt ska slåss för att detta orätt ska tillintetgöras, och nu har ännu en stjärna på denna himmel sett dagens ljus.

För några dagar sedan slog Skepchick.se upp portarna, med mottot: ”Snille, smak, skepticism”. Så, om du tror att feminism är att färgmatcha kläder eller att bara män slåss för rim och reson, förbered dig på att ändra uppfattning. Jag är själv inte delaktig i sidan, av självklara, penis-relaterade skäl, men jag kommer följa sidan med stort intresse, och det borde du också göra. Såvida det inte betyder att du lägger mindre tid på MIN sida, förstås.

Verkligheten är absolut

Den största frustrationen i alla debatter tycker jag nog är när den part man debatterar med väljer att totalt ignorera all känd information om världen och hur den fungerar. Faktum är att man måste göra detta för att få någon form av rim och reson i de flesta typer av vansinniga föreställningar. Faktum är dock att vi känner till betydligt mycket mer om vår verklighet än vad de flesta tror, och tvärt emot vad väldigt många tror så är inte alla insikter och all information kompatibel med alla vanföreställningar och inbillningar.

Tänk dig summan av mänsklighetens kunskap som ett enormt rotsystem, som konstant växer och är i rörelse. Äldre delar av systemet stärks och växer av de nya rötterna som konstant gräver sig vidare. Nya idéer och tankar kan enkelt anslutas till flera punkter på rotsystemet, alltså de punkter som behöver finnas där för att det man föreslår ens ska kunna vara korrekt. Det är här logik och konsekvenstänkande kommer in, i dessa tre mycket enkla frågor:

1. Stämmer det jag påstår överens på något relevant sätt med tidigare känd kunskap?
2. Finns det någon rimlighet i mitt antagande?
3. Hur påverkas systemet i övrigt av mitt antagande?

Ett bra exempel är den kännedom att vi människor inte har någon särställning i universum. Inget med vår existens är objektivt sett utmärkande eller anmärkningsvärt, vi drabbas av precis samma saker som alla andra djur, och vår planet är precis lika sårbar och utsatt som andra planeter. Denna slutsats kan man dra tack vare det faktum att vi på alla kända nivåer fortfarande inte funnit något som talar för att det existerar någon sorts preferens för oss människor.

Så, ska man föreslå något som de facto betyder att vi HAR en särställning i universum måste man alltså gå tvärt emot all känd kunskap om universum och vår plats i det. Dock är det så för mig att varje gång jag debatterat detta med någon som tror på liknande nonsens så har de aldrig tänkt på vilka konsekvenser deras idéer skulle få.

Konsekvenserna i sig är inga argument mot det man föreslår, men när man föreslår något extraordinärt som strider tvärt mot känd kunskap så måste man som förslagsgivare förstå vilken enorm bevisbörda man belastar sig själv med. Om man inte är inbiten skeptiker kan detta vara ett krångligt koncept, det kan det säkerligen vara för oss skeptiker, men tillåt mig konkretisera med ett exempel:

I dagsläget har tusentals påstått mediala testats för att utröna huruvida de har några förmågor alls. De påstår att de genom sin kontakt med andevärlden kan utröna information som annars vore omöjlig att komma över. Vackert så, men INGEN som har testats har till dags dato lyckats påvisa några som helst förmågor, utöver spektakulär självdupering. Ponera nu att person X testas och lyckas med dessa test, i det att person X lyckas få fram information som annars vore omöjlig att få fram. Detta faktum skulle ställas tvärt emot vår kännedom om universum som jag redogjort för innan, så bevisföringen är ännu inte över. Det är nämligen så att bara för att person X påstår att informationen kommer från dessa andar så måste man naturligtvis också säkerställa att så är fallet, det enda man skulle kunna utröna ur ovanstående test är att person X faktiskt kan få fram denna information, nästa steg är då att ta reda på exakt hur detta är möjligt.

Vi vet faktiskt ganska mycket om vår existens och tillvaro, naturligtvis långt ifrån allt, extremt långt ifrån allt, men ändå. Om man ämnar attackera det vi faktiskt vet så har man ett stort jobb framför sig, och personer som bara rycker på axlarna och anser att de minsann inte alls har något att styrka och/eller bevisa bör inte uppfattas som något annat än extremt oärliga och medvetet duperande. För vilken ärlig och öppen person skulle neka världen bevis för dessa fantastiska dimensioner av vår existens?

Bara ett medium skulle kunna vara så ondskefullt.

Fluor ger fina tänder till Lucia

Paranoia-maffian har under de senaste åren börjat attackera fluor i större och större utsträckning. Det enda man har att komma med i frågan är det faktum att fluor faktiskt är giftigt, utöver detta tycker man sig i regel inte behöva tillägga så mycket mer. Detta trots att vi vet vilka effekter ett för stort intag av fluor ger, och att dessa effekter knappast kan rubriceras som några folksjukdomar. Faktum är att jag vågar garantera att ingen som läser detta har stött på en endaste människa som drabbats av problem som kan knytas till användandet av tandkräm och munskölj som innehåller fluor. Så, varför attackerar man just fluor?

Fluor är ett mycket enkelt ämne att attackera, eftersom man kan ersätta det med andra, mindre effektiva, produkter. Kort sagt så offrar man inget genom att offra fluor, man kan leva sitt liv precis som vanligt. För om man verkligen brydde sig om hur giftigt fluor är, speciellt med tanke på att man faktiskt inte ÄTER fluor, så finns det väl säkerligen andra produkter man rimligtvis kunde fokusera på? Naturligtvis, men det gör man inte, eftersom detta kräver uppoffringar i någon form, och det är ju lätt att vara kvasiintellektuell så länge man inte behöver ändra något man gillar eller uppskattar.

Men om vi börjar med fluor, hur farligt är det egentligen? Det fluor som finns i tandkräm är natriumflourid (NaF), och för att tandkräm ska få säljas inom EU måste den ha under 1500 mg/kg NaF. Personligen använder jag tandkrämen Zendium, som ligger på 1100 mg/kg. Den stora tub jag använder innehåller 100 gram tandkräm, alltså 110 mg NaF totalt i tuben. När man pratar om giftiga ämnen så är det så att människor reagerar olika på dessa, men den uppskattade förmodliga dödliga dosen av NaF ligger på 11 mg/kg, vilket alltså betyder 11 mg per kilo kroppsmassa. Jag väger ca 120 kg, så för mig blir då den dödliga dosen NaF 1320 mg. För att jag genom min tandkräm skulle få i mig en dödlig dos NaF skulle jag därför behöva äta (ja, äta) innehållet i 12 tuber (1,2 kg) tandkräm. Låter detta som en reell risk?

Det enda som skrämselspridarna som tjatar om fluor har kvar i detta läge blir då att argumentera för att man aldrig bör få in några som helst gifter i kroppen. En person som anser detta bör då rimligtvis ha ganska bra koll på huruvida sådant vi konsumerar dagligen faktiskt är giftigt, kan man tycka. Men betänk nu det jag skrev tidigare om att behöva ändra sin livsstil eller göra uppoffringar för sina övertygelser.

Vi börjar med att titta på den mycket säsongsbetonade saffranen vi äter nu runt jul och Lucia. Saffran är mycket giftigt, och så lite som 5-10 gram kan orsaka missfall hos gravida. Så lite som 20 gram kan döda en vuxen människa. Nog för att saffran då blir ett väldigt dyrt mordvapen, men giftigt är det, även i små mängder, hur som helst.

Nu kan man ju hävda att saffran äter vi ju som sagt bara den här tiden på året, så hur farligt kan det vara? Ok, vi tittar på något annat. Vad sägs om choklad? Choklad innehåller teobromin, som är giftigt. Kakaobönor innehåller väldigt mycket teobromin, faktiskt så mycket som 1,2 %. Att äta kakaobönor rakt av är ju dock ganska ovanligt, men ju mörkare choklad, desto mer teobromin får man i sig. En chokladkaka gjord av mörk choklad kan innehålla 14 g/kg (eller mer) teobromin, och den dödliga dosen för människor är ca 1 g/kg. Om vi återkommer till mig som exempel, med mina 120 kg, så är alltså den dödliga dosen för mig ungefär 120 gram teobromin. Jag behöver alltså trycka i mig ungefär 8,6 kg mörk choklad för att få i mig en dödlig dos.

Förresten, har du kryddat något med muskotnöt någon gång? Det är en vanlig krydda i potatismos, bland annat. Muskotnöt innehåller nämligen myristicin, som är ett amfetaminliknande ämne. För två år sedan uppgav tidningen Matmagasinet att man skulle använda 20 muskotnötter i ett recept, vilket slutade i att fyra personer fick läggas in på sjukhus. Människor har dött av myristicinförgiftning, och detta kryddar vi gladeligen vår mat med.

Min poäng med allt detta är som du förstår inte att göra dig orolig för att äta lussekatter, för ärligt talat, om folk dog till höger och vänster på grund av överkonsumption av saffran runt Lucia så hade väl ganska många reagerat på detta? Min poäng är just den; om det vore så att vi till vardags drabbades av fluoros (sjukdom som orsakas av kroniskt intag av fluor) skulle folk också reagera. Men dessa effekter finns inte, och vi har använt fluor i tandkräm och dricksvatten sedan 1940-talet.

Men jag vet att det är attraktivt för många att tro sig sitta på den där ”sanningen” som andra helt enkelt inte begripit eller kan ta till sig. Det är klart att det har sin charm att inbilla sig att man är lite bättre och har lite bättre koll än gemene man, jag förstår absolut den attraktionen. Det måste vara trist att ha det behovet, speciellt när man måste ljuga och dupera för att fabricera dessa ”sanningar” man håller så kära.

Personligen har jag dock aldrig känt mig dragen till den sidan, då den tycks vara överbefolkad av pretentiösa idioter och illvilliga skrämselspridare. Nej, jag trivs mycket bättre med att försöka se saker för vad de är och agera därefter. För mig är det mycket mer intressant att kritisera och exponera detta larv än att ta del av det.

Åkessons tiotusenkronorsfråga

Om du håller dig minsta lilla a jour med antingen den skeptiska eller mediala sfären så har du knappast missat att för några veckor sedan exponerades det fysiska mediet Anders Åkesson som bluffmakare. Ingen skeptiker blir vidare chockad över att dessa saker kommer upp till ytan, eftersom all form av mediumskap är bluff och båg, men vad som var överraskande i historien var att det var mediet Per Ola Thornell som avslöjade Åkessons bluff. Om du inte redan gjort det så föreslår jag att du lyssnar på Skeptikerpodden, avsnitt 27, där John Houdi intervjuar Per Ola, en mycket intressant intervju.

Händelsen skickade en chockvåg genom hela det mediala samfundet, som då snabbt delades upp i två läger. Ett läger som försvarade Åkesson med allsköns nonsens, och ett läger som insåg att hela företeelsen med fysiskt mediumskap nog mest är en massa larv. För er som inte vet; fysiskt mediumskap går ut på fysiska manifestationer, så som andar som blåser i trumpeter osv.

Anders Åkesson har varit utbildare inom det mediala i flera år, och var enormt välrenommerad. Han har också varit med i programmet Det Okända, som går på TV4+, där Caroline Giertz är programledare. Det är även hon som har skapat hela programidén. På sin blogg skriver Caroline följande om händelsen:

Men så kom jag på – alla som fuskar blir nog avslöjade förr eller senare. Och ingen annan har blivit det. Alltså kan man förmoda att det inte fuskas särskilt mycket. Jag vet att många granskat Det okända genom åren, i hopp om att komma på oss med nåt fuffens, men det finns inget att komma på. Om det fanns hade det uppdagats.

Så – Anders Åkessons fusk kan också ses som ett bevis på att vi inte fuskar.

För det första så stämmer det inte alls att ingen annan avslöjats, det fysiska mediet Colin Fry avslöjades för inte alls längesedan, men oavsett så måste man beundra den graden av ignorans som krävs för att yttra sig som Caroline gör ovan. Jag och en skeptiker till påpekade detta i bloggen, varpå hon rättade sig själv en aning:

Ni har rätt, det är att greppa efter halmstrån, att försöka vända Anders fusk till vår fördel. Och bevis är verkligen fel ord, möjligtvis kan ”argument” användas. Ber om ursäkt.

Bättre, men nej, det är knappast ett argument heller. Men det är väl så när man försvarar sitt leverbröd; sanningen blir inte speciellt noga.

Vad jag hakade upp mig på i hela den här historien är dock något som jag undrat länge, och frågat väldigt många om, men aldrig fått ett svar på. Faktiskt inte ens ett försök till svar, nu när jag tänker efter. Betänk att Anders Åkesson varit enormt stor inom det mediala, han har hållit kurser i det mediala, och väldigt många såg/ser honom som en personlig mentor. Åkesson är alltså en bevisad och erkänd bedragare, och har ändå kunnat komma in i branschens kärna, utan att ha några speciella egenskaper eller förmågor alls. I vilken annan bransch hade detta varit möjligt?

Jag brukar jämföra med andra branscher, där man faktiskt kan vara skicklig och veta vad man sysslar med. Personligen är jag värre än oanvändbar när det handlar om rörmokeri. Om jag sålde mina tjänster som rörmokare, hur många kunder skulle jag behöva besöka innan folk började misstänka att jag inte har någon aning om vad jag pysslar med? Förmodligen skulle detta uppdagas redan första dagen. Inom rörmokeriet skulle det inte vara möjligt för mig, som inte kan ett dugg om detta, att bli så välrenommerad och känd att barn ville ha min autograf och att jag fick åka på rörmokerikonvent och prata om mina bravader och personliga insikter. Det är helt enkelt inte ett rimligt scenario, men inom det mediala är det uppenbarligen inga problem.

Så, vad är då frågan? Jo, det är ju så att alla medium håller med om att bedragare finns det ju i branschen, det finns ju ”överallt”, och det är viktigt att sortera bort dessa. Så, frågan jag ställer är: Om man tar ett erkänt falskt medium och ett medium som anses vara äkta, vad skiljer deras resultat åt? För det är ju detta som är den avgörande faktorn i att kunna spola ut bedragare i alla andra branscher, och det är ju fullt rimligt att förutsätta att en bedragare inte kan producera samma resultat som en äkta utövare.

Men är det inte då lite lustigt att inget medium jag pratat med till dags dato kunnat besvara denna fråga konkret?

Idioten med ballongen har övertag över skeptikern

Tänk dig en fullsatt tågvagn där folk sitter och pysslar med sådant som folk pysslar med på ett tåg. In i vagnen kliver en man, med en stor påse i handen. Han sätter ner påsen och tar ur den en uppblåst ballong, som han trycker hål på med en nål. Hur skulle folket i vagnen reagera?

Den omedelbara reaktionen är naturligtvis att folk skulle hoppa till, några i gruppen skulle säkerligen yttra ett litet skrik av rädsla. Utöver denna omedelbara reaktion så skulle i princip samtliga reagera rent fysiologiskt, och adrenalin och liknande skulle utsöndras i deras kroppar, då detta kan behövas för att försvara sig vid en eventuell fara eller annan överlevnadssituation.

Betänk hur enkelt detta var, alla hade kunnat göra det. Både du och jag hade för nästan inga pengar eller tid alls och med extremt små medel kunnat utlösa en sådan reaktion för väldigt många människor. Men, hur skulle mannen med ballongen ha gjort om han ville inspirera hela vagnen till den omvända reaktionen; alltså lugn. Det går naturligtvis inte, det krävs betydligt mycket mer än dessa medel för att lugna ner människor. Rädsla är så djupt rotat i oss, och rent utvecklingsmässigt är det en enormt fördelaktig reaktion, eftersom den som springer i regel är den som överlever. Modiga djur som offrar sitt liv till höger och vänster tenderar att dö ut, men fegisar som lägger benen på ryggen så fort faran uppenbarar sig kan fortsätta få barn.

Nu kanske du tänker som så att detta är teoretiskt, eftersom ingen skulle vara så korkad som mannen med ballongen. Men faktum är att extremt många är precis så korkade. Och de drar sig inte för att spela på våra rädslor, våra rädslor för allt som ter sig så enormt farligt därute. Det kan handla om präster som hotar med helvetet, Jenny McCarthy som påstår att vaccination orsakar autism eller spåkärringen som säljer lögner till änkan som är orolig för att hennes före detta make inte har det så bra i livet efter detta.

Rädsla är den klar-röda tråden genom den verksamhet som alla dessa bluffmakare och charlataner bedriver. Tänk om din pension inte räcker, bäst att du är med i det här pyramidspelet. Tänk om du får bieffekter av dina mediciner, bäst att du tar homeopatika, som helt saknar bieffekter, eftersom det saknar effekter. Tänk om du ska dö ensam, bäst att gå till en tarot-läsare som kan tala om för dig hur din perfekta partner ser ut. Tänk om dina barn blir sjuka, bäst att inte vaccinera dem.

Sedan står man där, i egenskap av vetenskaplig skeptiker, och påpekar att rädsla faktiskt inte är så farligt. Visst, att ”inte veta” är inte trevligt alla gånger, men det är mycket trevligare än att hitta på lögner som sedan i sin tur blockerar sanningen när den väl uppenbarar sig. Det är en förbannad uppförsbacke, att konstant behöva lugna ner folk och på något sätt behöva ursäkta sanningen. En sanning som inte i alla lägen är speciellt bekväm, och därmed ter sig en aning kontraintuitiv för vår enkla art, men som ändå är just sanningen, och därmed också det enda vi faktiskt på riktigt kan förhålla oss till på ett vettigt sätt.

För om det är något vi vet så är det att lögner föder flera lögner, och lögnarna drar sig inte för att bre på med mer och mer. Har man börjat verkar det vara svårt att sluta, och har man tummat på sanningen en gång är det lätt att det sker en andra.

Poängen är inte att alla ska stöpas i samma form och tro samma saker, poängen är att alla ska se kritiskt på saker och ting och faktiskt kräva bevis. Då ger man inte lögnarna frisedel, då kan de inte komma undan med att bedra folk, presentera lögner som fakta och förvanska det publika samtalet om dessa saker. Det är inte så att ”vi” skeptiker är en homogen grupp, det är inte för vår skull så många som möjligt behöver hjälpa till, det är för allas skull.

Så, nästa gång du ser en idiot med en ballong och en nål på ett tåg, sätt en tejpbit på ballongen där nålen går in. Då smäller den aldrig, luften pyser sakta ut med ett lugnande *fffssssssss* istället. Då har du gjort en god gärning.

Såhär ska jag rösta och därför

Valet 2010 var svårt för mig, mest på grund av det enkla faktum att det inte har varit speciellt självklart vad man ska rösta på. Visst kan man vara en blind ideolog som oavsett tidigare och aktuella prestationer alltid röstar samma mest för att man inte riktigt orkar tänka och ta till sig av ny information, men jag är varken gråsosse eller speciellt konservativ av mig. Jag har fått rösta i två val tidigare, eftersom jag är vid den späda åldern av endast 30 år, och båda dessa gånger har jag röstat på S. Anledningen till det var att Sverige vid den tidpunkten hade en socialdemokratisk struktur i grunden, och då är det enkelt att helt enkelt förutsätta att S är mest lämpade att styra. Vad vi ska komma ihåg i sammanhanget är att vilket mått på välfärd man än använder så ligger Sverige ALLTID i toppen, oavsett om det handlar om finansiell tillväxt och stabilitet, rättigheter för kvinnor och jämställdhet, synen på homosexuella, synen på människor från andra kulturer osv osv, vi är ett enormt framgångsrikt land, som är ett av världens absolut bästa länder att leva i.

Beror detta på ett block eller rent av ett enda parti? Självklart inte, detta har varit ett samarbete över decennier. Vad man dock älskar att trumma upp i valrörelser är motsättningar som helt enkelt inte existerar. Den absolut mest korkade av dessa måste vara när SD målar upp motsättningen massinvandring/välfärd. Bevisligen har Sverige klarat sig enormt bra ekonomiskt sett, denna hemska invandring till trots. Man behöver vara en redig skopa idiot för att inte inse detta uppenbara faktum. SD gillar att prata om dessa invandrare som kostar samhället så otroligt mycket pengar, men de 62 miljarder (!) vi svenskar (ja, i klar majoritet) är skyldiga Kronofogdemyndigheten pratas det inte om. Mest på grund av att alldeles för många inom SD är samhällsparasiter av rang. Ställ kostnaden för att uppfostra en medborgare, med allt från skolmat och barnbidrag till subventioner och liknande i vuxet liv, för att sedan se denne lägga sig på sofflocket och ta bidrag mot att ta in en invandrare som sätts i svenskaundervisning i några år för att sedan börja jobba så inser du snabbt vilken enorm plus-affär invandrare är.

En annan falsk motsättning man lyckats trumma upp är att röstar man på högra blocket så är man emot individen, den ”lilla människan”, och ska pressa så mycket pengar som möjligt ur de sjuka och dem som har det som svårast. Är det bara jag som minns att människor utförsäkrades även när vi hade S-regering? Att Försäkringskassans läkare gick emot personens egna läkare och fattade ett annat beslut, som man i regel tyckte var helt galet, utan att ens träffa personen i fråga? Detta är som bortblåst, för i den här valrörelsen har S tvättat händerna i högerblockets påstått misslyckade politik. Mediatränade högerblockspolitiker pratar naturligtvis väldigt mycket om individen och att de ska bli ”sedda” och liknande, men om man tror att vänsterblocket har bättre koll på individerna eller att de bryr sig mer om den ”lilla människan” har man helt enkelt valt att glömma bort hur samhället såg ut när det var S-styrt. Det jag säger är INTE att ett parti är bättre än det andra på detta, för att ha individkoll på människor är de facto omöjligt. Man behöver övergripande system som fungerar för den klara majoriteten, och när man genomför snabba åtgärder som Alliansen nu gjort så kommer det i vissa fall bli fel, det är de först med att erkänna, och då är det upp till dem att fixa detta.

Det pratas också högt och lågt om miljön och framtidstänk, vilket jag helt ställer mig bakom. Jag tycker att Mp har bra förslag rörande hur man ska överleva i framtiden, med förnybara energikällor och liknande. Det pratas mycket om landsbyggden och hur de drabbas av att bensinskatten höjs 49 öre, men det är bara kortsiktigt gnäll. Vi lever inte i en Hollywood-film, där alla räddas av hjälten i slutet och allt ordnar sig hur hårt vi än sitter i skiten. Vi lever mer i en Japansk-komedi, där alla dör i slutet, och det sedan bara blir svart. Ingen hjälte räddar oss, vi måste vara miljöhjältarna själva, men motståndet är stort. En röst på Alliansen betyder dock inte per automatik att man hatar miljön och har mink-trampning som hobby, de har planer även på den sidan, men inte lika bra och lika övergripande.

Så, hur ska jag rösta då? Jag är som sagt kluven. Det finns saker jag inte gillar i båda blocken, jag gillar inte att Ohly tycker att staten ska bestämma hur många föräldramånader jag måste ta ut. Jag gillar inte heller att Kd inte respekterar människors lika värde, och röstar emot allt som har med rättigheter till homosexuella att göra. Det finns alltid saker man inte gillar med båda blocken, och pr0blemet med dagens system är att en röst på S är en röst på V, och en röst på M är en röst på Kd.

Men man kan inte blunda för att sättet Moderaterna skötte finanskrisen på var exemplariskt. Visst, de kunde ha skickat finansiellt stöd till kommunerna liite tidigare, men deras argument för att inte göra detta tycker jag ändå håller. Sverige är ett av de länder i världen som klarade krisen allra bäst, och detta går inte att blunda för, så jag kommer faktiskt ge Alliansen min röst detta val, och hoppas att de visar vad de går för, och att de är värda den möjligheten. Mer specifikt kommer jag att rösta på Fp, då jag håller med Jan Björklund om att sysselsättningen börjar i skolan, sedan tycker jag att de vill ha betyg onödigt tidigt, men alla detaljer kan man inte vara överens om heller. Är jag inte nöjd nästa val kommer jag rösta annorlunda.

Det viktigaste detta val är dock det att SD inte ska få en vågmästarroll. Jag hoppas att Sveriges befolkning klarar mer och är vettigare än att rösta in SD i riksdagen, men jag kan vara naiv. En röst på SD kan sluta i omval, men OM de kommer in så hoppas jag naturligtvis att något av blocken får egen majoritet, vilket ser ut att vara svårt för de rödgröna. Bästa scenariot vore faktiskt om Alliansen fick med sig Mp, och fick majoritet på det sättet, men vi får se hur det går, senare idag.

Oavsett kommer vi överleva. Sjukförsäkringssystemet kommer fortsätta ha brister, svenne kommer fortsätta gnälla över alla bidrag denne inte får men ”har rätt till”, och alla kommer alltid tycka att det är alla andras jobb att dra upp dem ur skiten. På det sättet kommer Sverige var ett S-land låångt framöver.

Tror du att Jesus funnits?

Sverige är på många sätt ett väldigt bra land, med sunda, sekulära värderingar. Vi tenderar att acceptera människors lika värde, vi tycker inte det är speciellt uppseendeväckande att vissa människor är homosexuella, vi accepterar att alla kanske inte vill behålla sina blivande barn och så vidare. Som sagt, sunda, sekulära värderingar.

I ett samhälle som vårt är det enkelt för många att vara lite sådär halv-troende. Du känner garanterat igen sorten själv, vad jag syftar på är en person som säger nåt i stil med: ”Njaa, jag tror väl kanske inte på just gud, men på någon högre makt tror jag nog”. Detta kommer i regel från personer som tar för vana att inte tänka alldeles för mycket på vad de säger. Likväl finns det väldigt många som applicerar liknande resonemang på Jesus, och vill få det till att de tror nog inte riktigt på gud, men de tror att Jesus fanns.

Jag har debatterat Jesus-frågan i ganska många år nu, och vad som ofelbart inträffar när man ifrågasätter huruvida Jesus ens existerat från första början drar många andan i förfäran. När min meningsmotståndare återhämtat sig brukar i regel alltid det första påståendet vara att det finns en sorts konsensus inom forskar-/historikervärlden att jo, Jesus har visst funnits. Mitt svar på detta är dock det att dessa forskare/historiker har tillgång till samma extremt svaga underlag som vi andra har, och vad man snarare kommit överens om är att man antar att så är fallet. Man antar alltså att Jesus var en historisk person, man vet inte att så är fallet, och det är som bekant varken forskare eller historiker som bestämmer eller kommer överens om vad som är sant eller inte.

Men vad säger historien då? Faktum är att om man ser på Bibeln som en historiebok så är den värdelös, då den är bevisat felaktig på väldigt många punkter. Tittar vi på sagan om Jesus specifikt så kan jag ruska ditt minne lite. I Matteusevangeliet berättas historien om kung Herodes som kände sig hotad av den faktum att Jesus fötts, då han var messias. Maria och Josef flydde Betlehem, och Jesus föddes i en krubba, bla bla bla. Problemet med berättelsen är att det är väldigt väldokumenterat att Herodes dog år 4, före kristus. Sagans trovärdighet får sig en ganska rejäl törn redan där. Att man sedan vet att det inte var någon skatteindrivning, som också påstås i samma berättelse, är ett annat problem.

Detta är vad vi vet. Men vad vet vi om Jesus egentligen? Faktum är att inget dokumenterades om Jesus under hans livstid. Att gud valde att skicka sin ende son till den region i världen där läs-/skrivkunnighet var som allra lägst bidrog nog till detta problem, hade Jesus skickats till Kina istället hade det funnits gott om dokumentation. Men när man pratar om historia och Jesus så brukar två namn komma upp, dessa är Josefus och Tacitus, två (ungefär) samtida historiker, som har dokumenterat i princip allt som är känt om Jesus idag. När gjorde man då detta? Jo, de började runt år 70. Faktum är att ingen av dem ens var födda när Jesus påstås ha dött. Och ändå är det dessa två personer som troende ofta vill framställa som dem som ”vittnat” om Jesus existens. 40 år efter att han påstås ha dött. Till saken hör ju också att med tanke på vilken ytterst begränsad livslängd man hade på den tiden så är det extremt osannolikt att någon av den information som dokumenterades kom från en person som sett/träffat Jesus personligen, historikerna hade det ju bevisligen inte.

Efter att man tryckt hål på alla lösa påståenden enligt ovan brukar det bara finns en massa larv kvar att ta till, saker som är för dumma för att ens ta ställning till.

Så faktum är att om du ska tro på Jesus så gör du det på lika goda grunder som hela Bibeln står på. När man sedan ser det lite större perspektivet, och inser att hundratals religioner genom tiderna har Jesus-sagor (ofta identiska med den kristna varianten), efter och långt före kristendomen, så blir det ännu mer tveksamt.

Precis som allt annat inom religion blir detta således en fråga om irrationell tro. Vissa har det, andra har det inte.

Universums ögon är på dig

Ett faktum som fascinerar mig, och som jag nämnt förr, är att människan är det enda djur som från barnsben behöver läras att den inte står i universums mitt. Små barn tror att allt är kopplat till dem, och det är därför de börjar gråta när andra barn gör det. Helt enkelt av den enkla anledning att de kan inte föreställa sig en verklighet där barn X inte gråter som en direkt effekt av något de själva gjort. Vi får dock lära oss att allt som händer och sker i världen är faktiskt inte direkt knutet till oss, tvärt om så är det en näst intill försvinnande liten del som är det, men detta extremt barnsliga tankesätt är inget vi skakar av oss hur enkelt som helst. Tvärt om sitter det för många kvar långt in i vuxen ålder, ofta tills de dör.

Vi kommer alla ihåg vulkanutbrottet på Island som nyligen lamslog flygtrafik över stora delar av Europa. En omfattande geologisk händelse som direkt eller indirekt påverkade miljoner människor. Hur många fick inte sagt till sig medan detta pågick att det helt enkelt inte var ”meningen” att det skulle bli någon semester i Thailand i år? Hur många sade inte detta om sig själva och sin egen resa? Detta är precis den typen av tänkande jag pratar om. Trots att man kanske inte i grund och botten tror att vulkanens utbrott berott på att jag helt enkelt inte ska kunna flyga till mötet i Helsingfors så ligger denna typ av resonemang oss väldigt nära till hands.

Ovanstående tänk är dock inte isolerat till det mer abstrakta, det finns gott om folk som rent konkret behållit den barnsliga övertygelse att vi på något sätt är centrala i universum. Att universum värderar livsformer till den grad att vi har dimensioner skapade för oss dit vi reser när vi dör, att växter evolverar i en specifik riktning för att ge oss de läkande effekter vi behöver för att överleva, att universums konstanter justerats perfekt för att garantera vår existens och överlevnad och att stjärnornas ljus och planeternas positioner på något magiskt sätt är arrangerade på ett sådant sätt att de påverkar våra personligheter och liv. Barn tänker så, för barn vet inte bättre.

Eftersom jag inte tror på fri vilja eller liknande magiska företeelser så kan jag inte se fenomenet i fråga som något annat än en nedbruten/trasig tankeprocess. På samma sätt så misstänker jag att alla tankeprocesser går att reparera, men jag tror samtidigt inte att vi har de verktyg som krävs för att göra detta i alla lägen, långt ifrån.

Frågan du måste ställa dig själv är då följande: Vad kan en sådan trasig tankeprocess erbjuda mig och den allmänna konversationen? Personligen har jag kommit till den insikten att vuxna människor vars tankeprocess är så trasig att de fortfarande tänker som barn extremt sällan (om någonsin) har något att tillföra den allmänna konversationen. Med fel fokus på verkligheten och helt vansinniga tolkningar om den samme så finns det helt enkelt inte mycket man kan tillföra, och därmed bör man inte heller lyssnas på. Det är helt enkelt slöseri med tid, och det tillför inget. Man gör således bäst i att helt enkelt inte längre konversera.

Kort sagt, en person som tror att homeopatiska preparat är verksamma diskvalificerar sig från all seriös diskussion om hälsa och medicin. En person som tror att Jorden är 6500 år gammal diskvalificerar sig från all seriös diskussion om geologi, biologi och liknande. En person som tror på spöken, tarotkort och liknande diskvalificerar sig mycket effektivt från all form av diskussion involverande logik. Som du förstår finns det många exempel.

Vuxna som tänker som barn är i regel omöjliga att bilda på något sätt, då de tror sig besitta alla svar redan, alltså som barn tenderar att göra. Det trygga är ju det faktum att alla människor inte behöver tänka rätt, väldigt många gör redan detta, och tack vare detta faktum kan du sitta och läsa detta på din dator. Du kan överleva årtionden längre än förr, tack vare västerländsk medicin. Du kan köra bilen till jobbet, och vara med när dina barn-barn växer upp, oavsett om de växer upp i huset bredvid eller på andra sidan Jorden.

Länge leve klartänkande.

Skeptikern finns i implikationerna

Jag är inte konfliktsökande som person, men jag räds inte konflikt heller. Om någon kommer till mig med orimliga påståenden och övertygelser så ser jag det inte som att det är min position att backa, det är snarare deras position att förklara sig. I dessa sammanhang kan det hända att man behöver deklarera sig som vetenskaplig skeptiker, och när man talar om för folk att man är skeptiker reagerar de väldigt olika.

De flesta vet dock inte riktigt vad det innebär. Jag har själv funderat på detta, och kommit fram till att en skeptiker är någon som alltid strävar efter att tänka i ett led till. Låt mig ge ett exempel från verkliga livet.

För några veckor sedan hade vi familjemiddag hos föräldrarna, och när middagen började närma sig sitt slut så började min morfars fru, låt oss kalla henne M, prata om att i några till henne bekantas hus spökade det minsann. Och det var inte vilket spöke som helst, utan den tidigare ägaren som ”gick igen”. M var helt övertygad över att det var just spöken det handlade om, och berättade om två huvudsakliga fenomen som enligt henne styrkte påståendet:

1. En toalett i huset luktade alltid urin. Påståendet här är då att det är i denna toalett som spöket kissar, varför det nu skulle behöva det.
2. Hon som bor där nu tillverkar lampskärmar på fritiden och lägger alla dessa på ett bord, och vid ett tillfälle revs alla dessa ner från bordet samtidigt. Påståendet är då att det var spöket som i ett vredesutbrott rev ner dessa lampskärmar.

Vi tittar på ett antagande i taget, och börjar naturligtvis med nummer 1. En person som inte är en skeptiker kan höra saker som dessa och tycka att det låter lite läskigt, men vad som gör en skeptiker är vanan att bryta ner påståenden som dessa i dess beståndsdelar och sedan nysta vidare. Fundera på nummer 1 en kort stund, jag bryter ner detta i följande implikationer, och under dessa, självklara följdfrågor:

  • Spöken kan frammana kemikalier i det naturliga universet.
    • Kan de frammana andra kemikalier?
    • Hur frammanas dessa kemikalier?
    • Vad skulle spöken ha för praktisk nytta av denna egenskap?
  • Spöken har behov av att urinera.
    • Hur skulle ett spöke kunna ackumulera urin?
    • Är urin avföring även hos spöken, och om det är så, konsumerar de föda?

Det finns garanterat flera frågor att ställa, men dessa är de jag kommer på sådär lite snabbt på rak arm. När man granskar ett påståendes beståndsdelar, och för en kort stund betänker vilka implikationer dessa påståenden för med sig, blir det inte snabbt orimligt att toaletten luktar urin på grund av ett spöke? Det blir dock mer absurt när vi tittar på antagande 2:

  • Spöken kan påverka objekt fysiskt i det naturliga universet.
    • För oss människor begränsas vår styrka av muskler och liknande, vad begränsar ett spökes styrka? Om den är obegränsad, varför kastar de inte runt byggnader och liknande för att uttrycka frustration?

Åter igen ett exempel, det finns säkerligen även här andra aspekter att fundera på. Men vad man aldrig får glömma är att om man vill uppnå någon konkret kunskap och insikt inom ett område är det dessa implikationer man måste ta sig an att reda ut. Och om området inte klarar av sådan analys är det förmodligen båg det handlar om.

Om du nu börjar applicera ovanstående tänk på exempelvis påståenden om religion och liknande påhitt kommer du inom kort vara en skeptiker även du. Alla kan dock inte vara skeptiker, alla klarar inte av att tänka så. M blir nog aldrig en skeptiker, men man kan ju vara trevlig som person ändå, även om man har lite otur när man tänker.

Påstår jag med detta att skeptiker är bättre människor som förtjänar mer respekt än andra? Absolut.