Kristna lagar i vårt kristna land

Om man är aktiv på kristna Internet-forum stöter man allt som ofta på påståenden om att Sveriges lagar skulle vara baserade på Bibeln. Jag har inte riktigt lyckats utröna hur detta skulle kunna tänkas vara relevant, men jag misstänker att slutklämmen är något i stil med att vi står i någon sorts tacksamhetsskuld till kristendomen, och att Sverige då på något magiskt sätt skulle ses som ett ”kristet land”.

Mer konkret så brukar man påstå att de tio budorden är grunden för våra lagar, så vi börjar med att titta på de tio budorden, enligt GT:

  1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
  5. Du skall inte dräpa.
  6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
  7. Du skall inte stjäla.
  8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
  10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Av dessa tio är det hela två budord som kan sägas vara lagar i Sverige idag, rakt av, och dessa är nummer 5 och 7. Betänk nu att detta är de tio budord som av kristendomen lyfts fram som de absolut mest centrala inom deras tro.

Frågan är då varför endast nummer 5 och 7 har blivit lagar, och varför övriga inte har blivit det. Skälet är, helt enkelt, att nummer 5 och 7 går att motivera rationellt. Det finns inga rationella skäl till att man ska hålla sabbaten helig, och här stöter vi på ett ganska allvarligt problem för kristna som hävdar att våra lagar är baserade på Bibeln och att vi skulle vara ett kristet land.

För detta är precis vad vi inte ser i länder som karaktäriseras som religiösa. Hade Sverige varit kristet så hade detta speglats i att våra lagar inte av skulle vara rationellt stiftade, istället hade vi sett lagar mot exempelvis avgudadyrkan.

Grundskolematematik för genier

Det cirkulerar just nu en rad bilder i sociala medier där man ombeds lösa matematiska uppgifter. I vissa av dessa har bildens skapare dragit lite statistik ur ändan och vill göra gällande att exempelvis endast X procent klarar uppgiften, att bara genier klarar den, och så vidare. Dock är det alltid vanlig grundskolematematik det handlar om, vilket inte borde vara något som endast genier behärskar.

En av dessa bilder tänkte jag nu titta lite extra på, och det är den som jag sett flest gånger i mitt flöde, nämligen denna:

uppgift

Vanligtvis är rubriken (som i det här fallet ser ut att vara författad av en febrig femåring) överdriven åt andra riktningen i syfte att så många som möjligt ska triggas att svara och därmed bidra till spridningen av bilden. Här är jag dock mycket skeptisk till att så många som 10 % klarar av uppgiften.

Jag har sett många svar på uppgiften, hundratals (ofta tusentals) personer brukar besvara dessa bilder, och långt ifrån alla klarar de mest basala uppgifterna. Den här uppgiften är extra klurig, om det sedan är författarens avsikt ska jag låta vara osagt, med tanke på hur väl utformad rubriken är.

Så, vad är då rätt svar? Rätt svar är: 2. Vi kommer dit ganska snabbt genom att stryka raderna 1 och 2 helt, då dessa i sig inte tillför något till resultatet. Skälet till det är att de i slutet av raderna saknar operatorer, alltså ett tecken som visar att någon operation ska göras med resultatet. Hade varje rad avslutats med exempelvis + eller – hade det varit en annan sak, nu landar inte radernas resultat någonstans.

Vad som är kvar är alltså rad 3, som ser ut såhär: 1 + 1*0 + 1. Här kan vi titta på en annan regel, som brukar kallas för räkneordning. Vissa svarar 0 på hela uppgiften, då de fått för sig någonstans under grundskolans gång att om en nolla multipliceras med något i ett tal så är hela resultatet alltid 0. Så är inte fallet. Multiplikation och division räknas ut innan något adderas eller subtraheras, så ovanstående tal kan lika gärna skrivas såhär: 1 + (1*0) +1, som är det samma som: 1 + 0 + 1.

Resultatet blir alltså 2.

Vissa har dristat sig till att svara 30 på uppgiften, med hänvisning till att raden helt enkelt är avstavad, och att sista ettan i rad 1 tillsammans med första ettan i rad 2 bildar talet 11, och att det samma gäller sista ettan i rad 2 och första i rad 3. Tanken att inga människor läser tal på det sättet och att man ALDRIG avstavar tal tycks aldrig ha gått upp för dessa personer. Vem läser ens text så, vem slår automatiskt ihop orden på varje enskild rad till ett enda ord? Men jag kan ändå inte låta bli att tänka mig ett scenario när de som svarar 30 på uppgiften kommer hem från affären efter att ha åkt dit med en shoppinglista för att besvikna komma hem och konstatera att nej, de hade ingen mjölkostbrödäggleverpastej den här gången heller.

Men jag antar att det ligger lite i vår natur att tro oss se djupare förklaringar än vad som står att finna, och tror vi till råga på allt att vi funnit den förklaringen är vi inte sena med att visa upp det.

Förödande siffror för samtliga religioner

Nästan sex miljarder människor bekänner sig idag till någon sorts tro. Man uppskattar att bara inom kristendomen finns det över 34 000 denomineringar, och samma avgrening ser man även inom andra religioner.

22 världsreligioner har en halv miljon följare eller mer. Alla dessa har heliga skrifter, heliga figurer som genomfört mirakel och så vidare. Vi känner alla till strukturen nästan alla religioner har. Det finns tiotusentals gudar och gudaliknande figurer beskrivna historiskt sett, och även dem som bekänner sig till exakt samma version av exempelvis kristendom brukar också mellan varandra ha (ofta kraftigt) avvikande gudabilder.

Två argument brukar lyftas fram av skeptiker, baserat på siffror som dessa. De kan se ut ungefär såhär:
1. Du är ateist kontra alla andra gudar än din egen, jag som kallar mig ateist har bara tagit det hela en gud längre.
2. Vad är chansen för att just DIN tro är den rätta?

Rörande nummer 1 så skulle jag säga att det är ett ganska dåligt påstående, för det är ju egentligen inte mer än just ett påstående. Att kalla det argument blir därmed inte helt korrekt, men oavsett. Skillnaden mellan att tro och att inte tro är diametral, skillnaden mellan att tro på en, fem eller tusen gudar är det inte. När man tror applicerar man samma tankeprocess oavsett hur många eller vilka gudar man råkar tro på, att inte tro kräver något helt annat.

Det blir därmed inte korrekt att säga att man ”bara tagit det hela en gud längre”, eftersom man inte är ateist gentemot en specifik gudabild, man är helt enkelt inte troende. Detta påstående klistrar på ateismen en etikett som man ofta får jobba för att riva av i debatter, för ateismen är i sig inte något mer än just icke-teism. Varken mer eller mindre.

Rörande nummer 2 så är detta dessvärre ganska enkelt för troende att besvara. Att spela på odds som dessa blir svårt, eftersom man som troende endast behöver hävda att hur osannolikt det än må verka så ÄR det deras tro som är den korrekta. Man introducerar också i frågan idén om att det är just att ”träffa rätt” det handlar om, att när man drar en religionslott ur hatten så kan man få en vinst. Det är den aspekten av det hela jag brukar fokusera mer på.

För siffrorna i sig är långt ifrån ointressanta. Användaren VSK på Andlig Skepticism iFokus sade såhär:

Låt oss säga att endast en procent av dessa upplevt riktiga paranormala saker. Då har jag sållat bort 99%. Vad detta kan bli i siffra vet jag inte, men det är ett antal hundra tusentals personer. Du menar att dessa människors upplevelse och erfarenhet inte är nåt att räkna med?

Detta går att applicera på all tro, för detta är precis vad alla troende förutsätter är verkligheten. De har rätt, alla andra har fel, således har den överväldigande majoriteten av alla troende tvunget fel i sin tro. Det finns inget resonemang som kommer runt detta, det blir tvunget så.

Motfrågan jag ställde till VSK, som gjorde hen ganska gravt fientlig, var i korthet: Om även troende köper att så mycket som 99% av det som upplevs är falskt, om vi antar att hjärnan är så bristfällig, varför inte 100%?

Och detta är det centrala. För om du som troende villigt erkänner och konstaterar att en näst intill alla som har en religiös övertygelse har fel i sin övertygelse så är detta ett enormt underkännande av det mänskliga psyket. Ett underkännande jag misstänker att många icke-troende också skriver under på, vi är helt enkelt som art fruktansvärt dåliga på att avgöra vad som är sant och inte när det kommer till religiösa föreställningar.

Så om nu nästan alla har fel, och man själv av ren nödvändighet accepterar att så är fallet och att vi är så bristfälliga på denna punkt, hur kan man då med något spår av intellektuell heder i behåll hävda att man själv har rätt inom detta område? När precis ALLT pekar på att du, och hela den art du tillhör, inte besitter något spår av kompetens inom just detta, är det inte då makalös hybris att tro sig själv ha identifierat den enda korrekta gudabilden?

Såklart. Det enda logiska och rimliga är att helt enkelt se verkligheten för vad den är. Vi skapar gudar och religioner på löpande band, vår art är experter på detta, det sker precis hela tiden. Och med siffror som dessa behöver ingen längre tvivla på att allt är hittepå.

Troende dyrkar minst en ateist

Ateister bespottas ofta av troende på många olika sätt. Detta sker också i olika grad beroende på vart i världen man lever, men även här i Sverige förekommer demonisering av icke-troende. Nu är jag själv ateist, så jag tror alltså inte, men det intressanta i sammanhanget är väl hur en eventuell gud skulle se på denna företeelse.

Teism definieras som att man har en tro på en gud eller flera gudar. Sådan tro vilar rakt av på principen att vi alltså inte rakt av vet huruvida några gudar existerar eller ej, men teister tror alltså att så är fallet. De kan naturligtvis påstå sig veta detta, men innan evidens presenterats som styrker påståendet så är det naturligtvis ”bara” en tro det handlar om.

Ponera nu de heliga skrifternas gudar. Om det är något som knyter dessa samman så är det deras ofelbarhet, övermäktighet och omnipotens. De är, kort sagt, allvetande. En allvetande varelse saknar helt möjligheten att inte veta, detta är tvunget enligt denna definition. Alltså vet denna varelse med ofelbar säkerhet vilka väsen som existerar och inte, och därmed kan denna varelse omöjligt vara teist.

Det samma skulle gälla oss människor om vi med total säkerhet lyckades identifiera en eller flera gudar. Dessa gudar skulle då inte längre falla inom teismen utan inom det fullt naturalistiska. NE definierar teism som just ”tron på en Gud”, vilket då definitionsmässigt utesluter att någon gud är något annat än just en ateist. Såvida man inte vill hävda att denna gud inte är allvetande, det vill säga.

Demoniseringen av ateism blir med tanke på ovanstående smått ironisk. Dock får man väl lov att säga att med tanke på att vi alla föds som ateister (utan tro på gudar) så är vi ju faktiskt i den bemärkelsen ”skapta i Guds avbild”, som man gillar att hävda, men det var nog inte riktigt detta man menade då skulle jag gissa.

En annan intressant vinkling på det hela är varför den ultimata, intergalaktiska vetenskapsmannen tillika ateisten skulle föredra teister över just ateister. Tål att tänkas på.

I am returning William Lane Craigs gift

A few days ago, William Lane Craig gave a gift to all atheists out there. The gift was called ”five reasons why god exists”, and I will now quote these reasons and respond to them in order.

1.  God provides the best explanation of the origin of the universe.  Given the scientific evidence we have about our universe and its origins, and bolstered by arguments presented by philosophers for centuries, it is highly probable that the universe had an absolute beginning. Since the universe, like everything else, could not have merely popped into being without a cause, there must exist a transcendent reality beyond time and space that brought the universe into existence. This entity must therefore be enormously powerful. Only a transcendent, unembodied mind suitably fits that description.

To someone who is scientifically litterate, God is not an explanation any more than fairies explain gravity or trolls explain chemistry. God is unprovable assertion, and therefore useless as a scientific explanation of anything. And yes, the beginning of everything needs, and has, a scientific explanation.

It is also important to note that you are in no position to claim what must have existed before or outside existence itself. This is not knowledge you can reason yourself to, this is probably what we would call unknowable.

2.  God provides the best explanation for the fine-tuning of the universe. Contemporary physics has established that the universe is fine-tuned for the existence of intelligent, interactive life.  That is to say, in order for intelligent, interactive life to exist, the fundamental constants and quantities of nature must fall into an incomprehensibly narrow life-permitting range.  There are three competing explanations of this remarkable fine-tuning: physical necessity, chance, or design. The first two are highly implausible, given the independence of the fundamental constants and quantities from nature’s laws and the desperate maneuvers needed to save the hypothesis of chance. That leaves design as the best explanation.

Once again, science demands science, not fairytales. Also, the universe is largely completely unable to support life, which would then speak against your own claim.

Plausibility is difficult to understand for a lot of people. For something to be deemed implausible, it needs to be compared to something else, it can only be implausible in relation to something else. For instance, if I am about to throw a T-20 die, it is implausible that I will strike a 10 at the first go, it’s one in 20. It is far more likely, and therefore more plausible, that i will strike an even number, there’s a 50% chance of that happening.

If the claim is that it is implausible that the universe needs to be the way it is, my question is: in comparison to what, exactly? How do you measure this implausibility? I would say that the universe being the way it needs to be is infinitely more probable than design, since design is an impossibility.

3.  God provides the best explanation of objective moral values and duties. Even atheists recognize that some things, for example, the Holocaust, are objectively evil. But if atheism is true, what basis is there for the objectivity of the moral values we affirm? Evolution? Social conditioning? These factors may at best produce in us the subjective feeling that there are objective moral values and duties, but they do nothing to provide a basis for them. If human evolution had taken a different path, a very different set of moral feelings might have evolved. By contrast, God Himself serves as the paradigm of goodness, and His commandments constitute our moral duties. Thus, theism provides a better explanation of objective moral values and duties.

Objectivity cannot, and should not, be applied to actions and beliefs. The holocaust is not objectively bad simply because any fair minded person believes so. There are still nazis in the world, and they for instance probably think the holocaust was a good thing. Are they objectively wrong in thinking this? No, but most of us would agree that they are wrong anyway.

Objective moral values simply do not exist, because moral values do not exist outside of subjective reasoning and understanding of the world. Is it wrong for me to stare at the back of your head for five seconds? No, it isn’t, but if we had evolved in a way so that this action killed you, we would surely consider it immoral to do so. This is the reason we consider stabbing, shooting and strangling people to be immoral. The actions become immoral because they hurt other human beings, if they did nothing, they would be morally neutral.

As a moral person, you not liking something is enough reason for me to refrain from doing it, generally speaking. You don’t benefit from being hurt or killed, so I do my best to not subject you to that. I also expect you to return the favor. There is simply no need to involve a deity.

4.  God provides the best explanation of the historical facts concerning Jesus’ life, death, and resurrection.  Historians have reached something of consensus that the historical Jesus thought that in himself God’s Kingdom had broken into human history, and he carried out a ministry of miracle-working and exorcisms as evidence of that fact.  Moreover, most historical scholars agree that after his crucifixion Jesus’ tomb was discovered empty by a group of female disciples, that various individuals and groups saw appearances of Jesus alive after his death, and that the original disciples suddenly and sincerely came to believe in Jesus’ resurrection despite their every predisposition to the contrary. I can think of no better explanation of these facts than the one the original disciples gave:  God raised Jesus from the dead.

I reject your claims of consensus, since they haven’t been substantiated. We also need to take into consideration that consensus isn’t fact, especially when no facts are actually available. The existence of Jesus isn’t more probable the more people you convince, the same goes for all these other claims. The best, and no matter how you look at it, most probable explanation is that these are just fairytales told through generations.

5.  God can be personally known and experienced.  The proof of the pudding is in the tasting. Down through history Christians have found through Jesus a personal acquaintance with God that has transformed their lives.

In what religion isn’t this the case? This argument is fairly common, though it is a pretty lousy one. If you had been born in the Middle Easy, Mohammed would be your prophet, not Jesus, and your belief would be just as vivid and strong. This proves beyond a doubt that humans are vary receptive when it comes to religious claims and ideas no matter if they are true or not. All religions cannot be true, yet they gain believers every day.

No, William Lane Craig, I do not accept your gift of ignorance, I am in fact returning it in unopened and pristine condition.

Den tendensiösa människan

Gissningsvis är du en person som genom livet träffat andra människor. De flesta av oss är sådana personer. I dessa relationer med andra lär man sig i regel ganska snabbt karaktäristiska drag som individer har. Du kanske känner Åke, som tenderar att köpa ny bil för att sälja den tre månader senare, och när du hör om detta för tredje gången kan du säga med stor säkerhet att detta beteende är typiskt Åke. Om du funderar bara en kort stund på de relationer du har aktiva i ditt liv just nu så kan du garanterat komma på typiskt beteende som du associerar till var och en av de individer du har regelbunden kontakt med.

Alla människor har detta. Alla människor har beteenden som är typiska för dem som individer, men medan dessa beteenden kanske gör oss unika inom den omedelbara umgängeskretsen så kan vi samtidigt räkna med att flera människor delar dessa specifika karaktäristiska drag. Även om agerande knutet till bilhandel är sådär jättekaraktäristiskt för mänskligheten som helhet så finns det saker vi människor tenderar att göra som jag tycker är intressanta. För på en större skala kan man avgöra vissa drag som karaktäristiska för mänskligheten som enhet, vilket är vad jag tänkte gå in på lite närmare.

Människan har god fantasi och är en mycket bra historieberättare. Vårt psyke påverkar oss enormt mycket, och ofta är det inställning och mental ork som är viktigare än rent fysiska faktorer. Vi tenderar dock att nyttja vårt psyke på enligt min mening fel sätt i många lägen, och alldeles för lite i ännu fler lägen. Den mentala kapacitet vi har tenderar vi åsidosätta för att underhålla idéer och fantasier som ter sig mer bekväma och behagliga än rimliga och verklighetsförankrade.

Tron på spöken och liknande företeelser är ett mycket bra exempel på detta. Spöktro i den moderna formen som visar sitt fula ansikte i program som Det Okända och liknande är ny, för bara några hundra år sedan var det inte spöken man ”visste” knackade i väggarna och smög runt på gården, då var det hustomtar och troll som bråkade med oss. Människor svor vid att de sett tomtarna med sina egna ögon, säkerligen med samma trovärdighet och inlevelse människor idag påstått att de sett spöken. Vi tror inte längre på tomtar och troll, det är åtminstone ingen folktro längre. Så, bara genom att studera historien, utan att lägga någon egentlig vikt vid huruvida spöken eller tomtar existerar, kan vi konstatera följande tendenser hos människan:

  • Människan är benägen att hitta på företeelser som kallas övernaturliga.
  • Baserat på grumlig information kan vi fylla vår upplevda verklighet med fantasiväsen.
  • Vi kan övertyga oss själva om att vi sett något som inte existerar och som vi heller inte egentligen sett.

Notera nu att för att konstatera ovanstående behöver man inte göra något annat än att ta historien i beaktande. Såvida man inte hävdar att alla väsen (vättar, älvor, tomtar, troll, småknytt osv osv) existerar så finns det ingen annan logisk slutsats än ovanstående, oavsett vad man tror på.

Låt oss ta resonemanget vidare och titta på mänskligt läkande och medicin. Det finns tusentals alternativmedicinska behandlingsmetoder världen över, vissa har övergivits helt och hållet, andra praktiseras än idag. Åderlåtning är en personlig favorit, en metod som framhölls som ytterst förträfflig tills för bara några hundra år sedan, när evidens inom medicinen blev allt viktigare.

Gott om metoder som praktiseras även idag saknar helt evidensbas. Man utgår inte från vetenskap, utan från vad metodens nyttjare säger om den. Detta beror naturligtvis inte på att vetenskap är dyrt att bedriva, för det är det inte, utan snarare beror det på att de rön man skulle få fram via denna metod inte skulle stämma överens med den upplevelse man har av sin produkt och/eller metod.

Men inte heller här behöver vi egentligen gå in på huruvida exempelvis homeopati fungerar eller ej, vad som är intressant är vad vi kan lära oss genom att titta på vilka tendenser människan har inom det medicinska området:

  • Människan är benägen att hitta på medicinska metoder som är verkningslösa eller rent av farliga.
  • En metod behöver inte ha en faktisk inverkan på oss för att vi ska uppleva att den har det.
  • Människor försvarar ivrigt metoder de upplever fungera, även om de inte gör det.

Åter igen, för att avfärda ovanstående behöver du ha den inställningen att precis alla alternativa medicinska metoder är sanna och fungerande enligt vad som påstås om dem. Om du inte har den inställningen finns det ingen annan slutsats än att ovanstående är korrekt.

Men, sist men inte minst, den ultimata tendensen hos mänskligheten. Sidan Godchecker.com har i dagsläget katalogiserat över 3000 gudar, andar och demoner. Om jag minns rätt så finns det runt 2800 dokumenterade gudar som vi människor tillbett genom historien, gudar som en efter en hamnat på soptippen. Ofta har andra gudar tagit över, men den övertygelse människor haft om alla dessa gudars existens kan inte förbises. Detta är en av de absolut största tendenser vi har som art; tendensen att uppfinna gudar. Detta är något ingen människa kan förneka, då ingen människa tror på alla dessa ca 2800 gudar. Slutsatsen av detta blir:

  • Människan tenderar att uppfinna gudar, gudar som vi alla senare är överens om inte existerar.
  • Människan är så säker på sin guds existens att hen är villig att mörda, kriga och erövra i dennes namn.
  • Religioners påståenden strider inte bara mot vetenskapen, utan även mot varandra, vilket betyder att ett flertal idag existerande och praktiserade religionerna har fel i sina antaganden.

När man ser det på detta sätt blir det nog lite lättare att genomskåda dessa dumheter, det är åtminstone vad jag hoppas. Bedragare som spelar på saker vi tenderar att acceptera och anta som sanna har inga större problem med att inte bara övertyga oss om att verkligheten ser ut på ett annat sätt än vad den de facto gör, de har också lätt för att knyta oss till dem på ett sätt som gör att vi tar våra misshandlare i försvar. Människor försvarar påstådda medium för att de tror sig ha fått hjälp, likväl som de försvarar sin homeopat eller ställer sig bakom sin präst. Detta sker oavsett sanningshalten i det som påstås, just för att vi tenderar att tro på dessa saker.

Därför är det viktigt att vara uppmärksam. Inom de områden där vi tenderar att inte vara kritiska måste vi vara extra kritiska. Vi måste rannsaka oss själva och överväga om det kan vara så att våra övertygelser baseras på vilja och önsketänkande snarare än rimlighet och verklighet.

För rent krasst, vad är ”känt” om den kristna guden Jahve idag som inte var ”känt” om Thor under vikingatiden? Vad kan vi säga oss veta idag om kristallhealing som man inte visste om åderlåtning? Och hur mycket mer underlag finns det egentligen för spökens existens än tomtars existens?

Är det inte ärligt talat lite förmätet att tro att alla andra som hittat på företeelser innan just nu haft fel men att vi nu lyckats gissa rätt i våra antaganden och spekulationer?

Mitt blygsamma förslag är: Tendera mot skepticism istället.

Min utmaning till Pascal

Religionsdebatten tenderar väldigt ofta att handla om att man ska antingen stärka intrycket av att Gud existerar eller att man ska försöka förkasta denna idé. Idén som sådan, alltså den att Gud existerar, har debatterats i tusentals år, och eftersom vi aldrig tycks finna faktisk evidens i någon riktning så kommer nog den frågan inte riktigt bli löst.

Vi kan stånga oss blodiga när vi argumenterar med logik och liknande till buds stående medel, för att försöka övertyga varandra om att det mest ”rimliga” är att Gud existerar, eller att hen inte gör det. Ingen människa ser sig själv som irrationell eller lättlurad heller, så man strider inte bara mot en sned världsbild utan också av en förgiftad självbild. Detta gäller nog oavsett vilken irrationell tro man besitter i regel.

Jag tänkte göra ett litet tankeexperiment. Tänk dig att Gud existerar, det spelar ingen roll vilken gud du väljer egentligen. Tänk dig sedan att vi befinner oss i precis samma värld som idag.  Ett axplock av det vi kallt kan konstatera utan att analysera världen alldeles för mycket är:

  • Kvinnor förtrycks systematiskt i stater som är kontrollerade av religiösa ledare. USA är ett light-exempel på detta, och Saudi Arabien är ett tuffare exempel. I USA har republikanska partiet lagt till i sina stadgar att abort ska vara olagligt på en federal nivå, och i Saudi Arabien får inte kvinnor köra bil.
  • Vansinneshandlingar med religiösa förtecken sker dagligen, över hela världen. Ibland så nära som i fallet Breivik, och ibland så långt bort som Nigera, men det händer överallt, hela tiden. Religionen lär oss att andra människor behöver mördas bara för att de inte delar vår tro.
  • Troende försöker aktivt förstöra utbildning och sabotera det faktiska kunskapsläget. Här i Sverige har vi kreationisten Newtonbloggaren som sprider sina villfarelser till alla som vill lyssna, i USA har vissa intressegrupper under många år försökt få in kreationism/religion i skolan och presentera den som vetenskap, vilket den naturligtvis inte är. I Saudi Arabien har man lärt ut på universitetsnivå att Jorden står still, och deras främsta religiösa auktoritet, Abdul-Aziz Ibn Baaz, påstod 1993 att Jorden är platt och att alla som hävdar motsatsen är ateister och borde straffas. Detta var en fatwa som utlystes, notera det.
  • Varje dag dör nästan 16000 barn av svält-relaterade orsaker. 925 miljoner människor lever i svält världen över.
  • Naturkatastrofer drabbar världens kontinenter regelbundet och med en oförlåtande och massiv kraft. Inga besparas, och katastroferna drabbar alla lika oavsett vilken tro eller övertygelse de har.

Ovanstående är ett muntert axplock av vilken dynga tro och övertygelse för med sig. Men vad kan man dra för slutsatser av detta? Vi har ju redan antagit att Gud faktiskt finns, så om vi spinner vidare på detta och har ovanstående i åtanke, vad kan vi komma fram till?

Det som torde stå klart för samtliga är att Gud antingen inte bryr sig om att agera mot uppenbara katastrofer eller orättvisor, eller helt enkelt inte kan det. Då inget ingripande sker finns det inga andra alternativ, Gud antingen bryr sig inte eller kan inte. Tro i sig ger alltså inga konkreta fördelar för mäskligheten. Man kan argumentera för att individen mår bättre, men detta är då ett strikt själviskt argument.

Vad som också står klart är att insikten (kom ihåg att vi är inne i en tankeövning!) att Gud existerar bevisligen får människor att göra vidriga och för andra helt ofattbara saker mot varandra. Att vilka sabotera utbildning och kunskapsläget (evolutionen är sann även om Gud existerar) är en sak, men att spränga, bränna eller skjuta varandra kallblodigt bara för att våra världsbilder går isär är ett extremt destruktivt och samhällsfarligt beteende.

Så, finns Gud? Jag tycker det är fel fråga, egentligen. För den frågan är ointressant. Oavsett om Gud finns eller ej, vill vi ha en värld som den vi har idag, eller vill vi ha en bättre värld? Säger vi att vi vill ha en bättre värld, en värld där vi inte delas av inbillningar om gudomlig influens, måste vi göra oss av med idén om att Gud existerar, ÄVEN OM GUD EXISTERAR. Är du med på vad jag menar?

Vi kan, vi människor alltså, uppenbarligen inte hantera bilden av Gud. Så huruvida Gud existerar eller ej är ovidkommande, om vi inte tror på hen får vi automatiskt en värld med bättre förutsättningar för utveckling och framgång. Gud själv förstör inget, bilden av Gud förstör och förgiftar allt. Du kanske känner sådär innerst inne att du VET att Gud faktiskt finns, men är du verkligen så totalt genomsäker på detta att du samtidigt kan säga att du känner att den konkreta verklighet vi bevisligen lever i och vars sömmar spricker på grund av din och andras övertygelse är motiverad och ett rimligt pris att betala?

Bilden av Gud kanske får dig personligen att må bättre, men är det värt det? Väger din privata, självgoda och lite småmysiga känsla av att du är utvald av universums skapare verkligen mer än alla könsstympningar och mord som ligger i andra vågskålen? Är din personliga tro verkligen så viktigt att du kan acceptera att världen brinner på grund av den?

Den franska filosofen Blaise Pascal utformade på 1600-talet vad som kallas för Pascals Trossats. Vad trossatsen gick ut på var att det fanns mer att vinna på att satsa på att Gud existerar än inte, då ateisterna har hela evigheten att garanterat förlora, medan troende har allt att vinna. Jag vill vända på det. Jag vill säga att troende försätter hela världen i en stadigt dalande spiral av förstörelse, mord och förföljelse, och att den enda garanterade vinsten för oss som individer och som art kommer ur att inte tro och att inte besitta en massa irrationella idéer.

Religiös tro är helt enkelt inte etiskt försvarbar. Anser man att den religiösa tron är värd det lidande den orsakar är man heller inte en etisk person.