Nytt rättsfall som eldar på Svensson

Media uppmärksammade nyligen fallet med Per-Anders Pettersson. Om du inte läst om detta så handlar det i korta drag om att Per-Anders ingrep när en äldre kvinna attackerades av en kanonfull 29-åring, som tog strypgrepp på henne. Efter detta beslutade rätten att Per-Anders för detta skulle dömas till böter samt ett års fängelse. Låter det sjukt? I summering, ja. Men låt oss fundera lite.

Ingen av oss var där när överfallet inträffade, endast tre personer var på plats. En kvinna på 69 år som ser Per-Anders som Stålmannen, en 29-åring som förmodligen hade tillräckligt med alkohol i blodet för att börja brinna nära en öppen eld, och uppjagade (och säkerligen adrenalinstinna) Per-Anders Pettersson. Att den äldre kvinnan och Per-Anders har samma berättelse är ganska förutsägbart, men enligt utsago gick förloppet inte alls till på det sätt de beskriver enligt 29-åringen, som av någon anledning minns just detta, trots att händelsen som sådan är mörkad av en läglig black-out.

Vad vi vet såhär i efterhand är två saker:
1. 29-åringen attackerade kvinnan och tog strupgrepp på henne. Det finns medicinska bevis för detta.
2. Per-Anders tog en dom-kraft, som han sedan använde för att krossa skallen på 29-åringen.

Detta är vad vi vet, och inget mer än detta kan någon av oss säga sig veta eller ha information om. Dock höjs Per-Anders till skyarna, och väldigt många menar på att det under dessa kända omständigheter är helt befogat att krossa en persons skalle. Detta håller jag inte riktigt med om.

Det de flesta gnäller om i fall som dessa är att man kokar ner hela principen till att antingen gör man inget alls, eller så gör man som Per-Anders. Jag tror dock att det finns fullt gångbara mellanlägen som inte involverar att krossa skallen på någon annan, det finns gott om sätt för att få folk att sluta det de gör för tillfället. Nu hade inte en skarp kommentar hjälpt vidare mycket, då 29-åringen var så kraftigt berusad, men som sagt, det finns andra metoder.

Ska vi säga att Per-Anders agerade korrekt, vart ska vi då dra gränsen för övervåld? Eller ska vi inte ha en sådan? Om en bil kommer glidande sakta mot dig, ska du då ha laglig rätt att släpa ut föraren på gatan och stena vederbörande, för att du kände dig hotad av dennes bil? Det låter extremt, och kanske lite omotiverat, men frågeställningen är inte irrelevant, då vi MÅSTE dra gränsen någonstans.

Dessa lagar finns inte där för att straffa en person som ingriper, tror man det är man en god portion lovligt korkad. Det handlar om att medborgare, som du och jag, ska skyddas från att attackeras med brutalt övervåld så snart någon annan känner sig hotad, oavsett om hotet är verkligt eller ej.

29-åringen fick villkorlig dom, men är det verkligen så att det borde vara hårdare straff på att ta struptag på någon? Nej, själv tycker jag att domen var korrekt, jag ser inga större problem med att människor som krossar skallen på andra hamnar i fängelse.

Effekten ska dock inte bli att färre hjälper till, för det ska man göra, men jag hoppas åtminstone att man kanske tänker en vända till innan man plockar upp ett metallstycke på några kilo och krossar skallen på personen framför en.

Spikmattor – Vad hände sedan?

Som bekant så skickade jag ett brev till företaget som tillverkar den kända spikmattan i Sverige, och mer specifikt den läkare som sätter sitt OK på denna försäljning genom att konstatera att det inte verkar vara så jättefarligt att använda dem. Mina primära frågor rörde oxytocin, som är ett bra och lugnande hormon, samt ACTH, som är ett stresshormon som bland annat hämmar tillväxthormon i kroppen. Jag frågade om dessa substansers inverkan, och jag undrade också hur man som läkare kan sätta sitt namn på en medicinskt otestad produkt. Det senare besvarades inte, men här är vad han sade om stresshormon:

—>

Ja, du har helt rätt vad gäller stress och vissa typer och spikmattor. Om man utsätter kroppen för stress utsöndrar man stresshormoner, såsom kortisol, adrenalin, noradrenalin etc. Stress, även stress som beror på smärta, innebär en stor belastning för alla kroppar, inte bara för barn. Stress hämmar fosterutveckling, tillväxt, den kognitiva förmågan etc,. Därför är det viktigt att när man ligger på en spikmatta, dämpar piggarnas tryck med en handduk eller ett tyg, för att undvika den stresspåslag. Det ska göra ”ont-skönt”. Det får absolut inte göra outhärdligt ont, vilket är mer skadligt än nyttig.

Detta beskriver vi ofta i de svar vi ger på http://www.gratisdoktorn.com. Den Svenska Spikmattan går att effektreglera då spikarna sitter tillräckligt glest för att man ska kunna använda ett dämpande tyg emellan. Mattor såsom t.ex. Ryska spikmattan, Shakti och Yantra, med små täta sylar, måste användas utan tröja och det kan göra mycket ont. –för ont. Denna, för starka smärta, kan medföra tillfälligt ökat blodtryck, yrsel, illamående, medvetslöshet etc. Det finns alltså en viss skillnad mellan olika spikmattor och det bör man vara observant på. Hur mycket smärta en spikmatta tillfogar beror på piggarnas täthet, vasshet om det går att reglera smärtan med tyg emellan.

<—

Mitt svar på ovanstående:

—>

Tack för ett utförligt svar. Två frågor, dock:

1. Om det gör ”ont-skönt” torde detta betyda att kroppen ändå upplever viss stress, korrekt? Jag antar att argumentet för detta är att även de ”goda” sidorna av upplevelsen ska cancellera ut de dåliga, men hur vet man att så är fallet? Alltså att det inte är de dåliga sidorna med smärtan som är de dominerande och således påverkar kroppen negativt i det långa loppet?

2. Jag undrar fortfarande hur man, speciellt som läkare, kan motivera och förespråka försäljningen av medicinsk utrustning (även om den bara är hjälpmedel/komplement) när det finns så fantastiskt lite data att gå efter. Man skulle ju med enkelhet kunna argumentera för att det krävs mer underlag än åsikter och upplevelser av effekt innan man ”sätter sitt namn” på en produkt, då anekdoter och liknande är sedan mycket länge känt som opålitlig data.

<—

Detta svarade de aldrig på.

Efter det att jag skrev min förra kolumn har fler saker framkommit rörande spikmattan. Mannen som ”uppfann” mattan sade till Aftonbladet för bara några veckor sedan att mattan ”kom till honom” under en meditationsresa i Himalaya för några år sedan, och att det var baserat på denna vision han skapade mattan. Dock har det nu visat sig att ett företag i Malmö som sysslat med alternativmedicin under mycket lång tid sålt den i tio års tid, och då under märkningen ”den ryska spikmattan” (nämns i kvacksalvarens svar ovan). Säljansvarig på företaget är mannens mor. Krävdes det verkligen en meditationsresa för att komma på en produkt som mamma säljer? Han erkände efter detta att vad som kommit till honom i hans vision var att han skulle börja sälja dessa mattor. Under ”falskt” namn, tydligen.

Vidare så krävde Konsumentverket att företaget skulle styrka sina påståenden om medicinska effekter, då man inte får påstå precis vad som helst. Man satte en deadline på detta, men istället för att styrka sina påståenden så tog företaget bort dessa medicinska påståenden från sin hemsida.

Det mest tråkiga är att bedragaren som ligger bakom allt detta (Jonathan Hellbom, som nu kallar sig för ”Om Mokshananda”) kommer vara stormrik vad som än händer.

Grundläggande vetenskap

För att fördriva tiden har jag börjat kommentera lite här och var på YouTube. Det är ganska kul att göra det, då man stöter på människor som ofta har helt annan syn på saker och ting än vad vi har här i Sverige. Många frågor som är heta i USA är typiska icke-frågor här, som homoäktenskap och abort. Det mest fascinerande är dock att man kan stöta på folk som har så pass skruvad världsbild att det knappt går att prata med dem.

En sak som för mig blivit väldigt uppenbar är att det på många håll saknas en grundläggande förståelse för vad vetenskap är. Vad som slog mig då är att det kan vara så att bilden av vad vetenskap är och vad det innebär faktiskt kan vara lite suddig även här i upplysta Sverige. Folk tenderar att vara skeptiska till vetenskap och vetenskapliga framsteg, men mer om denna raka motsägelse senare.

Alla ni säkerligen hundratusentals som läser detta, gör ett litet experiment på er omgivning. Ställ denna mycket enkla fråga till några nära och kära: Kan du förklara för mig vad vetenskap är? Denna kolumn kommer hjälpa er med att utvärdera svaret.

Att ordet ”vetenskap” innehåller ordet ”vet” är ingen slump. Att veta är ju synonymt med att kunna, och därför kan man säga att vetenskap på många sätt är synonymt med kunskap, fast det är en mer praktisk och drivande version av kunskap. Vetenskap är verkligheten, och processen som tar oss närmare och längre i att förstå vår verklighet och lära oss hur verkligheten ser ut och fungerar, kort och gott. Den högsta benämningen något kan få inom vetenskap är att det är en teori, och på det sättet skiljer sig vetenskaplig teori från annan teori. Säger man att ”ja, men det är bara en teori” så förstår man alltså extremt lite om vetenskap och vetenskaplig process. Exempel på teorier inom vetenskapen är: evolutionsteori, gravitationsteori och liknande relativt självklara företeelser.

Så, vetenskap är alltså processen där vi upptäcker verkligheten. Betänk då följande, inte allt för ovanliga påstående: ”Vetenskapen kan inte förklara allt!”. Detta påstående kommer vanligtvis från människor som tror på saker som astrologi, homeopati och spöken. Man avser alltså med påståendet att just deras intresseområde ligger utanför vetenskapens ramar. Ser du det paradoxala i detta? Vad man säger då är att intresseområdet ligger utanför verklighetens ramar, och därmed är icke-existerande. Detta var förmodligen inte avsikten, men det är konsekvensen av ett sådant uttalande.

Vetenskap kallas religion av många, och ingen av dessa vet vad vetenskap är och vill i regel inte det heller. Även här stöter vi dock på ett paradox, då religion per definition kräver tro för att ha någon som helst verkan eller validitet, vetenskap (verkligheten) förblir oförändrad oberoende av vår syn på den eller vad vi väljer att tro och tycka. Religion förkastar förändring och kritiskt tänkande, och omfamnar förlegade dogmer och ritualer, medan vetenskaplig process KRÄVER kritiskt tänkande och avskyr allt som är förlegat och föråldrat. Tänk dig själv, om vetenskapen inte var förändringsbenägen och extremt kritisk i sin grund, hur långt hade vi kommit då?

Vetenskaplig process bygger således på att vara skeptisk, den är skeptisk i grunden. Så människor som är skeptiska till vetenskaplig process är alltså skeptiska mot skepticism. Det i sig blir inte ologiskt, väldigt många har inbillningar som endast överlever på grund av att de är så enormt emot att skina lite ljus på idéerna de håller så fantastiskt kära, men det farliga är att dessa personer ofta försöker påtvinga andra sin egen bild i frågan.

Sist men inte minst, ”argumentet” att vetenskapen givit oss atombomber, biologiska stridsmedel och liknande. Medan detta i sig inte är felaktigt, så är det så att vetenskapen talar inte om för oss hur vi ska använda vår kunskap eller våra insikter. Den ger oss bara fler alternativ. Vetenskapens frukt har använts för att på mindre än 200 år ökat vår medellivslängd från 25 till 75 år. Den har givit oss möjligheten att utrota sjukdomar, förbättrat vår livskvalitet och givit oss enorma fördelar, eftersom vetenskapen tillåter oss att tygla naturen och dess fantastiska möjligheter. Skulle någon verkligen byta atombomben mot alla dessa framsteg?

Så, glöm nu inte att pressa din omgivning på vad vetenskap faktiskt är. Jag ska också göra det, förhoppningsvis blir vi alla glatt överraskade.

Stressa av med en spikmatta

Spikmattorna har gjort ett triumfartat segertåg in i den svenska medelålderskvinnans hem. Det tycks vara så att alla behöver dessa mattor, och likt mikrovågsugnen så kan man inte begripa hur i hela fridens namn man klarade sig utan en. Svensken som uppfann dessa spikmattor har råkat bli miljonär på affären, och enligt han själv så inspirerades han till att skapa dessa mattor efter att han varit munk ett tag i Indien. Vackert. Mattorna marknadsförs som indiska, men i Indien marknadsförs de som det senaste från USA/Väst, eftersom de inte är indiska från början. INGA av dessa mattor har sitt ursprung i Indien, oavsett modell och vilka mystiska broderier de är täckta med.

Spikmattorna sägs bota en hel del saker, eller åtminstone lindra dem. Ryggsmärtor är populära att kasta ut med hjälp av spikmattorna, men de ska tydligen vara bra för en myriad av andra saker också. Det känns lite kontraintuitivt att bota smärta genom att lägga sig på en spikmatta, men konstigare saker har väl hänt.

Min sambo tittar på att köpa en spikmatta, eftersom det vore dumt att inte ha detta lilla mirakelsjukhus hemma i huset, nu när det fungerar så bra, menar jag. Ska villigt erkänna att detta är mina ord, och inte hennes. Eftersom jag är av naturen skeptisk till i princip allt som föreslår fantastiska resultat så började jag gräva lite i vad fördelarna faktiskt är, vad de potentiella effekterna av användande är och framför allt vad medicinska studier i ämnet har att säga om dessa saker.

Mattorna finns att köpa på många ställen, och de flesta är väldigt noga med att poängtera att inga medicinska studier finns på denna produkt. Man antar helt enkelt vilka effekter som mattan har, något jag måste säga att jag tycker är extremt oseriöst och oansvarigt. Påstår man att en produkt har medicinska effekter anser jag att man är skyldig sina kunder och allmänheten att undersöka detta på ett korrekt sätt innan produkten går till försäljning.

Företaget som tillverkar mattorna säger detta på förstasidan: ”Mycket tyder på att kroppen utsöndrar Endorfiner och Oxytocin vid spikmattebehandling samt att cirkulationen förbättras. Vi utgår därför från denna förklaringsmodell vid våra svar om de positiva effekterna av behandlingen.”

”Mycket tyder på”? Hur vet man detta om inga studier har gjorts? Vad, exakt, är det för kontroll som gjorts så att man kan uttala sig på detta sätt? Och hur kan man motivera detta som grund för att sälja produkten under dessa premisser? Mer oseriöst och oansvarigt beteende, om du frågar mig. Noteras bör att detta kommer från en legitimerad läkare som heter Leif Östling. Jag har mailat mina frågor direkt till Leif, svarar han så publicerar jag svaret här på sidan direkt.

Som tur är så behöver vi faktiskt inte gissa. Vi vet ganska väl vad som händer när kroppen utsätts för skada, både upplevd och faktisk sådan, och vad som händer är att stresshormonet ACTH frigörs i kroppen. ACTH ökar inte bara stressen i kroppen, utan påverkar även immunförsvaret negativt, samt att det sänker hypofysens utsöndrande av tillväxthormon, något som kan vara rent av farligt för exempelvis barn. Att man blir beroende av att använda spikmattan är därmed inte alls speciellt mystiskt, eftersom man har mer stress i kroppen efter användning än man hade innan, och således ökar behovet av att använda den igen, eftersom det är just detta man tror och hoppas att mattan ska råda bot på.

Funderar man lite runt de påståenden som förespråkarna kommer med så uppstår även där frågetecken ganska snabbt. Folk som förespråkar spikmattor pratar om cirkulationen, och hur den förbättras. Frågan är exakt hur detta skulle gå till, det stämmer säkerligen att den ÖKAR, men förbättras? Och kan vi se denna förbättring/ökning mellan gångerna man använder mattan? Jag har mina tvivel. Samt att vi också ska komma ihåg att ökad blodcirkulation betyder högre hjärtfrekvens, vilket i sig inte alls behöver vara något positivt för kroppen.

Så, varför är de så populära? Enkelt, folk vill att de ska fungera. De fullkomligt älskar enkla lösningar som ska lösa komplexa problem, och vad kan vara enklare än att lägga sig på en mirakelmatta? Placeboeffekten är naturligtvis en mycket stor faktor här, och förmodligen den enda verksamma faktorn, åtminstone i positiv hälsosynpunkt. Det finns stora sjukhus som går runt på att enbart ordinera homeopatmedicin (rent vatten), så att man skulle kunna uppleva någon form av effekt av en spikmatta är i sig inte alls otroligt.

Förresten ja, det finns en positiv effekt till. Ett flummigt drägg med en briljant affärsidé för hur man bedrar folk på pengar utan grund och studier blev miljonär. Kul att någon gagnats av mattorna.

Hjärnspöken utrotar mänskligheten

Det vore ett misstag att ignorera det uppenbara faktum att världen vi idag tar för given mycket väl kan komma att utrotas innan år 2050. Jag misstänker starkt att vi inte kommer hinnas slå ut av nästa super-virus, och att världen helt enkelt kommer att ta slut på grund av oss och våra ofta fullständigt idiotiska idéer. I Sverige är det jag nu föreslår inte lika kontroversiellt som i andra länder, faktum är att det förmodligen är minst kontroversiellt här, men religion är enligt min mening det som i slutändan mycket väl kan resultera i vår totala utrotelse.

Religion är mäsklighetens absolut största kollektiva hjärnspöke, som leder oss in på irrationella och farliga vägar. Den förgiftar vanlig tankeverksamhet (mer om detaljerna runt detta i en senare kolumn) och skapar en frizon för destruktivt och irrationellt beteende, något som visat sig gång på gång vara extremt farligt. Nog är astrologi idiotiskt, och folk som tror på spöken har ett näst intill infantilt intellekt (kanske lite överdrivet), men ingen tro på Jupiters relevans i himlavalvet gör att man spränger sig själv på en buss full med barn eller flyger plan in i byggnader fulla med folk. Ingen övertygelse om att homeopatmedicin fungerar gör att man åker ut på en inkvisition och sakta bränner av huden på människor eller dränker kvinnor vars enda brott är att vara tillräckligt fula för att kunna vara häxor. Nej, den typen av fullständigt sjukligt idiotisk galenskap krävs det religion för.

Vad vi tror och hoppas händer efter att vi dör styr våra liv i väldigt stor utsträckning, och det är inbillningarna runt detta som är den religiösa rörelsens största hörnsten. Det sitter människor i mycket höga positioner som på fullaste allvar tror att en gud placerat dem där, och att det är deras heliga uppdrag att föra svärdet till de otroendes hjärtan och rensa världen från satans ondska. George W Bush har exempelvis sagt att gud sade åt honom att invadera Irak. Borde det verkligen vara så accepterat att ledaren av världens största nation, som råkar sitta på ca 20 000 atombomber, är så öppen och stolt över sina låtsasvänner? Som dessutom PRATAR med honom, och ger honom orders? Frågorna är retoriska.

Idag, 2009, är det extremt mycket lättare att få tag på förödande massförstörelsevapen än det var bara för 10-20 år sedan. Inom 50 år kommer det vara så att i princip alla med lite pengar kan få tag på dem. Vi kommer med all sannolikhet därmed se fundamentalistiska nationer med massförstörelsevapen inom allas våra livstider. Skrämmer det bara mig blir jag förvånad. Det är bara att se på hur talibanerna börjar ta över i Pakistan, och Pakistan är en nation med kärnvapen. Fudamentalisternas svärd kommer alltså inom kort bli markant mycket mer avancerade än tidigare.

Västvärlden kommer inte kunna acceptera detta, det finns helt enkelt ingen möjlighet. Det enda logiska, och etiskt försvarbara, kommer i det läget att vara att agera i jordens kollektiva intresse, och dessa nationer kommer behöva utrotas på ett eller annat sätt. En konflikt är i det här läget oundviklig, och bästa tänkbara scenario är att hela denna nation som eventuellt kommer över denna teknologi utrotas innan de hinner använda den mot omvärlden.

Låter det otroligt? Jag tycker inte det. Faktum är att sålänge världen styrs av våra hjärnspöken och inbillningar om hur speciella och utvalda vi är, samt att vi krampartat håller fast vid hur fint allt är efter att vi slutat leva så kommer det sluta väldigt illa. I grund och botten psykiskt sjuka idéer kan aldrig leda till något bra, det ter sig ganska logiskt i sig.

Så, vad är lösningen? Först och främst behövs det utbildning och att fundametalistiska nationer inkluderas i gemenskapen. Fler böcker översattes till spanska i Spanien under år 2000 än antalet böcker som översatts till arabiska under hela 1900-talet. Fundamentalism blir mer desperat desto färre de blir, men de behöver utbildas bort, för att sedan utrotas med till buds stående medel. För världens skull.

”The world will not end because of what is written in the stars, but because of what is written in our books” – Sam Harris

Buzzer – Världens bästa affärsidé?

Jag ska börja med att säga att det jag kommer skriva om idag heter som koncept inte Buzzer. Det är dock nära originalnamnet. Varför ändrar jag detta? Jag hoppas att dagens text kommer göra det mer än klart.

Att bli en så kallad Buzzer är ett ganska nytt koncept. Vad det går ut på är att man anmäler sig till företaget som hanterar denna verksamhet (låt oss kalla det ”Buzz”), och sedan kontaktar diverse företag Buzz, och folk som är Buzzers får chansen att prova en massa nya produkter INNAN de släpps på marknaden. Låter väl coolt och häftigt? Och visst, att få gratisprylar hemskickade låter väl helt OK, men om det är något alla vuxna vet så är det att inget är gratis.

Läser man på Buzz hemsida så klargör de att man behöver inte sätta betyg osv, de vill bara att man ska testa dessa produkter, och det är naturligtvis så en inbiten Buzzer framställer konceptet till sina nära och kära. Men låt oss granska en liten text som står på företagets hemsida: ”Som Buzzador måste man alltid vara öppen med sitt uppdrag”. Intressant, kan tyckas, för vad exakt är uppdraget? Jo: ”Skälet till att företagen vill att du ska prova produkterna och kommunicera med dina vänner är att företagen vill marknadsföra sina produkter och att budskapen ska spridas. Man får inte dölja att det handlar om marknadsföring av produkterna.”

Konceptet är i sig genialiskt, för här står alltså folk i kö och väntar på att få arbeta med marknadsföring gentemot släkt och vänner, och den ersättning man får är att man SLIPPER betala för de produkter man skall göra reklam för. För det är Buzz nämligen mycket stolta över, alltså det faktum att man får jobba för dem utan att betala en endaste krona.

Jag känner en viss desperation här, för jag har pratat med folk om detta, och konceptet tycks vara vida känt. Det är många som är med på detta, och det gör mig faktiskt ganska matt. Ni som jobbar med detta, det kan väl inte möjligen vara så att ni rakt av är, om ni ursäktar, snikna idioter som inte förstår bättre än att jobba för pulverkaffe och bindor? Är det verkligen ens värt det att förnedra sig själv och svärta sitt egna goda rykte med att stå på jobbet och prata om att senaste Ramlösa Lingon/Heroin är det absolut bästa ni testat?

Värdighet och framförallt principer går att köpa loss extremt billigt, och jag tror inte att det handlar om personlig rikedom eller den rådande ekonomin, jag tror det handlar om det mänskliga tillståndet. Man kan tycka att skator är simpla djur för att de stjäl allt som glimmar, men är vi verkligen så förbannat olika?

Så, nu när du läst detta, om du fortfarande känner att du vill arbeta gratis och att det här med förnedring verkligen är din grej, så är adressen till företaget i fråga http://www.buzzador.se. Jag ville dock inte lämna ut något innan jag sagt mitt.

Och förresten, tycker du att ovanstående låter som en bra affär från din sida så hör av dig till mig, för jag har några e-post från nigerianska kungar som behöver din hjälp.

Ring och rösta: Det staten tar ger tamponger tillbaka

Det är onekligen turbulenta tider vi lever i, med en världsekonomi som rasar och nästan på gränsen till kränkande korkad lagstiftning som röstas igenom. Man sitter där, mitt i en pendeltrafik som fungerar uselt och en massa svettiga och allmänt illaluktande människor omkring en och svär över hur jävligt allt är. Men sedan, på helgen, kommer räddningen. Det där som gör allt lite mer OK, lite lättare att svälja.

För det handlar om en balans i tillvaron, en balans som så fort den efterfrågas och behövs alltid fylls av något specialintresse. Oftast är dessa intressen rent kommersiella. Nej, det är ingen massiv konspiration, det bara är så att balansen på något sätt hålls per automatik. Det finns inga män i svarta höghattar som sitter i ett rökfyllt rum på Rosenbad och smider onda planer, faktum är att jag misstänker att intentionerna ofta är ganska goda, om än felinformerade.

Vad jag pratar om är det faktum att när ena handen tar bort, så ger den andra tillbaka. Kollektivet som vi alla är en del av och refererar till som ”stat” finner det just nu lämpligt att genom lagar som IPRED-lagen och FRA-lagen försöka inskränka vårt privatliv ytterligare. Samtidigt ökar arbetslösheten iochmed den rådande ekonomiska krisen, och många i samhället ser sakta men säkert att deras trygghet monteras ner steg för steg. Saker som tidigare varit självklara försvinner, och helt plötsligt blir det inte ens säkert att man har råd med tacos varje fredag. Frustrationen ökar.

Men, då helt plötsligt kommer de. De enorma MTG-jättarna, med sin schampoo-reklam och värdelöst dubbade tyska reklamfilmer för äckligt godis. Med sina påklistrade leenden och en än mer tragisk Linda Rosing som tydligen ska ha sex i TV igen. Allt för att du, konsumenten, ska lägga dina absolut sista pengar på ett par vindrutetorkare du ”egentligen” inte behöver. Men detta räcker inte längre, för det finns andra sätt att tjäna pengar på nu, nämligen att ge dig tillbaka den kontroll som andra handen berövat dig. Detta tycks vara världens bästa affärsidé.

För kan det vara en slump att Melodifestivalen under våra absolut ekonomiskt mörkaste år på mycket länge slår röstningsrekord? Är vi verkligen, ute i riktiga livet, så engagerade i huruvida Hasse Aro fortsätter dansa i TV att vi är villiga att lägga pengar på detta? Spelar det oss personligen egentligen någon roll om kören från Borlänge sjunger även nästa vecka? Idén, som i sig är helt brilliant, är att vi tittare numera ska betala för att titta på reklamfinansierad TV. Önskar jag kommit på den.

Men frågan är ju om det räcker. Visst är det så att en klar majoritet av den kontroll vi upplever oss ha i våra vanliga liv även den är fiktiv, men det känns bättre att veta varje dag att man bara kan skita i allt och säga upp sig snarare än att tvingas till uppsägning. Jag misstänker att vi behöver mer än att ringa och rösta på precis allt, men den självklara följdfrågan är inte då huruvida vi kommer återfå kontroll i våra liv, för det kan nog vara slut med det på ett tag. Frågan är vad alla polotröjsbärande analytiker och vattenkammade producenter på de tvättmedelssäljande jättarna kommer skita ut härnäst.

Jag ser dock ingen lösning på problemet, så hade du väntat dig annat än att bli deprimerad behöver du nog acceptera att mycket annat inte står att finna. Men glöm inte att du kan återfå kontrollen genom att ringa flera gånger, för det är VÄLDIGT jämnt just nu…

Trons psykiskt sjuka ansikte

Tro heter tro just för att man tror, därav skillnaden mellan tro och exempelvis kunskap eller vetenskap. Vi tar ett mycket konkret exempel, säg att dina föräldrar är på väg att åka hem till sig, och du får känslan av att något kommer att hända. Du tror att något kommer att hända. Naturligtvis blir du lite nervös, men ingen fara på taket. Jämför detta med att vi antar att du VET att något kommer att hända, då hade du inte riktigt reagerat på samma sätt. Eller ja, dina föräldrar kanske är idioter, men du förstår poängen.

Troende vill gärna påstå sig veta, eftersom det låter mycket bättre än att erkänna det faktum att man inte alls vet, utan mest tror/hoppas. Samt att det naturligtvis även känns bättre, eftersom det ger mer säkerhet, vilket egentligen är syftet med all form av tro. Man hoppas ju att förstå sådant som antingen är för stort för en att förstå, eller att rationalisera sådant som motsvarar ens egna förhoppningar och behov. Det är få som tror på saker som går rakt emot deras egna hopp och värderingar, tro är väldigt anpassningsbart på det sättet.

För hur skulle en människa som verkligen trodde agera och reagera? Vad som slår mig är att en person som med ro kan konstatera att jag, ”på grund av” min anti-teism och grundläggande skepsis till allt astralt och andligt kommer att brinna i helvetet för all evighet efter det att min sista stund är kommen måste vara extremt ond, eller helt enkelt inte säker på konceptet med himmel och helvete. För om de VISSTE att man var på väg till helvetet så skulle de naturligtvis inte ta det mer ro. Ser du nu hur detta knyter an till mitt tidigare exempel?

Det finns faktiskt troende som reagerar som att de vet helt säkert. Vi har några sådana här i Stockholm, jag har sett två, båda äldre kvinnor, säkert över 80 år. Båda gick runt på tunnelbaneperrongen, och även i tunnelbanan och på pendeltåget, och var eld och lågor över allas vårt leverne. De var inte heller sena med att förklara vad som skulle hända om vårt syndande fortsatte. De själva var ju på väg till himmelen, men så var inte fallet med oss andra. Ingen pratade med dem, för vem vill initiera en dialog med en tok som bara babblar? Men är det bara babbel, eller är det egentligen det enda (ironiskt nog) rationella att göra om man nu är helt säker på att vi alla är dömda? Det tycker jag tål att tänkas på.

Men visst är den lite skrämmande; den ”sanna” bilden av tro? Det skulle nog de flesta hålla med om, jag tycker den är mer tragisk än skrämmande dock. För vilket liv är det att gå runt och predika på Stockholms lokaltrafik i sin ålders höst? Där kan man prata om att slösa bort både sitt liv och sina sista dagar. Det mest tragiska och samtidigt avslöjande är ju hur påstått troende faktiskt agerar gentemot denna egna tro, för inte ens påven tror på att någon gud skyddar honom. Då hade han ju knappast behövt flera centimeter pansarglas mellan sig och omvärlden när han visar sig offentligt. Han vet lika väl som du och jag att ingen osynlig hand kommer styra bort den eventuella kula som avfyras mot honom.

Den enda slutsatsen jag kan dra är att dem som verkligen tror, dem som VERKLIGEN tror, är extremt sällsynt. Och när vi väl ser det så uppfattar vi det som psykisk sjukdom, vilket det säkerligen också kan vara. Och så finns det folk som säger att tro aldrig skadat någon?

Vad händer med Sveriges polisväsende?

Det är med stor oro jag som svensk medborgare vittnar vad som tycks pågå inom den svenska Polisen. Jag har tidigare försvarat Polisen och deras ageranden, men det finns naturligtvis gränser även här. Vi har sett alldeles för mycket misstänksamt handlande från den här yrkeskåren under en väldigt kort tid, handlar det inte om att de skrattar åt döda människor så förolämpar de invandrade eller rent av hotar bilister. På det sista där finns det en video på Aftonbladet där en man smygfilmade två civilpoliser som börjar attackera hon verbalt.

Anledningen till att jag tycker det är viktigt att hellre fria än fälla just när det gäller polisväsendet är att de är förmodligen den absolut viktigaste myndighet vi har när det gäller samhällsuppehållande funktioner. Utan Polis blir det mer eller mindre anarki, och det är bara rakade småungar som förespråkar sådant larv. Så varför beter man sig såhär som polis? Varför tar man inte sitt enorma ansvar på mer allvar än att man beter sig som stötta skolbarn med grav svågerpolitik?

Jag ska börja med att konstatera att nej, det finns faktiskt ingen ursäkt för att bete sig som de gjort senaste tiden. Man säger inte vad som helst om folk, och man beter sig inte hur som helst, oavsett om det råkar stå Polis på uniformen. Det Polisen gör, säkert helt utan att förstå det, är att de sätter sig själva i en arbetsmiljömässigt rent av farlig sits. Tänk dig två konstaplar som patrullerar Rinkeby en fredagskväll, och bevittnar ett tumult, varpå de lämnar bilen för att komma till undsättning. De två gäng som börjat slåss inser att två Poliser, som alla ”vet” är rasistiskt lagda, närmar sig med hastiga steg. Det sitter inte långt inne att tänka sig att dessa två gäng begraver stridsyxan en stund till förmån för att begrava Poliserna. Ett omöjligt scenario?

Samhällets struktur är beroende av Polisen, så vad håller de på med? Jag tror att det i grund och botten handlar om att ha ett förhållningssätt till vad man sysslar med. En ventil för att kunna klara av att gå till jobbet varje dag och verkligen i princip uteslutande arbeta med det absolut värsta samhället har att erbjuda. Ska man palla det rent psykiskt så måste man distansera sig från det, och jag skulle tro att det inte är helt ovanligt att denna distans uppfattas som ren arrogans och att man är kall gentemot det yrke, och den yrkeskår, man faktiskt representerar.

Polisen skyddar oss från oss själva, så jag tycker allt till trots att de är värda förtroende och tillit, men det måste också betyda att de fångar upp kollegor som har trampat snett eller uppenbarligen inte mår bra av det de arbetar med, eller har det svårt av andra anledningar.

Nog för att detta är något samhället kunde bli bättre på över lag, men Polisen har, till skillnad från många andra arbetsgrupper, ett större ansvar kombinerat med ett enormt egenintresse i att deras organisation och anställda ska må så bra som möjligt. Något måste hända, så mycket har poliserna själva demonstrerat. Bara inte några poliser ska behöva begravas i Rinkeby innan det sker.

Värdelösa människor – Del 4

Några år sedan jag skrev om detta, så nu är det dags igen. Temat denna gång är: Pretentiösa idioter.

* Folk som säger ”i min värld”

Inte alls otroligt att du stött på personer som säger att i deras värld så är det minsann si eller så. Precis som att deras vilja och/eller skruvade uppfattning om saker och ting, eller fullständigt idiotiska idéer rörande hur problem ska lösas eller tacklas belönar dem med ett eget universum. Dessa skräckexempel brukar ofta använda detta uttryck när de själva vet hur blåsta de är, men att högfärdigheten inte tillåter dem erkänna det. Då är det bättre att hävda existensen av ett parallellt universum för att dölja idiotin.

Ingen bryr sig om dig och din låtsasvärld, vi lever i SAMMA värld, ledsen. Du har inte en egen. Och om dina förbannat korkade uttalanden passar eller är vettiga i den värld jag lever i så är de inte det i någon annans värld heller.

* Personer som har ”Ingen reklam tack, men gärna samhällsinformation!” på sin brevlåda/-inkast

Vilken tur att idioter skyltar med att de faktiskt är intresserade av samhällsinformation, eftersom de flesta reklamutdelare per automatik sorterar bort viktiga brev om sophämtning osv när man konstaterar att man inte är intresserad av REKLAM. Enda anledningen till att vissa uppmärksamhetsuttorkade mähän sätter upp dessa lappar är att de på detta enkla sätt tycker sig skylta med sitt enorma och engagerade samhällsengagemang. Lika bra att sätta upp en lapp där det står: ”Ingen kommersiell smörja, men jag är en pretentiös fjant som måste hävda mig, så mata mig gärna med information om hur jag ska rädda världen, så jag slipper söka upp den själv”.

Denna typ av stryparbefogad nonsens kommer i regel från den delen av befolkningen som tycker sig ha räddat universum när de ger 100:- till UNICEF eller en femma till en hemlös när de är på semester.

* Fördomsfria människor

Finns inte, så då borde det ju vara lagligt att kasta folk som påstår sig vara detta ut för valfri stentrappa, eftersom det inte möjligen kan vara olagligt att skada folk som inte existerar.

Dock säger det en hel del om personen som marknadsför sig själv som en fördomsfri person, eftersom det i regel handlar om en person som faktiskt snarare har väldigt många och breda fördomar, men är för korkad för att inse det själv. Detta är också något att skryta om på middagsbjudningar och fester, eftersom man själv har kommit på hur fint och moraliskt överlägset det är. Men som sagt: Stentrappa.

* Idioter som säger sig följa mottot att leva varje dag som att det vore den sista

Jättemånga har detta som sitt motto, speciellt på dating-sidor osv. Det låter ju lite coolt, lite edge sådär. Så du skulle sitta hemma med handen i byxorna, ömsom surfandes på en dating-sida, ömsom borsta ur ostbågssmulor ur brösthåret din sista dag i livet? Det måste få dig att känna dig som världens största förlorare, vilket du förmodligen också är.

Tänk dig själv vad du skulle göra om du visste att detta var din sista dag, man skulle ju göra helt galna saker, åtminstone jag, som att skjuta en älg, med pilbåge, från en hang-glider. Men inte lever dessa människor så, de lever precis som vi andra. Så visst låter det bra på pappret, men det är väl så idioter fungerar.