Allt liv på Jorden är kvinnans

Jag läste just om Justin Bieber och hans idiotiska syn på abort, i Aftonbladet. Efter att ha deltagit lite i debatten så började jag fundera lite mer på varför abort-frågan är så enormt känslig för många. Vad kan det bero på?

Låt mig först kort utveckla min syn på abort. Jag håller inte människans liv på Jorden i någon särställning kontra annat liv på planeten, objektivt sett. Jag skulle hellre döda en panda än en människa, men jag tror inte att Jorden, universum eller någon överhet har någon preferens alls för oss människor, vilket torde vara tydligt för de flesta, men nåväl. Denna syn som jag har gör också att jag inte ser celler med mänskligt DNA som något överdrivet fantastiskt som måste skyddas till varje pris.

Ett embryo är inget mer än en ansamling celler, och ett ungt foster är inget eget liv på något sätt. De kan inte överleva på egen hand, de har i detta skede inget värde utöver deras potential, och att slåss för en potential ter sig en aning dåraktigt för mig. Betänk också att även personer som är rakt emot abort inte likställer embryo/foster med ett barn, eftersom de inte förespråkar att man vid genomförd abort skulle kunna dömas för mord, eller att man vid exempelvis en trafikolycka man själv orsakat som resulterat i missfall skulle kunna åtalas för dråp. Även i huvudet på en abortmotståndare finns det således fundamentala skillnader.

Men, när man börjar prata om detta med folk på nätet så ser man nyanser i åsikterna som jag tror kan förklara vad som för många är grundproblemet. Det är nämligen väldigt vanligt att man uttrycker generellt nedsättande gliringar om kvinnor. Det handlar om allt från hur kvinnor generellt sett beter sig mot andra till helt vansinniga idéer om att våldtäkt ”nog inte är så farligt” (en stor del av debatten handlar om abort efter våldtäkt).

Summan av ovanstående ledde för mig till en plötslig insikt. Faktum är ju det att allt mänskligt liv på Jorden finns här för att kvinnan vi känner som mor burit på oss en gång i tiden. Visst är männen delaktiga i befruktningen som sådan, men i princip hela arbetet med att sätta ett barn till världen står kvinnan för. Min misstanke är att detta är besvärande för väldigt många. Man ser det i reaktionen som ligger till grund för just förbud av abort, eftersom hela principen bakom detta förbud är att man ska ta bort kvinnans makt över människans existens. För kan man vara för jämställdhet och lika rättigheter mellan könen men samtidigt vara mot aborträtt?

Svaret är naturligtvis att nej, det kan man inte, och det är man inte. Inser man att kvinnans kropp är hennes egen att bestämma över så hedrar man också denna rättighet i vått och torrt. Det ter sig bara så enormt fegt att maskera sitt förakt bakom påstådda rättigheter en ansamling celler har, men det talar ju sitt tydliga språk om man anser att några cellers rättigheter trumpar kvinnans rättigheter.

SkepchickSE är nu igång

Skeptikerrörelsen har problem i det att den är väldigt obalanserad. Samma obalans tycker jag mig se hos rörelser som förespråkar pseudovetenskap. Faktum är att väldigt många skeptiker är män, och väldigt många som tror på spådom, healing och annat trams är kvinnor, det är åtminstone den bild man får när man varit aktiv inom skeptikerrörelsen i några år. Denna bild är dock problematisk.

Det problematiska ligger i att man lätt får en skev bild av hur dessa åsikter och övertygelser fördelar sig. Är det så att kvinnor är mer lättlurade än män och går på vilken skit som helst? Mina privata erfarenheter säger att så inte är fallet. Men är det då så att män över lag är mer skeptiskt lagda och har bättre verklighetsinsikt än kvinnor? Nej, det säger inte min erfarenhet heller, jag har träffat fler manliga idioter än vad jag kan besväras med att räkna. Trots detta är det absolut flest män som är aktiva i skeptikerrörelsen, och bland medium och liknande bedragare är kvinnor överrepresenterade.

Den som har följt min blogg under en tid bör känna till vid det här laget att jag är emot all form av diskriminering, oavsett om det handlar om sexuell läggning, hudfärg, bakgrund eller kön. Jag gör vad jag kan, men eftersom jag är en vit, svensk, heterosexuell man på 30 år så tillhör jag inte en vidare utsatt grupp. Vad jag alltid uppmuntrar är att grupper som upplever orätt ska slåss för att detta orätt ska tillintetgöras, och nu har ännu en stjärna på denna himmel sett dagens ljus.

För några dagar sedan slog Skepchick.se upp portarna, med mottot: ”Snille, smak, skepticism”. Så, om du tror att feminism är att färgmatcha kläder eller att bara män slåss för rim och reson, förbered dig på att ändra uppfattning. Jag är själv inte delaktig i sidan, av självklara, penis-relaterade skäl, men jag kommer följa sidan med stort intresse, och det borde du också göra. Såvida det inte betyder att du lägger mindre tid på MIN sida, förstås.

Fluor ger fina tänder till Lucia

Paranoia-maffian har under de senaste åren börjat attackera fluor i större och större utsträckning. Det enda man har att komma med i frågan är det faktum att fluor faktiskt är giftigt, utöver detta tycker man sig i regel inte behöva tillägga så mycket mer. Detta trots att vi vet vilka effekter ett för stort intag av fluor ger, och att dessa effekter knappast kan rubriceras som några folksjukdomar. Faktum är att jag vågar garantera att ingen som läser detta har stött på en endaste människa som drabbats av problem som kan knytas till användandet av tandkräm och munskölj som innehåller fluor. Så, varför attackerar man just fluor?

Fluor är ett mycket enkelt ämne att attackera, eftersom man kan ersätta det med andra, mindre effektiva, produkter. Kort sagt så offrar man inget genom att offra fluor, man kan leva sitt liv precis som vanligt. För om man verkligen brydde sig om hur giftigt fluor är, speciellt med tanke på att man faktiskt inte ÄTER fluor, så finns det väl säkerligen andra produkter man rimligtvis kunde fokusera på? Naturligtvis, men det gör man inte, eftersom detta kräver uppoffringar i någon form, och det är ju lätt att vara kvasiintellektuell så länge man inte behöver ändra något man gillar eller uppskattar.

Men om vi börjar med fluor, hur farligt är det egentligen? Det fluor som finns i tandkräm är natriumflourid (NaF), och för att tandkräm ska få säljas inom EU måste den ha under 1500 mg/kg NaF. Personligen använder jag tandkrämen Zendium, som ligger på 1100 mg/kg. Den stora tub jag använder innehåller 100 gram tandkräm, alltså 110 mg NaF totalt i tuben. När man pratar om giftiga ämnen så är det så att människor reagerar olika på dessa, men den uppskattade förmodliga dödliga dosen av NaF ligger på 11 mg/kg, vilket alltså betyder 11 mg per kilo kroppsmassa. Jag väger ca 120 kg, så för mig blir då den dödliga dosen NaF 1320 mg. För att jag genom min tandkräm skulle få i mig en dödlig dos NaF skulle jag därför behöva äta (ja, äta) innehållet i 12 tuber (1,2 kg) tandkräm. Låter detta som en reell risk?

Det enda som skrämselspridarna som tjatar om fluor har kvar i detta läge blir då att argumentera för att man aldrig bör få in några som helst gifter i kroppen. En person som anser detta bör då rimligtvis ha ganska bra koll på huruvida sådant vi konsumerar dagligen faktiskt är giftigt, kan man tycka. Men betänk nu det jag skrev tidigare om att behöva ändra sin livsstil eller göra uppoffringar för sina övertygelser.

Vi börjar med att titta på den mycket säsongsbetonade saffranen vi äter nu runt jul och Lucia. Saffran är mycket giftigt, och så lite som 5-10 gram kan orsaka missfall hos gravida. Så lite som 20 gram kan döda en vuxen människa. Nog för att saffran då blir ett väldigt dyrt mordvapen, men giftigt är det, även i små mängder, hur som helst.

Nu kan man ju hävda att saffran äter vi ju som sagt bara den här tiden på året, så hur farligt kan det vara? Ok, vi tittar på något annat. Vad sägs om choklad? Choklad innehåller teobromin, som är giftigt. Kakaobönor innehåller väldigt mycket teobromin, faktiskt så mycket som 1,2 %. Att äta kakaobönor rakt av är ju dock ganska ovanligt, men ju mörkare choklad, desto mer teobromin får man i sig. En chokladkaka gjord av mörk choklad kan innehålla 14 g/kg (eller mer) teobromin, och den dödliga dosen för människor är ca 1 g/kg. Om vi återkommer till mig som exempel, med mina 120 kg, så är alltså den dödliga dosen för mig ungefär 120 gram teobromin. Jag behöver alltså trycka i mig ungefär 8,6 kg mörk choklad för att få i mig en dödlig dos.

Förresten, har du kryddat något med muskotnöt någon gång? Det är en vanlig krydda i potatismos, bland annat. Muskotnöt innehåller nämligen myristicin, som är ett amfetaminliknande ämne. För två år sedan uppgav tidningen Matmagasinet att man skulle använda 20 muskotnötter i ett recept, vilket slutade i att fyra personer fick läggas in på sjukhus. Människor har dött av myristicinförgiftning, och detta kryddar vi gladeligen vår mat med.

Min poäng med allt detta är som du förstår inte att göra dig orolig för att äta lussekatter, för ärligt talat, om folk dog till höger och vänster på grund av överkonsumption av saffran runt Lucia så hade väl ganska många reagerat på detta? Min poäng är just den; om det vore så att vi till vardags drabbades av fluoros (sjukdom som orsakas av kroniskt intag av fluor) skulle folk också reagera. Men dessa effekter finns inte, och vi har använt fluor i tandkräm och dricksvatten sedan 1940-talet.

Men jag vet att det är attraktivt för många att tro sig sitta på den där ”sanningen” som andra helt enkelt inte begripit eller kan ta till sig. Det är klart att det har sin charm att inbilla sig att man är lite bättre och har lite bättre koll än gemene man, jag förstår absolut den attraktionen. Det måste vara trist att ha det behovet, speciellt när man måste ljuga och dupera för att fabricera dessa ”sanningar” man håller så kära.

Personligen har jag dock aldrig känt mig dragen till den sidan, då den tycks vara överbefolkad av pretentiösa idioter och illvilliga skrämselspridare. Nej, jag trivs mycket bättre med att försöka se saker för vad de är och agera därefter. För mig är det mycket mer intressant att kritisera och exponera detta larv än att ta del av det.

Min sons ateism definierar mitt föräldraskap

Min son är nu sex månader gammal, och ateist. Det kan te sig en aning klandervärt att uttala sig om sin son på det sättet, trots allt är jag ju själv mycket pigg med att kritisera personer som kallar sina barn kristna, men tillåt mig utveckla mitt resonemang.

Ateism är en icke-position, det är att inte tro på någon gud eller ha en övertygelse som kräver teism i någon form. Min son är extremt nyfiken, han kryper runt för fullt, ställer sig raklång och tittar ner i lådor och liknande. Smakar på allt han kommer över och är nästan alltid glad och nyfiken. Som läget är just nu så definierar han det öppna sinnet, då han alltid jagar vidare efter nya upptäckter och förklaringar. Han är alltså arketypen av ateist, och precis så som han verkar och arbetar fungerar all god vetenskap och framgång.

Men, vid någon punkt i livet, kommer någon människa introducera religion för honom. Notera att det är just en människa som behöver göra detta, så som fallet alltid varit. För någon har ju hittat på den specifika övertygelsen vid något tillfälle, någon har av något garanterat illasinnat syfte skapat denna enormt tankedestruktiva modell, och förgiftat andras tankeprocess med den. Och precis som vilken effektiv sjukdom som helst så måste den spridas, och då gärna till barn. Fundera på detta en liten stund, det enkla faktum att hela konceptet med religion syftar till att ta ifrån barnets dess känsla för att utforska och vilja att undersöka. Religions-idén talar om för barnet att saker och ting existerar för att en gud vill det, och det enda vi behöver veta och känna till är just detta, samt att denna gud förtjänar vår konstanta lojalitet och pris.

Det var ungefär så som idén introducerades för mig som barn. För när jag gick i lågstadiet på 80-talet så var snälla tanter från kyrkan med i skolan, och pratade om Jesus. Först var Jesus en riktigt schysst historisk figur, en såndär kille alla vill känna och umgås med. Men sedan kom man snabbt in på att polaren Jesus var SÅ snäll att han offrat sig för våra synder, utan att vi bett om det eller förväntat oss det. Vi stod därmed i skuld till honom och hans skapande pappa. Vi skulle därför aldrig glömma vad Jesus offrat för oss, och det faktum att vi stod i enorm skuld till honom. Faktiskt så enorm skuld att vi aldrig kunde hoppas på att återgälda honom.

Nej, idén med religion kommer han inte få från mig, det står nog ganska klart, och jag anser att idén religion är bland det värsta man kan ge sina barn. Begränsar man sina barn på det sättet med vilje har man en ytterst cynisk och tveksam agenda. Detta behöver absolut inte vara en medveten agenda, men slutprodukten blir ju oundvikligen att barnet tänker mindre än det borde och tror på saker som är uppenbart nonsens. Det verkliga testet och prövningen i det hela uppstår när andra än jag själv presenterar dessa idéer för honom.

För så kommer ju att ske, det råder inga tvivel om den saken. Och innan dess är det upp till mig som förälder att förbereda honom för dessa påståenden och inbillningar, naturligtvis på ett positivt sätt. Den bästa metoden för att stävja icke-tänkande är ju att demonstrera värdet i tänkande. Och förhoppningsvis ska min son redan när detta introduceras för honom förstå och kunna tillräckligt mycket för att en sådan övertygelse ska vara praktiskt omöjlig. För det är tveklöst så att religiös övertygelse är en kunskapsfråga.

Om jag misslyckas och min son blir troende kommer jag se detta som ett klart och markant nederlag i mitt föräldraskap, och som ett svek från min sida.

Åkessons tiotusenkronorsfråga

Om du håller dig minsta lilla a jour med antingen den skeptiska eller mediala sfären så har du knappast missat att för några veckor sedan exponerades det fysiska mediet Anders Åkesson som bluffmakare. Ingen skeptiker blir vidare chockad över att dessa saker kommer upp till ytan, eftersom all form av mediumskap är bluff och båg, men vad som var överraskande i historien var att det var mediet Per Ola Thornell som avslöjade Åkessons bluff. Om du inte redan gjort det så föreslår jag att du lyssnar på Skeptikerpodden, avsnitt 27, där John Houdi intervjuar Per Ola, en mycket intressant intervju.

Händelsen skickade en chockvåg genom hela det mediala samfundet, som då snabbt delades upp i två läger. Ett läger som försvarade Åkesson med allsköns nonsens, och ett läger som insåg att hela företeelsen med fysiskt mediumskap nog mest är en massa larv. För er som inte vet; fysiskt mediumskap går ut på fysiska manifestationer, så som andar som blåser i trumpeter osv.

Anders Åkesson har varit utbildare inom det mediala i flera år, och var enormt välrenommerad. Han har också varit med i programmet Det Okända, som går på TV4+, där Caroline Giertz är programledare. Det är även hon som har skapat hela programidén. På sin blogg skriver Caroline följande om händelsen:

Men så kom jag på – alla som fuskar blir nog avslöjade förr eller senare. Och ingen annan har blivit det. Alltså kan man förmoda att det inte fuskas särskilt mycket. Jag vet att många granskat Det okända genom åren, i hopp om att komma på oss med nåt fuffens, men det finns inget att komma på. Om det fanns hade det uppdagats.

Så – Anders Åkessons fusk kan också ses som ett bevis på att vi inte fuskar.

För det första så stämmer det inte alls att ingen annan avslöjats, det fysiska mediet Colin Fry avslöjades för inte alls längesedan, men oavsett så måste man beundra den graden av ignorans som krävs för att yttra sig som Caroline gör ovan. Jag och en skeptiker till påpekade detta i bloggen, varpå hon rättade sig själv en aning:

Ni har rätt, det är att greppa efter halmstrån, att försöka vända Anders fusk till vår fördel. Och bevis är verkligen fel ord, möjligtvis kan ”argument” användas. Ber om ursäkt.

Bättre, men nej, det är knappast ett argument heller. Men det är väl så när man försvarar sitt leverbröd; sanningen blir inte speciellt noga.

Vad jag hakade upp mig på i hela den här historien är dock något som jag undrat länge, och frågat väldigt många om, men aldrig fått ett svar på. Faktiskt inte ens ett försök till svar, nu när jag tänker efter. Betänk att Anders Åkesson varit enormt stor inom det mediala, han har hållit kurser i det mediala, och väldigt många såg/ser honom som en personlig mentor. Åkesson är alltså en bevisad och erkänd bedragare, och har ändå kunnat komma in i branschens kärna, utan att ha några speciella egenskaper eller förmågor alls. I vilken annan bransch hade detta varit möjligt?

Jag brukar jämföra med andra branscher, där man faktiskt kan vara skicklig och veta vad man sysslar med. Personligen är jag värre än oanvändbar när det handlar om rörmokeri. Om jag sålde mina tjänster som rörmokare, hur många kunder skulle jag behöva besöka innan folk började misstänka att jag inte har någon aning om vad jag pysslar med? Förmodligen skulle detta uppdagas redan första dagen. Inom rörmokeriet skulle det inte vara möjligt för mig, som inte kan ett dugg om detta, att bli så välrenommerad och känd att barn ville ha min autograf och att jag fick åka på rörmokerikonvent och prata om mina bravader och personliga insikter. Det är helt enkelt inte ett rimligt scenario, men inom det mediala är det uppenbarligen inga problem.

Så, vad är då frågan? Jo, det är ju så att alla medium håller med om att bedragare finns det ju i branschen, det finns ju ”överallt”, och det är viktigt att sortera bort dessa. Så, frågan jag ställer är: Om man tar ett erkänt falskt medium och ett medium som anses vara äkta, vad skiljer deras resultat åt? För det är ju detta som är den avgörande faktorn i att kunna spola ut bedragare i alla andra branscher, och det är ju fullt rimligt att förutsätta att en bedragare inte kan producera samma resultat som en äkta utövare.

Men är det inte då lite lustigt att inget medium jag pratat med till dags dato kunnat besvara denna fråga konkret?

Idioten med ballongen har övertag över skeptikern

Tänk dig en fullsatt tågvagn där folk sitter och pysslar med sådant som folk pysslar med på ett tåg. In i vagnen kliver en man, med en stor påse i handen. Han sätter ner påsen och tar ur den en uppblåst ballong, som han trycker hål på med en nål. Hur skulle folket i vagnen reagera?

Den omedelbara reaktionen är naturligtvis att folk skulle hoppa till, några i gruppen skulle säkerligen yttra ett litet skrik av rädsla. Utöver denna omedelbara reaktion så skulle i princip samtliga reagera rent fysiologiskt, och adrenalin och liknande skulle utsöndras i deras kroppar, då detta kan behövas för att försvara sig vid en eventuell fara eller annan överlevnadssituation.

Betänk hur enkelt detta var, alla hade kunnat göra det. Både du och jag hade för nästan inga pengar eller tid alls och med extremt små medel kunnat utlösa en sådan reaktion för väldigt många människor. Men, hur skulle mannen med ballongen ha gjort om han ville inspirera hela vagnen till den omvända reaktionen; alltså lugn. Det går naturligtvis inte, det krävs betydligt mycket mer än dessa medel för att lugna ner människor. Rädsla är så djupt rotat i oss, och rent utvecklingsmässigt är det en enormt fördelaktig reaktion, eftersom den som springer i regel är den som överlever. Modiga djur som offrar sitt liv till höger och vänster tenderar att dö ut, men fegisar som lägger benen på ryggen så fort faran uppenbarar sig kan fortsätta få barn.

Nu kanske du tänker som så att detta är teoretiskt, eftersom ingen skulle vara så korkad som mannen med ballongen. Men faktum är att extremt många är precis så korkade. Och de drar sig inte för att spela på våra rädslor, våra rädslor för allt som ter sig så enormt farligt därute. Det kan handla om präster som hotar med helvetet, Jenny McCarthy som påstår att vaccination orsakar autism eller spåkärringen som säljer lögner till änkan som är orolig för att hennes före detta make inte har det så bra i livet efter detta.

Rädsla är den klar-röda tråden genom den verksamhet som alla dessa bluffmakare och charlataner bedriver. Tänk om din pension inte räcker, bäst att du är med i det här pyramidspelet. Tänk om du får bieffekter av dina mediciner, bäst att du tar homeopatika, som helt saknar bieffekter, eftersom det saknar effekter. Tänk om du ska dö ensam, bäst att gå till en tarot-läsare som kan tala om för dig hur din perfekta partner ser ut. Tänk om dina barn blir sjuka, bäst att inte vaccinera dem.

Sedan står man där, i egenskap av vetenskaplig skeptiker, och påpekar att rädsla faktiskt inte är så farligt. Visst, att ”inte veta” är inte trevligt alla gånger, men det är mycket trevligare än att hitta på lögner som sedan i sin tur blockerar sanningen när den väl uppenbarar sig. Det är en förbannad uppförsbacke, att konstant behöva lugna ner folk och på något sätt behöva ursäkta sanningen. En sanning som inte i alla lägen är speciellt bekväm, och därmed ter sig en aning kontraintuitiv för vår enkla art, men som ändå är just sanningen, och därmed också det enda vi faktiskt på riktigt kan förhålla oss till på ett vettigt sätt.

För om det är något vi vet så är det att lögner föder flera lögner, och lögnarna drar sig inte för att bre på med mer och mer. Har man börjat verkar det vara svårt att sluta, och har man tummat på sanningen en gång är det lätt att det sker en andra.

Poängen är inte att alla ska stöpas i samma form och tro samma saker, poängen är att alla ska se kritiskt på saker och ting och faktiskt kräva bevis. Då ger man inte lögnarna frisedel, då kan de inte komma undan med att bedra folk, presentera lögner som fakta och förvanska det publika samtalet om dessa saker. Det är inte så att ”vi” skeptiker är en homogen grupp, det är inte för vår skull så många som möjligt behöver hjälpa till, det är för allas skull.

Så, nästa gång du ser en idiot med en ballong och en nål på ett tåg, sätt en tejpbit på ballongen där nålen går in. Då smäller den aldrig, luften pyser sakta ut med ett lugnande *fffssssssss* istället. Då har du gjort en god gärning.

Såhär ska jag rösta och därför

Valet 2010 var svårt för mig, mest på grund av det enkla faktum att det inte har varit speciellt självklart vad man ska rösta på. Visst kan man vara en blind ideolog som oavsett tidigare och aktuella prestationer alltid röstar samma mest för att man inte riktigt orkar tänka och ta till sig av ny information, men jag är varken gråsosse eller speciellt konservativ av mig. Jag har fått rösta i två val tidigare, eftersom jag är vid den späda åldern av endast 30 år, och båda dessa gånger har jag röstat på S. Anledningen till det var att Sverige vid den tidpunkten hade en socialdemokratisk struktur i grunden, och då är det enkelt att helt enkelt förutsätta att S är mest lämpade att styra. Vad vi ska komma ihåg i sammanhanget är att vilket mått på välfärd man än använder så ligger Sverige ALLTID i toppen, oavsett om det handlar om finansiell tillväxt och stabilitet, rättigheter för kvinnor och jämställdhet, synen på homosexuella, synen på människor från andra kulturer osv osv, vi är ett enormt framgångsrikt land, som är ett av världens absolut bästa länder att leva i.

Beror detta på ett block eller rent av ett enda parti? Självklart inte, detta har varit ett samarbete över decennier. Vad man dock älskar att trumma upp i valrörelser är motsättningar som helt enkelt inte existerar. Den absolut mest korkade av dessa måste vara när SD målar upp motsättningen massinvandring/välfärd. Bevisligen har Sverige klarat sig enormt bra ekonomiskt sett, denna hemska invandring till trots. Man behöver vara en redig skopa idiot för att inte inse detta uppenbara faktum. SD gillar att prata om dessa invandrare som kostar samhället så otroligt mycket pengar, men de 62 miljarder (!) vi svenskar (ja, i klar majoritet) är skyldiga Kronofogdemyndigheten pratas det inte om. Mest på grund av att alldeles för många inom SD är samhällsparasiter av rang. Ställ kostnaden för att uppfostra en medborgare, med allt från skolmat och barnbidrag till subventioner och liknande i vuxet liv, för att sedan se denne lägga sig på sofflocket och ta bidrag mot att ta in en invandrare som sätts i svenskaundervisning i några år för att sedan börja jobba så inser du snabbt vilken enorm plus-affär invandrare är.

En annan falsk motsättning man lyckats trumma upp är att röstar man på högra blocket så är man emot individen, den ”lilla människan”, och ska pressa så mycket pengar som möjligt ur de sjuka och dem som har det som svårast. Är det bara jag som minns att människor utförsäkrades även när vi hade S-regering? Att Försäkringskassans läkare gick emot personens egna läkare och fattade ett annat beslut, som man i regel tyckte var helt galet, utan att ens träffa personen i fråga? Detta är som bortblåst, för i den här valrörelsen har S tvättat händerna i högerblockets påstått misslyckade politik. Mediatränade högerblockspolitiker pratar naturligtvis väldigt mycket om individen och att de ska bli ”sedda” och liknande, men om man tror att vänsterblocket har bättre koll på individerna eller att de bryr sig mer om den ”lilla människan” har man helt enkelt valt att glömma bort hur samhället såg ut när det var S-styrt. Det jag säger är INTE att ett parti är bättre än det andra på detta, för att ha individkoll på människor är de facto omöjligt. Man behöver övergripande system som fungerar för den klara majoriteten, och när man genomför snabba åtgärder som Alliansen nu gjort så kommer det i vissa fall bli fel, det är de först med att erkänna, och då är det upp till dem att fixa detta.

Det pratas också högt och lågt om miljön och framtidstänk, vilket jag helt ställer mig bakom. Jag tycker att Mp har bra förslag rörande hur man ska överleva i framtiden, med förnybara energikällor och liknande. Det pratas mycket om landsbyggden och hur de drabbas av att bensinskatten höjs 49 öre, men det är bara kortsiktigt gnäll. Vi lever inte i en Hollywood-film, där alla räddas av hjälten i slutet och allt ordnar sig hur hårt vi än sitter i skiten. Vi lever mer i en Japansk-komedi, där alla dör i slutet, och det sedan bara blir svart. Ingen hjälte räddar oss, vi måste vara miljöhjältarna själva, men motståndet är stort. En röst på Alliansen betyder dock inte per automatik att man hatar miljön och har mink-trampning som hobby, de har planer även på den sidan, men inte lika bra och lika övergripande.

Så, hur ska jag rösta då? Jag är som sagt kluven. Det finns saker jag inte gillar i båda blocken, jag gillar inte att Ohly tycker att staten ska bestämma hur många föräldramånader jag måste ta ut. Jag gillar inte heller att Kd inte respekterar människors lika värde, och röstar emot allt som har med rättigheter till homosexuella att göra. Det finns alltid saker man inte gillar med båda blocken, och pr0blemet med dagens system är att en röst på S är en röst på V, och en röst på M är en röst på Kd.

Men man kan inte blunda för att sättet Moderaterna skötte finanskrisen på var exemplariskt. Visst, de kunde ha skickat finansiellt stöd till kommunerna liite tidigare, men deras argument för att inte göra detta tycker jag ändå håller. Sverige är ett av de länder i världen som klarade krisen allra bäst, och detta går inte att blunda för, så jag kommer faktiskt ge Alliansen min röst detta val, och hoppas att de visar vad de går för, och att de är värda den möjligheten. Mer specifikt kommer jag att rösta på Fp, då jag håller med Jan Björklund om att sysselsättningen börjar i skolan, sedan tycker jag att de vill ha betyg onödigt tidigt, men alla detaljer kan man inte vara överens om heller. Är jag inte nöjd nästa val kommer jag rösta annorlunda.

Det viktigaste detta val är dock det att SD inte ska få en vågmästarroll. Jag hoppas att Sveriges befolkning klarar mer och är vettigare än att rösta in SD i riksdagen, men jag kan vara naiv. En röst på SD kan sluta i omval, men OM de kommer in så hoppas jag naturligtvis att något av blocken får egen majoritet, vilket ser ut att vara svårt för de rödgröna. Bästa scenariot vore faktiskt om Alliansen fick med sig Mp, och fick majoritet på det sättet, men vi får se hur det går, senare idag.

Oavsett kommer vi överleva. Sjukförsäkringssystemet kommer fortsätta ha brister, svenne kommer fortsätta gnälla över alla bidrag denne inte får men ”har rätt till”, och alla kommer alltid tycka att det är alla andras jobb att dra upp dem ur skiten. På det sättet kommer Sverige var ett S-land låångt framöver.