Bilbälteshysterin ingen vågar prata om

Jag bär aldrig bilbälte. Jag har åkt bil hela livet och kört bil i 13 år nu, och jag har aldrig behövt det, helt enkelt. Naturligtvis förstår jag hur folk tänker runt bilbälten, att det ska vara så ”säkert”, och att man är ”oansvarig” bara för att man inte heller bältar sina barn, men allt det där är skitsnack. Jag är mitt barns förälder, och jag vet vad som är bäst för honom.

Bilbälteshetsare tänker sällan på riskerna med att bära bälte. Händer det något kan man få allvarliga skador, man kan bryta ben, förstöra leder och få enorma blåmärken över exempelvis torsot. Det pratas inte heller speciellt ofta om hur snabbt branschen (”Big Auto”) fick fram dessa ”livräddare”, det var tydligen gjort i en handvändning. Visst har det skett utveckling inom bilbältestekniken sedan de kom, men det är ju tydligt att det bara handlar om att Big Auto är i maskopi med nylonproducenterna, som i sin tur bara vill prångla ut så många bilbälten som möjligt, hur mycket skada de än orsakar. Alla former av ekonomiskt intresse är i grunden suspekta och kan aldrig någonsin leda till något positivt.

Varje gång jag hör talas om någon som fått en whiplash-skada, brutit nyckelbenet vid en olycka eller andra hemskheter blir jag säkrare på min sak, och mer övertygad om att bilbälten inte bara är totalt onödiga; de är rent av hälsovådliga. ”Förebyggande åtgärd” säger Big Auto och bälteshetsarna, men det är bara struntprat, det ser man ju på alla skador. Är lösningen inte 100%-ig är jag ointresserad av att befatta mig med den, och den ska definitivt inte komma i närheten av mitt barn!

Tro nu inte att jag bara går på egen intuition! Det finns en tysk forskare, kommer inte ihåg vad han heter, men jag tror han var geolog eller något sådant. Han håller åtminstone med mig helt och hållet, och eftersom jag redan bestämt mig så lyssnar jag betydligt mycket mer på honom (eller vad det henne?) än vad jag bryr mig om vad ”experter” påstår eller vad det aktuella kunskapsläget säger. Jag har funnit stöd för mina åsikter, punkt! Och om du har en annan åsikt, glöm inte att jag alltid kan spela känslo-kortet, det man får på BB direkt efter att ens barn trillat ur livmodern. För om det är något man som förälder vet med säkerhet så är det att ingen kan ta ifrån en rätten att tvinga på ens barn det sämsta tänkbara alternativet.

Ingen tror nog att jag tänker såhär, egentligen. Hur många vaccinationsmotståndare kan man säga det om?

Harold Camping kryper fram, lika ond som tidigare

Pressen har nu fått tag på domedags-”profeten” Harold Camping, som nu haft fel om undergången två gånger. Camping har erkänt att han räknade lite fel, och datumet är nu reviderat. Jorden beräknas nu gå under den 21 oktober 2011.

Jag tycker att följande citat från artikeln summerar vilken sorts människa Camping är väldigt bra:

Mr Camping, who predicted that 200 million Christians would be taken to heaven Saturday before the Earth was destroyed, said he felt so terrible when his doomsday prediction did not come true that he left home and took refuge in a motel with his wife.

Är det ens tänkbart för en psykiskt frisk människa att bli deprimerad över att världen INTE gick under och miljarder människor dog? Troende ser det förmodligen inte på det sättet, vissa gör det säkerligen, men det är nog ingen generell inställning att man är en vidrig människa om man fanatiskt försöker övertyga sig själv och andra om att Jorden minsann SKA gå under.

Om något så handlar det om en sjuklig besatthet av lidande och påhittat, gudomligt straff av alla de själva ser som mindre värda, eller helt värdelösa. Camping kan i sig verka harmlös, men det är han inte. Han sprider skräck och inbillningar till andra, vilket aldrig är harmlöst.

Det enda positiva med att Camping har fel gång på gång (vilket i sig inte är så märkligt när man försöker beräkna saker baserat på en sagobok) är att Camping och hans angängare förlorar miljontals dollar på reklam och liknande. Måste kännas bra för reklam-folket att de defintivit är de mest värdiga i sammanhanget.

Harold Camping är lika ond på söndag

På lördag inträffar domedagen, enligt ”profeten” Harold Camping. Han är ännu en i raden av religiösa tokar som påstår sig veta saker om verklighetens natur baserat på en sagobok (Bibeln, om det inte var tydligt). Naturligtvis är det inte första gången någon förutspått Jordens undergång utan att det riktigt blivit så, det är faktiskt inte ens första gången Camping gör det, men tydligen krävs det inte mycket för att man ska kallas just profet.

Camping sprider sitt budskap på alla möjliga olika sätt, men mest aggresivt genom hans internationella projekt Family Radio, där man inte skräder på orden. Man konstaterar inte bara att Jorden faktiskt kommer att gå under på lördag, man påstår också att Bibeln GARANTERAR att så är fallet. Naturligtvis har medier världen över snappat upp detta och visat stort intresse, Expressen har gjort flera olika inslag om detta de senaste dagarna.

Frågan är vad det är som gör Harold Camping så speciellt intressant. Att Jorden inte kommer att gå under på lördag inser de flesta, att hänvisa till Bibeln som en informationskälla när det gäller något alls egentligen är lika insiktsfullt som att hänvisa till Harry Potter-böckerna. Dock är det ju så att det är väldigt påtagligt, och det ligger väldigt nära i tiden. Visst, religiösa i alla valörer tjatar om att homosexuellas lika rättigheter är vägen till undergång osv, det gör även Camping, men nu har man fått ett faktiskt datum att ta fasta på. Hysterin är lika tröttsam som förutsägbar, men en annan aspekt av detta, som det absolut inte pratas om i media, tycker jag är mer värd att uppmärksamma.

Om du tittar på Harold Camping när han pratar om detta så är han väldigt tydlig med att han VET att detta kommer att ske. Det finns inga andra alternativ, han vet att Jorden går under den 21 maj, det finns ingen ”plan B”. Tänk dig nu att du med 100% säkerhet visste att ca 98% (enligt Camping) av Jordens befolkning är på väg att dö en horribel död. Detta gäller naturligtvis också människor du jobbar med, vänner, familj osv. För alla är inte ”rättroende”, och alla som inte är det kommer att dö denna dag. Om du visste detta, skulle du då kunna hålla dig lugn? Skulle du kunna dra på ett brett leende framför kameran och prata om denna händelse som något befriande och fint?

Förmodligen inte, för jag antar att du inte är en ond, psykiskt sjuk person. Och framför allt antar jag att du inte är religiös, eftersom religiösa alldeles för ofta inte har några problem alls med att människor som inte tror som dem sätter livet till. Som svensk är det lätt att ta sig för pannan och sucka något om ”vildar”, eller ojja oss om hur primitiva andra kulturer är, eftersom vi reagerar väldigt starkt på när muslimska kvinnor får syra i ögonen, när man spränger sig själv i guds namn eller när man mördar sin syster för att hon skaffade fel pojkvän. Men vi kritiserar inte den kristna kulturen, som i väldigt många former gör sig skyldig till samma vidriga, totalt barocka människosyn.

Problemet är dock inte vem som är mest utvecklad, problemet är det sjukliga tillstånd som religion försätter många människor i. Ett hatiskt och ondskefullt grepp, som måste bekämpas med precis alla till buds stående medel.

Usamas dödskult fortsätter

Rättvisa är, som väldigt mycket annat, en fråga om perspektiv. Att Usama Bin Ladins handlingar kostat många människoliv är det nog få som inte håller med om, men vad man definitivt också kan tycka är värt att påpeka är det faktum att motreaktionerna mot dessa handlingar har kostat betydligt många fler människoliv.

Nu är Usama död, och trots att reaktionerna på detta inte på något sätt är oväntade så är de inte mindre beklämmande. Totalt sett kan jag absolut förstå synen att det ur något larvigt karma-perspektiv skulle vara ”rätt åt honom”, men som sagt, det handlar om perspektiv. Om Usama för sina handlingar och blodet på hans händer förtjänar döden, vad förtjänar då exempelvis George W Bush? En medalj? Knappast. För om denna förtjänst ska mätas i människoliv så är Bush värre.

Men vi ser det inte så, eftersom ur vårt perspektiv så är oskyldiga människor i Afghanistan och Irak inte värda i närheten så mycket som alla de oskyldiga som satte livet till den 11 september 2001. Att bruna människor dör är liksom inget vi tycker är så farligt, det är ungefär som att det är att räkna med, men när vita människor dör ska länder invaderas, regimer avsättas och människor dödas i tusental. Bruna människor, glöm inte det.

Tänk dig det omvända scenariot, att George W Bush dött i en olycka, och att man firade detta på gator och torg i arabvärlden.  Detta skulle bara stärka vår bild av att detta är vildar som helt saknar empati och förståelse för vad som är ”rätt och riktigt”, medan när vi ser exakt samma sak i USA så ser vi bara en folkfest.

Vad jag ser är dock en konflikt med religiösa förtecken som bara blir värre och värre. Usama var inte själv, och mer kommer att hända utan honom. Det enda som har hänt i och med hans död är att detta heliga idiotkrigs dödssiffra har ökat med 1. Och att en dödssiffra ökar med 1, oavsett vem som står för den statistiken, ser jag inte som en anledning till att fira.

Man måste nog vara religiös för att vara så cynisk.

Hitta rätt illusion

Människor som bekänner sig till en religion, tror på healing, homeopati eller andra dumheter gör det mest fundamentala misstag vi som människor kan göra. Det generalfel som vi gång på gång begår kollektivt och naivt vägrar ta åt oss av. Vilket fel är det jag pratar om? Mer om det strax.

Tro på det fantastiska och övernaturliga har funnits hos oss sedan vi blev Homo Sapiens. Våra förfäder, Neandertalarna, hade också religiösa riter och seder, så vi har detta med oss i blodet, kan man säga. Dessa kulturer och seder dog sedan ut, för att ersättas av andra vanförställningar och illusioner, och har nu till dags dato utvecklats i tusentals olika grenar. Det handlar om allt från världsreligionerna, och deras tusentals underreligioner, till spådom och trollkonst.

Trots att det aldrig funnits så stor procent icke-troende i världen som det faktiskt gör idag, tack vare utbildning och liknande åtgärder, så är det ändå så att en klar majoritet av världens befolkning tror på någon form av trams. Vad som är intressant att notera i sammanhanget är den enorma hög av illusions-lik som kantar vår historia, eftersom illusionerna tenderar att dö av en efter en allteftersom att tiden går. Asatro är ett exempel som ligger nära till hands här i Norden. Vi människor tenderar att ta en illusion och byta ut den mot en annan, förslagsvis överlägsen, illusion. På samma sätt som en magsäcksopererad hetsätare börjar dricka alkohol istället för att äta så hugger vi kollektivt efter nästa mentala bedövningsövning att lugna våra annars så besvärande aktiva hjärnceller med.

Min liknelse ovan är relevant på flera sätt än att göra det konkret just där och då, på det sättet att det faktiskt är ett bra exempel på hur självduperande illusionsjagare skulle vara snabba att komma till insikt för andras räkning. För det är precis detta som är det generalfel jag pratade om i inledningen; oviljan att lära sig av historien. I exemplet med hetsätaren som opererat magsäcken skulle de flesta skriva under på att det är bäst att släppa beroendet helt, istället för att byta ut det mot ett annat. För ingen kan ju tro att det är nyttigt att ha någon form av beroende, egentligen.

Så varför tror då alldeles för många att det är nyttigt för skallen att fylla den med vad som just nu känns som ”rätt” illusion?

Problemet är att vi håller våra illusioner extremt kära. Inte helt sällan föredrar vi dem framför verkligheten, och det är detta som är en mycket stor del av striden med att vara skeptiker. Individen som är självduperande nöjer sig inte med att det inte finns några spöken, att akupunktur är nonsens eller att det är placebo som gör att de känner sig friskare när de äter homeopatika. För så fort man tryckt hål på ballongen måste hålrummet som blir kvar efter den fyllas med något annat, och det är fort. Ofta krävs också skeptikern på det som ska ersätta det man nu förstört, enda kravet är att det ska vara något som är icke verklighetsförankrat man sätter in i dess plats.

Så nej, det är inte alltid lätt att vara skeptiker. Men det måste ändå vara jobbigare att vara illusionsberoende.

Stavros Louca talar ut

GP har nu ställt lite frågor till Stavros Louca som jag skrev om senast, och han har fått chansen att svara mer i detalj på den fråga som tidigare orsakade kontrovers i Sydsvenskan. Först och främst är han nu väldigt tydlig med att han är dörrknackare hos Jehovas Vittnen, och han har nu mer ”intressant” att säga om evolutionsteori.

Reportern frågar specifikt om Stavros påstående om evolutionsteori och huruvida han faktiskt anser att detta är vår tids största bluff. Han svarar följande:

Nej. Det jag har sagt är att det är förbluffande att en lärare med sin auktoritet någonsin kan prata om antingen evolutionsteorin eller Gud som en sanning. En lärare ska presentera fakta och teorier men aldrig tala om för eleverna vad de ska tro.

Han anser alltså inte att det är vår tids största bluff, men eftersom han rakt motsätter sig att evolutionsteori ska anses vara en sanning så anser han tydligen då att den på ett eller annat sätt är falsk. Han går inte mer in i detaljer rörande just detta specifikt, men har följande att säga när reportern undrar om det inte faktiskt är skillnad mellan vetenskapsgrundade evolutionsteorin och trosgrundade Gudstron:

Jo, men det jag menar är att ingen till hundra procent kan bevisa att evolutionsteorin stämmer. Om vi hade heltäckande bevis för den skulle vi inte ha några religiösa människor. Därför ska ingetdera presenteras som en absolut sanning för eleverna.

Detta är en anmärkningsvärd inställning till verkligheten. Religion handlar om en sak, och en enda sak, och det är okunskap hos individen. Inte kollektiv okunskap. För att vara religiös och ha religiösa inbillningar krävs det att man är rakt okunnig rörande det man applicerar de religiösa inbillningarna på. Religion existerar inte på grund av bristande kunskap om evolution, vi VET att evolutionsteori är rätt och riktigt, tack vare den samlade kunskap mänskligheten besitter i ämnet. Individer kan vara religiösa trots detta, just för att de inte tar denna information till sig, eftersom de inte vill göra sig av med sina inbillningar.

Ett konkret exempel på ovanstående är det faktum att under vikingatiden trodde man att det var Tor (som betyder åska) drogs runt på sin vagn över himlavalvet, och att det var det ljudet som gav oss åskan. Man tog alltså sin religion och applicerade den på sin okunskap. Tänk att människor som Stavros Louca gör detta än idag, trots att vi säkerligen tror oss kollektivt veta bättre i denna för de flesta upplysta tid.

Men trots vår upplysthet kan vi ha en lärare som är med i Jehovas Vittnen och tror på larviga hjärnspöken.

Stavros själv hävdar naturligtvis att detta inte påverkar honom som lärare, och när reportern frågar om man utan att tro på evolutionsteori kan undervisa i biologi svarar han:

Man måste inte tro på det man undervisar i.

Vore jag ansvarig för Stavros anställning skulle han inte ha den kvar.

Stavros Louca är en obildad superpedagog

Om du följer TV-programmet ”Klass 9A” i SVT så är du garanterat bekant med namnet Stavros Louca. Jag följer inte programmet, men jag har förstått det som att det handlar om en grupp ”superpedagoger” som hjälper niondeklassare att klara de slutprov som krävs inför gymnasiet. Varför uppmärksammar jag då Stavros, när jag själv inte tittar på programmet? Jo, han har nämligen talat om för Sydsvenskan att han inte tror på evolutionsteori. Och han är lärare i NO-ämnen…

Stavros fick följande fråga: ”Vilken är vår tids största bluff?”. I sig en ganska märklig fråga tycker jag, den känns i sig ledande, men detta är vad Stavros svarade:

Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Först och främst ska vi komma ihåg vem Stavros Louca är. Om han var en pizzabagare, civilekonom på Skatteverket eller drev en firma som tillverkar reningspumpar så skulle jag inte ha några åsikter om vilka inbillningar han sitter och muttrar vid middagsbordet på kvällarna, när bara hans stackars familj måste lyssna. Men Stavros är en högt ansedd pedagog, som LÄR UT naturvetenskap till barn som verkligen behöver denna utbildning. Och han tror att Gud pekade och *poff* så fanns människan.

Vidare så tycker jag att det är ganska lustigt att personer som är allra mest emot evolutionsteori är också dem som har minst koll på den. Utöver det som Stavros påstår ovan så brukar motståndare också slänga sig med att evolutionsteori ”bara är en teori”, och inte riktig vetenskap, och det är viktigt att reda ut dessa saker lite kort.

För det första, människan härstammar inte från aporna. Många tror att så är fallet, men är man minsta lilla påläst om ämnet mer i detalj lär man sig fort att människan härstammar lika lite från apor som bulldogen härstammar från hunden. Vi ÄR alltså apor. Vi tillhör grupperingen ”människoapor”, precis som gorillan, gibbon-apan och orangutanger. Grattis, nu kan du mer om evolutionsteori än Stavros Louca.

För det andra så är evolutionsteori en teori i allra högsta grad, men en vetenskaplig sådan. Alla områden inom vetenskapen är just teorier, precis som gravitation, kemi osv. Man kommer inte högre utanför mattematikens värld, utan vad man avser med en vetenskaplig teori är att detta är ett väl etablerat område, där man konstant fyller på med ny kunskap och information. Och evolutionsteori är en av de bäst understödda och evidensbaserade teorierna vi har i dagsläget.

Ett annat begrepp som Stavros verkar ha lite svårt med är termen ”kreationist”. Vad den termen avser är en person som tror att vi och allt annat skapats av någon högre makt, sedan finns det också ung-jords-kreationister som är lite extra tokiga i det att de påstår att Jorden är ca 6000 år gammal, men detta behöver man inte tro för att vara en gammal hederlig kreationist. Som Stavros bevisligen är.

Så, frågan är om Klass 9A klarar sig sämre eller bättre med en kreationist i klassrummet. Min känsla är att alla klasser i alla klassrum klarar sig bättre utan en kreationist i klassrummet. För är man så dåligt påläst att man blir kreationist från första början känns det komplicerat att motivera andra till att studera saker och ting på ett vettigt sätt.