Är Jorden platt, Ebba Busch Thor?

Ebba Busch Thor deltog nyligen i tidningen Cafés podcast Fördomspodden, där hon förklarade att hon, på riktigt, tror att Adam och Eva var de första människorna. Detta är en smula problematiskt.

Om man diskuterar fakta med troende så brukar det vara ganska effektivt att fråga huruvida Jorden är platt eller ej. Frågan är absolut inte, åtminstone inte när jag ställer den, till för att håna eller förlöjliga min meningsmotståndare, men att det kan uppfattas på det sättet är i sig intressant. För hur vet vi egentligen vilken form Jorden har?

Först och främst så vet jag att nej, Jorden är inte rund, den är en oblat sfäroid, men det kan vi lämna därhän och helt enkelt kalla den ”rund”, för enkelhetens skull. Men hur vet vi det, som sagt? Jo, för att vi har vetenskap och en vetenskaplig process. Utan den vetenskapliga processen har vi i princip ingen kunskap alls, vi vet utan denna process inte hur mer eller mindre något alls fungerar i verkligheten.

Skälet till att jag frågar huruvida denne meningsmotståndare känner till vilken form Jorden har eller ej är alltså att jag behöver utröna huruvida hen accepterar den vetenskapliga processen, och därmed ackumulerad kunskap, eller ej.

För vi vet faktiskt, med total säkerhet, att Adam och Eva var inte alls de första människorna. Likväl vet vi att ingen gud skapade Jorden ur tomma intet, vi vet dessa saker tack vare vetenskapen. Tack vare samma process vet vi vad vatten består av, hur man får flygplan att lyfta och hur man beräknar volymen av en tratt. Vi vet dessa saker, så varför hålla så krampartat fast vid så infantila idéer som gudomlig inblandning där vi med total säkerhet vet att ingen sådan inblandning antingen behövs eller funnits?

Det är dags att vi sträcker på oss, kollektivt, som art, och visar att vi är bättre än dessa idéer. Och vi måste samtidigt sluta behandla dessa idiotiska idéer som att de är fina eller åtråvärda att hysa, för det är de då rakt inte.

Så, accepterar Ebba Busch Thor vetenskapen eller ej? Detta är inte en icke-fråga, långt ifrån, och det är något hon behöver svara på.

Annons

Homeopati är allt annat än seriös verksamhet

För några dagar sedan skrev sidan Dagens Homeopati om en incident som inträffat på den nyligen upprättade Homeopatiakuten. Enligt utsago var det en person som gick dit utan att egentligen vara sjuk, dock kan jag väl känna att det är sådana kunder man bör ha när man säljer medicin som inte egentligen är medicin.

Under denna ”artikel” ställs det lite frågor. Jag har också frågat, men Marina Szöges, som driver sidan, släpper inte igenom inlägg med frågor hon inte tycker att hon kan besvara. Den riktiga läkaren Mats Reimer lyfter fram en fråga som är högst relevant: ”Ni som inte är legitimerad sjukvårdspersonal lyder väl inte under någon sekretesslagstiftning?”. Szöges släpper igenom frågan, men besvarar den med en lögn.  Juridiskt sett så faller homeopati in under Patientsäkerhetslagen, men eftersom precis vem som helst kan kalla sig homeopat och sälja preparaten så finns det ingen kontroll alls över titeln och dess utförande. Följande står att läsa under 12 §:

”Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.”

Men homeopatin tillhör som bekant inte sjukvården. Så, svaret är att nej, juridiskt sett har du inget skydd av någon sekretess när du går till en homeopat. Detta tror jag att väldigt många inte känner till, alternativt att de låter sig luras av homeopaternas lögner.

Detta är dock inte vad som är mest uppseendeväckande med artikeln i fråga. Notera att vårdgivarna varit misstänksamma mot den person som besökt deras akutmottagning, och valt att leta rätt på personen på Internet. Såhär säger de själva:

”Det är ganska lätt att hitta folk på nätet idag, även om de uppträder under falskt namn. Så vi vet att den patient som satt framför oss, heter inte det som personen ifråga uppgav.”

Vad personalen på Homeopatiakuten gjort är alltså att man sökt upp en patient på Internet efter patientens besök. Känns inte det lite obehagligt? Skulle du vilja söka upp en vård där du googlas efteråt? Kan säga att om jag fick reda på att min lokala vårdcentral jobbade så hade jag blivit mäkta upprörd. Men jag förväntar mig inte detta av en seriös vårdgivare heller.

Men min kommentar då (var egentligen två), den som inte godkändes i modereringen… Var den hård, elakt formulerad, eller varför godkändes den inte? Döm själv:

sekretess

 

Men det är klart, man kan ju inte släppa igenom vad som helst.

Har du sett ett spöke, tror du?

Min son är snart fyra år gammal och inne på det här med spöken. Han kan säga att han är rädd ibland, för att han är rädd för just spöken, men när han frågar om det faktiskt finns spöken förklarar jag att det gör det självklart inte, för då skulle ju även mamma och pappa vara rädda för dem. Ett resonemang han köper för stunden, men rädslan kommer ändå tillbaka efter en stund. Det blir svårare att förklara hela spök-tramset för honom när man samtidigt inser att det finns vuxna människor, och ganska gott om sådana, som helt och fullt tror på detta nonsens.

Om vi ska börja nysta lite i spök-frågan så kan man börja med att ställa sig en fråga som kanske till en början låter lite märklig: Kan du förklara skillnaden mellan Mexikansk och Sydafrikansk gravitation? En fråga som denna ställer allt på kant. Vadå ”skillnaden”? Och funderingen är korrekt, för det finns naturligtvis ingen skillnad. Skälet till detta är att gravitation är en naturkraft, något som förekommer i naturen och är en betydande del av vår verklighet. Det finns inga regionala eller kulturella skillnader för gravitation, den fungerar likadant överallt. Så, om vi nyttjar den logiken och applicerar den på spök-fenomenet, borde det inte betyda att om det finns spöken så är deras existens fullt naturlig, möjlig att förklara och företeelsen bör verka likadant oavsett var den verkar?

För det är faktiskt så att ska man postulera att spöken existerar så kan man inte i samma handvändning påstå att spöken ska ha någon unik status i den naturliga ordningen. Det finns inga skäl till att anta att något sådant ska vara nödvändigt, lika lite som det är nödvändigt för gravitation.

Med denna insikt kan vi då fundera lite på historiken runt spöken. I Asien har man haft denna kultur väldigt länge, men det samma kan inte sägas här i Sverige. För så kort tid sedan som på 1800-talet var det inte spöken man såg ute i stugorna, det var tomtar, vättar och annat småknytt. Idén om spöken fanns naturligtvis även förr, men då sysslade de mest med att skramla med kedjor på kända slott eller i katakomber under sjukhus osv, numera har dessa spöken flyttat in i vanliga, svenska hushåll, där de snarare än att skramla kedjor flyttar på bullformar och slår i dörrar. Det verkar alltså som att spökens popularitet hos de levande ökar deras förekomst tusenfalt samt att det totalt ändrar deras beteendemönster och utseende. Tänk om vi fick mer gravitation bara för att det talades om det i TV.

Ett annat problem med idén om spöken är det geografiska, eller kulturella, om man så vill. Idén om vad spöken är och hur de ser ut skiljer sig inte bara inom vår egen historia, utan också just precis nu, världen över. I Japan ser man i regel spöken som livlösa individer som är stundvis aggressiva, den bild av japanska spöken som modern skräckfilm spridit, där det är flickor/kvinnor med långt hår som ser ut som att de står och skäms är en god representation av vad det handlar om. Amerikas indianer har helt andra bilder av hur spöken ser ut, där handlar det mer om att man går tillbaka till att bli en sorts jord-ande, och man kan då representeras av djur osv. Och självklart är det så att likväl som det finns gott om människor inom vår kultur som svär vid att de sett spöken så finns det människor inom andra kulturer som är precis lika säkra på att de också sett spöken, som då råkar harmonisera mer med deras kulturella preferenser.

Så, har du sett spöken, tror du? Nej, det har du inte. Tror du det så tror du fel, du har tolkat det du sett på ett felaktigt sätt, helt enkelt. Vi människor gör det hela tiden, hjärnan tolkar allt vi ser, och vi ser egentligen inget alls för vad det egentligen är. Du har en blind fläck i ögat där du är blind, men du ser inte det för hjärnan fabricerar helt enkelt den delen av synfältet. Hjärnans kapacitet för att fabricera är otrolig, men vi behöver också inse detta.

Och nästa gång ett barn frågar dig om spöken finns, använd din vuxna hjärna och förklara att nej, det finns inga spöken.

Kristna Värdepartiet

Såhär i nya årets början ser vi födelsen av ett nytt politiskt parti. Kristna Värdepartiet heter det, och de säger sig följa den ”kristna värdegrunden”. ”För en medmänskligare värld” är deras slogan.

Det jag brukar undra när folk i debatter drar upp den ”kristna värdegrunden” är vad denna mer konkret skulle kunna tänkas gå ut på. Vilka värderingar är egentligen kristna? Många tror sig säkerligen kunna besvara den frågan med kraft och säkerhet, men när man sedan börjar nysta i bibel-citat, historia osv så blir det snabbt mer vanskligt. Exakt vad, om något, kristendomen egentligen givit mänskligheten tycks vara ganska svårt att konkretisera. Åtminstone när det handlar om positiva saker.

Men vad det Kristna Värdepartiet anser är kristna värderingar ser vi snabbt genom att titta på deras principprogram. Naturligtvis är detta ett vidrigt hopkok av allt det hat kristendomen annars också brukar utstråla gentemot homosexuella, kvinnor osv. Bilderna på hemsidan består nästan helt av små barn, som måste försvaras mot alla dessa homos och förbannade kvinnor som envisas med att ha rättigheter.

Det Kristna Värdepartiet vill, bland annat:

  • Förbjuda samkönade par att adoptera
  • Förbjuda samkönade äktenskap
  • Göra abort olagligt
  • Göra prostitution olagligt
  • Tillåta hemundervisning
  • Främja kristna friskolor

Plus, naturligtvis, mycket mer skoj.

Tydligen främjar man barns intressen och rättigheter när man nekar kärleksfulla och villiga föräldrar att ta hand om dessa föräldralösa barn. Det är naturligtvis inte så att man värderar barnens intressen, man nedvärderar homosexuellas egenskaper och mänsklighet. Precis det samma kan sägas i frågan om äktenskap, naturligtvis.

Att göra abort olagligt får en effekt, och det är att säkra aborter försvinner. Kvinnor dör i tusental på grund av att aborterna istället genomförs av dem själva eller okvalificerade individer. Det är detta som ligger i vågskålen, för aborterna kommer ske oavsett. Detta har alltså inget med barnens rätt att göra, bara synen på kvinnan och hennes rätt till hennes egen kropp. En rättighet som är självklar för alla andra, men kristna älskar att hävda ägandeskap över just kvinnans kropp.

Det som gäller abort gäller egentligen också prostitution. Det enda som händer när det blir olagligt är att det blir tryckt under ytan och kvinnorna som befinner sig inom det får det värre och svårare att ta sig ur och leva ett drägligt liv.

Att tillåta hemundervisning och utöka stödet till kristna friskolor tjänar inget annat syfte än att fördumma befolkningen och indoktrinera dem inom områden som skolan inte tar i med tång, av goda skäl. Detta är ren barnmisshandel, och maskerar man det som något annat har man en mörk och smutsig agenda.

I allt detta kan det vara värt att notera ett av de mål som partiet har, enligt hemsidan:

minska statens inflytande

För det är så det brukar vara. Om staten är och fingrar i kvinnans kön och kropp är det hur grönt som helst, där kan tydligen statens bestämmanderätt inte känna några gränser. Men rör inte vår rätt att ljuga för våra barn och maskera det som undervisning, DÅ, banne mig, har ni gått för långt! Detta är ett gäng hycklare, ett gäng smutsiga jävla hycklare. Inget annat.

Och förresten, ”en medmänskligare värld”? Från Wikitionary:

medmänsklighet

förmåga att sympatisera med andra människor, känna empati
Jämför: solidaritet

Sympatisera med andra människor? Jo, tjena. Men visst låter det bra?

Världen Idag och pressetik

För en kort tid sedan anmälde jag tidningen Världen Idag till PO för en vidrig artikel de publicerat rörande förbön och leukemi. Jag konstaterade tidigt att jag inte trodde att denna anmälan skulle leda till något.

Jag fick svar snabbt, och jag fick också rätt i att anmälan inte skulle leda någonstans. Vad jag däremot inte räknat med var skälet till varför så var fallet.

Det är nämligen så att i Sverige så kan alla tryckta tidningar granskas av PO, men när det gäller webbsidor så finns det andra regler. För att en webbsida ska kunna granskas krävs det att ägaren knutit hemsidan till organisationen Tidningsutgivarna (TU), alternativt att de via PO.se helt enkelt valt att frivilligt följa pressetiska regler.

Jag har pratat med Ola Sigvarsson, som jobbar på PO, och han var mycket behjälplig med att reda ut begreppen.

Kruxet med min anmälan är dels att jag inte drabbas personligen av publikationen, men bedömningen går inte ens så långt, då Världen Idag alltså valt att INTE ansluta sin webbsida till TU eller frivilligt följa pressetiska regler. En stor kristen tidning som alltså tycker sig stå över pressetiken, något man naturligtvis inte nämnde i artikeln som svarade på min anmälan.

Måste säga att detta fascinerar mig en smula. Efter det att jag fick svar från PO kontaktade jag ansvariga utgivaren för Världen Idag, Lukas Berggren heter han, men märkligt nog har han inte bemödat sig med att svara. Om Lukas plötsligt bestämmer sig för att förklara varför de inte känner att pressetik är något för dem så kommer jag naturligtvis publicera hans svar.

Men vad kan det bero på? Anser sig Världen Idag ha en sorts etik som står över de pressetiska regler Sverige har? Man rycker ju uppenbarligen på axlarna när man bryter mot dem och misskrediterar kritiker, så jag förstår väl varför de inte ansluter sig, förvisso.

Världen Idag reagerar på min kritik

Idag publicerade den kristna tidningen Världen Idag en artikel riktad i huvudsak mot den anmälan som jag tidigare i veckan skickade till PO. Jag har tidigare bloggat om detta.  Kan börja med att flika in en kort och extremt ogivande konversation mellan mig och en av tidningens krönikörer direkt efter att jag twittrat om min anmälan:

menduråUtöver det faktum att Tommy ljuger när han påstår att förbön botat någon alls, visst känns det lite skönt med vuxna som verkligen står för att de likt medelfjärdeklassaren inte argumenterar bättre än ”men durå!!”? Man ska stå för sina begränsningar.

Hur som haver så har alltså Världen Idag valt att skriva ovan nämnda artikel rörande min anmälan. Problemet när de försöker bemöta detta är att de inte brytt sig om att ta reda på vad kritiken faktiskt är. Då kan det ju bli lite svårt, speciellt när man saknar självinsikt och självkritik.

Anledningen till att jag anmält är helt enkelt att de talar om för sina läsare att förbön kan bota leukemi. Om förbön kan bota leukemi, vad kan det då inte bota? Problemet är bara det att vi, som jag tidigare konstaterat, vet att spontan remission kan förekomma i dessa fall. Vi vet också att underlag för att förbön har någon effekt alls lyser med sin frånvaro. Från artikeln:

– Det här handlar om en familj som själva beskriver hur deras dotter, efter att många har bett intensivt för henne under en vecka, plötsligt får drastiskt förändrade blodvärden. Själva tror de att Gud har gripit in och läkarna verkar stå förundrade, säger Världen idags chefredaktör Lukas Berggren. 
– Det är klart att de måste ha rätt att berätta om detta. Personligen väljer jag att glädjas med familjen.

Lukas Berggren är uppenbarligen en väldigt fin människa, då han unnar en familj deras dotter. Insinuationen är naturligtvis att jag, och andra med mig, inte gör det. Vi är ju dåliga ateister, som krossar kattungar på skoj och ger rakbladsgodis till barn på påsk, värsta sortens människor helt enkelt. Eller inte.

Om detta presenterades som ett livsöde som nu, om än kort, vänts till det bättre, hade jag inte sagt något alls om det. De kan dock berätta sin historia utan att få det att låta som att ett mirakel har skett, och presentera det som detta. Kritiken är alltså INTE riktad mot familjen i fråga, den är riktad mot en oärlig tidning, som uppenbarligen inte skyr några medel för att misstänkliggöra kritiker.

Vidare:

Lukas Berggren påpekar att varken tidningen eller de föräldrar som intervjuas uppmanar läsarna att strunta i läkarvård.

Ingenstans i artikeln presenteras förbön som ett komplement. Hade man sagt att Gud verkat genom läkarvetenskapen eller något liknande hade jag inte haft en åsikt om det. Nu får man det att låta som att samma resultat uppnåtts även utan blodtransfusioner, vilket naturligtvis är strunt.

Artikelförfattaren säger också att jag hänvisar till pressetiska regler, vilket jag gör, men verkar inte förstå vissa regler. Läs Världen Idag-artikeln, den jag anmälde, och fundera på följande punkt i publicistreglerna (jag har markerat):

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

Så, Världen Idag tror inte de kommer fällas. Det tror inte jag heller, oavsett ovanstående, men jag tycker ändå det är viktigt att säga ifrån när sekt-publikationer som dessa yttrar sig totalt felaktigt om vård, speciellt när det är barn med i bilden.

Jag vill samtidigt rikta ett stort tack till magikern Samuel Varg Thunberg och universitetsprästen Kent Wisti, som båda sade ifrån när de läste artikeln.

Marcus Birro vald till Årets Förebild 2013 av nättidningen Dagen

Den kristna nättidningen Dagen (www.dagen.se) har valt Marcus Birro till Årets Förebild 2013. Det var en jury samt läsarna som valde Birro.

Birro blir naturligtvis rörd, det blir han ju så fort han får uppmärksamhet för något annat än den idiotiska skit han säger, och han tillägger: ”Man förlorar en hel del på att vara tydlig med sin tro och sina åsikter, då är det skönt att det i bland hamnar något annat i den andra vågskålen”.

Saken är dock den att naturligtvis är även ovanstående skitsnack, det är ju ändå Birro som säger det. Andra människor undviker inte kritik genom att vara vaga eller otydliga; andra människor undviker kritik genom att inte häva ur sig så förbannat mycket dynga att vad de än säger så finns det alltid något dravel att kritisera. Birro vill på detta sätt ansträngt få det till att det är hans mod och rakryggade förhållningssätt som gör att han attackeras, snarare än det faktum att han säger så vansinnigt korkade och insiktslösa saker.

Ett annat problem med Birros uttalande är att han själv alltid är först med att marknadsföra sig själv som raka motsatsen till rak och tydlig. För en tid sedan utmanades Birro till debatt av Christer Sturmark, och i den debatten hade Christer laddat upp med en rad olika citat från Birro, citat som Sturmark med all rätt ansåg behövde förklaras. Inte ett enda av dessa citat ägde Birro dock vid denna debatt, allt var bara missförstånd osv. Se själv:

Är det detta Birro kallar att vara tydlig och att stå för sina åsikter? Är det såhär en förebild beter sig? Beror tydligen på vem man frågar.

Det jag undrar mest är väl då egentligen varför någon alls skulle lyssna på Birro, om man ska lita på honom. Stämmer det han säger så är han ju så kanondålig på att uttrycka sig att absolut ingen kan förstå vad han egentligen tycker eller syftar på. För det är ju så det låter på honom, man har missförstått, han har varit otydlig osv, han tycks alltid mena mer eller mindre tvärt om vad han säger.

Men så är det naturligtvis inte. Birro vet precis vad han skriver. Han är bara en feg skitstövel som sedan inte klarar av att stå för sina åsikter i en seriös debatt. Vilken förebild, va?

Enligt Världen Idag botar förbön leukemi

Jag har anmält den kristna tidningen Världen Idag till Allmänhetens Pressombudsman (www.po.se) för en artikel de igår publicerade om att förbön kan bota leukemi.

Vad som gör denna artikel extra idiotisk är att den publiceras i just en kristen tidning, som alltså riktas mot kristna. Detta är människor som troligtvis har betydligt lättare att ta till sig av detta påstående än vad människor av annan eller icke-tro har, vilket gör det extremt farligt och potentiellt skadligt.

Det är också relevant att det faktiskt finns underlag för att denna typ av leukemi kan gå i spontan remission, speciellt i samband med blodtransfusioner, dock är denna effekt bara temporär enligt tillgängligt underlag. Man ger bilden av att Gud botar barn bara man ber för det, men naturligtvis är det inget som tyder på att så sker.

Tänk också på vilken Guds-bild detta speglar. En tyrann som håller en pistol mot ditt barns huvud och trycker av om du inte bönar och ber mer tillräcklig intensitet. Vidrigt.

Får väl se vad PO säger, jag räknar inte med några underverk.

Tro förstör

Människors tro och personliga övertygelse kastas runt åt alla håll i alla möjliga sammanhang. Att tro presenteras också i regel som något fint, som att det är en dygd värd att försvara. Tro presenteras också ofta som något universellt, som alla människor har i någon form, och man är då också i regel ganska pigg med att mer eller mindre likställa all tro. Precis som att en tro på övernaturligt nonsens är likställt med att ”tro” att solen ska gå upp imorgon. Men, naturligtvis är det inte riktigt så enkelt, långt ifrån.

Som icke-troende, som jag är, gillar jag evidens. Vad detta innebär i praktiken är att jag inte gillar saker som föreslås eller antas utan just evidens i ryggen, då sådana påståenden och idéer är effektivt värdelösa. Att påstå saker utan evidens är inte en väg till upplysning, man kan inte lära sig något på detta sätt. Det finns ingen information i påhittat nonsens, det finns ingen kunskap i sådant som inte är grundat i verkligheten. Det är därför jag och många med mig tjatar allt som ofta om evidens och underlag, just för att vi inser att utan detta kan hur många som helst vara övertygade om att X är sant utan att X för den sakens skull blir mer sannolikt sant.

Hela synen på tro som något fint gör mig faktiskt irriterad. Att tro är inte fint, att tro är ignorant. Det är att aktivt räkna bort verkligheten, att strunta i huruvida det man föreslår är sant eller ej. Det finns flera sätt att upptäcka verkligheten på, men tro är inte ett sådant sätt, aldrig någonsin.

Skillnaden mellan exempelvis mig och en troende är att om du skulle presentera något för mig som jag försanthåller baserat på tro snarare än evidens så slutar jag tro på det, punkt. Jag har gjort det förr och skulle göra det igen, jag har inga problem med den principen, för mig är den självklar. När man ratar den principen kopplar man också bort sig från verkligheten och konstaterar med sina handlingar att man föredrar sina privata illusioner över verkligheten.

Som om inte detta vore nog så finns det ju då också de som hävdar att alla har en tro, att ateism är en tro osv. Ateism är per definition icke-tro, men oavsett så har jag ingen tro. Att jag antar att solen går upp imorgon är ingen tro, det är en bedömning som grundar sig i tidigare erfarenhet och evidens. Alla människor fungerar så, vi har en rad saker som vi förutsätter och förväntar oss baserat på evidens och beprövad erfarenhet, och vi vet att den metoden fungerar. Den metoden har givit oss allt vi har mer eller mindre, men ändå är vi organiserat ovilliga på en enorm skala att applicera samma princip på de absolut största frågorna om livet och vår plats här i universum. Nej, där väljer vi istället tro.

Men det räcker inte här, för tro förstör mer än vägen till kunskap. Tro och irrationella övertygelser delar människor och kulturer. Människor tränas till att bespotta varandra för att de begått påhittade brott mot påhittade rymdföräldrar. Att mörda varandra för att man inte delar samma tro och att misstro den som inte delar samma inbillningar. Så vad är egentligen dygden i att ha en tro, vari ligger det fina i att tro?

Om jag fick välja en sak som precis nu skulle förändras i alla människors huvuden, levande och kommande, så vore det att radera all tro. Så att vi för en gångs skull kunde enas om att det vi vet det vet vi, och det vi inte vet försöker vi ta reda på. Min övertygelse, baserad på evidens och beprövad erfarenhet, är att detta inte bara är vägen till suverän kunskap utan också ett krav för goda relationer mellan människor och grupper.

Alla äkta medium borde mördas

Alltid när jag avfärdar mediala egenskaper brukar jag göra detta genom att helt enkelt framhäva det faktum att de inte används till något. Detta är i sig ett ganska kraftfullt argument, då allt som fungerar tenderar att faktiskt också användas till något, men att finna praktiska användningsområden för mediala egenskaper tycks vara stört omöjligt. Att det är på det sättet är i sig inte speciellt konstigt, eftersom mediala egenskaper är ren rappakalja.

Dessa egenskapers förespråkare ger naturligtvis inte upp så lätt, de  vet ju att de har dessa egenskaper, eller att de åtminstone existerar, och då fungerar som bekant inte så krass logik som jag demonstrerar ovan. Men låt oss då försöka med lite annan logik, som är ungefär samma spår fast andra änden av det.

Vi antar nu att alla tramsförespråkare har rätt; det finns människor med mediala egenskaper! Vi låtsas samtidigt att dessa egenskaper är så frustrerande oanvändbara på grund av andliga faktorer, säg att andarna inte gillar att vara till hjälp, de älskar dock billiga föreställningar och skådespel som lika enkelt kan åstadkommas utan deras hjälp. Anta detta. Men, problemet är ju det att dessa människor faktiskt, enligt egen utsago åtminstone, har lyckats utöva sina egenskaper under former som gör att de mer eller mindre säkert är på riktigt. Så uppenbarligen fungerar de ibland.

Så, antagandet är att ja, det finns mediala personer, många av dem vida kända för allmänheten, som faktiskt har dessa egenskaper. Hur långlivade skulle de bli?

Frågan kan vid en första anblick te sig kanske lite morbid och en aning omotiverad, men fundera på saken i några sekunder. Säg att det finns människor som kan kontakta en mördad människas spöke och på detta sätt få reda på vem mördaren är. Tänk dig att det finns människor vars medvetande kan lämna kroppen och ta sig in i låsta rum för att läsa diverse industri- och försvarshemligheter. Ponera att det finns människor som via någon ”astral form” eller annan term kan kasta in sin själ i ett rum och osynligt tjuvlyssna på hemliga konversationer. Vilket stort företag och vilken regering skulle inte vilja se denna person på botten av havet?

Skulle en enda person träda fram som faktiskt hade dessa egenskaper, och det lär ju ha framkommit för längesedan om så vore fallet, så skulle denna person försvinna på nolltid, eller begå självmord genom att ramla ner för ett hisschakt. På några pistolkulor. I en svart sopsäck. Men inget sådant händer. Alla dessa tokar får i lugn och ro fortsätta sitta i sina små källarlokaler och pressa pengar ur änkor för att de kan lura ur dem vad deras män hette. De får fortsätta stå i TV och paradera sin värdelösa humor samtidigt som de parasiterar på de sökande och undrande. Av någon anledning så bryr sig inte världssamfundet om de potentiellt mest fantastiska och revolutionerande egenskaper som någon någonsin haft. Varför är det så?

Jo, för de är bedragare, och bara bedragare. Och tur är väl det, för dem.