Kvinnojourer och feminister älskar symptomet

Bara Aftonbladet är modiga nog att på en specialsite sammanställa material runt de 153 kvinnor som i Sverige mördats av sina män under 2000-talet. Man berättar dessa kvinnors historier, och ställer sedan frågan: ”Kunde någon av dem ha räddats?”. Och svaret är naturligtvis att ja, förmodligen alla, om 153 män stoppats.

ROKS, som är militanta feminister och driver kvinnojourer, anser dock inte att detta är speciellt relevant, då män är våldsamma av naturen och inte går att hjälpa. De föredrar alltså att fokusera på symptomet, som i det här fallet är misshandeln och det resulterande dödsfallet, snarare än den psykiskt sjuka mannen bakom händelsen. För den mannen går ju inte att hjälpa.

Jag ska vara så tråkig att jag tittar på de faktiska siffrorna. Vi har rätt få mord i Sverige, faktum är att exempelvis 2001 så mördades ”bara” 63 kvinnor, enligt statistik från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet). Med ett snitt på 17 mördade av sin man/sambo varje år så motsvarar detta 27 procent. Detta betyder, ganska förvånande faktiskt, att hela 73 procent av alla kvinnor som mördades 2001 mördades av någon annan än sin sämre hälft.

Ska vi titta lite på hypotesen att män är såhär av naturen så kan vi ju fundera på att 2001 var det alltså 17 män som mördade sina fruar, med en bas av 4,5 miljoner män så är ganska få av oss kvinnomördare. Jämför detta med att ca 500 personer per år dör i trafiken, så är oddsen för att bli ihjälslagen hemma ganska minimala.

Därmed inte sagt att man inte ska göra något åt detta, men de mördare som vi skapar genom att inte hjälpa sjuka män som behöver hjälp är vad vi behöver fokusera på. Vi behöver inte veta något om dessa kvinnors barn eller hur gärna de ville lämna sina män, fokus borde ligga helt på att se till att det inte händer igen. För om det är något som är garanterat så är det ju att det kommer att ske igen. Och igen.

Vad vi sett över de senaste åren i det här landet är att psykvården, speciellt den akuta sådana, behöver bli betydligt mycket bättre. Problemet som jag ser det är att tidningar och organisationer inte har som primärt intresse att göra saker bättre, utan vill mest profitera på hur dåligt det är just nu, när de snarare borde höja röster för vilka förändringar som måste genomföras.

En rasist bland kapitalisterna

Just nu verkar det inte som att det spelar någon större roll vilken politisk agenda man har, båda sidor av det politiska spektrat får sig en välförtjänt skopa skit när det gäller att ge jobb till kompisar, dela ut miljonbonusar under ekonomiska kristider och liknande intelligenta manövrar.

Som om inte detta fick oss att misströsta tillräckligt så kommer Aftonbladet med världens scoop: Det finns rasister inom SD (Sverigedemokraterna). Vem kunde tro att dessa fina och rakryggade människor ens kunde föreslås ha tendenser som inte är helt rena och öppna? Man baxnar. Nästan.

Det verkar onekligen som att ingen kommer undan idag, är det inte det ena så är det det andra. Sossar som delar ut pengar till höger och vänster eller SD-folk som insiktsfullt beklagar sig över alla ”barbarer” som itagit vårt fina land. Allt grundar sig inte faktiskt helt och totalt i okunskap och ren dumhet, utan även en tydligare känsla av att det är individen mot kollektivet. Antingen roffa åt sig så mycket det bara går och fly, eller se dig själv som en martyr, efersom du förstår allt det där komplexa och svåra som vi vanliga människor så ansträngt vägrar se.

Men misströsta ej, då jag misstänker att detta snarare speglar våra tider snarare än något annat just nu. Folk reagerar väldigt lika på saker och ting över lag, och då spelar det ingen roll vilket parti man tillhör eller vilken ideologi man svär sig till.

Därmed inte heller sagt att jag ser någon lösning inom en överskådlig framtid, girighet och dumhet har alltid förpestat våra samhällen, och de värderingar vi har idag är ganska universella. Vi vill alltid tro att vi just nu befinner oss på någon höjdpunkt, där allt är så illa det kan bli. Allt för att känna oss speciella.

Så det kanske är detta som är modellen egentligen? Roffa åt sig så mycket det går, och går det inte, skyll det på all utsoknes hor som kommit hit från fjärran land för att lyfta bidrag, sno våra jobb och attrahera våra kvinnor. Ett i alla aspekter vinnande koncept.

Ska barn få genomgå skönhetsbehandlingar?

Detta är frågan Aftonbladet ställer sina läsare idag. Det som föranleder frågan är att det är en klinik i Kalmar som utan hinder genomför bikinivaxningar på 12-åringar. Detta förfärades man över att upptäcka när tidningen Barometern ringde runt och ställde frågan om de kunde tänka sig detta. När jag röstade ja så hade 22483 personer röstat, och endast 11,4 procent höll med mig i övrigt.

Vad frågan innehåller utan att explicit säga det är ett förbud. Röstar man nej så är man alltså för ett förbud mot att yngre barn vaxas. Alltså ska det vara olagligt, så staten ska gå in och göra bedömningen att detta kan man centralt bestämma över på individnivå, precis som med knark och mord. Fantastiskt.

Naturligtvis är det inte skadligt för unga barn att vaxas, men dem som bestämt att deras åsikt räknas mer än andras har beslutat att eftersom detta på något sätt skulle spegla för dem sjuka ideal så ska det till ett förbud. Andra delar uppenbarligen inte deras ideal, men det skiter man i, förbud förbud förbud. Skulle jag låta mitt barn vaxas vid blotta tolv års ålder? Nej, självklart inte, mina barn skulle vara mer trygga i sig själva än så. Men att jag skulle lida av så pass grav hybris att jag därmed anser mig vara rättfärdigad när jag förbjuder alla andras barn från att göra detta ter sig för mig en aning främmande.

Vad det handlar om är att man som allt för ofta tar den enkla vägen ut. Förbjud symptomet, inte orsaken. Det är alla skitprogram som ni, föräldrarna, visar era ungar som orsakar detta. Visst, man kan skylla jättemycket på media, men vilka är det som sätter ungarna framför TV:n för att det är så jävla jobbigt att svara när de vill veta varför det är halvmåne osv? Vem är det som paraderar dessa sjuka ideal framför dem för att de inte ids anstränga sig mer än vad nöden absolut kräver? Det är ni, och endast ni, kära föräldrar.

Media är en del av marknaden, och en mycket enkel regel på just marknaden är tillgång och efterfrågan. Finns det ingen efterfrågan så finns det ingen tillgång. Vaxningarna har inte era ungar kommit på själva, om ni inte satte dem mellan er när mat-Tina visar skrevet i Let’s Dance eller låtit dem vara vakna och titta på alla blonderade idioter i Bachelor som tycks ha fötts med en genetisk defekt som orsakar totalt håravfall på alla ställen utom huvudet så hade de inte känt att de är annorlunda när de ser ut som vanligt folk gör mest.

Så stirra er inte blinda på symptomet, om man inte går på orsaken så är det helt verkningslöst. Ingen unge kommer vakna upp ur utseendefixeringen bara för att de inte får vaxa sig, det är bara larv. Men det är väl jobbigt att se mer inåt, och gissningsvis är det väldigt många av dem som röstade nej som lider av just detta.

Dumhet och okunskap är inte samma sak

Jag vill börja med att rikta din uppmärksamhet till en artikel som väldigt nyligen publicerades i Aftonbladet. Du finner denna artikel här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1429633.ab

Vad man förfäras över är att den före detta Idol-deltagaren Kellie Pickler inte vet vilket land Budapest är huvudstaden i. Det heter att hon ”slog nytt rekord i pinsam okunnighet” och att hon ”är inte smartare än en femteklassare”. Det första man bör fråga sig då är naturligtvis huruvida detta är något alla femteklassare vet, speciellt i USA, men det lär vi aldrig få veta. Men vi kan ju gissa, och jag gissar att nej, det vet de inte.

Vad som ofta sker när folk pratar om USA är att man förutsätter att de är så förbaskat korkade, eftersom de kan så pinsamt lite om övriga världen. Speciellt när det gäller geografi så tycker vi att vi i övriga väst-världen kan briljera fritt, eftersom vi har sådan stenkoll på dessa saker. Men det vi inte ska glömma är ett USA i sig är ett enormt stort land, fullt jämförbart med exempelvis Europa, rent principiellt sett.

Så, om vi nu låtsas att exempelvis vi svenskar har så bra koll på geografi som vi tycks kräva av amerikanarna, så bör vi ju med enkelhet kunna svara på liknande frågor om USA. Eller hur? Så då antar jag att medel-Svensson vet vilken av delstaterna Utah och Iowa som är den nordligaste, eller vad huvudstaden i Wyoming heter? Är det vidare troligt? Nej, inte direkt.

Om vi tittar på världens geografi i övrigt då, vilka länder angränsar Thailand till? Och vilket land ligger lägst åt söder av Syd-Korea och Japan? Per definition är du ju lika ”dum” som en amerikanare om du inte vet detta, och jag kan det inte heller utan att kolla upp det, men ändå känns det för min egen del inte riktigt som att jag passar in på den stereotypen.

”Lokal” geografi har vi bättre koll på, som att vi vet var Frankrike ligger osv, men det är precis samma koll som amerikanarna har. Känns det inte lite vansinnigt då att blanda ihop begreppen så gravt att man förutsätter att människor är korkade för att de inte vet vissa saker?

Aftonbladet har knappast varit en ledstjärna när det gäller rim och reson tidigare heller, och jag tror inte att dem som skriver åt Aftonbladet förstår bättre än såhär, ärligt talat. Det är tryggt med fördomar, speciellt när man kan hitta på att de bekräftats, för när man själv sätter normerna och reglerna för en bekräftelse så är det inte värst svårt att finna en heller. Men när grundpremisserna är helt åt skogen, som i ovanstående fall, så krävs det lite mer reflektion från skribentens sida.

Men åter igen, det är ju Aftonbladet vi pratar om.

De överbeskyddade barnen

För ett tag sedan läste jag i Aftonbladet om en ny ”lek” som ungdomar i de lägre tonåren sysslade med. Vad det gick ut på var att de stryper varandra framför en kamera, tills personen som stryps svimmar av. Jättefarligt säger läkarna, eftersom om man är svag i kroppen sedan tidigare är detta inte vidare nyttigt. Och det är ju inte direkt någon hälsokur för de andra heller, för den delen.

Idag står det att läsa om droghandeln på internet, och hur den ökat. Förmodligen ska det vara en ”chock” eller ”explosionsartat” med i det någonstans, men det lämnar jag därhän. Ungdomarna i ovan nämnda ålderskategori nöjer sig alltså inte längre med stryplekar, utan nu trycker de i sig avmaskningsmedel för katter också.

Först och främst kan man ju faktiskt åberopa någon sorts Darwin-ism i dessa två fall, eftersom jag misstänker att dessa individer antingen kommer sorteras ut ganska tidigt, eller så kommer de ändå inte direkt vara praktexempel i genpoolen när det är dags att föröka sig. Tänk er tanken; en avmaskningsmedelknaprande tonårstjej och en lika gammal strypleksentusiast knoppar av sig. Ungen skulle explodera vid födseln.

Men det jag funderar på mer primärt är ändå vad detta kommer av. Ingen unge med huvudet påskruvat korrekt skulle låta sig strypas på skoj, och hur kommer det sig då att dessa ungar totalt saknar detta djupt rotade biologiska spärr vi alla egentligen har, som säger att sådant som direkt riskerar våra liv för inget alls kanske vi ska hålla oss undan ifrån?

Min vilda gissning är att det har med dagens föräldrar att göra. Mycket kan spåras till dessa ofta välmenande idioter, som skadar sina barn med all smörja de kan komma på. Det är samma föräldrar som skyddar sina barn från bakterier, så ungarna blir tokigt allergiska mot allt förutom deras egna tårar (och knappt ens det) som vuxna. Samma föräldrar som barnskyddar alla lådor och skåp, samt ser till att ungarna inte får deltaga i några farliga aktiviteter i skolan, som att spela fotboll eller umgås.

Tänk dig själv att växa upp i en miljö där du aldrig kan bränna dig, slå dig, skrapa upp knät, såga dig i handen eller vad som helst. Jag har själv sågat mig i tummen, har fortfarande ett stort ärr kvar, exempelvis. Man skulle ju tro att man var odödlig, att ingen riktig fara existerar, eftersom man aldrig sett den. Det måste vara smått överväldigande att komma ut i verkligheten efter en sådan behandling, att så totalt överraskas av att man faktiskt kan dö av att överdosera skittabletter man köper på nätet, eller att hjärtat kan ge sig om man blir strypt.

Till sist är det väl förvisso klart att man kan inte skylla allt på föräldrarna heller, individen bär också ansvar för sina egna handlingar. Och märker man att den uppfattning man har inte stämmer överens med verkligheten är det ju individens ansvar att justera denna bild av hur saker och ting fungerar. Alla klarar dock inte av detta.

Det är väl dem man senare hittar grillade vid ett järnvägsspår, efter att de har kissat på ledningarna över spåret, medan de var höga på en cocktail av laxermedel för sköldpaddor och förkylningsvaccin för igelkottar.

Men som sagt, det är nog inga forskare, jurister, läkare eller lärare mänskligheten berövas.

SD är helt i tiden

Sverigedemokraternas slagdängor och smekande ord skulle sitta som ett smäck för mig om det inte var på grund av en liten detalj; jag har en hjärna som fungerar.

Men att inte tänka och/eller ifrågasätta är ju i tiden, som det verkar, så varför inte? Varför inte rösta på ett främlingsfientligt parti som inte kan erbjuda annat än hat, hyckleri och renodlad idioti? För det är onekligen extremt korkade människor vi har att göra med här, ingen tvekan om den saken.

Faktiskt är Aftonbladet bra på att visa SD för vad de egentligen är och står för. Skumma lite snabbt igenom denna lista över partiets så flexibla medlemmar:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1072098,00.html

Imponerad? Det var inte jag. Men vad jag tycker är intressant är dessa fina ord, som SD slänger sig med, och låtsas som att de betyder något. Jag skulle faktiskt vilja träffa en sverigedemokrat, se vad personen i fråga har att säga om saker och ting. Det vore mycket intressant. Men det de säger till Aftonbladet är bland annat detta: ”Sverigedemokraterna vill sätta familjen i fokus, för att underlätta för denna grupp i samhället och förebygga vardagsstress”.

Detta är ett vanligt mantra inom politiken, som inte betyder ett skit. Vilken familj ska sättas i fokus? Invandrarfamiljerna skiter man ju tydligen i, så vilka familjer, mer exakt, ska man ha fokus på? Och hur ska detta fokus manifestera sig i den tänkta politiken?

Och vad i helvete betyder ”vardagsstress”? Vad är det för påhitt, och hur ska man förebygga det? Om jag finner SD stressande, betyder det att de ska arbeta bort sig själva?

De säger sig också stå för så kallade ”svenska värderingar”. Och vad skulle det vara för värderingar? Har vi värderingar som inga andra nationer delar? Det är medvetet grumlig retorik man använder sig av, och det är fantastiskt vanligt att människor som inte har något att säga beter sig på det sättet.

Så vad säger det om SD? Det är inte ens ett parti i mina ögon, det är en skock idioter som lyckats samla sig på samma ställe vid någon tidpunkt, och bestämt sig för att bevisa tesen att man aldrig ska underskatta dumma människor i stora grupper. De är slödder, och ska behandlas därefter.

Skräp-böter

En ceterpartist vid namn Erik A Eriksson och en folkpartist som heter Sven Gunnar Persson föreslår i dagens Aftonbladets debatthörna att nedskräpare ska bötfällas. Detta tilltag motiveras med att nedskräpningen påstås kosta ”minst” en halv miljard per år.

Först och främst är jag lite nyfiken på hela bilden av kostnaden. Enligt en stiftelse som kallar sig för ”Håll Sverige Rent” så begår vi i Sverige mellan 100 och 150 miljoner fall av nedskräpning varje år. Precis som med kostnaden så vet man alltså inte alls vad det egentligen handlar om, det finns inga konkreta siffror att tillgå, utan som med mycket annat så gissar man friskt, och sätter en summa på detta.

När man lägger fram det som debattörerna gör, med att det kostar minst en halv miljard per år, så låter det ju faktiskt lite som att böter då skulle råda bot på denna enorma kostnad. Men icke att förglömma är ju det att det också kostar enorma summor att faktiskt bötfälla.

För att ta ett konkret exempel så kan vi titta lite snabbt på alla de fortkörningskameror som ställts upp landet runt. Planen där är att det inom bara några år ska finnas 700 sådana kameror i Sverige. Kostnaden per kamera? Bara utrustningen som sådan kostar i runda slängar 400 000:-. Sedan ska el och nät dras fram till kameran också, vilket snittar på ytterligare 100 000:-. En halv miljon, per kamera, ger en kostnad på hisnande 350 miljoner kronor. Och det är bara för att ha möjligheten att bötfälla! Vad driften kostar har jag inte siffror på, men det är naturligtvis inte gratis det heller. Kort sagt kostar det sjuka pengar.

Och om vi nu antar att svenska polisen ska jaga dessa miljöbovar, som kastar skräp på våra gator och torg, vem ska ta den kostnaden? Själv är jag inte vidare sugen, ärligt talat. Rent krasst så krävs det ju bra mycket skräp för att naturen, eller någon annan, ska rent av skadas av nedskräpningen, så då handlar det ju mest om estetik. Att det ska se bra ut, och det är faktiskt värt ännu mindre skattepengar för mig.

Den andra aspekten av det hela är den urbota korkade bilden av att man kan fostra människor genom att bötfälla dem. Det kommunicerar endast ut att utförd handling kostar pengar, precis som fortkörningsböter, men inte lär sig personen i fråga något. Om folk anser sig ha rätt att kasta sin skit överallt så blir det inte bättre fostrade genom att få öppna plånboken, det blir bara mer försiktiga, och slänger prylarna på andra ställen.

Men då syns de förvisso inte för politikerna längre, så kan de klappa varandra på axlarna och försäkra varandra om böternas förträfflighet. Vi kanske ska bötfälla dumhet också?