Det stod nyss klart att Polisen i Växjö givit tillstånd till en moské att via ett högtalarsystem ha böneutrop varje fredag. Jag har sett många som hurrar på beslutet, jag är dock inte en av dessa, men jag skulle vilja ge mig själv en chans att förklara varför.

När frågan lyfts så dras det i regel två paralleller; med kyrkklockor och Glassbilen. För tydligen är det så att om man inte är för böneutrop så kan man heller inte vara för andra saker som tränger sig in i den publika ljudbilden. Så låt mig då slänga in en, om en liten, skiftnyckel i maskineriet och avslöja att jag är inte heller för att varken kyrkklockor eller Glassbilen ska tillåtas göra det samma.

Vad vi ser är en företeelse som, när man tänker på det, är fantastiskt omodern. Reliker från en tid när detta i princip var den enda formen av gångbar informationsspridning till stora skaror människor. Sedan har exempelvis kyrkklockorna blivit något av en del av den svenska kulturen, men idag finns det andra sätt att sprida budskapet på. Svenska Kyrkan skulle utan problem kunna släppa en app som skickar en push-notis och tillhörande ljud när den eller de kyrkor användaren kopplat appen till vill köra sina klockor. Bygden behöver absolut inte höra det, jag har inget önskemål om att höra kyrkklockor, någonsin.

Det samma gäller Glassbilen, som redan idag har tekniken på plats för att meddela när de är på väg. De behöver inte spela sin musik för allt och alla, speciellt med tanke på att väldigt många barn, som kanske inte kan eller får äta glass, blir lika ledsna varje gång musiken hörs.

Min inställning är att i det allmänna utrymmet ska det över lag vara tyst. Om en musikant står på gatan kan jag undvika hen, men kyrkklockorna kommer jag inte ifrån. Och som jag ser det så bör min rätt att slippa ditt oljud vara starkare än din rätt att yttra det till allmänheten.