Låt Pontus vara!!!

Igår lanserades söktjänsten Lexbase, som nog kanske kan beskrivas som en sorts Google för brottsregistret. För om vi nu är totalt oförmögna till att döma ”nya” brottslingar i våra domstolar så kan vi ju fortsätta sparka på dem vi redan dömt.

Tjänstens ansikte utåt blev snabbt advokaten Pontus Ljunggren, som nu, bara en dag efter att tjänsten presenterats, väljer att hoppa av hela bolaget. Skälet uppges vara att Pontus med familj mordhotats, bland annat, och att någon skulle drabbas såhär hårt av sidan Lexbase lagt upp var naturligtvis inte tanken, åtminstone inte att det skulle drabba skaparna av sidan.

Dock tycker jag att det är trist att det ska behöva bli sådana korståg för att jaga människor som Pontus. Kom igen nu, Pontus begick ett misstag, han var naiv och han ångrar sig. Han har sonat för detta, tagit avstånd från sina handlingar och är redo att gå vidare med sitt liv.

Kan vi inte bara låta honom göra det då? Ska detta verkligen behöva belasta Pontus goda namn in absurdum?

För om du är en sådan människa som aldrig låter folk sona för sina misstag, om du aldrig kan acceptera att deras ånger och påföljande lärdom kanske gjort dem till bättre individer, då undrar jag vad du är för sorts människa egentligen. Du kanske rent av är nån sorts jävla Pontus Ljunggren!?

Annonser

Har du sett ett spöke, tror du?

Min son är snart fyra år gammal och inne på det här med spöken. Han kan säga att han är rädd ibland, för att han är rädd för just spöken, men när han frågar om det faktiskt finns spöken förklarar jag att det gör det självklart inte, för då skulle ju även mamma och pappa vara rädda för dem. Ett resonemang han köper för stunden, men rädslan kommer ändå tillbaka efter en stund. Det blir svårare att förklara hela spök-tramset för honom när man samtidigt inser att det finns vuxna människor, och ganska gott om sådana, som helt och fullt tror på detta nonsens.

Om vi ska börja nysta lite i spök-frågan så kan man börja med att ställa sig en fråga som kanske till en början låter lite märklig: Kan du förklara skillnaden mellan Mexikansk och Sydafrikansk gravitation? En fråga som denna ställer allt på kant. Vadå ”skillnaden”? Och funderingen är korrekt, för det finns naturligtvis ingen skillnad. Skälet till detta är att gravitation är en naturkraft, något som förekommer i naturen och är en betydande del av vår verklighet. Det finns inga regionala eller kulturella skillnader för gravitation, den fungerar likadant överallt. Så, om vi nyttjar den logiken och applicerar den på spök-fenomenet, borde det inte betyda att om det finns spöken så är deras existens fullt naturlig, möjlig att förklara och företeelsen bör verka likadant oavsett var den verkar?

För det är faktiskt så att ska man postulera att spöken existerar så kan man inte i samma handvändning påstå att spöken ska ha någon unik status i den naturliga ordningen. Det finns inga skäl till att anta att något sådant ska vara nödvändigt, lika lite som det är nödvändigt för gravitation.

Med denna insikt kan vi då fundera lite på historiken runt spöken. I Asien har man haft denna kultur väldigt länge, men det samma kan inte sägas här i Sverige. För så kort tid sedan som på 1800-talet var det inte spöken man såg ute i stugorna, det var tomtar, vättar och annat småknytt. Idén om spöken fanns naturligtvis även förr, men då sysslade de mest med att skramla med kedjor på kända slott eller i katakomber under sjukhus osv, numera har dessa spöken flyttat in i vanliga, svenska hushåll, där de snarare än att skramla kedjor flyttar på bullformar och slår i dörrar. Det verkar alltså som att spökens popularitet hos de levande ökar deras förekomst tusenfalt samt att det totalt ändrar deras beteendemönster och utseende. Tänk om vi fick mer gravitation bara för att det talades om det i TV.

Ett annat problem med idén om spöken är det geografiska, eller kulturella, om man så vill. Idén om vad spöken är och hur de ser ut skiljer sig inte bara inom vår egen historia, utan också just precis nu, världen över. I Japan ser man i regel spöken som livlösa individer som är stundvis aggressiva, den bild av japanska spöken som modern skräckfilm spridit, där det är flickor/kvinnor med långt hår som ser ut som att de står och skäms är en god representation av vad det handlar om. Amerikas indianer har helt andra bilder av hur spöken ser ut, där handlar det mer om att man går tillbaka till att bli en sorts jord-ande, och man kan då representeras av djur osv. Och självklart är det så att likväl som det finns gott om människor inom vår kultur som svär vid att de sett spöken så finns det människor inom andra kulturer som är precis lika säkra på att de också sett spöken, som då råkar harmonisera mer med deras kulturella preferenser.

Så, har du sett spöken, tror du? Nej, det har du inte. Tror du det så tror du fel, du har tolkat det du sett på ett felaktigt sätt, helt enkelt. Vi människor gör det hela tiden, hjärnan tolkar allt vi ser, och vi ser egentligen inget alls för vad det egentligen är. Du har en blind fläck i ögat där du är blind, men du ser inte det för hjärnan fabricerar helt enkelt den delen av synfältet. Hjärnans kapacitet för att fabricera är otrolig, men vi behöver också inse detta.

Och nästa gång ett barn frågar dig om spöken finns, använd din vuxna hjärna och förklara att nej, det finns inga spöken.

Kristna Värdepartiet

Såhär i nya årets början ser vi födelsen av ett nytt politiskt parti. Kristna Värdepartiet heter det, och de säger sig följa den ”kristna värdegrunden”. ”För en medmänskligare värld” är deras slogan.

Det jag brukar undra när folk i debatter drar upp den ”kristna värdegrunden” är vad denna mer konkret skulle kunna tänkas gå ut på. Vilka värderingar är egentligen kristna? Många tror sig säkerligen kunna besvara den frågan med kraft och säkerhet, men när man sedan börjar nysta i bibel-citat, historia osv så blir det snabbt mer vanskligt. Exakt vad, om något, kristendomen egentligen givit mänskligheten tycks vara ganska svårt att konkretisera. Åtminstone när det handlar om positiva saker.

Men vad det Kristna Värdepartiet anser är kristna värderingar ser vi snabbt genom att titta på deras principprogram. Naturligtvis är detta ett vidrigt hopkok av allt det hat kristendomen annars också brukar utstråla gentemot homosexuella, kvinnor osv. Bilderna på hemsidan består nästan helt av små barn, som måste försvaras mot alla dessa homos och förbannade kvinnor som envisas med att ha rättigheter.

Det Kristna Värdepartiet vill, bland annat:

  • Förbjuda samkönade par att adoptera
  • Förbjuda samkönade äktenskap
  • Göra abort olagligt
  • Göra prostitution olagligt
  • Tillåta hemundervisning
  • Främja kristna friskolor

Plus, naturligtvis, mycket mer skoj.

Tydligen främjar man barns intressen och rättigheter när man nekar kärleksfulla och villiga föräldrar att ta hand om dessa föräldralösa barn. Det är naturligtvis inte så att man värderar barnens intressen, man nedvärderar homosexuellas egenskaper och mänsklighet. Precis det samma kan sägas i frågan om äktenskap, naturligtvis.

Att göra abort olagligt får en effekt, och det är att säkra aborter försvinner. Kvinnor dör i tusental på grund av att aborterna istället genomförs av dem själva eller okvalificerade individer. Det är detta som ligger i vågskålen, för aborterna kommer ske oavsett. Detta har alltså inget med barnens rätt att göra, bara synen på kvinnan och hennes rätt till hennes egen kropp. En rättighet som är självklar för alla andra, men kristna älskar att hävda ägandeskap över just kvinnans kropp.

Det som gäller abort gäller egentligen också prostitution. Det enda som händer när det blir olagligt är att det blir tryckt under ytan och kvinnorna som befinner sig inom det får det värre och svårare att ta sig ur och leva ett drägligt liv.

Att tillåta hemundervisning och utöka stödet till kristna friskolor tjänar inget annat syfte än att fördumma befolkningen och indoktrinera dem inom områden som skolan inte tar i med tång, av goda skäl. Detta är ren barnmisshandel, och maskerar man det som något annat har man en mörk och smutsig agenda.

I allt detta kan det vara värt att notera ett av de mål som partiet har, enligt hemsidan:

minska statens inflytande

För det är så det brukar vara. Om staten är och fingrar i kvinnans kön och kropp är det hur grönt som helst, där kan tydligen statens bestämmanderätt inte känna några gränser. Men rör inte vår rätt att ljuga för våra barn och maskera det som undervisning, DÅ, banne mig, har ni gått för långt! Detta är ett gäng hycklare, ett gäng smutsiga jävla hycklare. Inget annat.

Och förresten, ”en medmänskligare värld”? Från Wikitionary:

medmänsklighet

förmåga att sympatisera med andra människor, känna empati
Jämför: solidaritet

Sympatisera med andra människor? Jo, tjena. Men visst låter det bra?