Min utmaning till Pascal

Religionsdebatten tenderar väldigt ofta att handla om att man ska antingen stärka intrycket av att Gud existerar eller att man ska försöka förkasta denna idé. Idén som sådan, alltså den att Gud existerar, har debatterats i tusentals år, och eftersom vi aldrig tycks finna faktisk evidens i någon riktning så kommer nog den frågan inte riktigt bli löst.

Vi kan stånga oss blodiga när vi argumenterar med logik och liknande till buds stående medel, för att försöka övertyga varandra om att det mest ”rimliga” är att Gud existerar, eller att hen inte gör det. Ingen människa ser sig själv som irrationell eller lättlurad heller, så man strider inte bara mot en sned världsbild utan också av en förgiftad självbild. Detta gäller nog oavsett vilken irrationell tro man besitter i regel.

Jag tänkte göra ett litet tankeexperiment. Tänk dig att Gud existerar, det spelar ingen roll vilken gud du väljer egentligen. Tänk dig sedan att vi befinner oss i precis samma värld som idag.  Ett axplock av det vi kallt kan konstatera utan att analysera världen alldeles för mycket är:

  • Kvinnor förtrycks systematiskt i stater som är kontrollerade av religiösa ledare. USA är ett light-exempel på detta, och Saudi Arabien är ett tuffare exempel. I USA har republikanska partiet lagt till i sina stadgar att abort ska vara olagligt på en federal nivå, och i Saudi Arabien får inte kvinnor köra bil.
  • Vansinneshandlingar med religiösa förtecken sker dagligen, över hela världen. Ibland så nära som i fallet Breivik, och ibland så långt bort som Nigera, men det händer överallt, hela tiden. Religionen lär oss att andra människor behöver mördas bara för att de inte delar vår tro.
  • Troende försöker aktivt förstöra utbildning och sabotera det faktiska kunskapsläget. Här i Sverige har vi kreationisten Newtonbloggaren som sprider sina villfarelser till alla som vill lyssna, i USA har vissa intressegrupper under många år försökt få in kreationism/religion i skolan och presentera den som vetenskap, vilket den naturligtvis inte är. I Saudi Arabien har man lärt ut på universitetsnivå att Jorden står still, och deras främsta religiösa auktoritet, Abdul-Aziz Ibn Baaz, påstod 1993 att Jorden är platt och att alla som hävdar motsatsen är ateister och borde straffas. Detta var en fatwa som utlystes, notera det.
  • Varje dag dör nästan 16000 barn av svält-relaterade orsaker. 925 miljoner människor lever i svält världen över.
  • Naturkatastrofer drabbar världens kontinenter regelbundet och med en oförlåtande och massiv kraft. Inga besparas, och katastroferna drabbar alla lika oavsett vilken tro eller övertygelse de har.

Ovanstående är ett muntert axplock av vilken dynga tro och övertygelse för med sig. Men vad kan man dra för slutsatser av detta? Vi har ju redan antagit att Gud faktiskt finns, så om vi spinner vidare på detta och har ovanstående i åtanke, vad kan vi komma fram till?

Det som torde stå klart för samtliga är att Gud antingen inte bryr sig om att agera mot uppenbara katastrofer eller orättvisor, eller helt enkelt inte kan det. Då inget ingripande sker finns det inga andra alternativ, Gud antingen bryr sig inte eller kan inte. Tro i sig ger alltså inga konkreta fördelar för mäskligheten. Man kan argumentera för att individen mår bättre, men detta är då ett strikt själviskt argument.

Vad som också står klart är att insikten (kom ihåg att vi är inne i en tankeövning!) att Gud existerar bevisligen får människor att göra vidriga och för andra helt ofattbara saker mot varandra. Att vilka sabotera utbildning och kunskapsläget (evolutionen är sann även om Gud existerar) är en sak, men att spränga, bränna eller skjuta varandra kallblodigt bara för att våra världsbilder går isär är ett extremt destruktivt och samhällsfarligt beteende.

Så, finns Gud? Jag tycker det är fel fråga, egentligen. För den frågan är ointressant. Oavsett om Gud finns eller ej, vill vi ha en värld som den vi har idag, eller vill vi ha en bättre värld? Säger vi att vi vill ha en bättre värld, en värld där vi inte delas av inbillningar om gudomlig influens, måste vi göra oss av med idén om att Gud existerar, ÄVEN OM GUD EXISTERAR. Är du med på vad jag menar?

Vi kan, vi människor alltså, uppenbarligen inte hantera bilden av Gud. Så huruvida Gud existerar eller ej är ovidkommande, om vi inte tror på hen får vi automatiskt en värld med bättre förutsättningar för utveckling och framgång. Gud själv förstör inget, bilden av Gud förstör och förgiftar allt. Du kanske känner sådär innerst inne att du VET att Gud faktiskt finns, men är du verkligen så totalt genomsäker på detta att du samtidigt kan säga att du känner att den konkreta verklighet vi bevisligen lever i och vars sömmar spricker på grund av din och andras övertygelse är motiverad och ett rimligt pris att betala?

Bilden av Gud kanske får dig personligen att må bättre, men är det värt det? Väger din privata, självgoda och lite småmysiga känsla av att du är utvald av universums skapare verkligen mer än alla könsstympningar och mord som ligger i andra vågskålen? Är din personliga tro verkligen så viktigt att du kan acceptera att världen brinner på grund av den?

Den franska filosofen Blaise Pascal utformade på 1600-talet vad som kallas för Pascals Trossats. Vad trossatsen gick ut på var att det fanns mer att vinna på att satsa på att Gud existerar än inte, då ateisterna har hela evigheten att garanterat förlora, medan troende har allt att vinna. Jag vill vända på det. Jag vill säga att troende försätter hela världen i en stadigt dalande spiral av förstörelse, mord och förföljelse, och att den enda garanterade vinsten för oss som individer och som art kommer ur att inte tro och att inte besitta en massa irrationella idéer.

Religiös tro är helt enkelt inte etiskt försvarbar. Anser man att den religiösa tron är värd det lidande den orsakar är man heller inte en etisk person.

Annonser

17 thoughts on “Min utmaning till Pascal

  1. Bra skrivet David. Jag tycker alltid det är intressant när människor använder denna argumentation, för den är långt ifrån ovanlig. Jag har aldrig funderat över Pacals Torssats i dessa banor men det finns ju andra, logiska fel i tankesättet. För vad händer om det visar sig att min gud inte är den rätta? Vad händer om Hinduerna hade rätt? Det är omöjligt att satsa på alla gudar och alla religioner samtidigt eftersom de i stort går i konflikt med varandra. Och de kan omöjligtvis alla ha rätt. Men alla kan ha fel.

    • Pascal var ju en kristen apologet, så trossatsen är ju formulerad från det perspektivet. Det gör den naturligtvis inte mer korrekt på något sätt, snarare tvärt om, men vad jag vill hävda är att satsens grundantagande (att det inte skadar att vara kristen så varför inte vara det) är rakt av felaktigt. Satsen i sig är ju som sagt ganska vilsen på fler sätt än ett. 🙂 Det handlar ju för de troende dessvärre inte om att ha övergripande rätt heller, de måste ha rätt i detalj också. Det torde på alla tänkbara sätt vara mer eller mindre omöjligt.

  2. Jag är ateist (och säger det även om jag befinner mig bland religiösa fanatiker) därför att jag tycker att det inte finns nåt som talar för att en gud finns, ingen annan anledning. Om jag trodde att det fanns goda skäl för en gud skulle jag ju p.s.s. säga det, inte mörka det. Säg tex att någon lyckas komplettera 1900-talets största logikers gudsbevis (han höll på i 30-år tror jag, nåt som i mitt tycke indikerar att ett sånt bevis inte finns) med positiv utgång (i meningen att gud finns, om det verkligen är positivt för mänskligheten kan man ju iof undra). Ska den personen inte publicera resultatet då? Jag tycker det är självklart att det ska publiceras. Simuleringsargumentet för universum (som är väldigt svårt att slå hål på) och no-world tolkningen av kvantmekaniken då? Ska man inte föra såna resonemang av etiska skäl? (Får lite intrycket av det). De kan ju mycket väl, kanske oundvikligen, involvera nån slags högre stående programmerare.

    F.ö: Pascals sats var väl mer spelmässigt inriktad per person. Själv tycker jag den fallerar på att man väljer inte riktigt vad man tror och en gud (som uppenbarligen kan läsa tankar, se nya testamentet) skulle se igenom det hela. Därför finns det ingen vits att låtsas vara kristen för att ”spela” sig till en mycket avlägsen chans till himlen.

    • Poängen är ju just det du skriver egentligen; tro. Att formulera ett antagande som sedan på ett rimligt sätt kan kritiseras av andra människor på ett rimligt och logiskt sätt har jag absolut inga problem med, på det planet kan man utan tvekan föra det teologiska argumentet. Dock tenderar detta inte vara debatten så som den förs och ser ut idag, det brukar snarare handla om att bok X säger att vi ska könsstympa barn, och därför gör vi det. Eller bok X vill få det till att min granne, som har mage att tro på bok Y, skall mördas för denna oförlåtliga överträdelse. Inget av det du beskriver innehåller ju några sådana direktiv eller dogmer, och jag har inga problem med att man seriöst forskar i och filosoferar runt universums beskaffenhet. Inte heller ser jag det som att man ska eller kan förbjuda några specifika tankegångar eller yttringar, snarare att man som moralisk person bör tänka sig för i vad man hävdar och inte.

      Pascals trossats var ju ett vad, heter ju ”Pascal’s Wager” på engelska, vilket nog är en bättre beskrivning. Det är klart att det finns problem med den, precis som du beskriver, men det jag vände på var att han tycktes hävda att vi kunde lika gärna tro, då vi inte förlorar något på att tro. Detta är alltså vad jag hävdar är rakt av felaktigt och även demonstrativt fel.

      Tack för att du kommenterar, kul!

      • * Trycker like * Ja, det var egentligen bara några rader i mitten jag ville kritisera. Även om jag förstår vad och vilka du menar lät de nästan lite filosofi-fientliga. I övrigt tyckte jag det var bra och intressant.

  3. 1. Antag något.
    2. Peka på några dåliga saker som inte utgör följder av antagandet.
    3. Dra slutsatsen att antagandet var dåligt.

    God logik?

      • Men det är just så du resonerar. Du antar att en gud existerar. Sedan pekar du på dåliga saker som *inte* utgör följder av en guds existens. Slutligen drar du slutsatsen att det inte är bra att anta att en gud existerar.

        • Jag var nog snarare otydlig i min formulering, vilket jag håller med om. Alla punkter jag gav som exempel är inte exempel på resultat av religiös tro eller övertygelse, de punkter som var exempel på detta var punkterna 1-3. Naturligtvis existerar exempelvis svält och naturkatastrofer av andra skäl än religiös tro.

          Kan tillägga att vad jag redogör för är effekter av tro, inte av Guds existens. Jag kan ärligt talat inte komma på ett sådant exempel.

          • Men handlar punkterna 1 – 3 verkligen om en tro på en gud? Jag anser inte det. Som jag ser det handlar det snarare om en okritisk tro på vad människor påstår om gudens vilja.

            • Jovisst, gudstro är en förutsättning. Dock är även mänsklig kommunikation en förutsättning. Betyder det att mänsklig kommunikation borde undvikas?

            • Mänsklig kommunikation är inte irrationellt, och det är då heller inte mänsklig kommunikation som oundvikligen leder till sådana antaganden som vi nu diskuterar. Det jag vill göra gällande är att en tro på Gud i sig är okritisk, och att en sådan tro samtidigt blir helt innehållslös om man inte samtidigt underhåller någon idé om denne guds vilja.

              Kort sagt, jag ser ingen konkret skillnad mellan vad du hävdar ligger bakom detta och vad du avfärdar som orsak.

            • Det finns som sagt flera förutsättningar, och det är naturligt att anse att de mest irrationella av dessa bör elimineras. Men är det inte snarare de farligaste som bör elimineras? Det är enklast att plocka bort en länk från änden av en kedja, men det är inte alltid den som är svagast.

              Varför skulle en tro på en gud kräva att man underhåller en idé om denne guds vilja? Enligt Upplysning.se bor på Dalgatan 10 i Säffle (godtyckligt vald adress) en man vid namn Tony Karlsson. Därför tror jag på existensen av denne person. Men jag känner inget behov av att underhålla någon idé om vad Tony vill.

            • Att väga irrationalitet är svårt, för att inte säga omöjligt (åtminstone objektivt). Problemet med att eliminera länkar i kedjan är att länkarna leder till varandra, att förhindra att flöde sker mellan dessa länkar kan visa sig komplicerat.

              Anledningen till att en tro kräver en idé om gudens natur är att detta är en ganska vital del av tron. Kan du beskriva hur en tro som saknar denna komponent skulle kunna tänkas se ut och fungera i praktiken? Att Tony existerar har du rationella skäl till att tro, du har heller inte format denna uppfattning baserat på personliga behov. Du har heller rimligtvis inga skäl till att tro att Tony är den som avgör hur du kommer spendera evigheten efter din död, och du har således heller inga skäl till att fundera runt vilka förväntningar Tony har på dig, vad han vill med ditt liv, vem du ska ha sex med osv. Faktum är att vad Tony tycker om saker och ting påverkar inte dig minsta lilla. Tror du att någon religiös person har den inställningen till den gud som tillhör religionen?

              Det tror nämligen inte jag. Men jag börjar inse varför du ser din kritik som befogad, tillåt mig dock vara av en annan åsikt.

  4. En tro på en gud utan någon idé om gudens vilja:
    ”Jag tror på ett väsen som kan se hela universum och kontrollera saker, men jag bryr mig inte om vad detta vill med universum och mig, eller ens huruvida detta överhuvudtaget har en vilja.”

    Jag ser ingen större skillnad mellan detta och att tro på att det finns liv på andra håll i universum än på den planet där vi befinner oss. Behöver man upprätthålla en idé om att utomjordiskt liv har en vilja med mitt liv?

    Har du under diskussionerna fått någon uppfattning om vilken relation jag personligen har till religion?

    • Det du beskriver är en hypotes. Det är klart att det går att beskriva, men frågan är om det går att anamma rent praktiskt. Min konkreta fråga rörde dock religion och religiösa personer, det du beskriver låter mer som en filosofisk inställning, ganska nära agnosticism. Frågan är vem som skulle anamma den gudsbild du beskriver och varför, den är effektivt innehållslös och tro är snarare baserat på behov än riktighet. Fyller inte gudsbilden något behov tenderar den att ratas.

      Dock ser jag att du blandar och ger åter igen, din jämförelse med utomjordingar har jag redan förklarat. Eftersom du inte har några rationella skäl till att anta att eventuellt existerande utomjordingar kan påverka ditt liv på något sätt har du heller inga skäl till att spekulera om dessas natur eller idéer. Tror du dock att en utomjording sitter med fingret på din självförstörelseknapp har du alla skäl i världen att spekulera om detta, tycker du inte?

      Det känns som att det är viktigt att hålla isär religion och tro här. Personlig tro kan se ut precis hur som helst, och det är vad som krasst sett gör den irrelevant. Vad du lyckas övertyga dig själv om är föga intressant för någon annan än dig själv, så länge du inte har rationella skäl till dina antaganden. Religion är något annat, det är ju organiserad/centraliserad tro, som ofta påverkar oss kollektivt. Religiös tro är vad vi diskuterat, och att bilda en sådan runt en gud som inte vill något känns mest som en övning i märklighet.

      Vad du personligen har för relation till religion har jag inte reflekterat över, mest för att det nog inte tillför något till diskussionen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s