Nyligen släppte Microsoft en forskningsrapport som behandlade en faktiskt väldigt intressant frågeställning. Frågan löd: ”Varför säger bedragare från Nigeria att de är från Nigeria?”. Frågan är faktiskt ganska delikat, eftersom alla som fått dessa brev vet att de faktiskt fortfarande säger att de är från Nigeria, trots att dessa bedragares brev till och med är kända som just Nigeria-brev. Termen är ju vida känd och innebörden är att det är just bedrägeri det handlar om. Så, ter det sig inte extremt idiotiskt att fortsätta säga att man är från Nigera då? Inte nödvändigtvis.

Vad man kom fram till var enligt mitt tycke väldigt intressant. Det är nämligen så att genom att designa ett bedrägeri på detta sätt så blir bedrägeriet på ett sätt själv-filtrerande. Tänk om de sade att de var från Yemen istället, då skulle väldigt många fler svara på deras utskick, vilket inte nödvändigtvis betyder fler potentiella offer. Om bedrägeriet är för brett så sållas inte alla bort som egentligen inte går på dessa saker, personer som man då lägger en massa tid på i onödan utan att i slutändan få ut några pengar. För att konkretisera tankesättet kan jag sätta upp ett exempel som jag själv hittat på:

1. Man skriver att man är från Yemen och behöver hjälp. Spam går ut till 10 000 000 adresser, 1 000 personer svarar. Endast 5 av dessa är så lättlurade att de går på bedrägeriet.

2. Man skriver att man är från Nigeria och behöver hjälp. Spam går ut till 10 000 000 adresser, 30 personer svarar. 5 av dessa är så lättlurade att de går på bedrägeriet.

Jämför arbetsinsatsen mellan dessa två olika utskick och brev så ser man snabbt att i slutändan blir vinsten den samma på båda, men att sålla ut de 5 personerna ur 1 000 svar är betydligt mycket mer arbetsamt än att sålla ut dem ur 30 svar. Intressant! Och ganska okontrolversiellt egentligen… Så, ska vi fundera lite på vad denna typ av konstruktion kan innebära för annat i vårt samhälle?

Nigeria-brev är ju en högst mänsklig konstruktion designad för väldigt specifika mål. Det samma kan sägas om exempelvis religion, dock är världens religioner designade för att slå på en större del av populationen. Tittar man på religiösa påståenden och motiv när man står utanför denna struktur så inser man ganska snabbt att när man har rörelser som påstår saker om jungfrufödslar, talande ormar, människooffer, gudomliga rymdpappor, arvssynd osv osv så är denna konstruktion inte designad för att attrahera de mest kompetenta och skarpa av oss. Tvärt om ser jag även i denna design klara mönster av att man oblygt önskar rekrytera människor som är villiga att vara en del av flocken och låta sig styras (”Herren är min herde”).

Som om inte dessa spekulationer från min sida vore nog så finns det ju gott om underlag som pekar på att med högre intelligens minskar också behovet av religion hos befolkningen. Därmed absolut inte sagt att alla troende är dumma i huvudet, det finns naturligtvis andra faktorer som spelar in när det gäller tro, en enormt stor del av detta är ju socialt arv och press. Vad jag skriver om här handlar om den generella designen av religioner och hur deras struktur tilltalar vissa människor.

Det är ju bara att gå till sig själv, om jag designade en religion skulle jag absolut inte vilja ha med personer som ställer en massa bökiga frågor och ifrågasätter det jag säger. Ser jag ett värde i att ha ett så stort antal medlemmar som möjligt så vill jag designa religionen på ett sådant sätt att den är självfiltrerande, precis som Nigera-breven.

Sist men inte minst är det viktigt att påpeka att ovanstående säkerligen gäller alla religioner världen över. Och vill man se vilken typ av saboterat tänkande som religioner inbjuder till behöver man inte gå speciellt mycket längre än min vän Anders Hesselboms senaste blogginlägg om omskärelse: http://hesselbom.blogspot.se/2012/07/rabbins-forsvar-ska-man-skratta-eller.html

Det är ju inte direkt befolkningens skarpaste sinnen som kom fram till att omskärelse är en bra idé.