Tro förstör

Människors tro och personliga övertygelse kastas runt åt alla håll i alla möjliga sammanhang. Att tro presenteras också i regel som något fint, som att det är en dygd värd att försvara. Tro presenteras också ofta som något universellt, som alla människor har i någon form, och man är då också i regel ganska pigg med att mer eller mindre likställa all tro. Precis som att en tro på övernaturligt nonsens är likställt med att ”tro” att solen ska gå upp imorgon. Men, naturligtvis är det inte riktigt så enkelt, långt ifrån.

Som icke-troende, som jag är, gillar jag evidens. Vad detta innebär i praktiken är att jag inte gillar saker som föreslås eller antas utan just evidens i ryggen, då sådana påståenden och idéer är effektivt värdelösa. Att påstå saker utan evidens är inte en väg till upplysning, man kan inte lära sig något på detta sätt. Det finns ingen information i påhittat nonsens, det finns ingen kunskap i sådant som inte är grundat i verkligheten. Det är därför jag och många med mig tjatar allt som ofta om evidens och underlag, just för att vi inser att utan detta kan hur många som helst vara övertygade om att X är sant utan att X för den sakens skull blir mer sannolikt sant.

Hela synen på tro som något fint gör mig faktiskt irriterad. Att tro är inte fint, att tro är ignorant. Det är att aktivt räkna bort verkligheten, att strunta i huruvida det man föreslår är sant eller ej. Det finns flera sätt att upptäcka verkligheten på, men tro är inte ett sådant sätt, aldrig någonsin.

Skillnaden mellan exempelvis mig och en troende är att om du skulle presentera något för mig som jag försanthåller baserat på tro snarare än evidens så slutar jag tro på det, punkt. Jag har gjort det förr och skulle göra det igen, jag har inga problem med den principen, för mig är den självklar. När man ratar den principen kopplar man också bort sig från verkligheten och konstaterar med sina handlingar att man föredrar sina privata illusioner över verkligheten.

Som om inte detta vore nog så finns det ju då också de som hävdar att alla har en tro, att ateism är en tro osv. Ateism är per definition icke-tro, men oavsett så har jag ingen tro. Att jag antar att solen går upp imorgon är ingen tro, det är en bedömning som grundar sig i tidigare erfarenhet och evidens. Alla människor fungerar så, vi har en rad saker som vi förutsätter och förväntar oss baserat på evidens och beprövad erfarenhet, och vi vet att den metoden fungerar. Den metoden har givit oss allt vi har mer eller mindre, men ändå är vi organiserat ovilliga på en enorm skala att applicera samma princip på de absolut största frågorna om livet och vår plats här i universum. Nej, där väljer vi istället tro.

Men det räcker inte här, för tro förstör mer än vägen till kunskap. Tro och irrationella övertygelser delar människor och kulturer. Människor tränas till att bespotta varandra för att de begått påhittade brott mot påhittade rymdföräldrar. Att mörda varandra för att man inte delar samma tro och att misstro den som inte delar samma inbillningar. Så vad är egentligen dygden i att ha en tro, vari ligger det fina i att tro?

Om jag fick välja en sak som precis nu skulle förändras i alla människors huvuden, levande och kommande, så vore det att radera all tro. Så att vi för en gångs skull kunde enas om att det vi vet det vet vi, och det vi inte vet försöker vi ta reda på. Min övertygelse, baserad på evidens och beprövad erfarenhet, är att detta inte bara är vägen till suverän kunskap utan också ett krav för goda relationer mellan människor och grupper.

Annonser

Nigeriansk genialitet och religion

Nyligen släppte Microsoft en forskningsrapport som behandlade en faktiskt väldigt intressant frågeställning. Frågan löd: ”Varför säger bedragare från Nigeria att de är från Nigeria?”. Frågan är faktiskt ganska delikat, eftersom alla som fått dessa brev vet att de faktiskt fortfarande säger att de är från Nigeria, trots att dessa bedragares brev till och med är kända som just Nigeria-brev. Termen är ju vida känd och innebörden är att det är just bedrägeri det handlar om. Så, ter det sig inte extremt idiotiskt att fortsätta säga att man är från Nigera då? Inte nödvändigtvis.

Vad man kom fram till var enligt mitt tycke väldigt intressant. Det är nämligen så att genom att designa ett bedrägeri på detta sätt så blir bedrägeriet på ett sätt själv-filtrerande. Tänk om de sade att de var från Yemen istället, då skulle väldigt många fler svara på deras utskick, vilket inte nödvändigtvis betyder fler potentiella offer. Om bedrägeriet är för brett så sållas inte alla bort som egentligen inte går på dessa saker, personer som man då lägger en massa tid på i onödan utan att i slutändan få ut några pengar. För att konkretisera tankesättet kan jag sätta upp ett exempel som jag själv hittat på:

1. Man skriver att man är från Yemen och behöver hjälp. Spam går ut till 10 000 000 adresser, 1 000 personer svarar. Endast 5 av dessa är så lättlurade att de går på bedrägeriet.

2. Man skriver att man är från Nigeria och behöver hjälp. Spam går ut till 10 000 000 adresser, 30 personer svarar. 5 av dessa är så lättlurade att de går på bedrägeriet.

Jämför arbetsinsatsen mellan dessa två olika utskick och brev så ser man snabbt att i slutändan blir vinsten den samma på båda, men att sålla ut de 5 personerna ur 1 000 svar är betydligt mycket mer arbetsamt än att sålla ut dem ur 30 svar. Intressant! Och ganska okontrolversiellt egentligen… Så, ska vi fundera lite på vad denna typ av konstruktion kan innebära för annat i vårt samhälle?

Nigeria-brev är ju en högst mänsklig konstruktion designad för väldigt specifika mål. Det samma kan sägas om exempelvis religion, dock är världens religioner designade för att slå på en större del av populationen. Tittar man på religiösa påståenden och motiv när man står utanför denna struktur så inser man ganska snabbt att när man har rörelser som påstår saker om jungfrufödslar, talande ormar, människooffer, gudomliga rymdpappor, arvssynd osv osv så är denna konstruktion inte designad för att attrahera de mest kompetenta och skarpa av oss. Tvärt om ser jag även i denna design klara mönster av att man oblygt önskar rekrytera människor som är villiga att vara en del av flocken och låta sig styras (”Herren är min herde”).

Som om inte dessa spekulationer från min sida vore nog så finns det ju gott om underlag som pekar på att med högre intelligens minskar också behovet av religion hos befolkningen. Därmed absolut inte sagt att alla troende är dumma i huvudet, det finns naturligtvis andra faktorer som spelar in när det gäller tro, en enormt stor del av detta är ju socialt arv och press. Vad jag skriver om här handlar om den generella designen av religioner och hur deras struktur tilltalar vissa människor.

Det är ju bara att gå till sig själv, om jag designade en religion skulle jag absolut inte vilja ha med personer som ställer en massa bökiga frågor och ifrågasätter det jag säger. Ser jag ett värde i att ha ett så stort antal medlemmar som möjligt så vill jag designa religionen på ett sådant sätt att den är självfiltrerande, precis som Nigera-breven.

Sist men inte minst är det viktigt att påpeka att ovanstående säkerligen gäller alla religioner världen över. Och vill man se vilken typ av saboterat tänkande som religioner inbjuder till behöver man inte gå speciellt mycket längre än min vän Anders Hesselboms senaste blogginlägg om omskärelse: http://hesselbom.blogspot.se/2012/07/rabbins-forsvar-ska-man-skratta-eller.html

Det är ju inte direkt befolkningens skarpaste sinnen som kom fram till att omskärelse är en bra idé.