Ett öppet brev till alla skeptiker efter katastrofen i Norge

Detta är första gången jag vänder mig uteslutande rakt mot alla skeptiker här i bloggen. Jag har under dagen idag följt reaktionerna på vad som hände i Norge igår, och jag vill framföra en poäng som jag själv tycker är viktig.

Först vill jag vara tydlig med en sak. Jag talar aldrig om för andra hur de ska vara skeptiker, det skulle aldrig falla mig in, då man är skeptisk av olika anledningar och på olika sätt. Har man tankesättet är detta dock en bra gro-grund för logik, och jag hoppas att detta inlägg kommer att tas emot på rätt sätt. Det vore naivt av mig att förutsätta att det kommer tas emot väl av precis alla, men jag behöver göra denna poäng.

Reaktionerna av de ofattbara handlingar som en norsk galning stod för igår lät inte vänta på sig. Och detta är fullt naturligt, eftersom vi som inte är psykiskt sjuka reagerar med en enorm sorg och förtvivlan när något så fruktansvärt sker. Det är hemskt på en sådan skala att det inte går att riktigt greppa det, det handlar om alldeles för många förlorade liv på en och samma gång, och det handlar också om anledningar vi aldrig kommer kunna förstå. Väldigt många reagerar då med frustration, känslan av att vilja göra något, vad som helst, för att på något litet sätt bidra. Så små, och i det stora hela meningslösa, handlingar som att sätta norska flaggan på sin profilbild gör att man åtminstone känner på något sätt att Norges kamp är vår.

En annan reaktion som ligger nära till hands är frustration gentemot dem som kunde ha gjort mer, eller åtminstone ur en skeptikers synvinkel, påstår sig kunde gjort mer. Jag syftar naturligtvis på alla bedragare som kallar sig för ”medium”, och kan se in i framtiden. Dessa människors selektivt bristande krafter har påpekats på Facebook, Twitter och Google+ under hela dagen, och jag förstår den reaktionen. För att undra varför inget påstått medium kunde förutse denna katastrof är legitimt i sig, men låt mig bjuda in dig till ett alternativt universum.

I detta alternativa universum var det ett känt medium som tidigare under året kommit med en extremt vag spådom, som konstaterade något i stil med att en stor terroristaktion skulle drabba västvärlden, med många döda som följd. Medium-troende börjar då i sin tur basunera ut på Facebook, Twitter och Google+ hur enormt träffsäker denna spådom var och omedelbart använt detta som ett exempel på att deras krafter visst fanns. Jag kan bara tala för mig själv, men i detta alternativa universum skulle jag tycka att sådant beteende var osmakligt och billigt, ett sätt att exploatera en färsk katastrof för att framföra sin egen agenda.

Hur skulle du känna, tror du?

Åter till vårt universum. Faktum är att det spelar ingen roll hur rätt man har, för det har ”vi” ju. Alla medium är bedragare, det råder inga tvivel om den saken, men å andra sidan, vet vi inte det redan? Det finns hundratals katastrofer som inget medium kommit i närheten av att förutse. Behöver man då, dagen efter det att våra bröder och systrar i väst drabbats av den största katastrofen efter Andra Världskriget, använda detta faktum som ytterligare ett medel i debatten? Jag tycker det är onödigt.

Men, åter igen, jag talar inte om för någon hur de ska vara skeptiska. Detta är dock hur jag är skeptisk, det är väl egentligen varken rätt eller fel. Men jag tror att vi till mans, så även jag, inom skeptikerrörelsen behöver ta oss en funderare och inte förutsatta att bara för att vi har rätt i sak har vi alltid rätt i metod.

För har man alltid rätt i både sak och metod är man ju gudomlig, och sådant trams tror vi väl inte på. Eller?

Annonser

8 thoughts on “Ett öppet brev till alla skeptiker efter katastrofen i Norge

  1. Det där med att vinna egna poänger, politiska, ideologiska, religiösa eller vad det nu må vara, på en sån här tragisk händelse är lika sorgligt som vanligt. Vi kommer att få tid att fundera, filosofera, analysera och reagera över det som hänt, över de som varit inblandade, över orsaker, över verkan. Men låt den processen ta den tid den behöver. Hoppa inte för snabbt i samma galna tunna som de som ropade Al Qaida för ett drygt dygn sedan.

  2. Har du någon slags källa på att alla som inte är psykiskt sjuka ”reagerar med en enorm sorg och förtvivlan när något så fruktansvärt sker”? Jag är psykiskt sjuk, så jag kan inte göra någon bedömning själv, men jag tycker det låter orimligt. Eller överdrev du osmakligt för att plocka någon slags poäng?

    • Nej, jag har ingen sådan källa. Och nej, jag överdrev inte osmakligt för att plocka någon slags poäng.

      Notera väl att jag aldrig påstått att psykiskt sjuka inte kan känna på detta sätt.

  3. Jag noterade det. Jag undrade bara om min avsaknad av enorm sorg och förtvivlan var ett kvitto på min psykiska sjukdom, eller om ditt påstående var en osmaklig överdrift. Om jag gör en snabbkoll bland mina vänner, som inte är psykiskt sjuka, så verkar alla inte ha drabbats av den där sorgen och förtvivlan heller. Det du skriver är ju de facto att ”vi som inte är psykiskt sjuka reagerar med en enorm sorg och förtvivlan när något så fruktansvärt sker”. Det är ett rent ”om A så B”-påstående, vilket då såklart också implicerar att alla som inte är bedövade av sorg och förtvivlan i dag är psykiskt sjuka.

    I sak håller jag med dig, det är jäkligt osmakligt av människor som påstår sig ha paranormala förmågor att slå mynt av en sån här händelse, men det hjälper ju inte till om man är osmaklig själv när man påpekar det.

    • Sant, och har jag förnärmat dig eller påstått att någon som inte känner sorg vid massmord som dessa per automatik är psykiskt sjuk ber jag om ursäkt.

  4. ”Reaktionerna av de ofattbara handlingar som en norsk galning stod för igår lät inte vänta på sig. Och detta är fullt naturligt, eftersom vi som inte är psykiskt sjuka reagerar med en enorm sorg och förtvivlan när något så fruktansvärt sker.”

    Detta är en billig poäng om något. Låter som politikersnack. Sen är det en ganska ihålig poäng. En person som tappar 0 i värde av situationen som uppstod i norge lär inte bry sig och är i majoriteten av fallen ej psykiskt sjuk. Visst, man kan åkalla det magiska ordet ”medlidande” och allt det där tramset. Men det är också en ganska tafatt poäng. Om man ärligt skulle ha de typerna av känslor för alla som lider och därmed undvika diagnosen ”psykiskt sjuk” av Herr Björnfot så skulle man må skitdåligt 24/7 för alla andra människor. Då är det mer troligt att man lider av en riktig klinisk depression. Om det nu föreligger en implicit mening att man ska bry sig om sina norska bröder så kan ju poängtera att de hittills inte brytt sig ett skit om dig. Speciellt inte dom på ön.

    • Ja, reaktioner som dessa var att vänta, de har dock varit färre än jag trodde. Frågan är väldigt känslig för många, och då är det inte konstigt att man reagerar kraftigt.

  5. Ingen fara, min sjukdom gör mig hårdhudad. 😉 Ursäkten godtages, starkt gjort av dig! Däremot kände jag mig nödgad att påpeka argumentationsfelet, eftersom det finns många som inte är lika hårdhudade. Keep up the good work med bloggen! Följer den med intresse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s