Tidningen Bright

Rationella människor gillar i regel att läsa sådant som andra rationella människor skriver. Detta är bra, då det är genom att byta idéer och tankar med varandra vi kommer framåt. Irrationalister är rädda för den öppna debatten, eftersom de då enkelt exponeras som bedragare och charlataner.

Tidnigen Bright är ytterligare ett medel i kampen för rationalism, och den är ett ideellt projekt. Tidningen är ett debattmagasin med fokus på religion och vidskepelse. Det släpps fyra nummer per år, och det kostar så försvinnande lite som 150:- per år att prenumerera. Enligt uppgift går det även att köpa lösnummer för 50:-/st.

Nästa nummer planeras att dimpa ner i slutet av nästa vecka, och en skrivelse jag skickat in publiceras då. Min text handlar om hur man via språk kan avgöra vad som är påhittat och vad som är förankrat i verkligheten. Det handlar inte om vilka ord man ska se upp med osv, det går lite djupare än så för att förklara skillnaden mellan det påhittade och det existerande, med just språket som bas. Tidningen innehåller en massa andra artiklar, insändare och annat material som skapats specifikt för tidningen.

Låter det intressant? Hoppas det, och hoppas att du tycker det är värt 150:- för ett helt år.

Annonser

Ett öppet brev till alla skeptiker efter katastrofen i Norge

Detta är första gången jag vänder mig uteslutande rakt mot alla skeptiker här i bloggen. Jag har under dagen idag följt reaktionerna på vad som hände i Norge igår, och jag vill framföra en poäng som jag själv tycker är viktig.

Först vill jag vara tydlig med en sak. Jag talar aldrig om för andra hur de ska vara skeptiker, det skulle aldrig falla mig in, då man är skeptisk av olika anledningar och på olika sätt. Har man tankesättet är detta dock en bra gro-grund för logik, och jag hoppas att detta inlägg kommer att tas emot på rätt sätt. Det vore naivt av mig att förutsätta att det kommer tas emot väl av precis alla, men jag behöver göra denna poäng.

Reaktionerna av de ofattbara handlingar som en norsk galning stod för igår lät inte vänta på sig. Och detta är fullt naturligt, eftersom vi som inte är psykiskt sjuka reagerar med en enorm sorg och förtvivlan när något så fruktansvärt sker. Det är hemskt på en sådan skala att det inte går att riktigt greppa det, det handlar om alldeles för många förlorade liv på en och samma gång, och det handlar också om anledningar vi aldrig kommer kunna förstå. Väldigt många reagerar då med frustration, känslan av att vilja göra något, vad som helst, för att på något litet sätt bidra. Så små, och i det stora hela meningslösa, handlingar som att sätta norska flaggan på sin profilbild gör att man åtminstone känner på något sätt att Norges kamp är vår.

En annan reaktion som ligger nära till hands är frustration gentemot dem som kunde ha gjort mer, eller åtminstone ur en skeptikers synvinkel, påstår sig kunde gjort mer. Jag syftar naturligtvis på alla bedragare som kallar sig för ”medium”, och kan se in i framtiden. Dessa människors selektivt bristande krafter har påpekats på Facebook, Twitter och Google+ under hela dagen, och jag förstår den reaktionen. För att undra varför inget påstått medium kunde förutse denna katastrof är legitimt i sig, men låt mig bjuda in dig till ett alternativt universum.

I detta alternativa universum var det ett känt medium som tidigare under året kommit med en extremt vag spådom, som konstaterade något i stil med att en stor terroristaktion skulle drabba västvärlden, med många döda som följd. Medium-troende börjar då i sin tur basunera ut på Facebook, Twitter och Google+ hur enormt träffsäker denna spådom var och omedelbart använt detta som ett exempel på att deras krafter visst fanns. Jag kan bara tala för mig själv, men i detta alternativa universum skulle jag tycka att sådant beteende var osmakligt och billigt, ett sätt att exploatera en färsk katastrof för att framföra sin egen agenda.

Hur skulle du känna, tror du?

Åter till vårt universum. Faktum är att det spelar ingen roll hur rätt man har, för det har ”vi” ju. Alla medium är bedragare, det råder inga tvivel om den saken, men å andra sidan, vet vi inte det redan? Det finns hundratals katastrofer som inget medium kommit i närheten av att förutse. Behöver man då, dagen efter det att våra bröder och systrar i väst drabbats av den största katastrofen efter Andra Världskriget, använda detta faktum som ytterligare ett medel i debatten? Jag tycker det är onödigt.

Men, åter igen, jag talar inte om för någon hur de ska vara skeptiska. Detta är dock hur jag är skeptisk, det är väl egentligen varken rätt eller fel. Men jag tror att vi till mans, så även jag, inom skeptikerrörelsen behöver ta oss en funderare och inte förutsatta att bara för att vi har rätt i sak har vi alltid rätt i metod.

För har man alltid rätt i både sak och metod är man ju gudomlig, och sådant trams tror vi väl inte på. Eller?

Maria Eggers och ECT

Skådespelerskan Maria Eggers har ALS, och debatterar i Aftonbladet för att den som är dödssjuk själv ska få välja sin rehabilitering, oavsett om denna rehabilitering är legitim eller ej. Rubriken på artikeln är: ”Jag är obotligt sjuk – låt mig välja min rehabilitering”. Vad man i ett snabbt grepp gör i denna rubrik är att man knyter samman två saker som krasst sett inte har något alls med varandra att göra. För det finns nog ingen som egentligen anser att vi bara ska ge en blank check till personer som är allvarligt sjuka, så att de kan spendera skattepengar på precis vad som helst.

De pengar vi har för att vårda befolkningen är inte obegränsade, och även om det vore trevligt att kunna ge människor med allvarliga sjukdomar solresor och liknande (som för många är väldigt vårdande), så är det faktiskt så att de pengar sådant kostar försvinner från kontot, och finns därmed inte där för att hjälpa människor med sjukdomar som går att bota i dagsläget. Känns det då inte mer meningsfullt att spendera de resurser vi har på att människor inte faktiskt ska bli obotligt sjuka? På Aftonbladets artikelforum uttryckte jag åsikten att skattemedel inte bör gå till häxdoktorer, homeopater eller andra bedragare. Jag skrev inget om Marias situation, en situation jag självklart sympatiserar med, men jag förklarade samtidigt att det absolut står henne fritt att söka alternativ vård, men då till egen bekostnad. Jag fick denna reaktion av en läsare:

Det var det mest egotrippade jag har hört i hela mitt 64-åriga liv. Fy fan för sådana som dig. Hoppad något riktigt otäckt drabbar dig eller dina närstående.

Ett uttryckt hopp om att ”något riktigt otäckt” ska hända inte bara mig, utan även mina närstående. Håll priset för årets medmänniska, jag tror vi har en vinnare.

En användare på forumet började dock snabbt vurma för en behandling som kallas för ECT, står för Energy Cell Treatment. Det är en metod som marknadsförs av den medicinska pionjären Susanne Johansson. På hemsidan friskriver man sig omedelbart från alla påståenden om eventuella resultat, men man insinuerar att ECT botar bland annat: cancer, MS, reumatism, artros och Lupus. Det finns nog inget ECT inte botar, när man tänker efter.

Men, är metoden kliniskt testad? Njae, nej. Den har funnits sedan 2004, men man verkar helt enkelt inte ha hunnit med att testa den ordentligt, man har varit mer intresserad av att samla in anekdoter från patienter. Patienter som nyttjar vanligt skolmedicin parallellt med ECT… Men vad är då ECT? Jo, det ”fungerar” så att man stimulerar immunförsvaret genom att bombardera kroppen med vitt ljus, i ett vitt rum, när patienten är iförd helt vita kläder. Det krävs tydligen inte mer än så.

Susanne Johansson har själv förklarat varför man inte gör några kontrollerade tester:

Due to the fact that many patients have been successfully treated for “untreatable” illnesses/diseases where conventional medicine has not produced satisfactory results, I do not consider it ethical to make controlled studies on human beings using placebo lights.

Det faktum att hon upplever resultat gör det alltså oetiskt att göra kontrollerade tester. Tydligen mer oetiskt än att behandla sina patienter med en bekräftat fungerande metod.

Så, är ECT en metod vi skattebetalare borde bekosta för Maria Eggers? Mitt svar är ett klart nej, låt pengarna gå till sådant som fungerar, och tar det slut på alternativ för en patient, låt resurserna gå till en annan. Man kan inte kasta bort pengar bara för att vara snäll, inte när pengarna faktiskt är där för att hjälpa så många som möjligt. Naturligtvis är det tragiska omständigheter och rena familjekatastrofer som drabbat människorna som utgör statistiken, men åter igen, är det bra skäl till att dränera de konton som faktiskt hade kunnat hjälpa andra att få fungerande vård?