”Kristen moral” är ett oxymoron

Tänk dig en stat där grundregeln för all moral är att det som man inte skulle vilja ha gjort mot en själv ska man heller inte göra mot andra. Detta är en mycket grundläggande, moralisk princip som utgör grunden för våra rättssystem, förhållningssätt gentemot varandra och den väv av social interaktion vi utforskar dagligen.

Principen är lika enkel som den i grund och botten är självklart genialisk. Om jag önskar ha en miljö på jobbet där man inte stjäl varandras matlådor till höger och vänster så låter jag helt enkelt andras matlådor vara, likväl som att om jag vill överleva tågresan hem så ligger det i mitt absoluta intresse att människor inte mördar varandra urskiljningslöst.

Mekanismen fungerar i sig ypperligt, och att straffa den som träder utanför denna moraliska kod ter sig för de flesta självklart. Men, naturligtvis är det inte alltid så enkelt. Kyrkan har nämligen under väldigt lång tid aktivt försökt lägga beslag på moral-begreppet. Detta är speciellt framträdande i USA, där många framstående kristna inte anser att det räcker att vi har varandra och bara varandra att svara inför. Kristna trummar väldigt hårt på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, men av självklara skäl behöver man lägga till en ytterligare dimension till den hela, en dimension som förändrar spelplanen avsevärt.

Jag såg nyligen den kristna programledaren (i amerikanska Fox News) Bill O’Reilly säga något i stil med: ”Jag vill inte leva i en värld där det inte finns ett helvete för Hitler att hamna i”. Mer om detta senare.

Kyrkan har under de senaste åren figurerat i skandal efter skandal rörande barnvåldtäkt. Detta har visat sig vara en internationell konspiration, där präster har slussats mellan församlingar, vittnen har tystats och ett otal barn har kommit till fruktansvärd skada. I Belgien uppskattar man antalet offer till flera hundra, och minst 13 fall har lett till självmord. På Irland har man vid liknande utredningar kommit fram till att över 150 präster gjort sig skyldiga till dessa fruktansvärda gärningar, med hundratals offer som följd. Det finns liknande fall från väldigt många länder, och i alla dessa fall har kyrkan själv inte bara varit passiv, utan hjälpt förövarna att komma undan.

Om nu kristna har denna extra, gudomliga dimension till moral, borde det inte göra dem MER moraliska? Det verkar inte så, eftersom endast cirka 0,2 procent av alla fångar i amerikanska fängelser är ateister, vilket är enormt mycket lägre än riksgenomsnittet. Säger jag med detta att alla troende automatiskt är kriminella barnvåldtäktsmän? Absolut inte, det finns väldigt moraliska troende, men hur kan det komma sig att detta beteende ändå tycks förekomma i sådan utsträckning som det gör, trots att kristna bör ha sina moraliska guds-hängslen på?

Svaret kommer, lite oväntat, från svenskakyrkan.se, där prästen Tomas Philipsson vänligt nog svarar på privatpersoners frågor om tro. En fråga handlar om att person A gjort något illa mot person B, och person B har sedan detta gått bort. B förlät aldrig A, och nu undrar A om gud istället kan erbjuda denna förlåtelse. Såhär svarar Philipsson:

Håll i dig nu för här rör du vid kärnan av det kristna budskapet. Det som är otroligt och omöjligt för oss människor är inte det för Gud.

Vad detta betyder, i klarspråk, är att även om jag gjort något oförlåtligt mot dig så kan alltså gud förlåta detta. Här har man alltså en moralisk säkerhetsventil, som går att öppna precis när som helst och oavsett vad man som troende gjort sig skyldig till, utan att sedan behöva oroa sig för gudomliga och eviga efterföljder.

Fundera nu en stund på alla dessa tusentals pedofilpräster som fingrat på barn i decennier. Föreställ dig hur de kväll efter kväll bett om ursäkt för sina handlingar, upplevt sig ursäktade och sedan fortsatt med samma sak nästa dag. Tänk vilken sjukligt bekväm form av rationaliserande; visst det kanske skadar några ungar, men universums skapare är ändå på min sida. Vad har man för skäl till att agera på något sätt moraliskt när man genom att säga rätt ord eller tänka rätt tankar sedan raderat alla fel man begått? Den lyxen har inga icke-troende, för denna form av självförlåtande är inte tillgänglig för oss.

Kan det vara så att det är denna syn på vad som är rätt och riktigt agerande som effektivt nedmonterar hela den moraliska modellen inom kyrkan? För om jag inte behöver din förlåtelse efter att jag behandlat dig fel så finns det ju heller inget moraliskt ansvar mellan dig och mig, endast mot en låtsaskompis. Kyrkan kan påstå sig vara ytterst moralisk, men jag ser faktiskt inte hur man ska kunna försvara denna hållning på ett rimligt sätt inom de ramar kyrkan har för hur man ska förhålla sig till varandra.

Men säg att kyrkan har rätt. Säg att det finns ett helvete att komma till efter döden. Är Hitler där då? Inte nödvändigtvis! Sade han rätt ord, tänkte rätt saker eller helt enkelt hade en präst med sig i bunkern skulle alla hans synder kunna ha förlåtits på plats, och han skulle därmed vara mer än välkommen in i himmelen.

Men kyrkan har naturligtvis inte rätt. Det finns ingen gud, det finns ingen extern kraft som kan förlåta vad du gjort mot någon annan. Ha detta i bakhuvudet istället för att anta att förlåtelse alltid finns runt hörnet så vågar jag garantera att du blir en bättre människa.

Annonser

2 thoughts on “”Kristen moral” är ett oxymoron

  1. Det som vissa katolska präster gör mot barn är vidrigt, ja, och det som överpräster gjorde för att dölja det var också vidrigt. Men du måste också tänka på att det finns cirka 400 000 katolska präster i världen, och det här handlar om ett hundratal, vilket i praktiken innebär cirka 0,0005% av alla katolska präster.
    Om man sedan tittar på anmälda barnpornografibrott i sverige 2010 så var det 2620st, vilket översätts till 0,0006% av den svenska manliga befolkningen (eftersom männen står för strax över 99% av dessa brott).
    Så att säga att det är ”kristna” som gör detta är helt felaktigt. Det är en representativ siffra av katolska präster som utför dessa brott som inte skiljer sig märkbart mycket från övrig befolkning.

    Vidare till Tomas Philipssons svar, så bara för att gud har möjlighet att förlåta så innebär det inte att gud kommer göra det. Skulle så vara fallet så innebär det i praktiken att för Hitler så räckte det med att be om guds förlåtelse innan han tuggade gift och skjöt sig själv, så hade han istället hamnat i himlen och inte i helvetet.
    Sedan så handlar det i de flesta människors fall inte om att få förlåtelse från gud, utan snarare att få förlåtelse från den människan man gjort oförätt. Kan man inte få det, så hamnar man ändå i sitt eget personliga helvete, oavsett guds förlåtelse eller inte.
    Nu vet jag inte om det är så specifikt katoliker resonerar, men det är en grund i protestanters resonemang i alla fall.

    Sen kan man ju börja titta på andra religioner också, och hur länder med t.ex. islamistiskt/muslimskt styre bygger sin moral utefter sin religion.
    Och gör man det så ska du vara jävligt glad över att du bor i ett land som sverige, som faktiskt civilicerades och blev vad det blev idag i takt med att kyrkan och kristendomen blev mindre våldsbenägna och gled mer in på den humana vägen. Dit har de flesta länder som bygger på islam inte kommit än, och är inte ens i närheten av att vara heller.
    Hade du varit med på dina historielektioner i högstadiet så hade du vetat det. Men goda nyheter är att det är aldrig för sent att läsa på. Synd bara att du postar såna här inlägg innan du faktiskt har något att backa upp det med, förutom ”kyrkan har naturligtvis inte rätt. Det finns ingen gud.”.
    Logiken säger att det inte finns någon gud, men vad tro handlar om är just det – tro.

    Jag vill tillägga här också att jag är inte kristen.

    • Rörande barnvåldtäkterna inom katolska kyrkan så är det definitivt betydligt mycket fler än ”ett hundratal”. Bara på Irland var ca 150 präster involverade, och Irland är ett litet land. Hur många tror du det kan tänkas vara, världen över? Du anger siffran till 200 präster (0,0005% av 400 000), men denna siffra är nog en aning slipad, av någon anledning. Vore intressant att veta varför.

      Jag noterar också att du väljer att jämföra präster med barnpornografibrott, men inom katolska kyrkan har detta inte bara idkats systematiskt, utan även mörkats lika systematiskt. Detta är inte fallet med alla ”vanliga” pedofiler, de har i regel inget sådant skyddsnät som möjliggör deras verksamhet alls på samma sätt som kyrkan bevisligen har. Personligen skulle jag aldrig påstå att ett sådant system är hälsosamt eller önskvärt på något sätt.

      Att påstå att en extern part ens har möjligheten att förlåta orätt mellan två andra parter är omoraliskt och helt uppåt väggarna fel. Man behöver inte påstå att så alltid sker för att vara ute på tunn is. Enligt den katolska synen finns det dock egentligen inga hinder för att Hitler ska vara just i himmelen, om du kan motivera varför han tvunget inte gör detta enligt deras tro får du gärna presentera denna information.

      Ditt sista stycke ser jag ingen relevans i alls, då jag inte skrivit om det du kommenterar. Vill du bara skriva av dig kan jag rekommendera att du skaffar en egen blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s