Rättvisa är, som väldigt mycket annat, en fråga om perspektiv. Att Usama Bin Ladins handlingar kostat många människoliv är det nog få som inte håller med om, men vad man definitivt också kan tycka är värt att påpeka är det faktum att motreaktionerna mot dessa handlingar har kostat betydligt många fler människoliv.

Nu är Usama död, och trots att reaktionerna på detta inte på något sätt är oväntade så är de inte mindre beklämmande. Totalt sett kan jag absolut förstå synen att det ur något larvigt karma-perspektiv skulle vara ”rätt åt honom”, men som sagt, det handlar om perspektiv. Om Usama för sina handlingar och blodet på hans händer förtjänar döden, vad förtjänar då exempelvis George W Bush? En medalj? Knappast. För om denna förtjänst ska mätas i människoliv så är Bush värre.

Men vi ser det inte så, eftersom ur vårt perspektiv så är oskyldiga människor i Afghanistan och Irak inte värda i närheten så mycket som alla de oskyldiga som satte livet till den 11 september 2001. Att bruna människor dör är liksom inget vi tycker är så farligt, det är ungefär som att det är att räkna med, men när vita människor dör ska länder invaderas, regimer avsättas och människor dödas i tusental. Bruna människor, glöm inte det.

Tänk dig det omvända scenariot, att George W Bush dött i en olycka, och att man firade detta på gator och torg i arabvärlden.  Detta skulle bara stärka vår bild av att detta är vildar som helt saknar empati och förståelse för vad som är ”rätt och riktigt”, medan när vi ser exakt samma sak i USA så ser vi bara en folkfest.

Vad jag ser är dock en konflikt med religiösa förtecken som bara blir värre och värre. Usama var inte själv, och mer kommer att hända utan honom. Det enda som har hänt i och med hans död är att detta heliga idiotkrigs dödssiffra har ökat med 1. Och att en dödssiffra ökar med 1, oavsett vem som står för den statistiken, ser jag inte som en anledning till att fira.

Man måste nog vara religiös för att vara så cynisk.