Harold Camping kryper fram, lika ond som tidigare

Pressen har nu fått tag på domedags-”profeten” Harold Camping, som nu haft fel om undergången två gånger. Camping har erkänt att han räknade lite fel, och datumet är nu reviderat. Jorden beräknas nu gå under den 21 oktober 2011.

Jag tycker att följande citat från artikeln summerar vilken sorts människa Camping är väldigt bra:

Mr Camping, who predicted that 200 million Christians would be taken to heaven Saturday before the Earth was destroyed, said he felt so terrible when his doomsday prediction did not come true that he left home and took refuge in a motel with his wife.

Är det ens tänkbart för en psykiskt frisk människa att bli deprimerad över att världen INTE gick under och miljarder människor dog? Troende ser det förmodligen inte på det sättet, vissa gör det säkerligen, men det är nog ingen generell inställning att man är en vidrig människa om man fanatiskt försöker övertyga sig själv och andra om att Jorden minsann SKA gå under.

Om något så handlar det om en sjuklig besatthet av lidande och påhittat, gudomligt straff av alla de själva ser som mindre värda, eller helt värdelösa. Camping kan i sig verka harmlös, men det är han inte. Han sprider skräck och inbillningar till andra, vilket aldrig är harmlöst.

Det enda positiva med att Camping har fel gång på gång (vilket i sig inte är så märkligt när man försöker beräkna saker baserat på en sagobok) är att Camping och hans angängare förlorar miljontals dollar på reklam och liknande. Måste kännas bra för reklam-folket att de defintivit är de mest värdiga i sammanhanget.

Harold Camping är lika ond på söndag

På lördag inträffar domedagen, enligt ”profeten” Harold Camping. Han är ännu en i raden av religiösa tokar som påstår sig veta saker om verklighetens natur baserat på en sagobok (Bibeln, om det inte var tydligt). Naturligtvis är det inte första gången någon förutspått Jordens undergång utan att det riktigt blivit så, det är faktiskt inte ens första gången Camping gör det, men tydligen krävs det inte mycket för att man ska kallas just profet.

Camping sprider sitt budskap på alla möjliga olika sätt, men mest aggresivt genom hans internationella projekt Family Radio, där man inte skräder på orden. Man konstaterar inte bara att Jorden faktiskt kommer att gå under på lördag, man påstår också att Bibeln GARANTERAR att så är fallet. Naturligtvis har medier världen över snappat upp detta och visat stort intresse, Expressen har gjort flera olika inslag om detta de senaste dagarna.

Frågan är vad det är som gör Harold Camping så speciellt intressant. Att Jorden inte kommer att gå under på lördag inser de flesta, att hänvisa till Bibeln som en informationskälla när det gäller något alls egentligen är lika insiktsfullt som att hänvisa till Harry Potter-böckerna. Dock är det ju så att det är väldigt påtagligt, och det ligger väldigt nära i tiden. Visst, religiösa i alla valörer tjatar om att homosexuellas lika rättigheter är vägen till undergång osv, det gör även Camping, men nu har man fått ett faktiskt datum att ta fasta på. Hysterin är lika tröttsam som förutsägbar, men en annan aspekt av detta, som det absolut inte pratas om i media, tycker jag är mer värd att uppmärksamma.

Om du tittar på Harold Camping när han pratar om detta så är han väldigt tydlig med att han VET att detta kommer att ske. Det finns inga andra alternativ, han vet att Jorden går under den 21 maj, det finns ingen ”plan B”. Tänk dig nu att du med 100% säkerhet visste att ca 98% (enligt Camping) av Jordens befolkning är på väg att dö en horribel död. Detta gäller naturligtvis också människor du jobbar med, vänner, familj osv. För alla är inte ”rättroende”, och alla som inte är det kommer att dö denna dag. Om du visste detta, skulle du då kunna hålla dig lugn? Skulle du kunna dra på ett brett leende framför kameran och prata om denna händelse som något befriande och fint?

Förmodligen inte, för jag antar att du inte är en ond, psykiskt sjuk person. Och framför allt antar jag att du inte är religiös, eftersom religiösa alldeles för ofta inte har några problem alls med att människor som inte tror som dem sätter livet till. Som svensk är det lätt att ta sig för pannan och sucka något om ”vildar”, eller ojja oss om hur primitiva andra kulturer är, eftersom vi reagerar väldigt starkt på när muslimska kvinnor får syra i ögonen, när man spränger sig själv i guds namn eller när man mördar sin syster för att hon skaffade fel pojkvän. Men vi kritiserar inte den kristna kulturen, som i väldigt många former gör sig skyldig till samma vidriga, totalt barocka människosyn.

Problemet är dock inte vem som är mest utvecklad, problemet är det sjukliga tillstånd som religion försätter många människor i. Ett hatiskt och ondskefullt grepp, som måste bekämpas med precis alla till buds stående medel.

Usamas dödskult fortsätter

Rättvisa är, som väldigt mycket annat, en fråga om perspektiv. Att Usama Bin Ladins handlingar kostat många människoliv är det nog få som inte håller med om, men vad man definitivt också kan tycka är värt att påpeka är det faktum att motreaktionerna mot dessa handlingar har kostat betydligt många fler människoliv.

Nu är Usama död, och trots att reaktionerna på detta inte på något sätt är oväntade så är de inte mindre beklämmande. Totalt sett kan jag absolut förstå synen att det ur något larvigt karma-perspektiv skulle vara ”rätt åt honom”, men som sagt, det handlar om perspektiv. Om Usama för sina handlingar och blodet på hans händer förtjänar döden, vad förtjänar då exempelvis George W Bush? En medalj? Knappast. För om denna förtjänst ska mätas i människoliv så är Bush värre.

Men vi ser det inte så, eftersom ur vårt perspektiv så är oskyldiga människor i Afghanistan och Irak inte värda i närheten så mycket som alla de oskyldiga som satte livet till den 11 september 2001. Att bruna människor dör är liksom inget vi tycker är så farligt, det är ungefär som att det är att räkna med, men när vita människor dör ska länder invaderas, regimer avsättas och människor dödas i tusental. Bruna människor, glöm inte det.

Tänk dig det omvända scenariot, att George W Bush dött i en olycka, och att man firade detta på gator och torg i arabvärlden.  Detta skulle bara stärka vår bild av att detta är vildar som helt saknar empati och förståelse för vad som är ”rätt och riktigt”, medan när vi ser exakt samma sak i USA så ser vi bara en folkfest.

Vad jag ser är dock en konflikt med religiösa förtecken som bara blir värre och värre. Usama var inte själv, och mer kommer att hända utan honom. Det enda som har hänt i och med hans död är att detta heliga idiotkrigs dödssiffra har ökat med 1. Och att en dödssiffra ökar med 1, oavsett vem som står för den statistiken, ser jag inte som en anledning till att fira.

Man måste nog vara religiös för att vara så cynisk.