Sekulär rationalism räddar livet på troende

En stats primära mål, över alla andra, bör vara att hålla sina medborgare levande. Detta faktum är ett krav för att man ska kunna uppnå framgång, eftersom individerna då är mindre stressade, ackumulerar mer tillgångar, producerar mera etc. Sverige, och i princip alla andra länder, har utvecklats i en enorm takt under de senaste 150 åren, och det finns en rad goda skäl till att det faktiskt är så.

Så, vi kliver tillbaka 150 år i tiden. I Sverige hade år 1861 individen en förväntad livslängd på 47 år. Nu pratar vi alltså inte medellivslängd, utan förväntad livslängd, alltså hur länge en vuxen förväntas leva. På slutet av 1800-talet såg vi enorma framsteg inom väldigt många områden, så som industri och medicin. Värt att nämna i sammanhanget är också att Charles Darwins bok, ”The Origin of Species”, banade vägen för att man skulle tänka annorlunda än vad religiösa företrädare ville, och att det fanns andra, större sanningar att finna ute i verkligheten.

50 år senare, 1911, hade vår förväntade livslängd ökat till 58 år. Det är ju en enorm skillnad, på egentligen mycket kort tid. Man började under denna period vaccinera befolkningen i mycket större skala än tidigare, farligare transportmedel började ersättas med mindre farliga, och utvecklingen av mediciner och den moderna sjukvården hade börjat ta fart. 1922 testades odlat insulin för första gången, vilket vi som bekant använder för att rädda enorma mängder liv även idag.

Men framgångarna tog inte slut där, för fram till 1961 hade den förväntade livslängden gått upp till smått fantastiska 74 år. Tänk på det en stund, på 100 år förväntades vi i Sverige leva hela 27 år längre. Vid det här laget hade läkarvetenskapen tagit ordentlig fart, man kunde nu utföra operationer och åtgärder som höll människor och barn vid liv på sätt som inte varit tänkbara tidigare. 1928 upptäckte Alexander Flemming penicillinet, vilket sedan dess upptäckt säkerligen har räddat livet på miljoner människor. Uppfinningar som pacemakern var fantastiska nymodigheter, som används än idag, i något mer modern tappning.

Nu sitter vi här, 2011, och vi förväntas leva tills vi är väl över 80 år gamla. Mediciner blir bättre och bättre, metoderna förfinas konstant och vi lär oss mer och mer om hur vi fungerar och hur vi ska använda denna kunskap på bästa tänkbara sätt.

Men om vi säger såhär då: tänk på allt du använder varje dag. Den dator du sitter vid just nu, bilen du tar dig med till jobbet, luftkonditioneringen du svalkar dig med på semester du flugit till i ett flygplan. Alla dessa saker är produkter av våra kollektiva framsteg och upptäckter. Hur mycket har religion, homeopati, healing, zonterapi och liknande trams bidragit till vår utveckling? Alla dessa företeelser är gamla idéer, som kommer från före 1861, en tid när man trodde att sjukdomar spreds via dålig lukt. Hur mycket kan dessa läror egentligen bidra till vår välfärd och framgång?

Svaret är naturligtvis: inget alls. Det är tack vare sekulära värderingar kvinnor har rösträtt, alla människor som älskar varandra får gifta sig och slaveri är olagligt, för att ta några konkreta exempel. Det är tack vare rationalism vi inte längre har ett rasbiologiskt institut, låter orakel fatta beslut om landets framtid och stenar kvinnor som påstås vara häxor.

Denna sekulära rationalism tas för givet av de flesta. Det är vi sekulära rationalister som står mellan två religiösa grupper och ser till att de inte slår ihjäl varandra, för hade det varit upp till dem själva så hade det slutat i blodbad, som så många gånger tidigare. Det är vi sekulära rationalister som påpekar att vår evidensbaserade medicin faktiskt fungerar bättre för cancer än de där örterna du odlar själv i trädgården. Det är bekvämt för irrationalister att falla tillbaka på den trygghet som vår rationalism erbjuder, eftersom de då kan syssla med precis vilket trams de vill, fram tills dess att de faktiskt behöver en operation, åka till jobbet eller titta på TV. För då är det våra ogudliga djävulsmaskiner de använder.

För det kan väl inte vara någon som tror att det är effektiviserad och förfinad bön som gjort att vi nu lever längre, mår bättre och är gladare än någonsin? Nej, så dum kan väl ingen vara.

Ockhams nyrakade verklighet

Verkligheten är något som undgår eller skrämmer många, och dessa personer hittar på ett för dem fungerande substitut. På 1200-talet föddes i England filosofen William Ockham, och han formulerade ett tankesätt runt verkligheten som fungerar än idag.

Denna princip brukar man referera till som ”Ockhams rakkniv”. Principen är att man helt enkelt skär bort de delar av en förklaring som inte behöver finnas där för att förklaringen ska fungera, och när detta inte längre går är det just denna slutgiltiga förklaring man bör föredra. Principen säger INTE att det är denna förklaring som är den rätta, bara att den är att föredra. Jag brukar själv använda detta tänk i mina frågeställningar, och det är ett mycket effektivt och logiskt sätt att tänka på.

Lite konkreta exempel, då. Jag har ju pratat om evolution en del nyligen, så låt oss spinna vidare på denna tråd. Säg att vi undrar hur vi människor kom till som art, och att det är dessa två påståenden vi har att ta ställning till:

1. Evolution existerar och verkar, och människan är en produkt av denna evolution, precis som alla andra arter av djur och alla växter.
2. Evolution existerar och verkar, men människan skapades av Gud, till skillnad från alla andra arter av djur och alla växter.

Dessa två är direkt jämförbara med varandra, eftersom 2 är 1 + Gud. Vad man med principen bakom Ockhams rakkniv då ämnar göra är alltså att ta bort det som inte behövs för att förklaringen ska fungera, och eftersom Gud de facto inte krävs för att modellen för vårt ursprung ska fungera så är alltså påstående 1 att föredra över påstående 2. Nyckeln ligger alltså i det direkt jämförbara. Notera nu, åter igen, att modellen säger INGET om vilket alternativ som faktiskt är rätt, bara vilket alternativ man ska föredra att utgå ifrån i sin tankemetod.

Låt oss titta på ett annat tänkbart scenario där man får två förklaringar på samma grundfråga, men där alternativen skiljer sig åt kraftigt:

1. Evolution existerar och verkar, och människan är en produkt av denna evolution, precis som alla andra arter av djur och alla växter.
2. Evolution existerar inte, Gud skapar och har skapat allt.

Här kan inte Ockhams rakkniv appliceras, av den enkla anledning att dessa två saker är inte jämförbara. Dels vet vi ju att 2:an är direkt felaktig, men principiellt sett vore det ju på sitt sätt enklare att en gud bara skapade allt hela tiden. Personligen skulle jag dock argumentera för att så inte är fallet, men det är denna diskussion man hamnar i om man försöker avgöra vilket av två icke jämförbara argument som är enklast.

Så, hur appliceras detta rent praktiskt? Själv brukar jag applicera denna mycket enkla princip på ganska mycket, speciellt i diskussioner och debatter, och det är väldigt effektivt att utgå ifrån de enklaste och mest basala delarna av ett resonemang. Det man märker väldigt snabbt med irrationalister över lag är att de misslyckas med de mest grundläggande delarna av sina resonemang, förmodligen mycket på grund av att de helt enkelt inte är vana vid att tänka kritiskt, och sedan tänka kreativt runt denna kritik.

Nu misstänker jag att du vill ha ett konkret exempel, och för att illustrera detta kan jag visa hur jag applicerar ovanstående princip på frågan om Gud finns eller ej. Jag gör detta i några enkla steg, för att demonstrera hur jag tänker i dessa frågor, och för att göra det konkret. Vi börjar med en mycket simpel ekvation:

Vår verklighet = X

Simpelt? Absolut, vi antar att vår verklighet, alltså summan av precis allt som pågår i vårt universum, är variabeln X. Om vi nu antar att en person föreslår att Gud är en del av X, alltså en del av vår verklighet, så måste vi kunna bygga en hypotes om en för dem alternativ verklighet, genom att göra följande:

Vår verklighet – Gud = Y

Det jag gjorde nu var alltså att jag tog bort Gud ur X, och denna ”hypotetiska” verklighet kallar vi för Y. Min motpart i diskussionen behöver nu förklara hur X skiljer sig från Y. Alltså, om vi antar att Gud existerar i vår verklighet som den ser ut idag, hur skulle vår värld förändras om Gud imorgon inte längre existerade?

Min hållning i frågan är att X = Y, vilket alltså gör att Gud = 0. Min position är att Gud inte existerar från första början, och om en icke-existens mot förmodan skulle kunna existera ännu mindre imorgon än idag så skulle detta inte påverka oss alls. Men hävdar man att Gud finns så bör man också kunna motivera och resonera fram vilka konkreta förändringar på vår existens upphörandet av denna existens skulle kunna få.

Det är detta som gör Ockhams rakkniv så användbar som en övrig i logiskt tänkande. Om inte annat för att det ger en utmärkt utgångspunkt för vidare utforskning, som inte färgas av en massa tramsiga övertygelser som bara styr framtida resonemang i en felaktig riktning.

Principen går att applicera på allt, från spådom till healing, och till skillnad från exempelvis spådom och healing så fungerar den faktiskt.

Hitta rätt illusion

Människor som bekänner sig till en religion, tror på healing, homeopati eller andra dumheter gör det mest fundamentala misstag vi som människor kan göra. Det generalfel som vi gång på gång begår kollektivt och naivt vägrar ta åt oss av. Vilket fel är det jag pratar om? Mer om det strax.

Tro på det fantastiska och övernaturliga har funnits hos oss sedan vi blev Homo Sapiens. Våra förfäder, Neandertalarna, hade också religiösa riter och seder, så vi har detta med oss i blodet, kan man säga. Dessa kulturer och seder dog sedan ut, för att ersättas av andra vanförställningar och illusioner, och har nu till dags dato utvecklats i tusentals olika grenar. Det handlar om allt från världsreligionerna, och deras tusentals underreligioner, till spådom och trollkonst.

Trots att det aldrig funnits så stor procent icke-troende i världen som det faktiskt gör idag, tack vare utbildning och liknande åtgärder, så är det ändå så att en klar majoritet av världens befolkning tror på någon form av trams. Vad som är intressant att notera i sammanhanget är den enorma hög av illusions-lik som kantar vår historia, eftersom illusionerna tenderar att dö av en efter en allteftersom att tiden går. Asatro är ett exempel som ligger nära till hands här i Norden. Vi människor tenderar att ta en illusion och byta ut den mot en annan, förslagsvis överlägsen, illusion. På samma sätt som en magsäcksopererad hetsätare börjar dricka alkohol istället för att äta så hugger vi kollektivt efter nästa mentala bedövningsövning att lugna våra annars så besvärande aktiva hjärnceller med.

Min liknelse ovan är relevant på flera sätt än att göra det konkret just där och då, på det sättet att det faktiskt är ett bra exempel på hur självduperande illusionsjagare skulle vara snabba att komma till insikt för andras räkning. För det är precis detta som är det generalfel jag pratade om i inledningen; oviljan att lära sig av historien. I exemplet med hetsätaren som opererat magsäcken skulle de flesta skriva under på att det är bäst att släppa beroendet helt, istället för att byta ut det mot ett annat. För ingen kan ju tro att det är nyttigt att ha någon form av beroende, egentligen.

Så varför tror då alldeles för många att det är nyttigt för skallen att fylla den med vad som just nu känns som ”rätt” illusion?

Problemet är att vi håller våra illusioner extremt kära. Inte helt sällan föredrar vi dem framför verkligheten, och det är detta som är en mycket stor del av striden med att vara skeptiker. Individen som är självduperande nöjer sig inte med att det inte finns några spöken, att akupunktur är nonsens eller att det är placebo som gör att de känner sig friskare när de äter homeopatika. För så fort man tryckt hål på ballongen måste hålrummet som blir kvar efter den fyllas med något annat, och det är fort. Ofta krävs också skeptikern på det som ska ersätta det man nu förstört, enda kravet är att det ska vara något som är icke verklighetsförankrat man sätter in i dess plats.

Så nej, det är inte alltid lätt att vara skeptiker. Men det måste ändå vara jobbigare att vara illusionsberoende.

Stavros Louca talar ut

GP har nu ställt lite frågor till Stavros Louca som jag skrev om senast, och han har fått chansen att svara mer i detalj på den fråga som tidigare orsakade kontrovers i Sydsvenskan. Först och främst är han nu väldigt tydlig med att han är dörrknackare hos Jehovas Vittnen, och han har nu mer ”intressant” att säga om evolutionsteori.

Reportern frågar specifikt om Stavros påstående om evolutionsteori och huruvida han faktiskt anser att detta är vår tids största bluff. Han svarar följande:

Nej. Det jag har sagt är att det är förbluffande att en lärare med sin auktoritet någonsin kan prata om antingen evolutionsteorin eller Gud som en sanning. En lärare ska presentera fakta och teorier men aldrig tala om för eleverna vad de ska tro.

Han anser alltså inte att det är vår tids största bluff, men eftersom han rakt motsätter sig att evolutionsteori ska anses vara en sanning så anser han tydligen då att den på ett eller annat sätt är falsk. Han går inte mer in i detaljer rörande just detta specifikt, men har följande att säga när reportern undrar om det inte faktiskt är skillnad mellan vetenskapsgrundade evolutionsteorin och trosgrundade Gudstron:

Jo, men det jag menar är att ingen till hundra procent kan bevisa att evolutionsteorin stämmer. Om vi hade heltäckande bevis för den skulle vi inte ha några religiösa människor. Därför ska ingetdera presenteras som en absolut sanning för eleverna.

Detta är en anmärkningsvärd inställning till verkligheten. Religion handlar om en sak, och en enda sak, och det är okunskap hos individen. Inte kollektiv okunskap. För att vara religiös och ha religiösa inbillningar krävs det att man är rakt okunnig rörande det man applicerar de religiösa inbillningarna på. Religion existerar inte på grund av bristande kunskap om evolution, vi VET att evolutionsteori är rätt och riktigt, tack vare den samlade kunskap mänskligheten besitter i ämnet. Individer kan vara religiösa trots detta, just för att de inte tar denna information till sig, eftersom de inte vill göra sig av med sina inbillningar.

Ett konkret exempel på ovanstående är det faktum att under vikingatiden trodde man att det var Tor (som betyder åska) drogs runt på sin vagn över himlavalvet, och att det var det ljudet som gav oss åskan. Man tog alltså sin religion och applicerade den på sin okunskap. Tänk att människor som Stavros Louca gör detta än idag, trots att vi säkerligen tror oss kollektivt veta bättre i denna för de flesta upplysta tid.

Men trots vår upplysthet kan vi ha en lärare som är med i Jehovas Vittnen och tror på larviga hjärnspöken.

Stavros själv hävdar naturligtvis att detta inte påverkar honom som lärare, och när reportern frågar om man utan att tro på evolutionsteori kan undervisa i biologi svarar han:

Man måste inte tro på det man undervisar i.

Vore jag ansvarig för Stavros anställning skulle han inte ha den kvar.

Stavros Louca är en obildad superpedagog

Om du följer TV-programmet ”Klass 9A” i SVT så är du garanterat bekant med namnet Stavros Louca. Jag följer inte programmet, men jag har förstått det som att det handlar om en grupp ”superpedagoger” som hjälper niondeklassare att klara de slutprov som krävs inför gymnasiet. Varför uppmärksammar jag då Stavros, när jag själv inte tittar på programmet? Jo, han har nämligen talat om för Sydsvenskan att han inte tror på evolutionsteori. Och han är lärare i NO-ämnen…

Stavros fick följande fråga: ”Vilken är vår tids största bluff?”. I sig en ganska märklig fråga tycker jag, den känns i sig ledande, men detta är vad Stavros svarade:

Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Först och främst ska vi komma ihåg vem Stavros Louca är. Om han var en pizzabagare, civilekonom på Skatteverket eller drev en firma som tillverkar reningspumpar så skulle jag inte ha några åsikter om vilka inbillningar han sitter och muttrar vid middagsbordet på kvällarna, när bara hans stackars familj måste lyssna. Men Stavros är en högt ansedd pedagog, som LÄR UT naturvetenskap till barn som verkligen behöver denna utbildning. Och han tror att Gud pekade och *poff* så fanns människan.

Vidare så tycker jag att det är ganska lustigt att personer som är allra mest emot evolutionsteori är också dem som har minst koll på den. Utöver det som Stavros påstår ovan så brukar motståndare också slänga sig med att evolutionsteori ”bara är en teori”, och inte riktig vetenskap, och det är viktigt att reda ut dessa saker lite kort.

För det första, människan härstammar inte från aporna. Många tror att så är fallet, men är man minsta lilla påläst om ämnet mer i detalj lär man sig fort att människan härstammar lika lite från apor som bulldogen härstammar från hunden. Vi ÄR alltså apor. Vi tillhör grupperingen ”människoapor”, precis som gorillan, gibbon-apan och orangutanger. Grattis, nu kan du mer om evolutionsteori än Stavros Louca.

För det andra så är evolutionsteori en teori i allra högsta grad, men en vetenskaplig sådan. Alla områden inom vetenskapen är just teorier, precis som gravitation, kemi osv. Man kommer inte högre utanför mattematikens värld, utan vad man avser med en vetenskaplig teori är att detta är ett väl etablerat område, där man konstant fyller på med ny kunskap och information. Och evolutionsteori är en av de bäst understödda och evidensbaserade teorierna vi har i dagsläget.

Ett annat begrepp som Stavros verkar ha lite svårt med är termen ”kreationist”. Vad den termen avser är en person som tror att vi och allt annat skapats av någon högre makt, sedan finns det också ung-jords-kreationister som är lite extra tokiga i det att de påstår att Jorden är ca 6000 år gammal, men detta behöver man inte tro för att vara en gammal hederlig kreationist. Som Stavros bevisligen är.

Så, frågan är om Klass 9A klarar sig sämre eller bättre med en kreationist i klassrummet. Min känsla är att alla klasser i alla klassrum klarar sig bättre utan en kreationist i klassrummet. För är man så dåligt påläst att man blir kreationist från första början känns det komplicerat att motivera andra till att studera saker och ting på ett vettigt sätt.