Irrationalisternas främsta vapen

Tror du på spöken? Är du övertygad om att en gud påverkar vad som händer i ditt liv? Läser du horoskop regelbundet, och tror på deras innehåll? Grattis, du är då en irrationalist, och tillåt mig förklara varför du tänker fel.

Först och främst bör jag vara konkret med vad det innebär att tänka rätt, och hur man kan avgöra detta. Ett korrekt tankesätt och tankemetod är ett tankesätt som leder framåt, alltså till framsteg och insikt. Detta hoppas jag att de flesta kan enas om de facto är att tänka rätt i alla sammanhang, få skulle påstå att ett tankesätt som ger stagnation eller retardation är rätt och/eller korrekt.

Nu när det är förtydligat, låt mig börja nysta i hur irrationalistens tankesätt är felaktigt mer i detalj. Vi tar ett konkret påstående som är grunden inom all religion: Min gud finns. Irrationalistens resonemang ser ut som följer:

  1. Gud finns.
  2. Jag kan med Guds existens som grund konstruera teser om vår existens.
  3. Teser som efter vidare studier visar sig bestrida Guds existens måste vara fel och kasseras därmed, andra teser behåller jag.

Problemet när man förutsätter saker om verkligheten som man omöjligt känner till så stöter man på bistra problem när man ska ackumulera faktisk kunskap. Problemet ligger i att man inte kan gå vidare innan steget man befinner sig på är etablerat och fastslaget, och om första steget är irrationell nonsens kommer de andra stegen också att bli det.

Rationalisten å andra sidan ser på hela processen med att ackumulera kunskap som följer:

  1. Jag studerar universum och livets mekanismer.
  2. Jag kan med hjälp av tidigare upptäckt kunskap konstruera nya teser.
  3. Teser som stöds av god evidens behåller jag och teser som visar sig vara ohållbara kasseras.

Betänk den enormt viktiga skillnaden mellan dessa två tankesätt. I irrationalistens modell kan man byta ut steg 1 mot precis vad som helst som är nonsens, som exempelvis att spöken existerar. Detta är att börja i fel ände av tankekedjan, eftersom man som sagt förutsätter saker som man inte känner till INNAN man börjar undersöka hur verkligheten faktiskt ser ut.

Men det största problemet ligger i att det är mycket enklare att tänka som en irrationalist, eftersom det är bekvämt att anta att man vet saker man inte vet. Då slipper man ju forska i saken, det är ju bara att påstå att man ”vet”/”känner”/”tror”, så är saken biff. Bevisligen är ju då inte den enklaste vägen alltid den bästa.

För att återkomma till det jag skrev om att tänka rätt så kan du ju fundera på hur mycket kunskap om vår verklighet vi ackumulerat tack vare övertygelsen att spöken finns på riktigt, att häxor kan få grödor att ruttna eller att gudar existerar. Ställ det sedan i relation till den mängd människor som tillämpar rationalism, och konstruerar fantastiska maskiner, mediciner, infrastruktur osv.

Vi är alla här tack vare rationalism och människor som faktiskt tänker rätt. Kasta inte bort det med en massa irrationalism.

Annonser

Allt liv på Jorden är kvinnans

Jag läste just om Justin Bieber och hans idiotiska syn på abort, i Aftonbladet. Efter att ha deltagit lite i debatten så började jag fundera lite mer på varför abort-frågan är så enormt känslig för många. Vad kan det bero på?

Låt mig först kort utveckla min syn på abort. Jag håller inte människans liv på Jorden i någon särställning kontra annat liv på planeten, objektivt sett. Jag skulle hellre döda en panda än en människa, men jag tror inte att Jorden, universum eller någon överhet har någon preferens alls för oss människor, vilket torde vara tydligt för de flesta, men nåväl. Denna syn som jag har gör också att jag inte ser celler med mänskligt DNA som något överdrivet fantastiskt som måste skyddas till varje pris.

Ett embryo är inget mer än en ansamling celler, och ett ungt foster är inget eget liv på något sätt. De kan inte överleva på egen hand, de har i detta skede inget värde utöver deras potential, och att slåss för en potential ter sig en aning dåraktigt för mig. Betänk också att även personer som är rakt emot abort inte likställer embryo/foster med ett barn, eftersom de inte förespråkar att man vid genomförd abort skulle kunna dömas för mord, eller att man vid exempelvis en trafikolycka man själv orsakat som resulterat i missfall skulle kunna åtalas för dråp. Även i huvudet på en abortmotståndare finns det således fundamentala skillnader.

Men, när man börjar prata om detta med folk på nätet så ser man nyanser i åsikterna som jag tror kan förklara vad som för många är grundproblemet. Det är nämligen väldigt vanligt att man uttrycker generellt nedsättande gliringar om kvinnor. Det handlar om allt från hur kvinnor generellt sett beter sig mot andra till helt vansinniga idéer om att våldtäkt ”nog inte är så farligt” (en stor del av debatten handlar om abort efter våldtäkt).

Summan av ovanstående ledde för mig till en plötslig insikt. Faktum är ju det att allt mänskligt liv på Jorden finns här för att kvinnan vi känner som mor burit på oss en gång i tiden. Visst är männen delaktiga i befruktningen som sådan, men i princip hela arbetet med att sätta ett barn till världen står kvinnan för. Min misstanke är att detta är besvärande för väldigt många. Man ser det i reaktionen som ligger till grund för just förbud av abort, eftersom hela principen bakom detta förbud är att man ska ta bort kvinnans makt över människans existens. För kan man vara för jämställdhet och lika rättigheter mellan könen men samtidigt vara mot aborträtt?

Svaret är naturligtvis att nej, det kan man inte, och det är man inte. Inser man att kvinnans kropp är hennes egen att bestämma över så hedrar man också denna rättighet i vått och torrt. Det ter sig bara så enormt fegt att maskera sitt förakt bakom påstådda rättigheter en ansamling celler har, men det talar ju sitt tydliga språk om man anser att några cellers rättigheter trumpar kvinnans rättigheter.

SkepchickSE är nu igång

Skeptikerrörelsen har problem i det att den är väldigt obalanserad. Samma obalans tycker jag mig se hos rörelser som förespråkar pseudovetenskap. Faktum är att väldigt många skeptiker är män, och väldigt många som tror på spådom, healing och annat trams är kvinnor, det är åtminstone den bild man får när man varit aktiv inom skeptikerrörelsen i några år. Denna bild är dock problematisk.

Det problematiska ligger i att man lätt får en skev bild av hur dessa åsikter och övertygelser fördelar sig. Är det så att kvinnor är mer lättlurade än män och går på vilken skit som helst? Mina privata erfarenheter säger att så inte är fallet. Men är det då så att män över lag är mer skeptiskt lagda och har bättre verklighetsinsikt än kvinnor? Nej, det säger inte min erfarenhet heller, jag har träffat fler manliga idioter än vad jag kan besväras med att räkna. Trots detta är det absolut flest män som är aktiva i skeptikerrörelsen, och bland medium och liknande bedragare är kvinnor överrepresenterade.

Den som har följt min blogg under en tid bör känna till vid det här laget att jag är emot all form av diskriminering, oavsett om det handlar om sexuell läggning, hudfärg, bakgrund eller kön. Jag gör vad jag kan, men eftersom jag är en vit, svensk, heterosexuell man på 30 år så tillhör jag inte en vidare utsatt grupp. Vad jag alltid uppmuntrar är att grupper som upplever orätt ska slåss för att detta orätt ska tillintetgöras, och nu har ännu en stjärna på denna himmel sett dagens ljus.

För några dagar sedan slog Skepchick.se upp portarna, med mottot: ”Snille, smak, skepticism”. Så, om du tror att feminism är att färgmatcha kläder eller att bara män slåss för rim och reson, förbered dig på att ändra uppfattning. Jag är själv inte delaktig i sidan, av självklara, penis-relaterade skäl, men jag kommer följa sidan med stort intresse, och det borde du också göra. Såvida det inte betyder att du lägger mindre tid på MIN sida, förstås.