Idioten med ballongen har övertag över skeptikern

Tänk dig en fullsatt tågvagn där folk sitter och pysslar med sådant som folk pysslar med på ett tåg. In i vagnen kliver en man, med en stor påse i handen. Han sätter ner påsen och tar ur den en uppblåst ballong, som han trycker hål på med en nål. Hur skulle folket i vagnen reagera?

Den omedelbara reaktionen är naturligtvis att folk skulle hoppa till, några i gruppen skulle säkerligen yttra ett litet skrik av rädsla. Utöver denna omedelbara reaktion så skulle i princip samtliga reagera rent fysiologiskt, och adrenalin och liknande skulle utsöndras i deras kroppar, då detta kan behövas för att försvara sig vid en eventuell fara eller annan överlevnadssituation.

Betänk hur enkelt detta var, alla hade kunnat göra det. Både du och jag hade för nästan inga pengar eller tid alls och med extremt små medel kunnat utlösa en sådan reaktion för väldigt många människor. Men, hur skulle mannen med ballongen ha gjort om han ville inspirera hela vagnen till den omvända reaktionen; alltså lugn. Det går naturligtvis inte, det krävs betydligt mycket mer än dessa medel för att lugna ner människor. Rädsla är så djupt rotat i oss, och rent utvecklingsmässigt är det en enormt fördelaktig reaktion, eftersom den som springer i regel är den som överlever. Modiga djur som offrar sitt liv till höger och vänster tenderar att dö ut, men fegisar som lägger benen på ryggen så fort faran uppenbarar sig kan fortsätta få barn.

Nu kanske du tänker som så att detta är teoretiskt, eftersom ingen skulle vara så korkad som mannen med ballongen. Men faktum är att extremt många är precis så korkade. Och de drar sig inte för att spela på våra rädslor, våra rädslor för allt som ter sig så enormt farligt därute. Det kan handla om präster som hotar med helvetet, Jenny McCarthy som påstår att vaccination orsakar autism eller spåkärringen som säljer lögner till änkan som är orolig för att hennes före detta make inte har det så bra i livet efter detta.

Rädsla är den klar-röda tråden genom den verksamhet som alla dessa bluffmakare och charlataner bedriver. Tänk om din pension inte räcker, bäst att du är med i det här pyramidspelet. Tänk om du får bieffekter av dina mediciner, bäst att du tar homeopatika, som helt saknar bieffekter, eftersom det saknar effekter. Tänk om du ska dö ensam, bäst att gå till en tarot-läsare som kan tala om för dig hur din perfekta partner ser ut. Tänk om dina barn blir sjuka, bäst att inte vaccinera dem.

Sedan står man där, i egenskap av vetenskaplig skeptiker, och påpekar att rädsla faktiskt inte är så farligt. Visst, att ”inte veta” är inte trevligt alla gånger, men det är mycket trevligare än att hitta på lögner som sedan i sin tur blockerar sanningen när den väl uppenbarar sig. Det är en förbannad uppförsbacke, att konstant behöva lugna ner folk och på något sätt behöva ursäkta sanningen. En sanning som inte i alla lägen är speciellt bekväm, och därmed ter sig en aning kontraintuitiv för vår enkla art, men som ändå är just sanningen, och därmed också det enda vi faktiskt på riktigt kan förhålla oss till på ett vettigt sätt.

För om det är något vi vet så är det att lögner föder flera lögner, och lögnarna drar sig inte för att bre på med mer och mer. Har man börjat verkar det vara svårt att sluta, och har man tummat på sanningen en gång är det lätt att det sker en andra.

Poängen är inte att alla ska stöpas i samma form och tro samma saker, poängen är att alla ska se kritiskt på saker och ting och faktiskt kräva bevis. Då ger man inte lögnarna frisedel, då kan de inte komma undan med att bedra folk, presentera lögner som fakta och förvanska det publika samtalet om dessa saker. Det är inte så att ”vi” skeptiker är en homogen grupp, det är inte för vår skull så många som möjligt behöver hjälpa till, det är för allas skull.

Så, nästa gång du ser en idiot med en ballong och en nål på ett tåg, sätt en tejpbit på ballongen där nålen går in. Då smäller den aldrig, luften pyser sakta ut med ett lugnande *fffssssssss* istället. Då har du gjort en god gärning.