Vetenskapens utopia

Det sägs ofta i debatter att man inte skulle vilja leva i en värld där vetenskapen ”styr”. Alltså en kall och kalkylerad värld där världen är 100 % fakta och 0 % känsla, så att säga. Rädslan är att detta ska få enormt hemska konsekvenser, man ser framför sig en sorts Darwinism där man mördar alla svaga i samhället till förmån för de friska, där barns hjärnor genomstrålas vid födseln för att man direkt ska kunna avgöra vilket yrke de ska programmeras till i mogen ålder, och där barn med handikapp eller utvecklingsstörningar kan förkastas ned för klippkanten, i bästa Spartansk manér. Ett totalt skräcksamhälle för alla som sticker ut minsta lilla och som avviker från den mall som övermännen inom vetenskap satt upp som de acceptabla.

Skulle det vara så? Är det så våra bästa och skarpaste hjärnors vision om en gemensam framtid skulle se ut, eller finns det andra, kanske mer tänkbara, vägar? En person som föreställer sig det jag radat upp ovan kan nog aldrig riktigt ha sett en vetenskapsman. Men utöver detta, vad är det som skrämmer människor så med vetenskap?

Problemet är i grund och botten det att människor över lag behöver vägledning. De vill ha någon som talar om för dem vad man ska göra, hur man ska tänka och vilket agerande som är det korrekta. Alla har vi detta i oss i någon mån, det kommer vi aldrig helt ifrån. Men problemet är då att vetenskapen aldrig talar om detta för oss. Den presenterar fakta, från den värld vi lever i, och sedan ligger det på oss att förvalta denna kunskap på det sätt vi finner mest lämpligt. Vetenskapen kan göra bedömningar i frågor om moral och hur man bör leva sitt liv, exempelvis kan vi ganska enkelt utröna att det är negativt för samhället om alla i det dödas till höger och vänster, så vissa saker går att slå fast.

Men i den vetenskapliga utopin finns det ingen som står med en pekpinne och talar om att människor med lite mörkar hy än din egen är omoraliska och har svårt att skilja på ”ditt och mitt”. Ingen står och predikar om att homosexuella lever i synd och bör mördas för denna synd. Ingen hatar dig eller kastar ägg på dig för att du vill gifta dig med den du älskar, trots att ni råkar vara av samma kön. Inga pappor samlar ihop resten av släkten för att stena den dotter som lät sig våldtas förra veckan. Ingen fjant med en larvig mössa ställer sig och skär i din sons kön snart efter födseln, bara för att en låtsaskompis från stenåldern säger att detta är en god sed.

Den vetenskapliga principen slår fast helt andra faktum än de vi tar för givet i alla samhällen över världen idag. Ett bra exempel på detta är att begreppet ”ras” inte är applicerbart inom mänskligheten, då vi är alldeles för lika, oavsett nationalitet, för att klassas som olika raser. Ett annat mycket bra exempel är att homosexualitet inte på något sätt är unikt för människor, tvärt om har det observerats hos över 1500 djurarter, och är väl dokumenterat bland ca 500 arter. Bara dessa två, mycket konkreta upptäckter, tror jag de flesta skulle hålla med om att om samhällets insikt och syn baserades på dessa skulle detta samhälle vara mycket trevligare att leva i än andra samhällen. Fundera på det en liten stund.

Vad som är mest skrämmande är egentligen den syn att i ett vetenskapligt samhälle finns det ingen plats för känslor, så som kärlek och hat, men självklart är så inte fallet. Vad vi dock måste vara på det klara med är att känslor går att förklara vetenskapligt, det går att utröna exakt vad de är och vad som orsakar dem. Detta medför dock inte att de nedvärderas eller att deras värde förringas, tvärt om kan det lära oss att värdesätta dem ännu högre i det att vi förstår dem bättre. Vidare studier av ett sådant område skulle i förlängningen kunna revolutionera vår syn på varandra, synen på hela vårt rättsväsende och en mängd andra områden. Vetenskapsmän är också människor, jag är dock ingen vetenskapsman, men jag kan ändå känna mig tudelad i frågor om exempelvis just brott och straff. Ena sidan säger att enheten X (gärningsmannen) helt enkelt är felaktigt programmerad, men den andra delen reagerar mer primalt och känner att ett skott i huvudet vore för lindrigt för individen i fråga. Vad är att föredra, insikten att en felaktig programmering kan rättas till, eller åsikten att vederbörande bör mördas?

Det ovetenskapliga och reaktionära är dock djupt rotat i oss, vi är helt enkelt inte programmerade för att tänka kritiskt, rationellt och då ”vetenskapligt”. Det finns gott om människor som slåss aktivt för att detta ska vara den segrande världssynen, och då handlar det om allt från anti-vaccare till katolska kyrkan. Rationalitet och eftertänksamhet hamnar efter, men är på framfart, och det man kan göra för att hjälpa till i kampen för det rationella är helt enkelt att inte vara tyst och att inte låta sig kuvas av allt nonsens som finns därute.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s