Såhär ska jag rösta och därför

Valet 2010 var svårt för mig, mest på grund av det enkla faktum att det inte har varit speciellt självklart vad man ska rösta på. Visst kan man vara en blind ideolog som oavsett tidigare och aktuella prestationer alltid röstar samma mest för att man inte riktigt orkar tänka och ta till sig av ny information, men jag är varken gråsosse eller speciellt konservativ av mig. Jag har fått rösta i två val tidigare, eftersom jag är vid den späda åldern av endast 30 år, och båda dessa gånger har jag röstat på S. Anledningen till det var att Sverige vid den tidpunkten hade en socialdemokratisk struktur i grunden, och då är det enkelt att helt enkelt förutsätta att S är mest lämpade att styra. Vad vi ska komma ihåg i sammanhanget är att vilket mått på välfärd man än använder så ligger Sverige ALLTID i toppen, oavsett om det handlar om finansiell tillväxt och stabilitet, rättigheter för kvinnor och jämställdhet, synen på homosexuella, synen på människor från andra kulturer osv osv, vi är ett enormt framgångsrikt land, som är ett av världens absolut bästa länder att leva i.

Beror detta på ett block eller rent av ett enda parti? Självklart inte, detta har varit ett samarbete över decennier. Vad man dock älskar att trumma upp i valrörelser är motsättningar som helt enkelt inte existerar. Den absolut mest korkade av dessa måste vara när SD målar upp motsättningen massinvandring/välfärd. Bevisligen har Sverige klarat sig enormt bra ekonomiskt sett, denna hemska invandring till trots. Man behöver vara en redig skopa idiot för att inte inse detta uppenbara faktum. SD gillar att prata om dessa invandrare som kostar samhället så otroligt mycket pengar, men de 62 miljarder (!) vi svenskar (ja, i klar majoritet) är skyldiga Kronofogdemyndigheten pratas det inte om. Mest på grund av att alldeles för många inom SD är samhällsparasiter av rang. Ställ kostnaden för att uppfostra en medborgare, med allt från skolmat och barnbidrag till subventioner och liknande i vuxet liv, för att sedan se denne lägga sig på sofflocket och ta bidrag mot att ta in en invandrare som sätts i svenskaundervisning i några år för att sedan börja jobba så inser du snabbt vilken enorm plus-affär invandrare är.

En annan falsk motsättning man lyckats trumma upp är att röstar man på högra blocket så är man emot individen, den ”lilla människan”, och ska pressa så mycket pengar som möjligt ur de sjuka och dem som har det som svårast. Är det bara jag som minns att människor utförsäkrades även när vi hade S-regering? Att Försäkringskassans läkare gick emot personens egna läkare och fattade ett annat beslut, som man i regel tyckte var helt galet, utan att ens träffa personen i fråga? Detta är som bortblåst, för i den här valrörelsen har S tvättat händerna i högerblockets påstått misslyckade politik. Mediatränade högerblockspolitiker pratar naturligtvis väldigt mycket om individen och att de ska bli ”sedda” och liknande, men om man tror att vänsterblocket har bättre koll på individerna eller att de bryr sig mer om den ”lilla människan” har man helt enkelt valt att glömma bort hur samhället såg ut när det var S-styrt. Det jag säger är INTE att ett parti är bättre än det andra på detta, för att ha individkoll på människor är de facto omöjligt. Man behöver övergripande system som fungerar för den klara majoriteten, och när man genomför snabba åtgärder som Alliansen nu gjort så kommer det i vissa fall bli fel, det är de först med att erkänna, och då är det upp till dem att fixa detta.

Det pratas också högt och lågt om miljön och framtidstänk, vilket jag helt ställer mig bakom. Jag tycker att Mp har bra förslag rörande hur man ska överleva i framtiden, med förnybara energikällor och liknande. Det pratas mycket om landsbyggden och hur de drabbas av att bensinskatten höjs 49 öre, men det är bara kortsiktigt gnäll. Vi lever inte i en Hollywood-film, där alla räddas av hjälten i slutet och allt ordnar sig hur hårt vi än sitter i skiten. Vi lever mer i en Japansk-komedi, där alla dör i slutet, och det sedan bara blir svart. Ingen hjälte räddar oss, vi måste vara miljöhjältarna själva, men motståndet är stort. En röst på Alliansen betyder dock inte per automatik att man hatar miljön och har mink-trampning som hobby, de har planer även på den sidan, men inte lika bra och lika övergripande.

Så, hur ska jag rösta då? Jag är som sagt kluven. Det finns saker jag inte gillar i båda blocken, jag gillar inte att Ohly tycker att staten ska bestämma hur många föräldramånader jag måste ta ut. Jag gillar inte heller att Kd inte respekterar människors lika värde, och röstar emot allt som har med rättigheter till homosexuella att göra. Det finns alltid saker man inte gillar med båda blocken, och pr0blemet med dagens system är att en röst på S är en röst på V, och en röst på M är en röst på Kd.

Men man kan inte blunda för att sättet Moderaterna skötte finanskrisen på var exemplariskt. Visst, de kunde ha skickat finansiellt stöd till kommunerna liite tidigare, men deras argument för att inte göra detta tycker jag ändå håller. Sverige är ett av de länder i världen som klarade krisen allra bäst, och detta går inte att blunda för, så jag kommer faktiskt ge Alliansen min röst detta val, och hoppas att de visar vad de går för, och att de är värda den möjligheten. Mer specifikt kommer jag att rösta på Fp, då jag håller med Jan Björklund om att sysselsättningen börjar i skolan, sedan tycker jag att de vill ha betyg onödigt tidigt, men alla detaljer kan man inte vara överens om heller. Är jag inte nöjd nästa val kommer jag rösta annorlunda.

Det viktigaste detta val är dock det att SD inte ska få en vågmästarroll. Jag hoppas att Sveriges befolkning klarar mer och är vettigare än att rösta in SD i riksdagen, men jag kan vara naiv. En röst på SD kan sluta i omval, men OM de kommer in så hoppas jag naturligtvis att något av blocken får egen majoritet, vilket ser ut att vara svårt för de rödgröna. Bästa scenariot vore faktiskt om Alliansen fick med sig Mp, och fick majoritet på det sättet, men vi får se hur det går, senare idag.

Oavsett kommer vi överleva. Sjukförsäkringssystemet kommer fortsätta ha brister, svenne kommer fortsätta gnälla över alla bidrag denne inte får men ”har rätt till”, och alla kommer alltid tycka att det är alla andras jobb att dra upp dem ur skiten. På det sättet kommer Sverige var ett S-land låångt framöver.

Annonser

Det blåser om bokbålet

Ingen har väl missat att den amerikanske pastorn Terry Jones för några dagar sedan planerade att idag, den 11 september, arrangera ett Koranen-bokbål. Syftet var att belysa den problematik som islam utgör i världen, bland annat, och då tyckte många kritiker att det finns bättre och säkrare sätt att framföra ett sådant budskap på.

Säkerheten är nämligen en mycket stor fråga i just detta ärende. Man befarade att tusentals människor potentiellt sätt skulle utsättas för fara om bålet genomfördes, bland annat soldater, men naturligtvis även civila. Upprörda protestanter som flockade ut på gator och torg i muslimska länder brände hemgjorda, amerikanska flaggor och ropade högt och lågt att de skulle göra sina egna kroppar till bomber, och med dessa skulle det demoniska väst straffas för sina handlingar.

Ironin i det hela blir ju ganska påtaglig, nästan till den grad att den blir obehaglig. Blir lite som att säga till någon att: ”om du kallar mig våldsam så dödar jag dig”. Terry Jones bestämde dock igår att det var helt enkelt inte värt det, och avblåste hela bålet. Han har också lovat att det inte är skjutet på framtiden, utan helt avblåst. Världen kan då andas ut, eftersom företrädare för den enormt fredliga religionen islam för den här gången förmodligen bestämt sig för att inte mörda oss urskiljningslöst. Om man har fördomar mot islam är man enligt många en ”islamofob”, och en av de absolut bästa rekryterarna till bland annat Al-Quaida. Man kan alltså inte vinna här, som tyckare får man tycka precis vad man vill, speciellt i Sverige, men tycker man att islam kanske borde lugna sig en aning är man en islamofob, och en del av problemet.

Men nej, så är det faktiskt inte. Att peka ut islam specifikt är att göra det för enkelt för sig, för det är faktiskt inte riktigt så enkelt. Det har funnits gott om tillfällen där kristendomens förespråkare har reagerat precis som islamens förespråkare reagerar idag. Problemet är inte islam, problemet är religion, och vad religion gör med vår tankeverksamhet.

Betänk det du just läst här, och det som visas på nyheterna. Är det normalt att vi inte blir bestörta och enormt förfärande över det faktum att en människa stolt vrålar att denne ska ”göra sig till en bomb”, och implicerat då också mörda andra människor på vägen till den fiktiva himmel man så suktar efter? Är det inte ganska sjukt att vi ser detta som väntat, när en småtokig pastor i Florida föreslår att bränna pappersark som råkar ha ”fel” text tryckt på sina sidor? Dessa ord, i denna ordning, gör att man går från att rycka  på axlarna till att detonera så många oskydliga som möjligt.

Religion förstör vår tankeverksamhet, och förgiftar de friheter vi i väst tenderar att ta för självklara. Problemet är inte att en person i land X får bränna en bok, problemet är att person i land Y kan stenas för att göra det. Kristendomen och kristna är absolut inte fria från ansvar, de vill ta ifrån oss vad som för oss är självklara rättigheter lika piggt som vilken imam som helst.

Summan av det hela är att vi kommer aldrig komma överens i frågan om religion, och religion kommer alltid följas av död, förstörelse och förbud. Enda botemedlet är ingen religion, i någon form. Och om det är något dessa fall styrker så är det just denna tes.

Vetenskapens utopia

Det sägs ofta i debatter att man inte skulle vilja leva i en värld där vetenskapen ”styr”. Alltså en kall och kalkylerad värld där världen är 100 % fakta och 0 % känsla, så att säga. Rädslan är att detta ska få enormt hemska konsekvenser, man ser framför sig en sorts Darwinism där man mördar alla svaga i samhället till förmån för de friska, där barns hjärnor genomstrålas vid födseln för att man direkt ska kunna avgöra vilket yrke de ska programmeras till i mogen ålder, och där barn med handikapp eller utvecklingsstörningar kan förkastas ned för klippkanten, i bästa Spartansk manér. Ett totalt skräcksamhälle för alla som sticker ut minsta lilla och som avviker från den mall som övermännen inom vetenskap satt upp som de acceptabla.

Skulle det vara så? Är det så våra bästa och skarpaste hjärnors vision om en gemensam framtid skulle se ut, eller finns det andra, kanske mer tänkbara, vägar? En person som föreställer sig det jag radat upp ovan kan nog aldrig riktigt ha sett en vetenskapsman. Men utöver detta, vad är det som skrämmer människor så med vetenskap?

Problemet är i grund och botten det att människor över lag behöver vägledning. De vill ha någon som talar om för dem vad man ska göra, hur man ska tänka och vilket agerande som är det korrekta. Alla har vi detta i oss i någon mån, det kommer vi aldrig helt ifrån. Men problemet är då att vetenskapen aldrig talar om detta för oss. Den presenterar fakta, från den värld vi lever i, och sedan ligger det på oss att förvalta denna kunskap på det sätt vi finner mest lämpligt. Vetenskapen kan göra bedömningar i frågor om moral och hur man bör leva sitt liv, exempelvis kan vi ganska enkelt utröna att det är negativt för samhället om alla i det dödas till höger och vänster, så vissa saker går att slå fast.

Men i den vetenskapliga utopin finns det ingen som står med en pekpinne och talar om att människor med lite mörkar hy än din egen är omoraliska och har svårt att skilja på ”ditt och mitt”. Ingen står och predikar om att homosexuella lever i synd och bör mördas för denna synd. Ingen hatar dig eller kastar ägg på dig för att du vill gifta dig med den du älskar, trots att ni råkar vara av samma kön. Inga pappor samlar ihop resten av släkten för att stena den dotter som lät sig våldtas förra veckan. Ingen fjant med en larvig mössa ställer sig och skär i din sons kön snart efter födseln, bara för att en låtsaskompis från stenåldern säger att detta är en god sed.

Den vetenskapliga principen slår fast helt andra faktum än de vi tar för givet i alla samhällen över världen idag. Ett bra exempel på detta är att begreppet ”ras” inte är applicerbart inom mänskligheten, då vi är alldeles för lika, oavsett nationalitet, för att klassas som olika raser. Ett annat mycket bra exempel är att homosexualitet inte på något sätt är unikt för människor, tvärt om har det observerats hos över 1500 djurarter, och är väl dokumenterat bland ca 500 arter. Bara dessa två, mycket konkreta upptäckter, tror jag de flesta skulle hålla med om att om samhällets insikt och syn baserades på dessa skulle detta samhälle vara mycket trevligare att leva i än andra samhällen. Fundera på det en liten stund.

Vad som är mest skrämmande är egentligen den syn att i ett vetenskapligt samhälle finns det ingen plats för känslor, så som kärlek och hat, men självklart är så inte fallet. Vad vi dock måste vara på det klara med är att känslor går att förklara vetenskapligt, det går att utröna exakt vad de är och vad som orsakar dem. Detta medför dock inte att de nedvärderas eller att deras värde förringas, tvärt om kan det lära oss att värdesätta dem ännu högre i det att vi förstår dem bättre. Vidare studier av ett sådant område skulle i förlängningen kunna revolutionera vår syn på varandra, synen på hela vårt rättsväsende och en mängd andra områden. Vetenskapsmän är också människor, jag är dock ingen vetenskapsman, men jag kan ändå känna mig tudelad i frågor om exempelvis just brott och straff. Ena sidan säger att enheten X (gärningsmannen) helt enkelt är felaktigt programmerad, men den andra delen reagerar mer primalt och känner att ett skott i huvudet vore för lindrigt för individen i fråga. Vad är att föredra, insikten att en felaktig programmering kan rättas till, eller åsikten att vederbörande bör mördas?

Det ovetenskapliga och reaktionära är dock djupt rotat i oss, vi är helt enkelt inte programmerade för att tänka kritiskt, rationellt och då ”vetenskapligt”. Det finns gott om människor som slåss aktivt för att detta ska vara den segrande världssynen, och då handlar det om allt från anti-vaccare till katolska kyrkan. Rationalitet och eftertänksamhet hamnar efter, men är på framfart, och det man kan göra för att hjälpa till i kampen för det rationella är helt enkelt att inte vara tyst och att inte låta sig kuvas av allt nonsens som finns därute.