Vem är jag att döma andra människor?

Personer som är vana med att bli dömda på grund av det de väljer att syssla med klagar ofta över detta faktum. Man ser det ofta i forum där exempelvis tron på det övernaturliga eller alternativa behandlas. Det räcker i regel inte heller med att dessa människor förväntar sig att inte bli dömda för att ljuga/bedra, de kräver också respekt för sina övertygelser och inbillningar.

Poängen för mig personligen är att efter att ha funderat på fenomenet så kom jag snabbt fram till att jag faktiskt skiter helt i om någon dömer mig eller ej, för jag vet att det jag sysslar med på alla plan klarar av den typen av kritik. Jag blir inte stött om du tycker att den här hemsidan är dålig, att jag är värdelös på att skriva eller om du anser att mina åsikter är helt uppåt väggarna. Mina åsikter klarar av din granskning, och jag kan försvara dem. Och kan jag inte det är jag, som så många gånger tidigare, helt klart beredd att ändra åsikt. Personer som kräver respekt utan prestation och som kräver att inte bli dömda tycks dock inte kunna flyga under samma banderoll som jag själv när det gäller att just tåla kritiken.

Vad man säger när man ifrågasätter vem andra är att döma en är att ingen annan har rätt att ha åsikter om någon annans beteende, yrkesval eller liknande. Lätt för någon med ett tvivelaktigt beteende att yrka på att något sådant ska vara gällande, men självklart är det rent nonsens. Faktum är att om man försöker legalisera att sälja vatten till barn och kalla det för medicin ska man räkna med att andra kommer att döma detta beteende. Gillar man att sitta vid lekplatser och fantisera om småbarn får man också räkna med att man blir dömd i andra människors ögon. Det samma gäller om du och din partner organiserat tar er in i äldre människors lägenheter och stjäl pengar och värdesaker från dem, andra människor kommer att döma er då också.

Ser man det på ett bredare perspektiv än just individen som bekymrat yttrar sig om andras rätt att döma så blir det absurt, och detta håller säkerligen även yttraren med om. Därmed blir yttrandet inte så brett, det blir specifikt, och faktiskt så specifikt att det bara handlar om dem själva. Dessa personer kanske borde fundera mer på om de skulle syssla med sådant som inte är förkastligt snarare än att klaga över det faktum att detta påpekas för dem, av personer som jag själv.

För att besvara den konkreta frågan: Vem är jag att inte göra det? Om jag ser något skadligt, förkastligt eller farligt med ditt beteende, vem är jag då att sitta tyst och inte säga något alls? Mitt ansvar gentemot människorna som far illa eller skadas på grund av dig är större än någon form av åtagande eller ansvar jag har gentemot dig som person. Du kan beklaga dig över detta om du vill, men är du en person som behöver ställa frågan i fråga är du förmodligen heller inte en person som är värd varken respekt eller att lyssnas på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s