Sverige är på många sätt ett väldigt bra land, med sunda, sekulära värderingar. Vi tenderar att acceptera människors lika värde, vi tycker inte det är speciellt uppseendeväckande att vissa människor är homosexuella, vi accepterar att alla kanske inte vill behålla sina blivande barn och så vidare. Som sagt, sunda, sekulära värderingar.

I ett samhälle som vårt är det enkelt för många att vara lite sådär halv-troende. Du känner garanterat igen sorten själv, vad jag syftar på är en person som säger nåt i stil med: ”Njaa, jag tror väl kanske inte på just gud, men på någon högre makt tror jag nog”. Detta kommer i regel från personer som tar för vana att inte tänka alldeles för mycket på vad de säger. Likväl finns det väldigt många som applicerar liknande resonemang på Jesus, och vill få det till att de tror nog inte riktigt på gud, men de tror att Jesus fanns.

Jag har debatterat Jesus-frågan i ganska många år nu, och vad som ofelbart inträffar när man ifrågasätter huruvida Jesus ens existerat från första början drar många andan i förfäran. När min meningsmotståndare återhämtat sig brukar i regel alltid det första påståendet vara att det finns en sorts konsensus inom forskar-/historikervärlden att jo, Jesus har visst funnits. Mitt svar på detta är dock det att dessa forskare/historiker har tillgång till samma extremt svaga underlag som vi andra har, och vad man snarare kommit överens om är att man antar att så är fallet. Man antar alltså att Jesus var en historisk person, man vet inte att så är fallet, och det är som bekant varken forskare eller historiker som bestämmer eller kommer överens om vad som är sant eller inte.

Men vad säger historien då? Faktum är att om man ser på Bibeln som en historiebok så är den värdelös, då den är bevisat felaktig på väldigt många punkter. Tittar vi på sagan om Jesus specifikt så kan jag ruska ditt minne lite. I Matteusevangeliet berättas historien om kung Herodes som kände sig hotad av den faktum att Jesus fötts, då han var messias. Maria och Josef flydde Betlehem, och Jesus föddes i en krubba, bla bla bla. Problemet med berättelsen är att det är väldigt väldokumenterat att Herodes dog år 4, före kristus. Sagans trovärdighet får sig en ganska rejäl törn redan där. Att man sedan vet att det inte var någon skatteindrivning, som också påstås i samma berättelse, är ett annat problem.

Detta är vad vi vet. Men vad vet vi om Jesus egentligen? Faktum är att inget dokumenterades om Jesus under hans livstid. Att gud valde att skicka sin ende son till den region i världen där läs-/skrivkunnighet var som allra lägst bidrog nog till detta problem, hade Jesus skickats till Kina istället hade det funnits gott om dokumentation. Men när man pratar om historia och Jesus så brukar två namn komma upp, dessa är Josefus och Tacitus, två (ungefär) samtida historiker, som har dokumenterat i princip allt som är känt om Jesus idag. När gjorde man då detta? Jo, de började runt år 70. Faktum är att ingen av dem ens var födda när Jesus påstås ha dött. Och ändå är det dessa två personer som troende ofta vill framställa som dem som ”vittnat” om Jesus existens. 40 år efter att han påstås ha dött. Till saken hör ju också att med tanke på vilken ytterst begränsad livslängd man hade på den tiden så är det extremt osannolikt att någon av den information som dokumenterades kom från en person som sett/träffat Jesus personligen, historikerna hade det ju bevisligen inte.

Efter att man tryckt hål på alla lösa påståenden enligt ovan brukar det bara finns en massa larv kvar att ta till, saker som är för dumma för att ens ta ställning till.

Så faktum är att om du ska tro på Jesus så gör du det på lika goda grunder som hela Bibeln står på. När man sedan ser det lite större perspektivet, och inser att hundratals religioner genom tiderna har Jesus-sagor (ofta identiska med den kristna varianten), efter och långt före kristendomen, så blir det ännu mer tveksamt.

Precis som allt annat inom religion blir detta således en fråga om irrationell tro. Vissa har det, andra har det inte.