Tror du att Jesus funnits?

Sverige är på många sätt ett väldigt bra land, med sunda, sekulära värderingar. Vi tenderar att acceptera människors lika värde, vi tycker inte det är speciellt uppseendeväckande att vissa människor är homosexuella, vi accepterar att alla kanske inte vill behålla sina blivande barn och så vidare. Som sagt, sunda, sekulära värderingar.

I ett samhälle som vårt är det enkelt för många att vara lite sådär halv-troende. Du känner garanterat igen sorten själv, vad jag syftar på är en person som säger nåt i stil med: ”Njaa, jag tror väl kanske inte på just gud, men på någon högre makt tror jag nog”. Detta kommer i regel från personer som tar för vana att inte tänka alldeles för mycket på vad de säger. Likväl finns det väldigt många som applicerar liknande resonemang på Jesus, och vill få det till att de tror nog inte riktigt på gud, men de tror att Jesus fanns.

Jag har debatterat Jesus-frågan i ganska många år nu, och vad som ofelbart inträffar när man ifrågasätter huruvida Jesus ens existerat från första början drar många andan i förfäran. När min meningsmotståndare återhämtat sig brukar i regel alltid det första påståendet vara att det finns en sorts konsensus inom forskar-/historikervärlden att jo, Jesus har visst funnits. Mitt svar på detta är dock det att dessa forskare/historiker har tillgång till samma extremt svaga underlag som vi andra har, och vad man snarare kommit överens om är att man antar att så är fallet. Man antar alltså att Jesus var en historisk person, man vet inte att så är fallet, och det är som bekant varken forskare eller historiker som bestämmer eller kommer överens om vad som är sant eller inte.

Men vad säger historien då? Faktum är att om man ser på Bibeln som en historiebok så är den värdelös, då den är bevisat felaktig på väldigt många punkter. Tittar vi på sagan om Jesus specifikt så kan jag ruska ditt minne lite. I Matteusevangeliet berättas historien om kung Herodes som kände sig hotad av den faktum att Jesus fötts, då han var messias. Maria och Josef flydde Betlehem, och Jesus föddes i en krubba, bla bla bla. Problemet med berättelsen är att det är väldigt väldokumenterat att Herodes dog år 4, före kristus. Sagans trovärdighet får sig en ganska rejäl törn redan där. Att man sedan vet att det inte var någon skatteindrivning, som också påstås i samma berättelse, är ett annat problem.

Detta är vad vi vet. Men vad vet vi om Jesus egentligen? Faktum är att inget dokumenterades om Jesus under hans livstid. Att gud valde att skicka sin ende son till den region i världen där läs-/skrivkunnighet var som allra lägst bidrog nog till detta problem, hade Jesus skickats till Kina istället hade det funnits gott om dokumentation. Men när man pratar om historia och Jesus så brukar två namn komma upp, dessa är Josefus och Tacitus, två (ungefär) samtida historiker, som har dokumenterat i princip allt som är känt om Jesus idag. När gjorde man då detta? Jo, de började runt år 70. Faktum är att ingen av dem ens var födda när Jesus påstås ha dött. Och ändå är det dessa två personer som troende ofta vill framställa som dem som ”vittnat” om Jesus existens. 40 år efter att han påstås ha dött. Till saken hör ju också att med tanke på vilken ytterst begränsad livslängd man hade på den tiden så är det extremt osannolikt att någon av den information som dokumenterades kom från en person som sett/träffat Jesus personligen, historikerna hade det ju bevisligen inte.

Efter att man tryckt hål på alla lösa påståenden enligt ovan brukar det bara finns en massa larv kvar att ta till, saker som är för dumma för att ens ta ställning till.

Så faktum är att om du ska tro på Jesus så gör du det på lika goda grunder som hela Bibeln står på. När man sedan ser det lite större perspektivet, och inser att hundratals religioner genom tiderna har Jesus-sagor (ofta identiska med den kristna varianten), efter och långt före kristendomen, så blir det ännu mer tveksamt.

Precis som allt annat inom religion blir detta således en fråga om irrationell tro. Vissa har det, andra har det inte.

Annonser

Universums ögon är på dig

Ett faktum som fascinerar mig, och som jag nämnt förr, är att människan är det enda djur som från barnsben behöver läras att den inte står i universums mitt. Små barn tror att allt är kopplat till dem, och det är därför de börjar gråta när andra barn gör det. Helt enkelt av den enkla anledning att de kan inte föreställa sig en verklighet där barn X inte gråter som en direkt effekt av något de själva gjort. Vi får dock lära oss att allt som händer och sker i världen är faktiskt inte direkt knutet till oss, tvärt om så är det en näst intill försvinnande liten del som är det, men detta extremt barnsliga tankesätt är inget vi skakar av oss hur enkelt som helst. Tvärt om sitter det för många kvar långt in i vuxen ålder, ofta tills de dör.

Vi kommer alla ihåg vulkanutbrottet på Island som nyligen lamslog flygtrafik över stora delar av Europa. En omfattande geologisk händelse som direkt eller indirekt påverkade miljoner människor. Hur många fick inte sagt till sig medan detta pågick att det helt enkelt inte var ”meningen” att det skulle bli någon semester i Thailand i år? Hur många sade inte detta om sig själva och sin egen resa? Detta är precis den typen av tänkande jag pratar om. Trots att man kanske inte i grund och botten tror att vulkanens utbrott berott på att jag helt enkelt inte ska kunna flyga till mötet i Helsingfors så ligger denna typ av resonemang oss väldigt nära till hands.

Ovanstående tänk är dock inte isolerat till det mer abstrakta, det finns gott om folk som rent konkret behållit den barnsliga övertygelse att vi på något sätt är centrala i universum. Att universum värderar livsformer till den grad att vi har dimensioner skapade för oss dit vi reser när vi dör, att växter evolverar i en specifik riktning för att ge oss de läkande effekter vi behöver för att överleva, att universums konstanter justerats perfekt för att garantera vår existens och överlevnad och att stjärnornas ljus och planeternas positioner på något magiskt sätt är arrangerade på ett sådant sätt att de påverkar våra personligheter och liv. Barn tänker så, för barn vet inte bättre.

Eftersom jag inte tror på fri vilja eller liknande magiska företeelser så kan jag inte se fenomenet i fråga som något annat än en nedbruten/trasig tankeprocess. På samma sätt så misstänker jag att alla tankeprocesser går att reparera, men jag tror samtidigt inte att vi har de verktyg som krävs för att göra detta i alla lägen, långt ifrån.

Frågan du måste ställa dig själv är då följande: Vad kan en sådan trasig tankeprocess erbjuda mig och den allmänna konversationen? Personligen har jag kommit till den insikten att vuxna människor vars tankeprocess är så trasig att de fortfarande tänker som barn extremt sällan (om någonsin) har något att tillföra den allmänna konversationen. Med fel fokus på verkligheten och helt vansinniga tolkningar om den samme så finns det helt enkelt inte mycket man kan tillföra, och därmed bör man inte heller lyssnas på. Det är helt enkelt slöseri med tid, och det tillför inget. Man gör således bäst i att helt enkelt inte längre konversera.

Kort sagt, en person som tror att homeopatiska preparat är verksamma diskvalificerar sig från all seriös diskussion om hälsa och medicin. En person som tror att Jorden är 6500 år gammal diskvalificerar sig från all seriös diskussion om geologi, biologi och liknande. En person som tror på spöken, tarotkort och liknande diskvalificerar sig mycket effektivt från all form av diskussion involverande logik. Som du förstår finns det många exempel.

Vuxna som tänker som barn är i regel omöjliga att bilda på något sätt, då de tror sig besitta alla svar redan, alltså som barn tenderar att göra. Det trygga är ju det faktum att alla människor inte behöver tänka rätt, väldigt många gör redan detta, och tack vare detta faktum kan du sitta och läsa detta på din dator. Du kan överleva årtionden längre än förr, tack vare västerländsk medicin. Du kan köra bilen till jobbet, och vara med när dina barn-barn växer upp, oavsett om de växer upp i huset bredvid eller på andra sidan Jorden.

Länge leve klartänkande.

Burkans vara eller icke vara

I Frankrike tycks de styrande partierna nu vara överens om att burkan ska vara olaglig att bära på alla offentliga platser, så som ute på gator, torg och i offentliga byggnader. I Belgien är burkan olaglig redan, och detta lagförslag ligger på bordet i väldigt många europeiska länder just nu.

Sidan som talar för burkans förbud brukar göra detta genom att förklara att deras land primärt är grundat på kristna värderingar, som måste försvaras. Andra pratar om islamisering, och det faktum att islam måste stoppas till varje pris, och då är detta ett viktigt steg.

Är man mot förbudet så brukar man prata om kvinnans rätt att själv välja vad hon ska ha på sig och att det kränker hennes rättigheter som individ. Man blandar in människorättsorganisationer och pratar om religionsfrihet.

Personligen tycker jag att frågan är komplicerad, mest på grund av det faktum att jag tycker argumenten både för och mot egentligen grundade i helt fel principer. Det första antagandet man gör är att det på något sätt är att föredra att en religion sänker sina klor i landets affärer snarare än att någon annan religion gör detta. Det är dock fel, INGET religiöst inflytande är på något sätt positivt för samhället, och detta gäller såväl islam som kristendom. All religion skall bekämpas, i alla former, och då är det retoriskt oärligt att peka ut islam till fördel för kristendomen. Därmed inte sagt att det ena inte kan vara att föredra över det andra, men om det är religionens inflytande vi fokuserar på som problematiskt måste vi fokusera rätt.

Att prata om kvinnans rätt i detta sammanhang är vanskligt. Anledningen till detta är att burkans enda funktion är att underminera och förtrycka kvinnan, visst kan man påstå att det finns religiösa skäl till att dessa kvinnor bär den, men den finns inom islam endast för att förtrycka kvinnan. Även om en individ tycker att förtryck mot denne är OK, och i vissa fall kanske till och med att föredra, så kan ett samhälle i stort aldrig acceptera detta. Människor som aktivt väljer förtryck, och slåss för sin rätt att förtryckas, diskvalificerar sig samtidigt från att få sin åsikt uppmärksammad i frågan och bör effektivt omyndigförklaras inom alla spörsmål som rör området.

Jag tar alltid ställning mot religion, och detta är bara ett exempel av tusentals som visar hur religion och religiösa föreställningar ställer till det i huvudet på folk. Jag ser inga fel med att burkan förbjuds, men den får gärna förbjudas under rätt premisser.