Derren Brown Investigates

Inom kort kommer ett nytt program på brittiska Channel 4 (som för övrigt är en av mina absoluta favoritkanaler), där den briljanta Derren Brown undersöker människor som påstår sig ha paranormala förmågor. Här kan du se trailern till detta program:

När första programmet sänts kommer jag säkerligen skriva om detta här på ISE, ska bli fantastiskt roligt och intressant att se Derren undersöka detta. Anledningen till att han är enormt kvalificerad för denna typ av undersökningar är att han kan göra precis allt som mediala påstår sig kunna göra, fast bättre, och utan att ljuga om att det skulle vara övernaturligt på något sätt alls.

Utstuderad slump

Jag har retat mig på en banner ganska länge nu, den finns lite överallt. Har dock inte sett den på ett tag, men idag fick jag syn på den, och fångade den på bild:

Vad är det då som är så störigt med just denna banner? Jo, jag påstås för det första vara deras ”1.000.000:e besökare”, vilket framhävs lite extra som att det inte är ett skämt. Följt av att deras slumpgenerator valt ut mig…

Man kan ju fråga sig då vilket urval denna slumpgenerator valt bland. Hur många ”1.000.000:e besökare” finns det egentligen? Det torde ju bara finnas en enda, som tydligen är just jag (inget skämt), och då ifrågasätter jag starkt behovet av att tillämpa en slumpgenerator.

Alla fattar ju att bannern visas för allt och alla, helt urskiljningslöst, men dumt är det hur som helst.

Jag har sökt jobb som medium/clairvoyant

Bokförlaget New Page AB lade nyligen upp en platsannons på Platsbanken, där de söker medium/clairvoyanta till en betallinje som företaget driver. New Page AB drivs av en kvinna vid namn Susanne Fryhl, och hon stod som kontaktperson för annonsen i fråga.

Naturligtvis verkade detta jobb för bra för att vara sant, så jag var bara tvungen att söka tjänsten… Det bör dock tilläggas att jag absolut inte förväntade mig ett svar. Notera här att Susanne Fryhl har 30 anställda som arbetar med dessa saker på heltid (tarot osv), och verksamheten går så pass bra att det behövs ÅTTA resurser till. Vad man då kan konstatera är det som jag kommer konstatera i min kommunikation med Susanne; detta är bedräglig verksamhet som genererar enorma summor pengar.

Jag har inte censurerat något alls i vår korrespondens, jag har dock bara tagit med själva meddelandena i sig.


Mitt första mail:

Hej Susanne.

Jag såg er annons på Arbetsförmedlingen, och naturligtvis blev jag direkt intresserad.

Jag heter David, är 29 år (strax 30) och bor i Bålsta utanför Stockholm med min fru. Jag har jobbat på telefon i olika former under de senaste åren, bland annat som reklamationsansvarig på ett telecom-bolag, och har god vana med att kommunicera via både tal och skrift. Detta gör att jag har direkta insikter som kan vara extremt fördelaktig för er verksamhet, och i förlängningen då även för mig som person, vilket jag ser som enormt positivt!

Rörande utbildningar så har jag inga sådana som är relevanta för er bransch, jag ska dock börja plugga beteendevetenskap nästa år, men jag besitter redan idag de kunskaper som behövs för att jobba hos er. I mitt arbete har jag nämligen stött på ett otal olika människor som tack vare (vågar jag påstå) linjer som era försatt sig i enorm skuld gentemot sina tjänsteleverantörer på telefonisidan. Jag inser ju lika väl som er att det finns stora pengar att tjäna på att dupera och vilseleda desperata människor, och eftersom jag själv är av moraliskt tveksam kaliber så kan jag tänka mig att arbeta med detta på del-/heltid. Faktum är att mitt sätt att kommunicera inte bara kommer köpa människors förtroende under första samtalet, de kommer komma tillbaka för mer, tro mig.

Till skillnad från andra som arbetar med denna typ av verksamhet så behöver jag inte rättfärdiga uppgifterna för mig själv för att orka gå upp på morgonen, jag ser det mer som att folk ger bort pengar frivilligt. Annars hör man ju att man ”ger folk trygghet/avslut” osv när man exempelvis ”kommunicerar” med avlidna nära och kära, men eftersom jag vet lika väl som ni att det knappast är någon annans uppgift att tala om vad folk behöver för trygghet, och framför allt vilka lögner människor behöver höra för att uppnå detta, så är jag istället helt trygg med att inte rättfärdiga utöver ”pengar, pengar, pengar”, så att säga.

Sist men inte minst så skulle jag inte ha några problem alls med att försvara mitt yrkesval när vänner och familj undrar vad jag egentligen jobbar med. Frågor som varför inget medium någonsin förutsett någon naturkatastrof, löst ett mord, hittat ett kidnappat barn eller kunnat verifiera sina påstådda ”krafter” i någon form eller egenskap skulle jag antingen bara vifta bort som nonsens eller helt enkelt ljuga om att det visst finns sådana fall. Jag skulle alltså, utan kostnad för er, kunna tänka mig att ljuga även på min fritid, för VÄNNER och FAMILJ! Om inte det avslöjar hur dubiös min känsla för moral är vet jag inte vad som gör det.

Hör av er när ni bestämt vilket datum jag kan börja, så skickar jag mer kontaktinformation och svar på övriga frågor ni möjligen kan tänkas ha.

Mvh,
David, Bålsta.


Susannes svar:

I allmänhet brukar jag inte lägga ned möda på att svara på de här mailen. Du tror säkert att du är ensam om att avsätta tid, energi och ett visst kunnande inom den mer rudimentära skrivkonsten, för att formulera en ansökan till något som du så uppenbarligen inte har någon som helst insyn i eller kunnande om.

Ett gott råd är att alltid göra ordentliga analyser och undersöka ett ämne från olika vinklar. Det är som att använda ”Spanska Flugan” för att sälja bl.a. kryddor, när man vet att det i bästa fall handlar om svensk buskisrevy men i alla övriga fall är känt som ett hjälpmedel för att förhöja sexlusten (läs gärna ”My Uncle Oswald”, av Roald Dahl).

Jag svarar därför inte på din ansökan – den är tyvärr alltför plump och insiktslös – utan för att det är min förhoppning att du lägger ned lika mycket energi på andra mycket viktigare saker som globala atrociteter rörande människohandel och miljöförstöring eller att du exempelvis visar ditt missnöje med den dubiösa läkemedelsindustrin, försäkringsbolagen, sjukvården etc, etc. Vår värld är inte perfekt!

Att du är 29 år, tvivlar jag djupt på. Om du är gift, kan jag bara beklaga. Din skrytsamma amoralism gör att man får känslan av en total avsaknad av empati. Min förhoppning är att du verkligen blir antagen till universitetet, får träffa förhoppningsfullt vuxna människor med värderingar, mål och visioner och att du genom trägna studier lär dig lite om ditt eget och vad jag har förstått, även dina vänners (läs fan-clubs) beteende!

Susanne Fryhl
Bokförlaget New Page AB


Mitt svar:

Hej Susanne!

Jag ska väl vara tacksam till att du inte bara bemödade dig med att svara, utan att även söka på mitt namn på Google. Det du kommer med nedan är dock inget nytt för debatten som sådan, jag har debatterat med dig i flera år, och du svarar alltid likadant. Inte dig specifikt då, men människor som rättfärdigar sitt bedrägliga leverne med samma ord och fraser som du själv.

Faktum är att jag tack vare detta har väldigt god insyn i vad du/ni gör och hur det fungerar. Jag har som sagt sett effekterna av det också, som i allt för många fall är utblottade, desperata människor som bara söker hjälp. Jag är mer än väl insatt i coldreading, warmreading och hotreading, dock sysslar ni ju uteslutande med de första två, antar jag.

Anledningen till att jag lägger ner tiden är att jag tycker det är viktigt att man anstränger sig för sådant man tycker är fel, speciellt såhär på hemmaplan. Att det finns värre bedragare och katastrofer än er är inget gott skäl för er att fortsätta. Att prata om empati när man säljer lögner och falska förhoppningar till främlingar ter sig för mig en aning magstarkt, men jag förväntar mig heller inte att du ska ha någon annan syn än just den, då jag, som sagt, debatterat med dig förut.

Det råder för mig inga tvivel om att du ser dig själv en som en empatisk människa av rang. Att du tycker att det är hedersvärt det du jobbar med, och att du har god moral. Alla människor tenderar att tycka detta om sig själva och sina yrken, oavsett om det handalar om att bedra människor på deras besparingar.

Men jag vet, det är i sak oförsvarbart. Då är det ju enklare att fälla kommentarer om ålder, civil status, skrivkonst, studier och liknande relevanta faktorer.

Min förhoppning, som dock kan te sig en aning enkel, är att åtminstone en person inom er ”yrkeskår” ska ta sig en funderare och fundera seriöst på vad denne gör med sitt och andras liv, och kanske söka att jobba med lite mer positiva saker, det är allt. Och framför allt hoppas jag naturligtvis att min fan-club (vetenskapliga skeptiker) ska bli större.

Mvh,
David


Susannes svar:

Jag har mig veterligen aldrig debatterat med dig förut, så det kan inte har varit någon remarkabel debatt och eftersom jag på intet sätt ”försvarade” mig i mitt mail, tvivlar jag på att du hört mina argument förut.

Men jag skall svara igen men en sista gång, då din (och andras) rabiditet inför ämnet påminner om de argument vi ofta får höra från religiösa människor och ibland samfund, när det gäller homosexualitet. ”Det är synd! Det är fördärvligt! Ni smittar och förstör andras liv och värderingar och låt mig, som är utan skuld, kasta den första stenen.” Tänk att livet är så enkelt för en del. Du har fel, jag har rätt!

Du kanske verkligen är närmare 30 år, fast du verkar mycket yngre. En fördel med att ha levt längre är att det ofta ger en viss mognad, ödmjukhet och acceptans men framför allt respekt inför andra människors tro, livsåskådning och situation, något jag faktiskt saknar i din argumentation. Hur kan du tala för alla dessa människor som ringer en telefonlinje, vår eller andras? Hur kan du kalla dem ”som i allt för många fall är utblottade, desperata människor” som om de inte vet vad de gör? Hur kan du generalisera så ensidigt? Vi, och jag kan bara tala för oss, har oerhört många välutbildade, kända och välbalanserade kunder som inte skulle känna igen sig i din beskrivning. Var finns de? Hur kan du säga att du talar för dem?  Jag skulle kunna motargumentera, vi skulle kunna maila till varandra i 10 år men det skulle aldrig ändra på något.

Det är hedervärt att kämpa för en god sak. Jag tror dock inte att kasta skit mot oss är så speciellt hedervärt och måste nog till och med erkänna att jag starkt tvivlar på att det ger någon som helst återklang vare sig på hemmaplan i Sverige eller utomlands eller hos de ”stackare” du för din talan för.  De enda jag tror det påverkar är de som redan är ”frälsta”, dvs din fan-club.

Jag vet att det finns förfärande många människor som är skuldsatta idag och bland dem finns det säkerligen några som ringt för mycket (jag antar också att du som är så insatt i branschen också vet att Telia har regeln att alla samtal stängs av efter 34 minuter?) men oftast är det i kombination med att de också förköpt sig. Fallit, som alltför många, för lockande reklam om att lyckan går att köpa för pengar, speciellt från de kreditgivare med ockerräntor som lovar guld och gröna skogar. Och de är så många fler, där är ett värdigt korståg! Vi är hela tiden i rampljuset hos skattemyndigheterna, pressen, religiösa fraktioner, så du får gärna ställa dig på kö men jag vidhåller – välj ett värdigare mål för din kamp! Varför inte ifrågasätta Telia, den största vinnaren? Som verkligen förser sig från det att vi skänker pengar till välgörenhet, till alla telefonlinjer, speciellt sexlinjerna – varför inte protestera där? Vilken affärsidé, att ta större delen av vinsten där kunden till och med får betala för att runka av sig själv!

Jag vet att detta är slöseri med ord, liksom att det i ditt fall är slöseri med energi, kunskap, engagemang och kreativitet att smutskasta vår ”Spanska Flugan”. Jag vet att det finns oändligt många, djupt respekterade forskare världen över, som liksom vi är öppna för det vi ännu inte förstår, och att medialitet är en talang likt andra och som många har och som är omtalat i alla tider, dvs kloka gummor och gubbar har alltid funnits. Det innebär inte att det inte bör finnas klara regler som för alla andra branscher. Alla jobb har bra och dåliga utövare och tyvärr är inte vår bransch förskonad från detta. I vårt fall men självklart fungerar samma princip som i alla andra branscher, från matvarubutiken till psykoterapeuten, så är det kunden som bestämmer – håller du inte måttet, handlar inte kunden!

Jag kan självklart inte hindra dig från att fortsätta att upprepa dig själv men det här är mitt sista mail.
Susanne

inklusive alla de som jobbar här (ca 30 personer) och som, tro det eller ej, är stolta över sina jobb och vet att de gör nytta och är otroligt trötta på mail som dina!

Susanne Fryhl
Bokförlaget New Page AB


Mitt svar:

Hej Susanne.

Jag kommer nu komma med ett suveränt erbjudande till dig, som jag under omständigheterna inte kan tänka mig att du kan motstå. Men mer om det senare, först ska jag svara på ditt brev.

Som sagt, inte dig personligen, men väldigt många som resonerar precis som dig. Och detta medför samtidigt då att jo, jag har hört dina argument förut, väldigt många gånger. Speciellt ”argumentet” att det faktiskt finns saker som är värre än att ljuga människor rakt upp i ansiktet och de facto stjäla deras pengar. Oavsett om detta stämmer eller ej så är det en dålig anledning till att bedriva någon sorts verksamhet i någon form, man bör ha godare skäl än så. Ändå var det bland det absolut första du tog upp i ditt svar till mig.

Över lag lämnar din debatteknik väldigt mycket att önska. Jag förväntar mig inte att du ska se detta själv, men dina taffliga försök till att likställa mig och dem som håller med mig om er extrema förkastlighet med religiösa grupper som förföljer homosexuella är på alla tänkbara sätt väldigt osmakliga. Man behöver inte studera historien i vidare god detalj för att inse det faktum att det är sekulära värderingar och insikter som givit homosexuella, kvinnor och andra utsatta samhällsgrupper den status de har idag, irrationella övertygelser som den du representerar har satt hälarna i backen så fort det ens yppats att dessa värderingar kanske bör revideras. Du representerar irrationalism, vilket förvisso i sig förklarar en hel del av dina märkliga argument och svar i de här frågorna.

Jag hoppas att jag med ålder inte börjar acceptera sjukt och irrationellt beteende. Jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer tycka att det är OK att det i många kulturer anses vara kutymen att den våldtagna dottern ska mördas för att hon ska sluta dra skam över familjen hon tillhör. Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer rycka på axlarna åt det faktum att vissa grupper anser att kreationism ska läras ut antingen exklusivt eller bredvid evolutionsteori i skolorna. Likväl hoppas jag att jag aldrig kommer tycka att det är ok eller acceptabelt att dina privata illusioner om verkligheten och den värld vi lever i ska vara ett kvitto på att du och dina gelikar kan lura vem som helst på vad som helst och komma undan med det. Varför ska jag, på något sätt, önska att jag ska börja acceptera sådant som är destruktivt för samhället, och framför allt individen? Jag har väl all rätt i världen att uttala mig mot detta, och under omständigheterna, en skyldighet att göra så?

Jag kan tala för alla era kunder i den aspekt att alla blir bedragna av er. Ganska enkelt. Ni lovar en produkt som aldrig levereras, som inte kan levereras och som ni aldrig ämnar att leverera, men ändå tar ni betalt för denna. Är inte det definitionen av bedrägeri, så säg? Självdupering finns inom alla grupper, oavsett utbildning och intelligens. Dock finns det dem som är som jag, och motarbetar detta av den enkla anledningen att människor mår mycket bättre utan självdupering. Sedan finns det människor som du själv, och dina 30 medarbetare, som gör det till ett vinstkoncept och därmed får ett direkt investerat intresse i dess fortgång. Vad har jag för rätt att döma dig, dina medarbetare och er moral? Jag tvivlar starkt på att ni ens riktigt vet vad ordet innebär. Ringer man en sexlinje vet man åtminstone vad man får, och man får säkerligen i någon aspekt valuta för sina pengar. Ni hamnar alltså under dessa linjer ur en moralisk och etisk aspekt. Hoppas det känns bra att ligga där, för du har ju uppenbarligen inga aspirationer på att bättra dig.

Notera väl att ALLA forskare är öppna för det vi ännu inte förstår. Det är en del av vetenskaplig process, alltså att forska i sådant som är okänt. Ditt område har det dock forskats i, i hundratals år, och man har investerat många miljarder på denna forskning. Utan ett endaste litet resultat. Det är då man konkluderar att det nog finns andra, bättre saker, att forska på än att leta hjärnspöken.

Sist men inte minst: Du har 30 anställda som är stolta över sina jobb. Vad sägs om att jag och några andra sätter ihop ett par enkla tester där vi testar alla dina medarbetares egenskaper via mycket enkla och översiktliga metoder, så att du själv kan avgöra vilka som är ”äkta” och ej? Vi gör det naturligtvis helt utan kostnad för er. Två villkor dock: För det första så får du godkänna alla testprotokoll personligen, och testernas metod. För det andra så avskedar du med omedelbar verkan alla som INTE klarar testerna. Antar att du vill sortera ut alla ”dåliga utövare”.

Låter väl fair, eller vad säger du? Hör av dig så kan vi bestämma tid och plats.

Mvh,
David

———

Susanne stod vid sitt ord och besvarade aldrig mitt brev. Det hade hon säkerligen inte gjort även om hon inte lovat detta redan innan, eftersom människor som jobbar med det Susanne jobbar med är notoriskt skygga när det gäller att testa dessa förmågor.

Ovanstående konversation kan ha ett visst humoristiskt värde, men jag tycker det är tragiskt att verksamhet som denna kan tillåtas fortgå utan att rättsväsendet kan ingripa. Susannes bolag Bokförlaget New Page AB omsatte 2008 strax över 4,8 miljoner SEK och tillgångar värderade till strax över 2,9 miljoner SEK.  Tänk då hur många som bidragit till denna omsättning som tagit lån för att kunna göra just det. Som bara söker svar och avslut, men som bara säljs falska förhoppningar travade på varandra. Jag har, som jag skrev i mina brev, sett den konkreta effekten linjer som dessa får för alldeles för många människor.

Och detta är lagligt i Sverige idag. Susanne ville få det till att jag totalt saknar empati. Är det något man tar med sig ur det här så är det väl just detta som så utmärkt demonstrerar vilken skruvad syn denna smutsiga bransch drar med sig. Jag kommer dock inte släppa detta, då jag tycker det är alldeles för allvarligt. Någon bör kunna försvara ovanstående, någon måste kunna stå till svars för att detta ska vara fortsatt lagligt.

Jag återkommer framöver med mer om detta, var så säkra.

På tiden att man hittade Noaks ark

Enligt en grupp kristna upptäcktsresande så har man nu med 99,9 procents säkerhet hittat Noaks ark. Man har gjort denna fantastiska upptäckt på 4 000 meters höjd, på berget Ararat i östra Turkiet.

Två saker är lustiga med den här historien:
1. Man använder kol-14-metoden för att avgöra hur gamla träbitarna är. Detta är en metod som kristna avfärdat på alla tänkbara sätt i årtionden, av den enkla anledning att den bevisar att Jorden inte är ca 6000 år gammal, som vissa hävdar.
2.  Huvudskälet man anger för att det faktiskt rent rimligtvis borde vara Noaks ark är: ”inga bostäder någonsin har hittats ovan 3 500 meters höjd i trakten”. Man kan ju då stilla fråga sig hur många arkar man hittat på den höjden tidigare?

Det är är faktiskt som regel mer lustigt än något annat när man ser hur kristna och andra troende ansträngt försöker få in den runda klossen i det trekantiga hålet. Konstanten i dessa försök är att de alltid går precis lika bra.

Men kan det vara så att det är Noaks ark man hittat? Ungefär lika troligt som att det är ruinerna av Hogwarts man snubblat över.

En strålande framtid för barnarbete

Året är 2020, och i England har forskningen runt hjärnkemi gått framåt med raketfart. Forskare har nu kunnat förfina en teknik som man i teorin tror kommer kunna leda till att man med hjälp av en enormt kraftig ljusstråle kan stråla in information direkt i hjärnan på en individ, och denna information kan vara allt från ren fakta till erfarenhet av alla de slag. Tekniken är enormt avancerad, och mycket hemlig.

Redan 2022 är tekniken förfinad till den grad att man nu kan börja använda den rent praktiskt. All form av skolgång blir tack vare tekniken fullständigt onödig, då tekniken gör att man direkt kan utröna vilken yrkesroll en person passar till, och sedan träna upp enorm kunskap inom området på bara några minuter.

Englands soldater tränas på samma sätt, och det enda de behöver syssla med är rent fysisk träning, all annan kunskap om stridsteknik och liknande erfarenheter strålas in med samma metod. Englands armé blir snabbt en armé av supersoldater, som på nolltid har mer erfarenhet och kunskap än någon annan armé i världen, samt att man på bara några dagar kan rekrytera från de civila vid behov.

År 2030 är England världens nya supermakt, som har teknik och resurser som aldrig skådats i världen tidigare. England tar med detta över styret av EU fullt ut, och hela Europa faller under Englands styre, som fortfarande håller sina teknologiska framsteg hemliga. England drar med detta igång en kampanj där man beslutar att ”Barn ska vara barn”, och gör det olagligt för alla barn inom EU att gå i någon form av skola innan de fyllt 18. Som väntat får detta enormt förödande konsekvenser för alla länder utom England.

Men tillbaka till nutiden. Låter ovanstående vansinnigt? Tekniken jag pratar om forskas det på för tillfället, men det behöver ju inte alls spelas ut som jag målat upp ovan, faktum är att det säkerligen inte alls kommer vara så, om ens tekniken går att realisera. Men vad skulle man känna mot England i det här läget, vad skulle man tycka om en nation som dikterade för andra nationer hur de ska bete sig när dessa nationer inte har praktiska möjligheter att följa de direktiv som ges?

Faktum är att detta pågår redan idag, och man hör det väldigt ofta om man debatterar ett mycket känsligt område, nämligen barnarbete. Även där kan man höra löst definierade floskler som att ”barn ska få vara barn”, men frågan är vad som händer när västerländska länder går in i ekonomiskt mycket hårt drabbade länder och talar om för barnfamiljer att de minsann ska svälta, för deras barn ska få vara barn.

Principiellt sett är nog alla emot barnarbete, det kan man inte argumentera mot, men det är skillnad på att vara emot det principiellt sett och att inse att det kanske inte alltid är praktiskt genomförbart i länder där man kräver detta av invånarna. Den bästa metoden för att bli av med sådana styggelser som barnarbete är att hjälpa dessa länder att stärka upp sin ekonomi på ett sådant sätt att det helt enkelt inte blir ekonomiskt försvarbart att anställa barn.

Går man in med pekpinnen det första man gör hjälper man inte någon, man gör bara krisen värre för de drabbade. Inga föräldrar vill att deras barn ska jobba, men måste man så måste man. Dock är det så att vi i västvärlden i regel inte kommit i kontakt med sådan misär, vi kan inte riktigt relatera till hur det skulle vara att leva utan alternativ.

Väldefinierad moral

De flesta av oss anser oss själva vara relativt moraliska individer. Vi kanske tankar ner lite mp3:or och bränner ut för att ha i bilen, säger inte till i kassan på ICA om vi får 10:- för mycket i växel eller liknande, men över lag är vi nog rätt moraliska. Vi mördar och våldtar inte, stjäl miljonbelopp eller vaneljuger för våra barn och alla omkring oss. Trots det faktum att moral är något vi faktiskt tänker på ganska ofta, både rörande oss själva och andra, så är det så att de flesta har en ganska vag bild av vad moral är, och vad det innebär.

Vad som anses moraliskt och inte förändras, och definitionen av moral går faktiskt att finna i just detta konstanta förändringsarbete. Etik brukar nämnas i samband med moral, och få känner till vad som skiljer dessa begrepp åt, men etik är moral-lära, alltså hur moral appliceras praktiskt, och jag kommer bara prata om moral fortsättningsvis.

Moraliskt beteende kan kort sammanfattas som den sortens beteende som på någon nivå i samhället gagnar samhället. Det kan alltså handla om allt från en individ till samtliga parter i samhället. Våldtäkt skadar dem som drabbas, och därför anses det vara omoraliskt. Barn-aga anses inte längre vara moraliskt försvarbart, eftersom forskning klart visar att detta gör mer skada än nytta, något man alltså inte kände till förr, när det förespråkades som god uppfostran.

Vissa använder dock en annan grund för moral, och dessa brukar också vara dem som är piggast på att göra moraliska bedömningar på människor och deras natur och/eller beteende. Kristna anser exempelvis att bibeln är en god grund för moraliskt beteende, något man egentligen bara behöver läsa skräpet för att inse att så inte är fallet. Men baserat på denna skakiga grund kan man göra bedömningar och avgöra att exempelvis homosexualitet är omoraliskt, trots att det inte på något sätt överensstämmer med den allmänna uppfattningen om omoraliskt beteende. Alltså; det skadar varken samhället eller individen.

Poängen med allt detta är att när man har en grund för vad moral faktiskt är så går det att ta fram objektiva modeller som kan avgöra vad som ÄR moraliskt och ej, vad som går att försvara på en större skala och vad som inte går att försvara. Vetenskapen har tidigare hållit sig utanför dessa områden, och lämnat dem åt filosofin, men nu har fler och fler börjat intressera sig för området.

En av dessa är Sam Harris, som argumenterar för att man visst objektivt kan avgöra att det exempelvis är fel att förtrycka/överexploatera kvinnor, som vi ser i ett flertal kulturer världen över. Han menar på att dessa djupt rotade illusioner om vad som är moraliskt och ej, som i princip alltid kommer av religiös dogma och inte så mycket annat, måste ifrågasättas på ett objektivt och konkret sätt, för att sedan kunna ändras till folkhälsans favör snarare än att man ska försöka leva upp till någon påhittad guds omöjliga krav och förväntningar.

Jag håller med, jag tror inte bara att det är viktigt, jag tror det är nödvändigt för att vi ska överleva som art.

Överväldigande positivt

Jag har haft mycket att göra på senaste tiden, väldigt mycket faktiskt. Vi ska ha barn i maj, så man har förberett detta, flyttat om så att barnet får ett eget rum, så att jag kan jobba ostört och liknande saker. Allt detta gör man, och gläds åt, trots att man ändå har kännedom om handlingarnas ultimata meningslöshet. Låt mig förklara.

Man brukar säga att allt är relativt, men det är naturligtvis bara struntprat, då allt är långt ifrån relativt. Tid är dock relativt, väldigt relativt, och uppfattas olika helt beroende på var man befinner sig och vilka referensramar man har.

Så tid är egentligen allt vi har, det är vad som flödar konstant. I denna referensram finns egentligen inget som heter ”nu”, då det är mängden 0 tid mellan dåtid och framtid, man kan aldrig säga att ”nu” = 3 sekunder. Vi har tiden konstant emot oss, då det är vår största fiende. Även om vi dör av cancer eller i ett brinnande bilvrak så är det en satt mängd tid kvar tills detta inträffar.

Det samma gäller allt annat, allt når vid någon tidpunkt en kritisk punkt i dess existens. I början fanns bara elementarpartiklar, som sedan började bilda väte och liknande, men det mest troliga är att precis varenda atom har en liknande klocka som tickar ovanför sig, som talar om när dennes tid är slut, och den ska gå tillbaka till dess ”ordinarie” form.

Alltså; att du kommer att dö i framtiden är du säkerligen på det klara med, men det samma gäller allt och alla. Jorden kommer att förstöras på ett eller annat sätt, och precis alla djurarter har en klocka som tickar nedåt i bakgrunden, det gäller även människan.

Faktum är att om det finns andra livsformer ute i universum kommer vårt avtryck på kosmos vara så fantastiskt litet att efter vår undergång kommer förmodligen alla spår av vår existens vara bortblåsta. Alla framsteg, all vacker musik, alla blommor vi försiktigt odlat fram över årtionden, alla kraftansträngningar vi gör dagligen för att hjälpa oss själva och våra medmänniskor. Summan kommer förr eller senare att bli noll, och då kommer precis allt vi någonsin gjort, i alla tider, ha varit helt förgäves och totalt betydelselöst.

Men denna insikt till trots så kämpar man på, jag gör det iaf. För att bara lägga sig ner och dö är liksom inte ett alternativ, våra instinkter förbjuder sådant destruktivt beteende. Det är detta driv, denna känsla vi måste förmedla, för om det ska finnas mening med något alls måste det vara just viljan att gå vidare, och att göra så tillsammans.

Religion och liknande idioti förespråkar dock motsatsen till detta, då den i regel förespråkar att bara dem som har samma låtsaskompisar ska leva vidare i harmoni, och resten ska mördas. Men om det är något jag ser som överväldigande positivt just nu så är det att denna syn börjar marginaliseras, och vi börjar sakta men säkert inse vikten av samarbete snarare än motarbete.

Värt att tänka på, i tider som dessa.