Hälsokontroll för troende

1976 genomförde Harvard-psykologerna Langer och Rodin ett omfattande experiment på ett vårdhem i New England, USA. Experimentet gick ut på att de boende fick krukväxter att ta hand om, och de fick också tydliga instruktioner rörande hur dessa krukväxter skulle hanteras. Skillnaden i hantering var enkel; ena gruppen fick vattna sina krukväxter, andra gruppen fick inte göra det. Vad kan då detta göra för skillnad?

Vad man måste förstå först och främst är att på ett ålderdomshem finns inte jättemycket att göra. Dem som fick dessa krukväxter intresserade sig stort för dem, och de tog upp en stor del av deras liv. Effekten av experimentet blev dock att man såg att dem som fick vattna sina växter blev mindre sjuka och levde längre än dem som inte fick det, och denna effekt var mycket tydlig, över en lång tid. Kontroll över vår tillvaro tycks därmed vara centralt för vårt välbefinnande.

Vi tar ett kliv 32 år fram i tiden, till år 2008. Psykologerna Whitson och Galinsky, från universiteten University of Texas och Northwestern University respektive samarbetade då för att genomföra en annan studie. Denna studie gick ut på att man för testsubjekt visade datorgenererade bilder som ibland innehöll ”dolda” bilder, och ibland var de bara slumpmässigt genererade. Bilderna bestod bara av en massa prickar, där ibland vissa former kunde skönjas, så som planeter och liknande, men i andra bilder stod inget mönster att finna, det var bara slumpmässigt placerade prickar.

Man delade in testsubjekten i två grupper, där den ena gruppen utsattes för stimuli och feedback som gjorde att de kände att de inte hade kontroll över situationen, medan den andra gruppen fick besvara frågor och få feedback som gjorde att de kände att de hade kontroll. Den (enligt mig) mycket intressanta skillnaden mellan dessa grupper var att gruppen som fick känslan av att de saknade kontroll tenderade att se mönster i bilder där inget mönster stod att finna, men gruppen som gavs känslan av kontroll såg inte dessa mönster i alls samma utsträckning.

Alltså; känslan av bristande kontroll gör att vi blir mer benägna att se mönster där inga mönster står att finna, för att på detta sätt återta en del av den kontroll som vi känner att vi förlorat. Intressant? Minst sagt. Noteras bör också att dem som fick möjlighet att bekräfta sig själva under studien, även om de utsatts för bristande kontroll, såg färre mönster där inga stod att finna. Bristande kontroll och bristande självbekräftelse är alltså receptet för vidskepelse och andra liknande koncept som kräver att man ser dessa icke-existerande mönster.

Varför nämner jag då det första experimentet från 1976? Jo, för detta förklarar, tycker åtminstone jag, väldigt bra vad dessa saker grundar sig i. Känsla av kontroll är tydligen livsviktigt för oss, och då är det inte heller vidare märkligt att vi skapar dessa modeller för kontroll, då det är levnadsinstinkt det handlar om.

Att se mönster där inga står att finna är vad som driver all form av vidskepelse och dumma föreställningar. Allt från religion till tarot-kort, healing, homeopatisk medicin och påstådda mediala förmågor kan med enkelhet knytas till denna mentala brist. Men sysslar man med dessa saker så verkar det som att man gör det för att återfå den kontroll som man känner sig berövad på, och nog för att man inte kan neka andra människor detta, men det är ändå mer intressant att komma åt problemets kärna, snarare än att behandla dess symptom.

Om du tänker efter så känns nog ovanstående ändå ganska bekant, då dem som tror på dylika föreställningar i regel också är dem som är snabbast med att avfärda att saker sker utanför kontroll och styrning. Så som att ”allt sker av en anledning” och liknande. Detta är ett ganska uppenbart sätt att skapa falsk trygghet på, men också ett som vi alla stött på allt för många gånger. Att man ser en otrygghet i att blodkärlet i hjärnan kan spricka när som helst, att barnet får cancer eller att storebror blir påkörd av ett fyllo på vägen hem från skolan kan jag absolut förstå, men att förneka vårt universums grundläggande, kaotiska struktur ser jag mest som kontraproduktivt. Därmed inte sagt att man mår bättre av att bara tappa kontrollen helt, men att man mår bättre av att ta kontrollen över saker i livet som faktiskt GÅR att kontrollera gagnar alla.

Av ovanstående anledningar så tror jag inte att dessa företeelser är på tillbakagång, tvärt om så misstänker jag att människor mer och mer upplever att de tappar/saknar kontroll, och detta är ett problem som mycket väl kan innebära slutet för oss alla. Hur löser vi det på den skalan? Ingen aning, jag konstaterar bara faktum.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s