Ett öppet brev till Skåne

Hej Skåne.

Vi tycker det är dags att vi tar ett litet snack, det har ju som bekant hänt saker på senare tid, och det känns som att vi har lite saker att prata ut om. Hur är det med dig förresten, mår du bra och sådär? Livet ”rullar på”, som man brukar säga? Låt oss hoppas att så är fallet.

Hur som haver, när vi ser dig i media och när jag ser dig yttra dig i de flesta frågor egentligen börjar man ju fundera lite på hur det står till egentligen. Det känns som att du är lite frustrerad, är det så? Är du arg på något, har du saker du behöver få utlopp för? Vi tänker närmast på den senaste incidenten i Vellinge, där kommunalråd precis som övriga medborgare slogs med näbbar och klor bara för att utsatta invandrarbarn inte skulle få mellanlanda och få en fristad i deras kommun. Var det verkligen nödvändigt att ljuga och förvränga bara för att få slippa personer med en annan hudfärg? Hade de reagerat likadant om det var utsatta svenska barn det handlade om? Tveksamt.

Ska vi tala klarspråk så är det faktiskt så att vi har varit väldigt toleranta mot dig, Skåne. Vi kan köpa att du pratar obegripligt, låter enormt otrevlig på telefon och att du har mindervärdighetskomplex, det är inte alls ovanligt för småsyskon, men vi börjar känna att det liksom räcker nu. Vi vet, du måste agera ut lite, visa vart du står, men det börjar bli svårt att acceptera hur du beter dig. Fallet i Vellinge är nog så anmärkningsvärt, men för de flesta av oss rann bägaren över när smygfilmningen av skånska poliser kom ut i media, du vet, när de satt och kallade mörkhyade för ”apajävlar”. Det känns lite som att du tappat allt känsla för takt, Skåne, och du måste ta tillbaka denna.

Skåne ska ju vara porten mot kontinenten, men du fyller inte den funktionen vidare väl. Faktum är att vi skäms för dig. Ska det vara så? Sverige är ett jättelitet land, vi behöver kunna jobba tillsammans med andra människor, och inte bara ljushyade. Kan du nämna ett endaste stort, svenskt företag som bara verkar inom rikets gränser? Tänkte väl det. Vi behöver resten av världen MER än den behöver oss, och det är nog dags att du hoppar ombord på bussen och börjar dra din del av lasset.

Vi förstår att det är heder inblandat, du vill ha en egen identitet osv, men är det verkligen denna identitet du vill ha? Vill du vara den där släktingen alla vet kommer börja bete sig opassande på festen mot småtimmarna, du vet den där morbrorn som alla undviker efter 22:00? Eller vill du vara den som faktiskt folk lyssnar på och bryr sig om, för ärligt talat, Skåne, idag kan nog en ganska stor del av resten av oss bryta loss dig och knuffa ut dig till havs.

Fundera på saken åtminstone, vi räknar inte med några underverk, men hoppas kan vi ju få göra.

Mvh,
Resten av Sverige

Annonser

Nytt rättsfall som eldar på Svensson

Media uppmärksammade nyligen fallet med Per-Anders Pettersson. Om du inte läst om detta så handlar det i korta drag om att Per-Anders ingrep när en äldre kvinna attackerades av en kanonfull 29-åring, som tog strypgrepp på henne. Efter detta beslutade rätten att Per-Anders för detta skulle dömas till böter samt ett års fängelse. Låter det sjukt? I summering, ja. Men låt oss fundera lite.

Ingen av oss var där när överfallet inträffade, endast tre personer var på plats. En kvinna på 69 år som ser Per-Anders som Stålmannen, en 29-åring som förmodligen hade tillräckligt med alkohol i blodet för att börja brinna nära en öppen eld, och uppjagade (och säkerligen adrenalinstinna) Per-Anders Pettersson. Att den äldre kvinnan och Per-Anders har samma berättelse är ganska förutsägbart, men enligt utsago gick förloppet inte alls till på det sätt de beskriver enligt 29-åringen, som av någon anledning minns just detta, trots att händelsen som sådan är mörkad av en läglig black-out.

Vad vi vet såhär i efterhand är två saker:
1. 29-åringen attackerade kvinnan och tog strupgrepp på henne. Det finns medicinska bevis för detta.
2. Per-Anders tog en dom-kraft, som han sedan använde för att krossa skallen på 29-åringen.

Detta är vad vi vet, och inget mer än detta kan någon av oss säga sig veta eller ha information om. Dock höjs Per-Anders till skyarna, och väldigt många menar på att det under dessa kända omständigheter är helt befogat att krossa en persons skalle. Detta håller jag inte riktigt med om.

Det de flesta gnäller om i fall som dessa är att man kokar ner hela principen till att antingen gör man inget alls, eller så gör man som Per-Anders. Jag tror dock att det finns fullt gångbara mellanlägen som inte involverar att krossa skallen på någon annan, det finns gott om sätt för att få folk att sluta det de gör för tillfället. Nu hade inte en skarp kommentar hjälpt vidare mycket, då 29-åringen var så kraftigt berusad, men som sagt, det finns andra metoder.

Ska vi säga att Per-Anders agerade korrekt, vart ska vi då dra gränsen för övervåld? Eller ska vi inte ha en sådan? Om en bil kommer glidande sakta mot dig, ska du då ha laglig rätt att släpa ut föraren på gatan och stena vederbörande, för att du kände dig hotad av dennes bil? Det låter extremt, och kanske lite omotiverat, men frågeställningen är inte irrelevant, då vi MÅSTE dra gränsen någonstans.

Dessa lagar finns inte där för att straffa en person som ingriper, tror man det är man en god portion lovligt korkad. Det handlar om att medborgare, som du och jag, ska skyddas från att attackeras med brutalt övervåld så snart någon annan känner sig hotad, oavsett om hotet är verkligt eller ej.

29-åringen fick villkorlig dom, men är det verkligen så att det borde vara hårdare straff på att ta struptag på någon? Nej, själv tycker jag att domen var korrekt, jag ser inga större problem med att människor som krossar skallen på andra hamnar i fängelse.

Effekten ska dock inte bli att färre hjälper till, för det ska man göra, men jag hoppas åtminstone att man kanske tänker en vända till innan man plockar upp ett metallstycke på några kilo och krossar skallen på personen framför en.