Jag gjorde inget, gud var redan död när jag kom hit!

Finns gud? En fråga som miljontals människor ställer sig dagligen. Har ni läst mer än tre meningar på den här sidan så vet ni var jag står i frågan, men jag ska nu ta på mig den faktiskt ganska digra uppgiften att försöka förklara mitt resonemang. Detta kan bli en aning abstrakt, men det skiter jag i.

Problemet med hela frågan är inte huruvida man kan bevisa att gud finns eller ej, problemet är betydligt mycket djupare än så. Det är nämligen så att frågan i sig hoppar över ett antal logiska steg, och utan dessa blir frågan helt meningslös. Detta går likväl att applicera på liknande frågor, som huruvida det finns något ”liv efter döden” (som i sig är ganska ologiskt formulerat). Resonemanget som krävs för att konkretisera problematiken är ganska omfattande, och jag kämpar själv med det ibland, men jag ska försöka göra det så konkret jag kan, med hjälp av en fiktiv hatt.

Om jag säger till dig att jag anser att en hatt gjord av trä existerar så skulle du direkt börja fundera på detta. Du skulle förmodligen komma fram till att eftersom trä är ett material som existerar och som går att forma till hattform, och att det säkerligen finns någon excentrisk jävel (tänker mig en amerikan, av någon anledning) som gett sig den på att göra en sådan, så skulle du nog hålla med om att en hatt gjord av trä existerar säkerligen. Även om du inte sett en med egna ögon.

Mitt andra påstående är dock följande: Det existerar en hatt gjord av heltal. Nu börjar du fundera igen, och du kommer fram till att heltal är något rent teoretiskt, och inget fysiskt som existerar utanför just teori, och något sådant kan man ju inte konstruera hattar av. Alltså är förmodligen mitt påstående falskt.

Om jag nu vidhåller att mitt andra påstående trots allt är sant, och att det är en relevant fråga att ta ställning till, så kan jag inte börja med att leta efter en hatt gjord av heltal, jag måste börja vid mer basala saker än så. Steg ett blir ju att på något sätt försöka bevisa att heltal faktiskt går att materialisera och sedan konstruera saker av. Detta skulle i sig INTE bevisa att det finns just en hatt i denna form, men det är ett nödvändigt steg på väg för att det ska bli relevant att ställa frågan rörande en sådan hatts existens.

Detta är problemet jag har med frågan ”finns gud?”, eftersom vi inte vet om förutsättningarna för en gudomlig existens existerar. Vi vet inte om de dimensioner vi känner till skulle kunna bära ett sådant ting. Detta är steg ett, och det är det logiska steg som man så gärna hoppar över, eftersom det tenderar till att ta död på debatten som sådan. Ponera nu att vi skulle finna att ja, dessa förutsättningar finns i vårt universum, och vår verklighet kan bära en gud. Denna upptäckt i sig bevisar naturligtvis då inte att någon gud finns, såvida man inte finner denna i samma ögonblick som man upptäcker förutsättningarna. Lite på samma sätt som bara för att jag upptäcker att jag kan hälla kolasås över hela kroppen och springa ut naken på gatan så betyder det inte att jag per automatik gör detta.

Samma hopp gör man som sagt när man ponerar saker som liv efter döden och/eller spöken. Företeelserna i sig är irrelevanta att ponera innan man faktiskt vet att dessa saker KAN existera. Vet vi inte detta kan vi inte heller tolka eller förstå de erfarenheter vi tillskriver de företeelser vi ponerar. För om jag säger att jag ser spöken, men inte vet om spöken ens kan existera, hur vet jag då att det är spöken jag ser? Detta vill jag påstå är en omöjlighet.

Så, nog för att det är lätt att påstå en massa grundlös nonsens, men vi kan alla ponera företeelser utan grund, det kan vi tacka vår fantasi för. Forskning i all ära, men fram tills dess att vi vet vad vi faktiskt kan upptäcka så är det lika intressant att forska om spöken som att forska om enhörningar. Faktum är att jag sätter mer tro till enhörningar.

Annonser

Dunning-Kruger-effekten

Oddsen är ganska goda för att du aldrig hört talas om Dunning och Kruger. Detta är dock två vetenskapsmän som lärt oss en hel del om mänskligt beteende och hur vi fungerar på en relativt basal nivå. Deras område är vad som kan kallas för bättre-än-snittet-effekten, och detta är en typ av kognitiv bias. Låter det krångligt? Låt mig förklara.

Kognitiv bias är något vi alla har, och vad detta går ut på är att vi registrerar och minns sådant vi tycker om primärt. Saker som inte faller in under våra förutfattade meningar eller uppfattningar är vi mindre benägna att registrera och minnas än saker som gör det. Detta är extra vanligt förekommande bland personer som tillskriver sig själva speciella trossystem, alltså som exempelvis personer med religiösa övertygelser, folk som tror att Jorden är platt eller individer som tror att ljus som studsar på andra planeter påverkar vår personlighet (astrologi). Om man selektivt väljer ut det som passar kan man få i princip vad som helst att passa.

Vad Dunning och Kruger forskat i är dock den effekt som numera kallas för bara Dunning-Kruger, nedkortat. Ska man förklara detta lite kortfattat så vet alla som varit med i en debatt hur detta fungerar. Vissa människor fungerar helt enkelt så att även om säg tio argument framställs och du skjuter ner samtliga argument så kan dessa personer fortfarande känna att deras position är lika stark efter debatten som den var före. Dunning-Kruger såg ett samband i att en person som är dålig på att framföra ett argument också är lika dålig på att uppfatta att andra kommer med bra argument, det finns alltså ett tydligt samband i kompetens mellan att genomföra det egna jobbet och att utvärdera andras jobb. Det låter väl ganska rimligt?

Dunning-Kruger gjorde en stor studie inom området, som bekräftade tesen. Alltså, personer som brister i kompetens inom ett område har mycket svårt för att bedöma andras kompetens inom samma område. Vad som också följer detta är att eftersom inkompetenta personer saknar egenskaperna för att bedöma sig själva och andra så gör de i regel mycket överdrivna bedömningar, som saknar verklighetsförankring. De kan med enkelhet övertyga sig själva om sin egen kompetens, och gradera denna som mycket hög, när den i själva verket är mycket låg. På grund av detta så kan heller inte personen egentligen utvecklas speciellt mycket, då den oftast inte är mottaglig för någon utveckling, eftersom man inte ser behovet, samt att kognitiv bias förhindrar egentlig utveckling och framsteg.

Här kan vi dra mycket tydliga paralleller till praktiska exempel. Tänk dig att du debatterar med en person som tror att tarot-kort är en exakt vetenskap, som det faktiskt finns folk som tror. Oavsett om du förklarar att alla tester man gjort pekar rakt på att dessa kort inte fungerar, de är gissningar och det handlar om gammal hederlig cold-reading. Faktum är ju då att den personen du debatterar med då med god säkerhet är oförmögen att uppfatta det du säger som goda argument mot tarot-kortens exakthet, då det faller sig självklart att om de förstod dina resonemang så skulle de inte slåss för tarot-kortens förträfflighet från första början. Kompetensen saknas, helt enkelt.

Likväl kan man rubricera förmågan att tänka kritiskt som kompetens-relaterat, och buntar man ihop det på detta sätt så blir det enormt tydligt. Alla anser sig tänka kritiskt och vara kritiskt lagda, du hittar ingen, oavsett vilken trosbild de har, som rakt av säger att de okritiskt accepterar allt de hör och blint anammar saker som andra tycker. Här har vi dock en grav differens mellan faktisk kompetens och upplevd kompetens inom området kritiskt tänkande, och med denna brist i kompetens kan man heller inte avgöra vad som är gott kritiskt tänkande och hur detta ska/bör fungera. Intressant, eller hur?

Eftersom du är här och läser så förutsätter jag att du själv är kompetent, men ovanstående gav åtminstone mig lite av en ”Aha!”-upplevelse när jag läste om det första gången. Mitt antagande är att när du läser ovanstående kommer du genast att tänka på något du jobbat/jobbar med, och småler lite. Eller?