På Aftonbladets hemsida kan vi idag läsa om inget mindre än ett mirakel. Detta mirakel yttrade sig i att ett flygplan kraschade rakt på en bil, och ingen dog. Totalt fem personer var involverade i olyckan, och alla klarade livhanken. Men frågan är om detta beror på mirakel, änglavakt eller vad man nu vill kalla det? Jag är skeptisk.

Jag tror att vi människor har lite för spridd kompetens för vårt eget bästa. Faktum är ju det att de allra flesta i samhället inte bidrar med speciellt mycket mer än sin tid och ansträngning, en extremt liten del av befolkningen är utrustad för att driva oss vidare och föra fram nya idéer och äkta kreativitet.

Människan är ju det enda djur som har så enormt spridd intelligens inom den egna arten. Jag vet inte om det finns säg efterblivna katter, men saken är den att det finns säkerligen individer även där som är extremt underbegåvade, men det märks helt enkelt inte lika tydligt.

Allt detta kan verka vara en avstickare, men det är det inte. Min poäng är den att tillräckligt sofistikerad teknik och teknikerkonst ter sig alltid som magisk för dem som inte är utrustade för att begripa den. På samma sätt som att en svensk för 500 år sedan skulle tycka att dagens TV-apparater var magi. Dock befinner vi oss inte där, rent mentalt och bildningsmässigt, och det är väl detta som gör mig lite uppgiven.

Vi är alla kapabla att förstå ingenjörskonst och konstruktioner. Vi vet att både flygplan och bilar är gjorda för att klara av kraschar, de är byggda för att fördela kraften som uppstår på ett sådant sätt så att passagerarnas säkerhet ökar markant vid en olycka. Att man överlever en sådan smäll är alltså så som det är tänkt att det ska inträffa, då maskinerna är byggda för det. Men att då istället kreditera ”guds hand” för det inträffade är ignorant och korkat, rent av. Samt att det är extremt förolämpande mot de ingenjörer som lagt tusentals timmar på att komma fram med dessa enormt smarta lösningar och system.

Men det säger väl en del om oss som art, trots det faktum att vi kan förstå dessa saker så vänder vi oss, av enda anledningen att det är mest bekvämt så, helst mot gudomliga och övernaturliga förklaringar. Vi är blåsa med flit, vi siktar på att vara oförstående, eftersom det är mest bekvämt och känns tryggast.

Personligen skulle jag vara tryggare med en gud som gjorde så att planet inte störtade och kraschade i min bil från första början, men det kanske bara är jag.