Det så kallade ”öppna sinnet”

Att ha ett öppet sinne är något vi hör talas om ganska regelbundet. Det anses fint att ha det, men eftersom alla anser att de har det så kan man fråga sig vad det egentligen innebär rent praktiskt. Det finns olika definitioner och idéer om mer exakt vad det handlar om, men helt klart är att alla har det definitivt inte.

Klassikern är att människor som tror på spöken och demoner beklagar sig när skeptikern begär en uns bevis, och de troende hänvisar i det läget till att man ska ha just ett öppet sinne. Dock bör vi börja med att slå fast att ett öppet sinne inte på något sätt innebär att man måste acceptera saker blint, vad det handlar om är att INTE UTESLUTA sådant som man helt enkelt inte kan veta.

Har en kock som kryddar sin mat med arsenik av den anledningen att det KAN vara enormt smakförhöjande och kanske inte just då dödligt ett öppet sinne? Har man ett öppet sinne om någon säger till en att världen styrs av demoniska delfiner och man tror på det rakt av utan någon form av bevis eller rimlig bekräftelse? Att ha ett öppet sinne är att agera utifrån tidigare erfarenhet, så gott det går, men att samtidigt vara villig att på rimliga grunden ta in ny erfarenhet och använda den i framtida beslutsfattande. Inget av ovanstående kan anses vara rimligt i det fallet.

Så, en person som tror på mediala och deras krafter då, har den, trots att ALLA (100%) av alla försök som gjorts på att bevisa dessa krafter misslyckats, ett öppet sinne? Nej, det vill jag absolut inte påstå. Därmed inte heller sagt att ingen sådan dimension existerar, det har jag aldrig påstått, men bevisen som finns tillgängliga för oss i dessa fall tycks antyda att ingen människa har någon som helst kontakt med denna dimension, om den nu existerar.

Vetenskapen å andra sidan framhävs av dem som är vetenskaps-skeptiker som något som absolut inte är öppensinnat. Fundera dock på följande: Kristna har följt och upphållit samma bok som sanningen i 2000 år. Ingen revision, ingen uppdatering och ingen modernisering som är värd namnet. Hur hade det sett ut om vetenskapen fungerat på samma sätt? Då hade vi fortfarande tömt blod för att bota sjukdomar och matat barn med kvicksilver för att bota förstoppning.

All ”gammal” visdom rörande läkarvetenskap kommer från tider då vi hade absolut ingen aning alls om hur människorkroppen fungerade eller vad som gjorde oss sjuka och friska. Alla religiösa doktriner och idéer kommer från tider då vi inte visste ett dugg om Jorden, dess uppkomst eller naturliga lagar. Astrologi hittades på, rakt av, innan man visste vad himlakroppar var och hur universum såg ut och fungerade. Att hålla fast vid dessa idéer går rakt emot bättre vetande, och strider helt och hållet mot principen att ha ett öppet sinne, då ett öppet sinne skulle göra tro på dessa koncept och företeelser mer eller mindre omöjligt.

Nog krävs det ett öppet sinne för att nå framgång och utveckling, men hur mycket framgång och utveckling har religion, mediala, homeopater, ackupunkturister, astrologer, tarot-läsare och ”häxor” egentligen välsignat mänskligheten med? Tvärt om så har de orsakat mer skada än nytta, något ett öppet sinne hade förhindrat, per definition.

Så visst låter det som en bra grej att slänga ur sig när någon annan inte tror på att man sett ett spöke. Eller ja, det låter bra om man är extremt korkad. Och det är man ju inte, som tur är.

Annonser

Mat-evolution

Vi fokuserar enormt mycket på vad vi äter och vad som ”egentligen” är bra för oss. Livsmedelsverket säger en sak, och andra säger andra saker, och det tycks finnas lika många åsikter om vad vi ska stoppa i oss som det finns experter i ämnet. Folk som inte kan något om kosthållning brukar prata om att det bara är att tänka logiskt, och äta ”lagom” av allt. Frågan är bara: Hur kan lagom av allt vara bättre än mer av det som är bäst? Det kan det naturligtvis inte. Men låt oss börja med det självklara.

Människan är en produkt av evolution, precis som allt annat levande på Jorden. Detta kan vi nog alla vara överens om, och är du inte det så är du helt enkelt inte påläst. Eller dum i huvudet. Oavsett så konsteterar vi nu att evolution är faktum. Vi är mer eller mindre uppfostrade med att allt som är gott är dåligt för oss, fett och socker ska man inte äta, trots att vi tycker det är så gott.

Betänk då följande: Varför är giftiga bär beska för oss? Jo, för att våra förfäder som inte tyckde dessa bär var äckliga dog av dem, så det är bara våra gener kvar, alltså de gener som varnar oss för dessa bär. Hur kan det då vara så att vi evolverat fram till att gilla det som är farligast för oss att äta? Något är det som inte stämmer, då detta faktum, hur inhamrat det än må vara, är extremt kontraintuitivt.

Människan och dess nära förfäder har funnits i hundratusentals år, och vi har under denna period programmerat våra kroppar till att äta väldigt specifika saker. Organiserat jordbruk är så nytt som tio tusen år, och då var det naturligtvis inte innan den industriella revolutionen för några hundra år sedan som man kunde börja äta olika sädesslag på mer regelbunden basis. Ser man hela mänskligheten som ett år, där årets första dag är dagen vi blev människor och sista dagen som idag så har vi ätit kolhydrater på det här sättet sedan ungefär igår. Är det då rimligt att anta att våra kroppar är anpassade för att hantera det?

Hela vår existens har vi klarat oss på protein, i form av kött, fett i form av animaliska fetter (fetter från växtriket är i princip omöjliga att tillgodogöra sig utan industriella processer), samt vitaminer och liknande från småsaker vi kunde samla ihop, som bär. Så anledningen till att vispgrädde är så gott är att kroppen skriker efter det, för den är inställd på att detta behöver kroppen. Anledningen till att vi tycker sött är gott är att vi dels vet genom detta att det inte är giftiga saker vi äter, samt att det ger oss vitaminer och liknande, då sött i princip bara finns i frukt och bär.

Vi har alltså överlevt all denna tid utan att äta i princip några kolhydrater alls. Ingen potatis, inget vitt bröd, ingen pasta. Dessa är nyheter för vår ämnesomsättning, animaliska fetter är det inte. Det finns då, lustigt nog, dem som påstår på fullaste allvar att kroppen inte klarar sig utan just kolhydrater, men om så vore fallet vore ju vår överlevnad extremt märklig. Omöjlig, faktiskt.

Notera nu att det finns INGEN process i kroppen som behöver ett intag av kolhydrater. Visst, hjärnan är beroende av stabilt blodsocker, men detta fixar kroppen utan att man äter kolhydrater, genom att levern producerar glykos av andra ämnen.

Så, om nu fett är så bra, varför går vi upp i vikt? Jo, det är som så att fett kan inte kroppen ta upp om det inte är för en sak, nämligen insulin. Insulin är det protein som binder fett i kroppen, utan insulin är detta omöjligt. Hur frigörs insulin? Jo, genom att äta kolhydrater, då detta ökar blodsockret, och insulinet måste ta ner detta. Detta i sin tur leder väldigt ofta i äldre dagar till diabetes typ 2 (åldersdiabetes), och det spelar då ingen roll alls hur mycket du tränar eller hur ”bra” du lever i övrigt, sliter du ut insulinproduktionen får du diabetes.

De folksjukdomar vi har idag, som jus diabetes, och hjärtfel, blodproppar och liknande är inte normen, vi ”ska” inte bli sjuka på det sättet. Det är dock vad som händer när man utsätter ämnesomsättningen för saker den inte klarar av att hantera, slaggprodukter och liknande måste hamna någonstans, och det blir självklart en effekt av detta. Man ska ALDRIG köpa light-produkter, ALDRIG lättmargarin och liknande, då dessa saker är rent av farliga för kroppen. Tror man att en massa E-ämnen och kemikalier på något sätt kan vara bättre för kroppen än exempelvis Bregott, som bara innehåller smör, mer eller mindre, så tänker man inte logiskt och har köpt farlig propaganda.

Jag slutade äta kolhydrater nästan helt vid nyår, och har gått ner över 22 kg sedan dess. Jag har aldrig varit piggare, och jag har aldrig mått bättre. Om du är orolig för vad som skulle hända om DU slutade med kolhydrater så kan du ju fundera på följande: Tror du det är värre än vad effekterna av dagens allmänna kosthållning är?

Logik är bra, när det används rätt. Just med kost är vi extremt dum-konservativa, dessvärre, men jag börjar tycka mig kunna se en förändring, vilket är bra.

Sannolik osannolikhet

Min sambo är just nu i San Fransisco, och vi sköter kommunikationen med varandra via Skype. Anledningen till detta är självklart att Skype är gratis att använda, till skillnad från vilka skyhöga kostnader det blir om man ringer via konventionella metoder. Enda problemet med detta är egentligen det att eftersom det är en differens på nio timmar mellan oss och San Fransisco så blir det komplext att få det att fungera rent tidsmässigt.

Sambon ringde mig igår morse, efter att de kommit fram och checkat in på hotellet. Jag sov dock, eftersom klockan var 06:12, men jag vaknade efter en kort stund av att telefonen ringde, men det var precis att jag inte hann svara. Jag skickade dock ett SMS direkt, där jag skrev: ”Ring igen!”. Det gjorde hon inte, så jag antog att hon var upptagen.

Imorse vaknade jag några minuter över åtta, och satte mig vid datorn. Inom tio sekunder efter att jag parkerat arslet framför skärmen, och inte ens hunnit röra några knappar på datorn, så ringer sambon på Skype. Då, precis innan, hade nämligen mitt SMS kommit fram till hennes telefon i USA, varpå hon tolkade det som att jag ville att hon skulle ringa mig på Skype direkt, och gjorde det. Precis när jag satte mig. Jag skulle vilja veta vad oddsen för detta var.

Händelser som dessa kan slå oss som fantastiska, och nästan mirakulösa, beroende på vad man är benägen att tro. Räknar man på vad oddsen för den specifika händelsen är så är de garanterat astronomiska, men använder man detta som ett tecken för någon astral kontroll eller styrning så är man ganska fel ute, och man tänker alldeles för kort.

För dessa saker händer inte med någon vidare regelbundenhet. Jag skulle säkerligen få det till det om jag tänkte smalt, alltså att jag bara såg allt som jag prompt ville tolka som fantastiskt i min vardag, som att jag hinner med tåget på grund av någon extern faktor. Så oddsen för att den specifika händelsen ska inträffa må vara astronomiska, men oddsen för att någon liknande extraordinär händelse ska inträffa i alla våra liv någon gång är tvärt om väldigt goda.

Man kan tänka på blixtnedslag på samma sätt. Oddsen för att träffas av blixten är extremt små, men ändå finns det personer i världen som träffats flera gånger, världsrekordet har jag för mig är sju gånger. Oddsen för att precis DU ska träffas av blixten ”bara” två gånger är astronomiska, men oddsen för att någon människa under historiens gång ska träffas två gånger är mycket goda.

Med ovanstående i åtanke skulle man kunna argumentera för att vara utvald, gärna då av någon påhittad högre kraft. Att det måste finnas något syfte med att just person X träffats av blixten två gånger. Men å andra sidan får man ju då lov att säga att det känns som att hela konceptet med att vara utvald strider mot det faktum att det är statistiskt sett extremt troligt att någon blir det, utan andra meriter än att vara den statistiska avvikelsen som ger oss relevans i övrig statistik.

Siffror, odds och statistik är något av det mest mystiska vi har, för siffror är det enda vi säkert vet är oändligt, och vi kan med dem producera en oändlig mängd tal. Vår genetiska programmering för att se mönster i allt gör oss benägna att övertolka och förenkla siffror och statistik.

Krasst sett är vi nog fortfarande bara grottmänniskor med atombomber.

Kvinnojourer och feminister älskar symptomet

Bara Aftonbladet är modiga nog att på en specialsite sammanställa material runt de 153 kvinnor som i Sverige mördats av sina män under 2000-talet. Man berättar dessa kvinnors historier, och ställer sedan frågan: ”Kunde någon av dem ha räddats?”. Och svaret är naturligtvis att ja, förmodligen alla, om 153 män stoppats.

ROKS, som är militanta feminister och driver kvinnojourer, anser dock inte att detta är speciellt relevant, då män är våldsamma av naturen och inte går att hjälpa. De föredrar alltså att fokusera på symptomet, som i det här fallet är misshandeln och det resulterande dödsfallet, snarare än den psykiskt sjuka mannen bakom händelsen. För den mannen går ju inte att hjälpa.

Jag ska vara så tråkig att jag tittar på de faktiska siffrorna. Vi har rätt få mord i Sverige, faktum är att exempelvis 2001 så mördades ”bara” 63 kvinnor, enligt statistik från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet). Med ett snitt på 17 mördade av sin man/sambo varje år så motsvarar detta 27 procent. Detta betyder, ganska förvånande faktiskt, att hela 73 procent av alla kvinnor som mördades 2001 mördades av någon annan än sin sämre hälft.

Ska vi titta lite på hypotesen att män är såhär av naturen så kan vi ju fundera på att 2001 var det alltså 17 män som mördade sina fruar, med en bas av 4,5 miljoner män så är ganska få av oss kvinnomördare. Jämför detta med att ca 500 personer per år dör i trafiken, så är oddsen för att bli ihjälslagen hemma ganska minimala.

Därmed inte sagt att man inte ska göra något åt detta, men de mördare som vi skapar genom att inte hjälpa sjuka män som behöver hjälp är vad vi behöver fokusera på. Vi behöver inte veta något om dessa kvinnors barn eller hur gärna de ville lämna sina män, fokus borde ligga helt på att se till att det inte händer igen. För om det är något som är garanterat så är det ju att det kommer att ske igen. Och igen.

Vad vi sett över de senaste åren i det här landet är att psykvården, speciellt den akuta sådana, behöver bli betydligt mycket bättre. Problemet som jag ser det är att tidningar och organisationer inte har som primärt intresse att göra saker bättre, utan vill mest profitera på hur dåligt det är just nu, när de snarare borde höja röster för vilka förändringar som måste genomföras.

Hjärnspöken utrotar mänskligheten

Det vore ett misstag att ignorera det uppenbara faktum att världen vi idag tar för given mycket väl kan komma att utrotas innan år 2050. Jag misstänker starkt att vi inte kommer hinnas slå ut av nästa super-virus, och att världen helt enkelt kommer att ta slut på grund av oss och våra ofta fullständigt idiotiska idéer. I Sverige är det jag nu föreslår inte lika kontroversiellt som i andra länder, faktum är att det förmodligen är minst kontroversiellt här, men religion är enligt min mening det som i slutändan mycket väl kan resultera i vår totala utrotelse.

Religion är mäsklighetens absolut största kollektiva hjärnspöke, som leder oss in på irrationella och farliga vägar. Den förgiftar vanlig tankeverksamhet (mer om detaljerna runt detta i en senare kolumn) och skapar en frizon för destruktivt och irrationellt beteende, något som visat sig gång på gång vara extremt farligt. Nog är astrologi idiotiskt, och folk som tror på spöken har ett näst intill infantilt intellekt (kanske lite överdrivet), men ingen tro på Jupiters relevans i himlavalvet gör att man spränger sig själv på en buss full med barn eller flyger plan in i byggnader fulla med folk. Ingen övertygelse om att homeopatmedicin fungerar gör att man åker ut på en inkvisition och sakta bränner av huden på människor eller dränker kvinnor vars enda brott är att vara tillräckligt fula för att kunna vara häxor. Nej, den typen av fullständigt sjukligt idiotisk galenskap krävs det religion för.

Vad vi tror och hoppas händer efter att vi dör styr våra liv i väldigt stor utsträckning, och det är inbillningarna runt detta som är den religiösa rörelsens största hörnsten. Det sitter människor i mycket höga positioner som på fullaste allvar tror att en gud placerat dem där, och att det är deras heliga uppdrag att föra svärdet till de otroendes hjärtan och rensa världen från satans ondska. George W Bush har exempelvis sagt att gud sade åt honom att invadera Irak. Borde det verkligen vara så accepterat att ledaren av världens största nation, som råkar sitta på ca 20 000 atombomber, är så öppen och stolt över sina låtsasvänner? Som dessutom PRATAR med honom, och ger honom orders? Frågorna är retoriska.

Idag, 2009, är det extremt mycket lättare att få tag på förödande massförstörelsevapen än det var bara för 10-20 år sedan. Inom 50 år kommer det vara så att i princip alla med lite pengar kan få tag på dem. Vi kommer med all sannolikhet därmed se fundamentalistiska nationer med massförstörelsevapen inom allas våra livstider. Skrämmer det bara mig blir jag förvånad. Det är bara att se på hur talibanerna börjar ta över i Pakistan, och Pakistan är en nation med kärnvapen. Fudamentalisternas svärd kommer alltså inom kort bli markant mycket mer avancerade än tidigare.

Västvärlden kommer inte kunna acceptera detta, det finns helt enkelt ingen möjlighet. Det enda logiska, och etiskt försvarbara, kommer i det läget att vara att agera i jordens kollektiva intresse, och dessa nationer kommer behöva utrotas på ett eller annat sätt. En konflikt är i det här läget oundviklig, och bästa tänkbara scenario är att hela denna nation som eventuellt kommer över denna teknologi utrotas innan de hinner använda den mot omvärlden.

Låter det otroligt? Jag tycker inte det. Faktum är att sålänge världen styrs av våra hjärnspöken och inbillningar om hur speciella och utvalda vi är, samt att vi krampartat håller fast vid hur fint allt är efter att vi slutat leva så kommer det sluta väldigt illa. I grund och botten psykiskt sjuka idéer kan aldrig leda till något bra, det ter sig ganska logiskt i sig.

Så, vad är lösningen? Först och främst behövs det utbildning och att fundametalistiska nationer inkluderas i gemenskapen. Fler böcker översattes till spanska i Spanien under år 2000 än antalet böcker som översatts till arabiska under hela 1900-talet. Fundamentalism blir mer desperat desto färre de blir, men de behöver utbildas bort, för att sedan utrotas med till buds stående medel. För världens skull.

”The world will not end because of what is written in the stars, but because of what is written in our books” – Sam Harris