Harmageddon i vardagen

För några veckor sedan råkade jag ut för en händelse som gav mig en liten tankeställare. Det kan låta nog så trivialt, men effekterna av händelsen som sådan talade sitt tydliga språk, och gav mig en känsla av undergång. Låter det dramatiskt? Det var det inte, för det handlade bara om att pendeltågtrafiken stod still på en sträcka. Men tänk att världen kan rasa så drastiskt endast på grund av en sådan liten grej.

SL är företaget som har hand om lokaltrafiken i Stockholms län, och de lejer sedan ut detta i sin tur till en underleverantör, som ansvarar för att bemanna tåg, kassor osv. Vad som hände mig just denna dag var alltså att ett signalfel drabbat en sträcka, och att tågen då stod stilla den sista streckan. Vi fick efter 40 minuter reda på att bussar skulle köra oss resten av vägen.

Folk vällde ut ur tåget, och efter väldigt lång tid började bussar så sakteliga köra in och hämta upp folk. Stämningen bland personerna som stod och väntade på bussen blev många gånger uppenbart irriterad och uppgiven. Folk hyste ren aggression mot en kvinna som vägrade acceptera att hennes barnvagn inte fick plats på första bussen som kom in, och konflikt uppstod. Det fanns heller ingen plan för hur upphämtningarna skulle fungera, och ingen från SL var där för att styra upp eller dirigera. Det blev snabbt en känsla av anarki, och att alla helt enkelt fick se efter sig själva.

På bussen uppstod det förvirring, då chauffören tidigt konstaterade att SL beställt transport till näst sista stationen på linjen, alltså inte ända fram till sista stationen, där jag råkar bo. Ett flertal passagerare skulle naturligtvis dit, eftersom detta är något av en pendlar-ort, och förvirring uppstod åter igen. Chauffören konverserade med andra på sin radio, och jag fick en kraftig flashback till de flesta zombie-filmer jag sett. Du vet, när det finns några få överlevare kvar, och man försöker hitta ”säkra” zoner eller städer. Ingen vet något, förvirringen är total och man agerar efter förhoppningar och tro. På precis samma sätt fungerade det för chauffören, och frågorna var identiska i ton och faktiskt vetande.

Vi lever i flyktiga tider, allt vi använder dagligen är baserat på system och maskiner som är drivna av, och ägda av, andra än du själv. Och systemet är extremt ömtåligt, det skulle inte krävas speciellt mycket för exempelvis en terrorist-organisation för att skapa total panik på en väldigt stor yta. Den totala förvirring jag bevittnade triggade ett beteende hos folk som uppenbarligen inte satt långt inne, tvärt om hade i princip alla som stod på plattformen gladeligen kastat kärringen med barnvagnen all världens väg om det dragit ut mer än det gjorde.

Tänk då om det var tio gånger värre, om alla tåg stod stilla, och helt plötsligt står vi där utan elektricitet och så hör man en dov explosion från Stockholms centrum. Då tror jag vi snabbt skulle få demonstrerat för oss hur nära andra djur vi faktiskt ligger.

Och det råder ingen större tvivel om att inom min, och förhoppningsvis din, livstid så kommer vi få se större och värre yttringar av den typen. Den lilla, lilla grej jag bevittnade pekar på hur enkelt det är att få oss ur balans, och jag ser inte fram emot när det händer på större skala.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s