Harmageddon i vardagen

För några veckor sedan råkade jag ut för en händelse som gav mig en liten tankeställare. Det kan låta nog så trivialt, men effekterna av händelsen som sådan talade sitt tydliga språk, och gav mig en känsla av undergång. Låter det dramatiskt? Det var det inte, för det handlade bara om att pendeltågtrafiken stod still på en sträcka. Men tänk att världen kan rasa så drastiskt endast på grund av en sådan liten grej.

SL är företaget som har hand om lokaltrafiken i Stockholms län, och de lejer sedan ut detta i sin tur till en underleverantör, som ansvarar för att bemanna tåg, kassor osv. Vad som hände mig just denna dag var alltså att ett signalfel drabbat en sträcka, och att tågen då stod stilla den sista streckan. Vi fick efter 40 minuter reda på att bussar skulle köra oss resten av vägen.

Folk vällde ut ur tåget, och efter väldigt lång tid började bussar så sakteliga köra in och hämta upp folk. Stämningen bland personerna som stod och väntade på bussen blev många gånger uppenbart irriterad och uppgiven. Folk hyste ren aggression mot en kvinna som vägrade acceptera att hennes barnvagn inte fick plats på första bussen som kom in, och konflikt uppstod. Det fanns heller ingen plan för hur upphämtningarna skulle fungera, och ingen från SL var där för att styra upp eller dirigera. Det blev snabbt en känsla av anarki, och att alla helt enkelt fick se efter sig själva.

På bussen uppstod det förvirring, då chauffören tidigt konstaterade att SL beställt transport till näst sista stationen på linjen, alltså inte ända fram till sista stationen, där jag råkar bo. Ett flertal passagerare skulle naturligtvis dit, eftersom detta är något av en pendlar-ort, och förvirring uppstod åter igen. Chauffören konverserade med andra på sin radio, och jag fick en kraftig flashback till de flesta zombie-filmer jag sett. Du vet, när det finns några få överlevare kvar, och man försöker hitta ”säkra” zoner eller städer. Ingen vet något, förvirringen är total och man agerar efter förhoppningar och tro. På precis samma sätt fungerade det för chauffören, och frågorna var identiska i ton och faktiskt vetande.

Vi lever i flyktiga tider, allt vi använder dagligen är baserat på system och maskiner som är drivna av, och ägda av, andra än du själv. Och systemet är extremt ömtåligt, det skulle inte krävas speciellt mycket för exempelvis en terrorist-organisation för att skapa total panik på en väldigt stor yta. Den totala förvirring jag bevittnade triggade ett beteende hos folk som uppenbarligen inte satt långt inne, tvärt om hade i princip alla som stod på plattformen gladeligen kastat kärringen med barnvagnen all världens väg om det dragit ut mer än det gjorde.

Tänk då om det var tio gånger värre, om alla tåg stod stilla, och helt plötsligt står vi där utan elektricitet och så hör man en dov explosion från Stockholms centrum. Då tror jag vi snabbt skulle få demonstrerat för oss hur nära andra djur vi faktiskt ligger.

Och det råder ingen större tvivel om att inom min, och förhoppningsvis din, livstid så kommer vi få se större och värre yttringar av den typen. Den lilla, lilla grej jag bevittnade pekar på hur enkelt det är att få oss ur balans, och jag ser inte fram emot när det händer på större skala.

Buzzer – Världens bästa affärsidé?

Jag ska börja med att säga att det jag kommer skriva om idag heter som koncept inte Buzzer. Det är dock nära originalnamnet. Varför ändrar jag detta? Jag hoppas att dagens text kommer göra det mer än klart.

Att bli en så kallad Buzzer är ett ganska nytt koncept. Vad det går ut på är att man anmäler sig till företaget som hanterar denna verksamhet (låt oss kalla det ”Buzz”), och sedan kontaktar diverse företag Buzz, och folk som är Buzzers får chansen att prova en massa nya produkter INNAN de släpps på marknaden. Låter väl coolt och häftigt? Och visst, att få gratisprylar hemskickade låter väl helt OK, men om det är något alla vuxna vet så är det att inget är gratis.

Läser man på Buzz hemsida så klargör de att man behöver inte sätta betyg osv, de vill bara att man ska testa dessa produkter, och det är naturligtvis så en inbiten Buzzer framställer konceptet till sina nära och kära. Men låt oss granska en liten text som står på företagets hemsida: ”Som Buzzador måste man alltid vara öppen med sitt uppdrag”. Intressant, kan tyckas, för vad exakt är uppdraget? Jo: ”Skälet till att företagen vill att du ska prova produkterna och kommunicera med dina vänner är att företagen vill marknadsföra sina produkter och att budskapen ska spridas. Man får inte dölja att det handlar om marknadsföring av produkterna.”

Konceptet är i sig genialiskt, för här står alltså folk i kö och väntar på att få arbeta med marknadsföring gentemot släkt och vänner, och den ersättning man får är att man SLIPPER betala för de produkter man skall göra reklam för. För det är Buzz nämligen mycket stolta över, alltså det faktum att man får jobba för dem utan att betala en endaste krona.

Jag känner en viss desperation här, för jag har pratat med folk om detta, och konceptet tycks vara vida känt. Det är många som är med på detta, och det gör mig faktiskt ganska matt. Ni som jobbar med detta, det kan väl inte möjligen vara så att ni rakt av är, om ni ursäktar, snikna idioter som inte förstår bättre än att jobba för pulverkaffe och bindor? Är det verkligen ens värt det att förnedra sig själv och svärta sitt egna goda rykte med att stå på jobbet och prata om att senaste Ramlösa Lingon/Heroin är det absolut bästa ni testat?

Värdighet och framförallt principer går att köpa loss extremt billigt, och jag tror inte att det handlar om personlig rikedom eller den rådande ekonomin, jag tror det handlar om det mänskliga tillståndet. Man kan tycka att skator är simpla djur för att de stjäl allt som glimmar, men är vi verkligen så förbannat olika?

Så, nu när du läst detta, om du fortfarande känner att du vill arbeta gratis och att det här med förnedring verkligen är din grej, så är adressen till företaget i fråga http://www.buzzador.se. Jag ville dock inte lämna ut något innan jag sagt mitt.

Och förresten, tycker du att ovanstående låter som en bra affär från din sida så hör av dig till mig, för jag har några e-post från nigerianska kungar som behöver din hjälp.

Gudomligheten finns i verktygen

De flesta av oss skulle nog villigt erkänna att människan har vad man närmast kan kalla för en ”spirituell dimension”. Detta är vad vi brukar se som den del av oss som ändå känner att det finns lite mystik i vardagen. Sedan behöver inte detta betyda att man skär i barns genetalia (omskärelse), utan det kan helt enkelt handla om att man har en grundläggande respekt för allt det vi ännu inte vet hur det fungerar.

Jag har sett präster använda detta i debatter, som ett bevis för att det skulle finnas gudar och skapare. Alltså det faktum att de flesta av oss har den här känslan ibland, att det på något sätt skulle styrka den tes de framför. Naturligtvis ren nonsens, men man kan fråga sig vad grunden till den här känslan är, och vad det är som gör att vi känner på det sättet. Inga andra djur gör ju det.

Ta en snabbtitt runt om dig just precis nu, och titta på rummet du befinner dig i. Oddsen är goda för att du just precis nu är omgiven av tusentals komponenter och prylar, som alla på något sätt producerats av människor, allt från byggnaden du befinner dig i till prylen du använder för att läsa detta. Producenter av byggmaterial, eletronik och kanske även matvaror och liknande. Allt detta, allt du använder dagligen och allt du ser och rör i princip, hade inte varit möjliga utan verktyg. Och verktyg är vad vi människor kan, det är vad vi är bra på. Vi kan utveckla och förfina våra verktyg ad inifitum.

Tänk dig två män som slåss på savannen för hundra tusen år sedan. Männen slåss om mat, och den ena mannen upptäcker att det gör ont i händerna att slåss, så han tar upp en pinne och börjar slå den andra mannen med. Den andra mannen följer snabbt efter, men upptäcker också till sin egen fördel att om han slipar spetsen på pinnen kan han skada den andra mannen mycket mer effektivt. Inte sen att följa efter så tar den första mannen också till den metoden, men han gör sin pinne längre, för att inte behöva gå lika nära. Den andra mannen hakar på, men gör sin pinne rakare, för kunna kasta den. Detta gör att han får ett stort övertag över den första mannen, som i sin tur bygger en båge för att kunna skjuta sitt spjut. Den andra mannen tar krut från kineserna, och ponerar att det egentligen bara är en liten del av spjutet som behövs, och kan nu avfyra en kula med hjälp av krutet. Efter en tid så har man gått ifrån att slå med pinnen till att träffa sin fiende i ögat på en kilometers håll.

Så, när vi nu kan utveckla och evolvera våra verktyg, så betyder det att vi har detta tänk redan från början. Vi ser en sak och sedan använder vi den, i princip allt du har i din omgivning finns där för att det gagnar dig. Det är inte ditsatt för att gagna dig, vi har ofta burit dit det och förfinat det för att det ska passa oss. Detta tänk är grundläggande för oss, och det finns ända från dess att vi är spädbarn. Titta på ett några månader gammalt barn så ser du att denne försöker använda allt den får tag i på olika sätt, och därmed lära sig. Tankesättet är att: ”Vad är detta till för, och hur kan jag använda det?”

Därmed ter det sig fullt logiskt att vi även tillämpar samma tankesätt på den värld vi lever i och även oss själva och varandra. Detta är en avart av vad som gjort oss så framgångsrika här på jorden, men en oundviklig sådan är jag rädd. Det handlar om att vi måste ha svar, oavsett vilka svar det än må vara, att inte veta vad något är till för eller hur det SKA användas ter sig enormt frustrerande för oss.

Grunden i all religion är alltså denna för oss människor mycket fundamentala fråga: Vad är livet och vad är det till för? Allt ”måste” fylla ett syfte, det ter sig ologiskt för oss att vi inte är här av en anledning, och att det inte finns någon tanke bakom allt, precis som det alltid gör i vår egen vardag. Grannen måste vara placerad här av en anledning, det måste finnas goda skäl till att människor föds med handikapp och hela jorden måste fylla någon sorts övergripande syfte.

På detta sätt är vi ytterst begränsade, eftersom ovanstående är en stor källa till frustration för oss. Men den är så viktig att vi gång på gång mördar för att vidhålla bilden av att visst är verkyget människan relevant och knuten till ett specifikt syfte, eller användningsområde.

Men det handlar om något större än så, för vi behöver också lära oss att förstå att syfte och användbarhet är strikt subjektivt. Våra datorer, elnät, bilar, hus och liknande är bara användbara för oss människor. På samma sätt som våra andra påhitt, som Jesus, kristendom, gudomlighet, spiritualism och astrologi endast är användbara för oss, och inte är verksamma faktorer i universum i övrigt.

Människan är det enda djuret som behöver läras från barnsben att det inte är universums centrum. Och trots att vi nickar och säger att visst förstår vi att vi inte är det, så tror jag inte att det helt går ur oss. Det är denna kännedom och lärdom som kommer visa sig vara den absolut viktigaste för mänsklighetens överlevnad, det råder inga tvivel för mig om detta.

Min förhoppning är dock att vi inser det i god tid, för att ångra sig när det är för sent hjälper dessvärre inte.

Omvänd bevisbörda kräver experter

Till och från exploderar debatten rörande ”paranormala fenomen” i kvällstidningarna. Det jag tycker är ganska irriterande med dessa saker är att till dessa påståenden och fantasier så är det samtidigt release-party för en uppsjö av förfalskade videos med ”spöken” i. Aftonbladet och andra seriösa publikationer tillkallar då allsköns experter som ska sitta med glasögonen på näsatippen och titta bekymrat på suddiga gestalter i bakgrunden som snabbt försvinner.

En video som fick extremt mycket uppmärksamhet involverade en yngre pojke från England. Aftonbladets expert gjorde snabbt bedömningen att det var MER sannolikt att videon var äkta, då pojken var just yngre. Tydligen är det lättare för spöken att visa sig för barn, eftersom de har mer ”öppet sinne” än vi vuxna (vi som kan tänka kritiskt). Debatten rasade i såväl svensk som engelsk media, och till slut visade det sig att det kanske var så att videon inte riktigt var äkta.

Den svenska komikern/illusionisten John Houdi (www.houdi.se) gjorde en egen variant av precis samma sak (notera inlevelsen och skådespeleriet):

Det man gör då efter att det klart konstaterats att detta var nog inte helt äkta är att man dumpar denna video och går vidare till nästa. Samma experter, liknande påståenden, samma skitsnack.

Först och främst kan vi klargöra att ingen video någonsin bevisats vara äkta. De skapas antingen med vilje, alltså för att bedra, eller så beror dessa ”fenomen” på störningar i utrustning eller andra faktorer. Men detta område drivs av att man på just paranormala fenomen applicerar omvänd bevisbörda, alltså att saker och ting uppfattas som sanna fram tills dess att tänkande människor kan styrka motsatsen.

Detta är dock ett helt falskt antagande, eftersom omvänd bevisbörda i sig är fruktansvärt orimligt. Men visst är det bekvämt att kunna påstå en massa smörja utan att behöva backa upp det med bevis, och sedan bara hoppa vidare till nästa påstående efter att detta effektivt raserats.

Jag ställer mig också väldigt frågande till hur man kan vara expert inom ett område som aldrig vunnit någon mark alls i fråga om relevans eller ens existens. Klart att det inte är svårt att vara expert på något man hittat på, det klarar vi nog alla skulle jag tro, men att i media benämna kvacksalvare och charlataner som experter bara för att de snackar tillräckligt mycket skit på så kort tid som möjligt är nästan förolämpande mot vårt kollektiva intellekt.

Dock befarar jag att vi aldrig kommer bli av med den här skiten, men jag tycker ändå det är dags att sätta ner foten och kräva bevis av dem som påstår sig presentera fakta. Vi tänkande individer behöver knappast anta försvarsställning bara för att folk påstår en massa saker, det är dags att inse att deras påståenden inte har någon bäring alls.