En rasist bland kapitalisterna

Just nu verkar det inte som att det spelar någon större roll vilken politisk agenda man har, båda sidor av det politiska spektrat får sig en välförtjänt skopa skit när det gäller att ge jobb till kompisar, dela ut miljonbonusar under ekonomiska kristider och liknande intelligenta manövrar.

Som om inte detta fick oss att misströsta tillräckligt så kommer Aftonbladet med världens scoop: Det finns rasister inom SD (Sverigedemokraterna). Vem kunde tro att dessa fina och rakryggade människor ens kunde föreslås ha tendenser som inte är helt rena och öppna? Man baxnar. Nästan.

Det verkar onekligen som att ingen kommer undan idag, är det inte det ena så är det det andra. Sossar som delar ut pengar till höger och vänster eller SD-folk som insiktsfullt beklagar sig över alla ”barbarer” som itagit vårt fina land. Allt grundar sig inte faktiskt helt och totalt i okunskap och ren dumhet, utan även en tydligare känsla av att det är individen mot kollektivet. Antingen roffa åt sig så mycket det bara går och fly, eller se dig själv som en martyr, efersom du förstår allt det där komplexa och svåra som vi vanliga människor så ansträngt vägrar se.

Men misströsta ej, då jag misstänker att detta snarare speglar våra tider snarare än något annat just nu. Folk reagerar väldigt lika på saker och ting över lag, och då spelar det ingen roll vilket parti man tillhör eller vilken ideologi man svär sig till.

Därmed inte heller sagt att jag ser någon lösning inom en överskådlig framtid, girighet och dumhet har alltid förpestat våra samhällen, och de värderingar vi har idag är ganska universella. Vi vill alltid tro att vi just nu befinner oss på någon höjdpunkt, där allt är så illa det kan bli. Allt för att känna oss speciella.

Så det kanske är detta som är modellen egentligen? Roffa åt sig så mycket det går, och går det inte, skyll det på all utsoknes hor som kommit hit från fjärran land för att lyfta bidrag, sno våra jobb och attrahera våra kvinnor. Ett i alla aspekter vinnande koncept.

Annonser

Skönt att Earth Hour nu räddat världen

Efter att ha tittat runt en snabbis i villaområdet där jag bor så verkar det faktiskt som att vårt hus i princip var det enda som lyste för fulla muggar under Earth Hour. Du vet, timmen när alla världens medborgare uppmanats att släcka ner allt de kan, för miljöns skull. Så, nu när Jorden är räddad, vad blir nästa projekt? Att inte äta på en timme, för att utrota svält?

Passivt motstånd är i vissa fall effektivt, men problemet är att det då behövs en motpart. Det är inte oss mot miljön, det är inte ett krig vi utkämpar. Vi ÄR problemet, miljön bara liksom finns där och tar emot. Att vi lyckas styra upp så att vi under en timme inte ska förbruka den energi som vi redan genererat ser jag ärligt talat inte påverka speciellt mycket, vindkraftverken kommer snurra lika snabbt och vattenverken kommer ta lika mycket vatten som alltid annars.

Vad man hoppas på tror jag snarare är att man ska skapa en sorts medvetenhet, men på det sättet tror jag att projekt som Earth Hour skadar mer än det hjälper. Anledningen till detta är att känslan lätt kan bli den att man nu ”gjort sitt”, något som är extremt farligt i det stora hela, eftersom det är övergripande förändring som behöver komma till, och inte en gimmick som är avklarad på en timme en lördagskväll.

Men det är nog lite här vi hamnat. Man kan ju tänka att visst är det bättre att det sker något än inget alls, men när detta något potentiellt sett leder till MER passivitet än vi sett tidigare så känns det inte bra. Det bästa vore om man helt enkelt behandlade folk som vuxna, talade om för dem att det är vi tillsammans som satt oss i den här skiten, när ni köper leksaker som producerats i Kina för småpengar så får ni räkna med att en hel del utsläpp och bristande kontroll kommer på köpet. Man kan alltid hävda ignorans och påstå att man inte begriper bättre som person, men det förmildrar inte situationen vi befinner oss i, dessvärre.

Företagen tjänar på vår ignorans och slapphet, annars skulle inga företag ställa sig bakom projekt som Earth Hour så helhjärtat som de gör. Energibolag framförallt, de är väldigt bekväma med tanken att vi släcker ljusen en stund för att sedan fortsätta strunta i vår överkonsumption av allt som går att köpa, och falla tillbaka i att totalt skita i vilka konsekvenser vårt handlade får.

Den bistra verkligheten är att detta är allas fel, egentligen, och vi kommer alla behöva ändra vår livsstil och våra konsumptionsmönster för att rätta till det problem vi ställt till. Papperskassar är en bra början, men det är bara ett steg av många. Vettig återvinning som faktiskt ger något är ett annat bra steg, alldeles för mycket av det vi återvinner idag blir det bara skit med.

Hur som helst så är detta inte ett problem som fixas på en timme, hur välkoordinerat det än må vara. Ignorans och dumhet höjer inte pH-värdet i några sjöar, om det vore fallet så hade vi inte haft några problem. Riktiga problem kräver riktiga lösningar, och Earth Hour är dessvärre inte en sådan.

Ring och rösta: Det staten tar ger tamponger tillbaka

Det är onekligen turbulenta tider vi lever i, med en världsekonomi som rasar och nästan på gränsen till kränkande korkad lagstiftning som röstas igenom. Man sitter där, mitt i en pendeltrafik som fungerar uselt och en massa svettiga och allmänt illaluktande människor omkring en och svär över hur jävligt allt är. Men sedan, på helgen, kommer räddningen. Det där som gör allt lite mer OK, lite lättare att svälja.

För det handlar om en balans i tillvaron, en balans som så fort den efterfrågas och behövs alltid fylls av något specialintresse. Oftast är dessa intressen rent kommersiella. Nej, det är ingen massiv konspiration, det bara är så att balansen på något sätt hålls per automatik. Det finns inga män i svarta höghattar som sitter i ett rökfyllt rum på Rosenbad och smider onda planer, faktum är att jag misstänker att intentionerna ofta är ganska goda, om än felinformerade.

Vad jag pratar om är det faktum att när ena handen tar bort, så ger den andra tillbaka. Kollektivet som vi alla är en del av och refererar till som ”stat” finner det just nu lämpligt att genom lagar som IPRED-lagen och FRA-lagen försöka inskränka vårt privatliv ytterligare. Samtidigt ökar arbetslösheten iochmed den rådande ekonomiska krisen, och många i samhället ser sakta men säkert att deras trygghet monteras ner steg för steg. Saker som tidigare varit självklara försvinner, och helt plötsligt blir det inte ens säkert att man har råd med tacos varje fredag. Frustrationen ökar.

Men, då helt plötsligt kommer de. De enorma MTG-jättarna, med sin schampoo-reklam och värdelöst dubbade tyska reklamfilmer för äckligt godis. Med sina påklistrade leenden och en än mer tragisk Linda Rosing som tydligen ska ha sex i TV igen. Allt för att du, konsumenten, ska lägga dina absolut sista pengar på ett par vindrutetorkare du ”egentligen” inte behöver. Men detta räcker inte längre, för det finns andra sätt att tjäna pengar på nu, nämligen att ge dig tillbaka den kontroll som andra handen berövat dig. Detta tycks vara världens bästa affärsidé.

För kan det vara en slump att Melodifestivalen under våra absolut ekonomiskt mörkaste år på mycket länge slår röstningsrekord? Är vi verkligen, ute i riktiga livet, så engagerade i huruvida Hasse Aro fortsätter dansa i TV att vi är villiga att lägga pengar på detta? Spelar det oss personligen egentligen någon roll om kören från Borlänge sjunger även nästa vecka? Idén, som i sig är helt brilliant, är att vi tittare numera ska betala för att titta på reklamfinansierad TV. Önskar jag kommit på den.

Men frågan är ju om det räcker. Visst är det så att en klar majoritet av den kontroll vi upplever oss ha i våra vanliga liv även den är fiktiv, men det känns bättre att veta varje dag att man bara kan skita i allt och säga upp sig snarare än att tvingas till uppsägning. Jag misstänker att vi behöver mer än att ringa och rösta på precis allt, men den självklara följdfrågan är inte då huruvida vi kommer återfå kontroll i våra liv, för det kan nog vara slut med det på ett tag. Frågan är vad alla polotröjsbärande analytiker och vattenkammade producenter på de tvättmedelssäljande jättarna kommer skita ut härnäst.

Jag ser dock ingen lösning på problemet, så hade du väntat dig annat än att bli deprimerad behöver du nog acceptera att mycket annat inte står att finna. Men glöm inte att du kan återfå kontrollen genom att ringa flera gånger, för det är VÄLDIGT jämnt just nu…