Trons psykiskt sjuka ansikte

Tro heter tro just för att man tror, därav skillnaden mellan tro och exempelvis kunskap eller vetenskap. Vi tar ett mycket konkret exempel, säg att dina föräldrar är på väg att åka hem till sig, och du får känslan av att något kommer att hända. Du tror att något kommer att hända. Naturligtvis blir du lite nervös, men ingen fara på taket. Jämför detta med att vi antar att du VET att något kommer att hända, då hade du inte riktigt reagerat på samma sätt. Eller ja, dina föräldrar kanske är idioter, men du förstår poängen.

Troende vill gärna påstå sig veta, eftersom det låter mycket bättre än att erkänna det faktum att man inte alls vet, utan mest tror/hoppas. Samt att det naturligtvis även känns bättre, eftersom det ger mer säkerhet, vilket egentligen är syftet med all form av tro. Man hoppas ju att förstå sådant som antingen är för stort för en att förstå, eller att rationalisera sådant som motsvarar ens egna förhoppningar och behov. Det är få som tror på saker som går rakt emot deras egna hopp och värderingar, tro är väldigt anpassningsbart på det sättet.

För hur skulle en människa som verkligen trodde agera och reagera? Vad som slår mig är att en person som med ro kan konstatera att jag, ”på grund av” min anti-teism och grundläggande skepsis till allt astralt och andligt kommer att brinna i helvetet för all evighet efter det att min sista stund är kommen måste vara extremt ond, eller helt enkelt inte säker på konceptet med himmel och helvete. För om de VISSTE att man var på väg till helvetet så skulle de naturligtvis inte ta det mer ro. Ser du nu hur detta knyter an till mitt tidigare exempel?

Det finns faktiskt troende som reagerar som att de vet helt säkert. Vi har några sådana här i Stockholm, jag har sett två, båda äldre kvinnor, säkert över 80 år. Båda gick runt på tunnelbaneperrongen, och även i tunnelbanan och på pendeltåget, och var eld och lågor över allas vårt leverne. De var inte heller sena med att förklara vad som skulle hända om vårt syndande fortsatte. De själva var ju på väg till himmelen, men så var inte fallet med oss andra. Ingen pratade med dem, för vem vill initiera en dialog med en tok som bara babblar? Men är det bara babbel, eller är det egentligen det enda (ironiskt nog) rationella att göra om man nu är helt säker på att vi alla är dömda? Det tycker jag tål att tänkas på.

Men visst är den lite skrämmande; den ”sanna” bilden av tro? Det skulle nog de flesta hålla med om, jag tycker den är mer tragisk än skrämmande dock. För vilket liv är det att gå runt och predika på Stockholms lokaltrafik i sin ålders höst? Där kan man prata om att slösa bort både sitt liv och sina sista dagar. Det mest tragiska och samtidigt avslöjande är ju hur påstått troende faktiskt agerar gentemot denna egna tro, för inte ens påven tror på att någon gud skyddar honom. Då hade han ju knappast behövt flera centimeter pansarglas mellan sig och omvärlden när han visar sig offentligt. Han vet lika väl som du och jag att ingen osynlig hand kommer styra bort den eventuella kula som avfyras mot honom.

Den enda slutsatsen jag kan dra är att dem som verkligen tror, dem som VERKLIGEN tror, är extremt sällsynt. Och när vi väl ser det så uppfattar vi det som psykisk sjukdom, vilket det säkerligen också kan vara. Och så finns det folk som säger att tro aldrig skadat någon?

Vad händer med Sveriges polisväsende?

Det är med stor oro jag som svensk medborgare vittnar vad som tycks pågå inom den svenska Polisen. Jag har tidigare försvarat Polisen och deras ageranden, men det finns naturligtvis gränser även här. Vi har sett alldeles för mycket misstänksamt handlande från den här yrkeskåren under en väldigt kort tid, handlar det inte om att de skrattar åt döda människor så förolämpar de invandrade eller rent av hotar bilister. På det sista där finns det en video på Aftonbladet där en man smygfilmade två civilpoliser som börjar attackera hon verbalt.

Anledningen till att jag tycker det är viktigt att hellre fria än fälla just när det gäller polisväsendet är att de är förmodligen den absolut viktigaste myndighet vi har när det gäller samhällsuppehållande funktioner. Utan Polis blir det mer eller mindre anarki, och det är bara rakade småungar som förespråkar sådant larv. Så varför beter man sig såhär som polis? Varför tar man inte sitt enorma ansvar på mer allvar än att man beter sig som stötta skolbarn med grav svågerpolitik?

Jag ska börja med att konstatera att nej, det finns faktiskt ingen ursäkt för att bete sig som de gjort senaste tiden. Man säger inte vad som helst om folk, och man beter sig inte hur som helst, oavsett om det råkar stå Polis på uniformen. Det Polisen gör, säkert helt utan att förstå det, är att de sätter sig själva i en arbetsmiljömässigt rent av farlig sits. Tänk dig två konstaplar som patrullerar Rinkeby en fredagskväll, och bevittnar ett tumult, varpå de lämnar bilen för att komma till undsättning. De två gäng som börjat slåss inser att två Poliser, som alla ”vet” är rasistiskt lagda, närmar sig med hastiga steg. Det sitter inte långt inne att tänka sig att dessa två gäng begraver stridsyxan en stund till förmån för att begrava Poliserna. Ett omöjligt scenario?

Samhällets struktur är beroende av Polisen, så vad håller de på med? Jag tror att det i grund och botten handlar om att ha ett förhållningssätt till vad man sysslar med. En ventil för att kunna klara av att gå till jobbet varje dag och verkligen i princip uteslutande arbeta med det absolut värsta samhället har att erbjuda. Ska man palla det rent psykiskt så måste man distansera sig från det, och jag skulle tro att det inte är helt ovanligt att denna distans uppfattas som ren arrogans och att man är kall gentemot det yrke, och den yrkeskår, man faktiskt representerar.

Polisen skyddar oss från oss själva, så jag tycker allt till trots att de är värda förtroende och tillit, men det måste också betyda att de fångar upp kollegor som har trampat snett eller uppenbarligen inte mår bra av det de arbetar med, eller har det svårt av andra anledningar.

Nog för att detta är något samhället kunde bli bättre på över lag, men Polisen har, till skillnad från många andra arbetsgrupper, ett större ansvar kombinerat med ett enormt egenintresse i att deras organisation och anställda ska må så bra som möjligt. Något måste hända, så mycket har poliserna själva demonstrerat. Bara inte några poliser ska behöva begravas i Rinkeby innan det sker.

Alla tror på Invisciu

Invisciu är vägen, jag har sett ljuset, och vill nu till er, mina vänner, dela med mig av mina erfarenheter. Det är meningslöst att fortsätta blunda för verkligheten, och jag både tror och hoppas att ni alla kommer vara med i min nya sekt efter att ni läst detta. Spännande tider väntar!

Invisciu är en sammanslagning av Invisus Sciurus, och detta är latin för Osynlig Ekorre. Invisciu är den enande faktorn för ALLT i universum, det är alltets förklaring och enda syfte. Det förklarar meningen med våra liv och varför allt fungerar som det gör. Invisciu saknar doktriner och religiösa texter, men vad det gör är att det förklarar hela vår omvärld på ett sätt som kanske gjorts förr, men minst lika trovärdigt.

Ni som läst min kon-teori vet grunden till Invisciu, och är nu redo för att ta nästa steg i er viktigaste inre resa någonsin. Hela världen, och allt inuti den, styrs och kontrolleras av osynliga ekorrar. Anledningen till att det känns skönt att bada varmt exempelvis är att ekorrarna då masserar hela din kropp försiktigt. Bevisligen är det så, eftersom det är skönt att bada. Alla som badat vet alltså att Invisciu finns och fungerar. Allt man kan tänka sig kan förklaras med dessa ekorrar, det finns inga undantag.

Tänk bara på en sådan enkel sak som arbetslivet, varför har män över lag högre lön? Ja, vem tror du ekorren föredrar, den med eller utan nötter? Varför svälter barn i Afrika? Jo, för att ekorrarna helt enkelt inte tycker om barn. Det finns ALLTID en förklaring, det gäller bara att vara tillräckligt öppensinnad för att ta emot den!

Det fina med Invisciu är också att vi inte vill sälja dig saker. Detta tycks annars vara en mycket central del inom andra övertygelser, ingen konsultation eller produkt är gratis, eller ens vidare rimligt prissatt. Invisciu är HELT gratis.

Så, nästa gång någon slänger ett helt påhittat koncept i ansiktet på dig och frågar om du exempelvis är ”andlig”, svara: ”Nej, Invisciu är den enda riktiga vägen, och du kan köra upp ditt påhittade larv!”. Och du, glöm inte förklara att alla egentligen tror på Invisciu, om de har tillräckligt öppet sinne.