En argumentation rörande existensen av gudomliga krafter handlar om skapande, och att en skapelse kräver en skapare. Jag har själv stött på det här argumentet, och även nyttjat vissa delar av det för att bevisa att just ingen gud existerar, men jag tänkte nu dissikera det ner i beståndsdelar, för inget argument tycks vara så nedslående men samtidigt förvånande abstrakt som just detta.

Argumentet brukar föras som så att man säger att en skapelse kräver en skapare, punkt. Man kan titta på en stol och säga att utan en skapare så hade stolen inte existerat. Något de flesta nickar instämmande till, men det rationella i oss säger ändå att detta kanske klingar lite falskt. Argumentet i sig är simplistiskt, och styrker egentligen bara tesen om sinneslaget hos den troende, men om vi tittar på argumentet som sådant så är det faktiskt intressant.

Jag kommer nu måla upp det påstående som man brukar argumentera med, samt följa upp med ett eget påstående.

Påstående 1: Mona Lisa hade inte existerat utan sin skapare, Leonardo DaVinci, alltså kräver skapelse en skapare.

Påstående 2: Två meteoriter kolliderar i rymden, och bitar bryts loss. Enligt påstående 1 har dessa då skapats, men händelsen krävde ingen skapare. Därmed är inte en skapare nödvändig.

Påstående 2 är intressant på fler än ett sätt, eftersom det faktiskt går ner på djupet i detta resonemang. DaVinci har när han målade Mona Lisa rent krasst sett inte skapat något alls, inga nya molekyler har tillsatts universum. Han har arrangerat molekylerna på ett annat sätt, men kan detta verkligen betecknas som skapelse? Ja, för oss människor är det ju det, eftersom det uppfattas så för oss, men skulle det väsen som skapat universum och alla komponenter det består av verkligen se omarrangerandet av atomer som skapande? Ytterst tveksamt.

På en väldigt grundläggande nivå kan vi alltså inte skapa alls, vi är oförmögna att göra detta. Då kan vi gå ännu ett steg längre i vår tankekedja och ställa oss följande fråga: Hur vet vi att något skapats, och att skapelse ens är möjligt? En mycket svår fråga, faktiskt. För det kan vi ju inte med säkerhet säga, det kan faktiskt vara så att vårt universum alltid bestått av X antal elementarpartiklar av olika slag, och alltid kommer att göra det.

Så, skapelseargumentet är inte direkt hållbart, på något plan, trots att det låter bra att slänga det ur sig i en debatt där folk inte hinner tänka eller resonera vidare runt det. Vad som dock övergår mitt förstånd är hur människor gång på gång kan förneka uppenbara sanningar och enträget vidhålla bristande och ofta rent korkade ståndpunkter. Detta hindrar dock inte mig från att tillsammans med många andra tänka lite längre och montera ner felaktiga argument och korkade resonemang.

Men att troende kommer med dumma argument kommer väl inte som en chock för många, förvisso.