Skapligt skapande

En argumentation rörande existensen av gudomliga krafter handlar om skapande, och att en skapelse kräver en skapare. Jag har själv stött på det här argumentet, och även nyttjat vissa delar av det för att bevisa att just ingen gud existerar, men jag tänkte nu dissikera det ner i beståndsdelar, för inget argument tycks vara så nedslående men samtidigt förvånande abstrakt som just detta.

Argumentet brukar föras som så att man säger att en skapelse kräver en skapare, punkt. Man kan titta på en stol och säga att utan en skapare så hade stolen inte existerat. Något de flesta nickar instämmande till, men det rationella i oss säger ändå att detta kanske klingar lite falskt. Argumentet i sig är simplistiskt, och styrker egentligen bara tesen om sinneslaget hos den troende, men om vi tittar på argumentet som sådant så är det faktiskt intressant.

Jag kommer nu måla upp det påstående som man brukar argumentera med, samt följa upp med ett eget påstående.

Påstående 1: Mona Lisa hade inte existerat utan sin skapare, Leonardo DaVinci, alltså kräver skapelse en skapare.

Påstående 2: Två meteoriter kolliderar i rymden, och bitar bryts loss. Enligt påstående 1 har dessa då skapats, men händelsen krävde ingen skapare. Därmed är inte en skapare nödvändig.

Påstående 2 är intressant på fler än ett sätt, eftersom det faktiskt går ner på djupet i detta resonemang. DaVinci har när han målade Mona Lisa rent krasst sett inte skapat något alls, inga nya molekyler har tillsatts universum. Han har arrangerat molekylerna på ett annat sätt, men kan detta verkligen betecknas som skapelse? Ja, för oss människor är det ju det, eftersom det uppfattas så för oss, men skulle det väsen som skapat universum och alla komponenter det består av verkligen se omarrangerandet av atomer som skapande? Ytterst tveksamt.

På en väldigt grundläggande nivå kan vi alltså inte skapa alls, vi är oförmögna att göra detta. Då kan vi gå ännu ett steg längre i vår tankekedja och ställa oss följande fråga: Hur vet vi att något skapats, och att skapelse ens är möjligt? En mycket svår fråga, faktiskt. För det kan vi ju inte med säkerhet säga, det kan faktiskt vara så att vårt universum alltid bestått av X antal elementarpartiklar av olika slag, och alltid kommer att göra det.

Så, skapelseargumentet är inte direkt hållbart, på något plan, trots att det låter bra att slänga det ur sig i en debatt där folk inte hinner tänka eller resonera vidare runt det. Vad som dock övergår mitt förstånd är hur människor gång på gång kan förneka uppenbara sanningar och enträget vidhålla bristande och ofta rent korkade ståndpunkter. Detta hindrar dock inte mig från att tillsammans med många andra tänka lite längre och montera ner felaktiga argument och korkade resonemang.

Men att troende kommer med dumma argument kommer väl inte som en chock för många, förvisso.

Skräcken för singular

Det börjar så smått lacka mot jul, faktiskt är det bara några timmar kvar innan det brakar lös på alla fronter, och precis som så många andra svenskar så firar jag jul i Norrland i år. Många svenskar bor ju trots allt häruppe, trots att det allt som oftast inte riktigt verkar så.

Det genomgående temat i väldigt många av de diskussioner som föres både runt middagsbord och under bilfärder från punkt A till punkt C berör alla dem som faktiskt inte ”har någon”, alltså alla de personer som är ensamma såhär vid högtiderna. De sjuka och eländiga som sitter hemma utan någon att dela tillvaron med. Visst skiter man lite sådär extra i dem alla andra 364 (365 vid skottår) dagar på året, men vem ska egentligen behöva vara ensam just på självaste julafton?

Ensamhet är över lag något som många är väldigt rädda för, och man ser på det som något mycket farligt. Som att ensamhet i sig nästan skulle vara ett väsen, som sänker sina klor i en och sällan släpper taget. Men hur gör då alla dem som faktiskt inte lever med någon annan men ändå inte nödvändigtvis känner sig speciellt ensamma? Hur löser man livet som hopplöst ensam om det helt enkelt är så att familjen inte finns i närheten och man är ensamstående?

Ensamhet i sig är ingen best, det är en inställning, en fråga om motivation och hur man själv relaterar till världen omkring sig. Den som sitter ensam har i regel valt att vara detta, på ett eller annat sätt. Det finns alltid saker att göra, man kan engagera sig i föreningsverksamhet, skaffa sig en hobby som involverar mer än en själv eller varför inte rakt av annonsera på nätet efter en livskamrat? Möjligheterna är oändliga.

Eftersom det handlar om inställning så är det inte heller så att ensamheten nödvändigtvis botas av andra människor, tvärt om kan ohälsosamma relationer orsaka att man känner sig mer ensam än man gör utan dessa relationer. Är det inte mer ”synd” om alla dem som sitter fast i ohälsosamma förhållanden där den ena parten kräver mer energi och tid än vad relationen är värd? Eller exempelvis vänskaper där det är tveklöst upp till ena parten att bibehålla all form av kontakt och intresse? Det tycker åtminstone jag, för jag är en sådan person som föredrar ensamhet framför ohälsosamma idioter som bara kostar kraft och energi.

Så låt dem som vill sura i ensamhet göra det ifred, de behöver inte din sympati. Låt istället julen stå för att fira det man faktiskt har, och gör det i det sällskap du har, även om det bara är dig själv.

Och glöm aldrig att tvåsamhet botar inte ensamhet, det är det bara gemenskap och respekt som gör. Kärlek fungerar också, alltså äkta kärlek utan en massa krav och förbannat gnäll, men vi behöver inte överdriva sentimentaliterna.

God jul, och gott nytt år!

Revolutionerande medicin med socker och stärkelse

Tänk dig vilka enorma pengar det finns inom medicin. Vi lägger enorma pengar på läkemedel och liknande substanser varje år, och i princip alla bidrar till denna bransch. Tänk dig då om det fanns ett läkemedel som kunde bota en hel uppsjö av tillstånd och sjukdomar, och att detta läkemedel var enormt billigt att tillverka och hade århundraden av medicinska studier i ryggen som otvivelaktligen bevisar dess effektivitet. Skulle inte DU vilja sitta på den skapelsen?

Jag vet att jag i mina kolumner brukar attackera ganska rakt på. Oftast är det religiösa eller säg mediala som får sig en välförtjänt känga, men jag tänkte att det spannet är ju ändå ganska begräsat. Denna kolumn är mer generell än så, eftersom den ämnar att attackera mer eller mindre alla. Ja, även dig. Och jag ska alldeles strax förklara hur.

Alla människor lider i olika grad av vad som kallas för konfirmationsbias. Vad detta betyder är att vi, baserat på våra egna önskemål och idéer, undermedvetet sorterar bort intryck och information som går alldeles för stick i stäv mot våra åsikter och tidigare erfarenheter. Ett universitet i USA testade detta genom att sortera in ett gäng studenter i två separata grupper. Ena gruppen var uttalat för dödsstraff, medans den andra var emot. Sedan fick grupperna ta del av studier och liknande i ämnet, båda grupperna fick exakt samma material, och vad som hände var att båda grupperna visade MER övertygelse om att de hade rätt i sin ståndpunkt efter att ha gått igenom materialet. Man misstrodde stuider och information som inte styrkte den föreliggande åsikten.

På samma sätt finns det gott om människor som anser sig veta att övernaturliga fenomen existerar, för att de har ”upplevt” detta själva. Det är tydligen den enda normen som krävs för att man ska kunna bedöma något som rätt och riktigt. Men då ska vi återgå till det läkemedel som jag inledde med. Läkemedlet finns, och studier visar att det botar/lindrar exempelvis muskelvärk, ledvärk, ryggont, depressioner, övervikt, migrän, magproblem och en rad andra problem. Åter igen, studier tyder väldigt klart på att detta läkemedel fungerar väldigt väl! Dess namn? Placebo. Alltså tabletter gjorda av antingen stärkelse eller socker, för att efterlikna andra mediciner, och för att kontrollera medicinernas verkliga effektivitet. Ska vi acceptera att den egna upplevelsen räcker som bevisbörda ska vi också accptera att placebo botar det mesta. Men det vet vi ju att det inte gör, likväl som vi alla då, egentligen, vet att våra egna upplevelser och åsikter i dessa frågor egentligen inte spelar någon som helst roll.

Men problemet kvarstår ändå, eftersom konfirmationsbias inte går att resonera med eller underkasta någon form av direkt logiskt resonemang. Klart är dock att besitter man kunskapen och kapaciteten att tänka kritiskt men väljer att inte göra detta så ligger något annat bakom, ett underliggande behov. Tänk på hur många som är säkra på sin sak, precis som man förr här i Sverige trodde på Tor och Oden så är självmordsbombarna i Irak lika säkra på sin sak som Åke Green är säker på att gud önskar att bögar ska stenas. Alla är så enormt säkra, men applicerar mer än gärna denna i oss inbyggda skepsis, som i regel är grunden i vad som faktiskt håller oss vid liv.

Så, trots att jag nu säkerligen attackerat dig och något du tror på så betyder ju inte detta att du är en idiot, eftersom i princip alla fungerar såhär. Låt det dock vara sagt att det heller inte är uteslutet…