Igår tänkte jag att nu ska jag banne mig sätta mig ner och titta på hela Sarah Palins tal från republikanernas kongress förra veckan. Den var 44 minuter lång, men banne mig, nu ska det bli av. Efter en stund började videon strula på YouTube dock, så jag fick nöja mig med att ta in kanske en tredjedel av alla fina saker hon hade att säga. Sarah Palin är på god väg att bli vise-president i USA, och går mot valet tillsammans med John McCain.

Vad hon skulle säga och hur hon skulle säga det visste jag dock ungefär redan. Många sound bites med precis rätt eftertryck och nämna USA vid namn precis så ofta att publikens fanatiska jubel knappt inte inner dö ut helt mellan gångerna. Men detta var inte vad jag tittade på, utan som vanligt är omgivningarna och komponenterna av vad som utgör helheten det mest intressanta.

I ett pressmeddelande under början av konventet så försvarade Palin det faktum att hennes sjuttonåriga och ogifta dotter råkar vara gravid. Inget vi i Sverige skulle förfäras märkvärt över, men i konservativa USA går inte sådant. Palin förklarade dock att dottern väljer att behålla barnet, och att dottern också ska gifta sig med barnets pappa. Pappan var inte alls lika entusiastisk, men det är väl så i politiken. Jag lät det slinka förbi som ingenting, och jag skulle våga sätta pengar på att du inte ens tänkt på det, men Palins dotter VALDE att behålla barnet.

Detta gör att när jag ser kvinnorna som står och nästan tårögt hurrar på sin eventuella framtida vise-president så undrar jag så stilla hur dessa kvinnor tänker. För Sarah Palin är nämligen helt emot abort, och vill göra detta olagligt på en federal (rikstäckande) nivå. Notera väl att förbudet inte ska vara flexibelt alls, vilket innebär att graviditeter som är resultat av exempelvis en våldtäkt inte heller ska få avbrytas.

Jag vet inte hur det är med dig, men för mig är det så att när jag ser en människa som gladeligen nyttjar sina rättigheter men i samma andetag yttrar att andra inte ska få gagnas av samma val, att ha samma alternativ, så får jag en mycket bitter eftersmak. Att säga att man tycker det är dåligt täcker liksom inte riktigt in det, för det krävs helt enkelt en mycket speciell sorts människor för detta.

På det stora hela ser jag detta som ett ganska viktigt presidentval. Ett val som kommer avgöra mycket om hur världen kommer att se ut om bara säg tio år. För visst, vi accepterar på något sätt att Mahmoud Ahmadinejad, Irans president, är ett religiöst troll (han påstod för en tid sedan att i Iran finns inga homosexuella), men tänk då att få Palin som president om något händer med McCain. Palin är kreationist och minst lika indoktrinerad som alla andra religiösa fanatiker. Enda skillnaden är att vissa tycker det är ”rätt” religion, men det finns det folk som tycker om Mahmoud Ahmadinejad också. Tänk dig den sortens fanatism som ledare av världens största supermakt. Ingen trevlig tanke.

Nej, jag hoppas att Obama vinner. Men oddsen för det ser jag dessvärre inte som vidare goda. Jenkarna gillar den typen av ledare som Palin representerar, och även McCain. Visste du förresten att McCain var emot abortförbud för bara några år sedan, men ändrade sig innan han startade sin kampanj? Han insåg väl att det är rädsla och förtryck som säljer bäst, precis som många ledare innan honom.