Personlighetssummering på 10 sekunder

Jag söker just nu jobb, eftersom jag är på gång med att flytta till Bålsta utanför Stockholm. Tjejen bor där, och eftersom vi båda uppskattar att ha någon i ryggen när vi ska sova så får det helt enkelt lov att bli så att jag flyttar. Jag bor ändå i en småstad nu, och vill vidare, så det passar mig bra. Jag har dock inte sökt jobb på över åtta år, så jag är väl lite rostig när det gäller just den biten, men jag har en grym CV och nästan larvigt bra referenser. Så det går säkerligen vägen. Men processen som sådan fascinerar mig lite.

Något som väldigt många missar i sitt dagliga liv är att de är summan av sina handlingar och sitt agerande. Alla summerar alla andra, hela tiden. Det intryck vi får av våra medmänniskor ackumuleras oftast i vårt undermedvetna, så det räcker med att vi ska höra en persons namn för att vi ska reagera instinktivt. Här gäller det att sätta en typ av mål för sig själv, vad man ämnar ge andra för bild.

Nu betyder inte det faktum att jag känner till processen som sådan och flaggar för dess relevans att jag själv går på äggskal runt alla i min närhet. Tvärt om så skiter jag väldigt ofta i vad folk tycker och tänker, för det brukar ändå bli så att rätt folk tycker rätt saker. Personligen orkar jag inte bry mig om alla småsaker hela tiden, skulle man göra det skulle man ju antingen vara världens skittråkigaste människa, eller bli psykiskt störd efter bara några veckor. Jag föredrar således uppskattning från dem som uppskattar att jag är rak och ärlig framför att fjäska för dem som tycker att man ska ljuga för att släta över allt så förbannat omfattande att inget har någon textur längre. Så frågar du mig är det god chans att du får ett ärligt svar.

Detta betyder också att jag uppskattar att få uppriktighet och ärlighet tillbaka, på ett konstruktivt sätt. Många klarar dock inte av detta, se bara på programmet Idol. Hur många skulle vara med i den tävlingen om de hade lite mer ärlighet i sina liv, någon som faktiskt skulle kunna säga till dem att de absolut inte kan sjunga, hur många poäng de än lyckas skrapa ihop på lättaste svårighetsgraden i Sing Star? Man behöver inte vara elak, det räcker att man säger som det är. Verkligheten kan uppfattas som elak, men då är det väl så, det är väl bra att veta sanningen? Min chef får dock påminna mig med viss regelbundenhet att alla inte klarar av att höra dessa saker, och tro mig när jag säger att jag självcensurerar med god frekvens hela dagarna, men vissa saker slinker ändå igenom censuren. Trots att jag själv tycker att det känns så fruktansvärt onödigt att prompt absorbera allt andra tycker och tänker till hjärnans känslocentra så känner jag även till att alla inte håller med mig på den punkten.

Eftersom jag arbetar baserat på detta så löser jag också mina egna problem. Dels för att jag vill, men också för att om jag kom dragandes till min chef med att någon var dum emot mig eller att folk inte gör som jag vill hela tiden så visar ju det bara att jag är oförmögen att lösa detta på egen hand. Och det är en sak som åtminstone jag inte skulle vilja ha registrerad i mina medmänniskors undermedvetna, då det skadar mig betydligt mycket mer än den jag ”skvallrar” på. Alla våra reaktioner och handlingar avslöjar saker om oss, och vi vet antingen medvetet eller undermedvetet hur vi ska tolka dessa signaler. Och tänker man inte på detta är det lätt att man sätter sig själv rejält i skiten.

När man söker jobb, som jag gör nu, så ställer intervjuaren medvetna och undermedvetna kontrollfrågor. De struntar i regel i vad som står i din CV, det blir tydligt väldigt snabbt. De vill träffa dig och bedöma dig, och det gör de väldigt snabbt. Dock ska man inte låta detta stressa upp en, utan man ska se det som att om de säger nej så är det för att man inte var rätt för det jobbet. Ett bra exempel på denna bedömning är handskakningen i början av intervjun, den ska vara sådär lagom fast, man ska varken klämma åt eller vara helt lös i handen. Hänger du bara fram handen som en disktrasa lovar jag dig att du inte får jobbet. Men hur som helst, visar man sig själv som man är och ger ärliga svar så garanteras man att få en sådan tjänst som faktiskt passar en i slutändan.

Var jag hamnar i slutändan vet jag naturligtvis inte, men sökandet i sig är en intressant process, ingen tvekan om den saken. Blir kul att se hur det artar sig.

Annonser

Ingen vill vara så ond som ett medium

Ibland ser man i diverse tidningar att folk blivit misshandlade och att de få förbipasserande som fanns inte gjorde ett dugg för att rädda vederbörande. Jag kan dock säga själv, med ganska god säkerhet, att stod ett tjugotal skinnskallar och sparkade på en stackare på marken så skulle jag inte i min ensamhet traska fram och fråga vad i fridens namn de pysslar med. Och när diskussionerna uppstår på jobbet och liknande så håller de flesta med om att man helt enkelt väljer att vara passiv, med motivationen att man tveklöst kan utsättas för fara själv.

Tänk dig nu en annan nyhet, en nyhet om en man som stått och tittat på när en ångvält sakta men säkert rullat mot en skadad kattunge. Eller nej, vi ökar insatsen, låt oss säga att det är en barnvagn. Historien är att ångvälten började rulla mot barnvagnen, och mannen som bevittnade detta hade ingen relation till varken ångvält eller barn. Och eftersom ångvälten var en bit ifrån, och inte rör sig så snabbt, tog det flera minuter av tittande innan den nådde det som för historien som sådan kan anses vara ”målet”. Alltså barnvagnen.

Folk skulle förfäras gränslöst. Mannen skulle hängas ut, garanterat. Han skulle få hatbrev, mordhot och liknande. Hans liv skulle mer eller mindre vara över, eftersom han utan tvekan skulle anses vara en av landets mest onda människor. För vem kan bara stå och titta på i ett läge som detta, när ingen fara för den egna säkerheten existerar? Då är vi inte alls lika ursäktande.

Men är det inte detta som mediala påstår sig göra på regelbunden basis? Hur troligt är det att ingen person som omkommit i en av de större katastroferna världen sett under bara det senaste årtioendet inte varit hos ett medium en tid innan? De mediala påstår naturligtvis att de kan se in i framtiden, och man tycker ju att ett flygplan som kraschar in i fikarummet borde vara lite av en röd flagga när man läser någons handflata eller rotar runt i kaffesump. Om vi ska tro de mediala, vilket vi naturligtvis inte ska, men om vi försöker, så är ju detta den enda tolkning vi kan göra. För OM de kan se in i framtiden, som de så krampartat hävdar, varför har de aldrig stoppat en katastrof? Varför har de inte ringt och tipsat tidningarna om att om en vecka borde man avboka hytten på Estonia?

Ingen vill naturligtvis vara så ond som mannen i mitt exempel ovan, tål inte den idioten, men jag kan inte tolka deras påståenden på något annat sätt. Eller, hur ska man tolka denna påstådda gåva som de säger sig besitta? Det vore intressant att fråga dem, någon gång.

Jag ser kvinnor som hurrar för Sarah Palin

Igår tänkte jag att nu ska jag banne mig sätta mig ner och titta på hela Sarah Palins tal från republikanernas kongress förra veckan. Den var 44 minuter lång, men banne mig, nu ska det bli av. Efter en stund började videon strula på YouTube dock, så jag fick nöja mig med att ta in kanske en tredjedel av alla fina saker hon hade att säga. Sarah Palin är på god väg att bli vise-president i USA, och går mot valet tillsammans med John McCain.

Vad hon skulle säga och hur hon skulle säga det visste jag dock ungefär redan. Många sound bites med precis rätt eftertryck och nämna USA vid namn precis så ofta att publikens fanatiska jubel knappt inte inner dö ut helt mellan gångerna. Men detta var inte vad jag tittade på, utan som vanligt är omgivningarna och komponenterna av vad som utgör helheten det mest intressanta.

I ett pressmeddelande under början av konventet så försvarade Palin det faktum att hennes sjuttonåriga och ogifta dotter råkar vara gravid. Inget vi i Sverige skulle förfäras märkvärt över, men i konservativa USA går inte sådant. Palin förklarade dock att dottern väljer att behålla barnet, och att dottern också ska gifta sig med barnets pappa. Pappan var inte alls lika entusiastisk, men det är väl så i politiken. Jag lät det slinka förbi som ingenting, och jag skulle våga sätta pengar på att du inte ens tänkt på det, men Palins dotter VALDE att behålla barnet.

Detta gör att när jag ser kvinnorna som står och nästan tårögt hurrar på sin eventuella framtida vise-president så undrar jag så stilla hur dessa kvinnor tänker. För Sarah Palin är nämligen helt emot abort, och vill göra detta olagligt på en federal (rikstäckande) nivå. Notera väl att förbudet inte ska vara flexibelt alls, vilket innebär att graviditeter som är resultat av exempelvis en våldtäkt inte heller ska få avbrytas.

Jag vet inte hur det är med dig, men för mig är det så att när jag ser en människa som gladeligen nyttjar sina rättigheter men i samma andetag yttrar att andra inte ska få gagnas av samma val, att ha samma alternativ, så får jag en mycket bitter eftersmak. Att säga att man tycker det är dåligt täcker liksom inte riktigt in det, för det krävs helt enkelt en mycket speciell sorts människor för detta.

På det stora hela ser jag detta som ett ganska viktigt presidentval. Ett val som kommer avgöra mycket om hur världen kommer att se ut om bara säg tio år. För visst, vi accepterar på något sätt att Mahmoud Ahmadinejad, Irans president, är ett religiöst troll (han påstod för en tid sedan att i Iran finns inga homosexuella), men tänk då att få Palin som president om något händer med McCain. Palin är kreationist och minst lika indoktrinerad som alla andra religiösa fanatiker. Enda skillnaden är att vissa tycker det är ”rätt” religion, men det finns det folk som tycker om Mahmoud Ahmadinejad också. Tänk dig den sortens fanatism som ledare av världens största supermakt. Ingen trevlig tanke.

Nej, jag hoppas att Obama vinner. Men oddsen för det ser jag dessvärre inte som vidare goda. Jenkarna gillar den typen av ledare som Palin representerar, och även McCain. Visste du förresten att McCain var emot abortförbud för bara några år sedan, men ändrade sig innan han startade sin kampanj? Han insåg väl att det är rädsla och förtryck som säljer bäst, precis som många ledare innan honom.