Det kaos som är nutiden

Det är lätt att misströsta, onekligen. Speciellt i tider som dessa, kan tyckas, då media tycks rapportera på löpande band om mord, självmord, kidnappade barn, sadism, incest och liknande. Det blir mer och mer kaotiskt, och det kan lätt upplevas som att vi sitter fast i en stadigt nedåtgående spiral av otäckheter och ofta ren och förbannad ondska. Men frågan är om det verkligen är så illa som det verkar, är hela världen på väg att gå åt helvete över natt, mer eller mindre?

Vår största fiende i livet är i regel de förväntningar vi sätter upp för oss själva. För det kan vi faktiskt bara göra själva, visst kan andra ha förväntningar och förhoppningar, men det är bara när vi absorberar dessa och gör dem till våra egna som de får ett verksamt värde i våra egon. Hade jag tagit åt mig av alla förväntningar som riktats mot mig genom åren så hade jag börjat skjuta ner främlingar på öppen gata för länge sedan. Vårt samhälle försöker konstant lasta oss med saker vi helt enkelt är varken skapta eller redo för att hantera. Alla gör detta på alla andra, hela tiden. Människor beklagar sig inte gärna om de inte förväntat sig bättre, oftast utan att helt enkelt fråga sig varför de förtjänar bättre, och vilken universal makt som ska hålla balansen och se till att de får allt detta de nu förtjänar. Vad det nu betyder, egentligen.

Men tillbaka till nutiden. Frågan är ju om det verkligen är så mycket värre nu än det var förr. Vi har trots att gått från tider med systematisk förföljelse av enormt många minoritetsgrupper, massutrotningar, inkvisitioner och krig utan dess like. Allt detta är dock yttranden av mänsklig natur, inget annat. Att förfölja och försöka ta bort det som agerar eller fungerar på ett annat sätt än man själv gör, fast skillnaderna egentligen bara finns i fantasins underbara värd. Människor säger ofta att religion i sig i regel inte skapar krig, utan att makthavare endast använt detta som ett medel för att motivera krig, men faktum är att religiositet har varit en extremt stor katalysator i dessa konflikter, historiskt sett. Och med tanke på att det var ett ganska bra tag sedan Sverige var involverat i ett krig så ska vi kanske snarare vara tacksamma för att vi snarare lugnat oss, om något.

Relativt sett ”dåliga” människor kommer alltid att finnas i samhället, den största skillnaden numera är att människor över lag är så pass välinformerade och har tillgång till så pass mycket information och bildning att det är svårt att få propagandamaskiner att fungera lika effektivt som för bara säg 20 år sedan. I exempelvis Afrika så pågår ju dessa saker fortfarande, i vissa afrikanska länder är tillochmed slavhandel fortfarande tillåtet, men detta kommer också att förändras, i en rasande takt.

Så jag ser inte det som vi nu kan uppleva som en aning kaotiskt som vidare misströstande, med tanke på vilken förbättring det är jämfört med tidigare synder. Våld och död är uttryck av människans natur, dessvärre, men detta har också förändrats till det bättre på relativt sett väldigt kort tid. Vi kommer också bli bättre på att stävja och finna dessa avarter som lever i destruktiva mönster, och antingen skadar sig själva eller andra. Det är tvunget, och faktiskt även det ett uttryck av mänsklig natur, eftersom den flock vi refererar till som vårt samhälle faktiskt är beroende av individens välmående och förtroende för flocken.

Men visst kan det verka hopplöst, men tänk då på att din egna förfäran och önskan om bättring är vad som är vitalt. För det finns inget värre än att bli blassé, det är snarare vad som är farligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s